Tema 4 041004

Styrsystem (Nervsystem och Endokrina organ)

Ordlista med förklaringar

Fundament om nervsystemet och

nervävnad (kap. 12)
CNS Centrala Nervsystemet. Hjärna och ryggmärg
ingår i det centrala nervsystemet.
PNS Perifera Nervsystemet. De nerver som är utanför
CNS.
ANS Autonoma Nervsystemet. Icke viljestyrda
nervsystemet. Styr andning, matsmältning,
hjärtat mm.
Kranialnerv Nerv som utgår direkt från hjärnan. Pariga
nerver. Finns 12 par.
Spinalnerver Nerver som utgår från ryggmärgen. Pariga
nerver. Finns ca. 30 par.
Sensorisk / afferent Signal in till hjärnan.
Motorisk / efferent Signal ut från hjärnan.
Somatisk Känsel både från hudens olika receptorer men
även proprioceptiv känsel, d.v.s. kroppsdelars
läge som kommer från nerver som sitter i
muskler och leder.
Visceral Inälvor
Branchial Lemmar
Neuron Nervcell. Den funktionella nerven i
nervsystemet som är uppbyggd på ett speciellt
sätt.
Perikaryon Nervcellens cytoplasma.
Dendrit Receptorregionen på nervcellen, flera
förgrenade utskott som tar emot signaler in till
nervcellen. Kommunikationsväg nervceller
emellan.
Axon Impulsöverförande region. Utskott från
nervcellen som leder signalen ut från cellen,
finns bara en per cell (till skillnad från dendriter
som kan vara väldigt många) kan även grena
sig. Undantag från regeln att signalen skickas ut
från cellen via axon är de sensoriska neuronen
där signalen går in i cellen via axon.
Nervfiber Axon (se axon).
Axonal transport Transporterna som sker inne i cellen ut till
axonen, t.ex. näringsämnen.
Axonterminal Slutet på axonet där signalen överförs till andra
celler på kemisk väg.
Transmittorsubstans Signalämnen. Ämnena som frigörs när en
impuls har nått axonterminalen och överför
signalen till nästa cell. Transmittorsubstanserna
finns i synapsvesiklar i axonterminalen.
Synaps Kemisk överföring av signalen. Nervimpulsen
är elektrisk men överföringen mellan cellerna är
kemisk.
Nervimpuls / aktionspotential Det är uppbyggt en aktionspotential i axonet.
Signalen förs vidare i axonet genom att
aktionspotentialen förändras. Detta uppnås
genom att det finns kaliumjoner i cellen och
natriumjoner i matrix utanför. När signalen skall
föras fram pumpas kalium ut och natrium in.
Den process som kräver energi är att återställa
kalium – natrium balansen igen.
Multipolärt neuron Dendriterna sitter direkt på cellkroppen och en
lång axon går ut från kroppen.
>O---------<
Bipolärt neuron Dendriterna sitter på ett utskott som går från
cellkroppen.
>--O----<
Denna sort finns bara i retina och örat.
Pseudopolärt neuron Dendriterna sitter på ett utskott som ser ut att gå
rakt över till axonet med en liten avstickare ut
till cellkroppen som är gemensam för både
dendriterna och axonet.
>___O______<
Denna sort är sensoriska nerver.
Motorisk neuron Bär impulser bort från CNS.
Sensorisk neuron För impulser till CNS.
Interneuron Neuron som är inne i CNS, är den dominerande
sorten, ca. 99% av alla neuroner är
interneuroner.
Gliacell Stödjeceller för neuronerna, mycket vanligare
än neuroner.
Astroglia Stjärnformad stödjecell, gliacell (astrocysyt).
Oligodendroglia Stödjecell, har få utskott, bildar meylinskida.
Mikroglia Stödjecell, ursprung från monocyt, är en
vävnadsbunden makrofag.
Ependym Stödjecell, epitelliknande cell, utgör väggen i
ventrikelsystemet, d.v.s. det vätskefyllda
hålrummet i CNS.
Schwann cell Stödjecell för PNS, gör meylinskiva, 1
skiva/cell. Sitter runt axonet (motsvara
oligodndrogliacellerna i CNS).
Myelinskida Består i princip av tätt packat cellmembran i
spiralform runt axonet. Isolerar axonerna från
varandra och hjälper även till att skynda på
impulserna.
Myeliniserad nervfiber Axonet är omgivet av meylinskivor.
Omyeliniserad nervfiber Axon utan meylinskiva.
Nervus Latin för nerv. En bunt axoner med egen
bindvävsapparat och blodkärl.
Endoneurium Bindväv runt axonet i en nerv.
Perineurium Bindväv runt en bunt axoner i en nerv.
Epineurium Bindväv runt hela nerven med axoner och
blodkärl.
Reflexbåge Består av en afferent del, 0 till många
interneuroner och en efferent del. Reaktionen
sker utan att signalen behöver ta omvägen till
hjärnan.
Monosympatisk reflex Reflexbåge bestående av en afferent del och en
efferent del utan några interneuroner
inblandade. Den enklaste varianten av
reflexbåge.
Sträckreflex En monosynaptisk reflex. Det är denna reflex
som styr muskelspänningen, tonus, i musklerna.
Polysynaptisk reflex Reflexbåge bestående av en afferent del och en
efferent med interneuroner inblandade. T.ex. om
man sticker sig på handen och drar undan den.
Ganglion Samling av nervcellskroppar, egentligen utanför
CNS med det finns kärnor av nervcellskroppar
inom CNS som kallas ganglion.
Grå substans Nervcellskroppssamlingar, cortex cerebri består
av detta.
Kärna / nucleus Samma som ganglier fast i hjärnan.
Cortex Barken som består av grå substans.
Vit substans Består av meyliniserade axoner. Finns mycket i
hjärnstammen, under barken i storhjärnan.
Ledningsbana / tractus Nervbanor, ex pyramidbanan.

Centrala nervsystemet (kap.13)

Telencephalon, cerebrum Storhjärnan, dominerande del av människans
hjärna. Del av framhjärnan.
Diencephalon Mellanhjärnan. Del av framhjärnan.
Mesencephalon Mitthjärnan. Del av hjärnstammen.
Metencephalon Bildar pons och cerebellum (lillhjärnan).
Pons Bryggan, del av hjärnstammen.
Cerebellum Lillhjärnan.
Myelencephalon Förlängda märgen (medulla oblungata). Del av
hjärnstammen.
Medulla oblungata Förlängda märgen. Del av hjärnstammen.
Medulla spinalis Ryggmärgen
Ventriculus I + II Hålrum i cerebrum, parig d.v.s. en på varje sida,
innehåller liquor cerebrospinalis.
Ventriculus III Hålrum i diencephalon, oparig, innehåller liquor
cerebrospinalis.
Ventriculus IV Hålrum i som går igenom metencephalon,
cerebellum och myelencephalon, innehåller
liquor cerebro spinalis.
Aqueductus cerebri Hålrum som finns finns i mesencephalon,
innehåller liquor cerebro spinalis.
Canalis centralis Centralkanalen i rygmärgen, innehåller liquor
cerebro spinalis.
Storhjärnshavla / hemisfär Storhjärnan är uppdelad i två halvor, höger och
vänster. Enda strukturen som binder ihop dessa
halvor är ett ledningsband av axoner som heter
corpus callosum (hjärnbalken).
Cortex cerebri Barken på storhjärnan, består av grå substans
som är neuronernas cellkroppar.
Sulcus lateralis Centralfåran i cerebrum. Pannlobens bakre
gräns
Sulcus centralis Den djupa sidofåran som skiljer tinnigsloben
från pann- och hjässloberna.
Lobus frontalis Pannloben
Lobus parietalis Hjässloben
Lobus occipitalis Nackloben
Lobus temporalis Tinnigsloben
Lobus insula Barkområdet i botten av fossa lateralis
cerebralis. Ursprungligen fritt men har under
ontogenesen blivit täckt av hjärnbarken från
angränsande lober.
Gyrus precentalis Vindlingen framför centralfåran som är ett
viktigt centrum för motoriken.
Motorcentrum Gyrus precentralis (Broddmans area 4) Här
utgår signalerna till våra muskler. Pyramidbana
börjar här och går vidare till ryggmärgen för att
sedan gå ut i PNS.
Pyramidbana Tractus corticospinalis. Ledningsbana för
motoriska signaler, passerar en struktur i den
förlängda märgen som kallas pyramid. Signalen
från motorcortex går genom den vita substansen
till framhornscellerna i corpus callosum via
synapser och därigrån vidare ut i ryggmärgen.
Tractor corticospinalis Se pyramidbanan.
Tractus corticonuclearis Motoriska kranialnerver som ligger samlade i
kärnor i hjärnan, d.v.s. de tar inte omvägen via
ryggmärgen. De är de som styr musklerna i
ansiktet som t.ex. tal mm.

Gyrus postcentralis Primärt somatosensoriskt centrum. Här upplevs

och tolkas signaler från huden och
rörelseapparaten. Broddmans area 3, 1, 2.
Centrum för sensibilitet
Homunculus Bilden på sid. 353.
Syncentrum Broddmans area 17 i nackloben är syncentrat.
Synbanorna är organiserade så att varje del av
näthinnan är representerad på en egen del av
cortex.
Hörselcentrum Broddmans area 41, 42 i temporalloben är
hörselcentrum. Bakom ligger Vernices area (22)
här sker tolkningen av hörda talet.
Talcentrum Broccas area (44, 45) ligger i frontalloben är
talcentrum.
Afasi Om dessa områden skadas t.ex. vid en
hjärnblödning så får man vad som kallas afasi.
Det kan vara impressiv afasi, då är Vernices area
påverkad och man förstår inte tal. Eller så kan
det vara expressiv afasi, då är Broccas area
påverkad och man kan inte uttrycka sig i tal.
Luktcentrum Ringloben eller det limbiska systemet är en
primitiv del av hjärnan, här finns bl.a.
luktcentrum och delar som är viktiga för minnet
och för känsloupplevelser.
Vit substans Består av meyliniserade axoner. Finns mycket i
hjärnstammen, under barken i storhjärnan.
Associationsfibrer Förbinder olika delar av cortex inom samma
hjärnhalva med varandra.
Kommissurfibrer Fibrer som förenar hjärnhalvorna. Den största
anhopningen är corpus callosum, men det finns
även andra.
Corpus callosum Hjärnbalken, enda strukturen som binder ihop
dessa halvor är ett ledningsband av axoner
Projektionsfibrer Förbinder cerebrum med andra delar av hjärnan
(banorna går nerifrån och upp och vice versa)
ex. pyramidbanan. Flertalet projektionsfibrer går
i capsula interna som ligger mellan basal kärnor
och diencephalon.
Capsula interna Brett stråk av vit substans mellan nucleus
lentiformis och thalamus inklusive nucleus
caudatus. Innehåller viktiga nervbanor till och
från storhjärnsbarken.
Basala kärnor / ganglier Kärnor av grå substans inne i hjärnan.
Nucleus caudatus ”Svansformade kärnan”, parig och ligger lateralt
om diencephalon. Basal ganglier ingår i det
motoriska systemet, kallas också det
extrapyramidala systemet.
Nucleus lentiformis ”Linsformade kärnan”, parig och ligger lateralt
om diencephalon. Basal ganglier ingår i det
motoriska systemet, kallas också det
extrapyramidala systemet.
Globus pallidus Den inre delen av linskärnan, som är utvecklad
från deincephalon.
Putamen Lateral andel av linskärnan som är utvecklad
från telencephalon.
Diencephalon Mellanhjärnan,f inns en vänster- och en
högersida. Sidorna är åtskilda av ventriculus
III.
Thalamus Del av diencephalon, äggformad struktur, är
uppbyggd av en vänster- och en högersida,
består av ett stort antal kärnor.
Omkopplingsstation för afferenta impulser.
Nucleus ventralis posterolateralis (VPL) Kärna i thalamus, omkopplingstation för
impulser från ryggmärgen.
Nucleus ventralis posteromidealis (VPM) Kärna i thalamus, omkopplingsstation för
impulser från kranialnerver.
Corpus geniculatum mediale (CGM) Kärna i thalamus, kopplar vidare impulser från
öronen till hörselcentrum.
Corpus geniculatum laterale (CGL) Kärna i thalamus, kopplar vidare impulser från
ögonen till syncentrum.
Hypothalamus Styr hypofysens frontallob. Utgör kontaktpunkt
mellan CNS och det endokrina systemet.
Epithalamus Bakre, övre delen av diencephalon.
Curpus pineale Den mest framträdande delen av epithalamus är
corpus pineale (tallkottskörteln). Denna
tillverkar hormonet melatonin som reglerar
dygnsrytmen.
Mesencephalon Mitthjärnan, utgör första delen av
hjärnstammen, aqueductus cerebri går igenom
mesencephalon.
Colliculus superior 2 st. ”knölar” på baksidan av mesencephalon
styr synreflexen som får en att blunda om det
kommer något mot ögat.
Colliculus inferior 2 st. ”knölar” på baksidan som ingår i
hörselbanan.
Colliculus sup. och inf. kallas fyrhögarna på
svenska.
Pedunculus cerebri Främre delen av mesencephalon fram till i höjd
med aqueductus cerebri kallas pedunculus
cerebri (hjärnskänkeln).
Pyramidbanan Pyramidbanan går igenom här och den kommer
från capsula interna.
Substantia nigra Svart substans, ingår i det extrapyramidala
systemet.
Nucleus ruber Röd kärna, ingår i det extrapyramidala systemet.
Extrapyramidala systemet Delar av det motoriska ledningssytemet som
inte ingår i det pyramidala systemet.
Kranialnervskärnor
Pons Brygga är andra delen av hjärnstammen.
Pyramid upptar en stor del av pons. Ventriculus
IV gåt genom pons.
Nucleus pontis Omkopplingsstation från cortex cerebri till
cerebellum (lillhjärnan). Detta sker i nucleus
pontis (ponskärnor).
Medulla oblungata Förlängda märgen sista delen av
hjärnstammen, ventriculus IV går genom
medulla oblungata.
Pyramid Struktur på framsidan av pons och medulla
oblungata, rymmer pyramidbanorna.
Pyramidkorsning Pyramiderna ligger på framsidan, en på varje
sida, och avslutas i en struktur som kallas
pyramidkorsningen i höjd med foramen magnus.
Pyramidkorsningen avslutar både medulla
oblungata och pyramiderna. Ca. 80-85% av
fibrerna i pyramidbanan korsas här, d.v.s. hö-vä
och vice cersa.
Tractus corticospinalis lat. – korsat.
Tractus corticospinalis ant. – okorsat.
Bansystemet går både uppåt och nedåt. Här
finns också autonoma centra som kontrollerar
hjärtat, andning etc.
Nucleus gracili
Nucleus cuneatus
Cerebellum Lillhjärnan, sitter bakom hjärnstammen. Har,
som storhjärnan, cortex med grå substans och
vit substans längre ner. Cerebellums funktion är
att samordna den motoriska aktiviteten.
Hemisfärer Är uppbyggd av två, pariga halvor som kallas
hemisfärer.
Vermis En oparig del mellan hemisfärerna som kallas
vermis.
Perdunculus cerebelli superior En av lillhjärnans 3 skänklar som står i kontakt
med mesencephalon.
Perdunculus cerebelli medius En av lillhjärnans 3 skänklar som står i kontakt
med pons.
Perdunculus cerebelli inferior En av lillhjärnans 3 skänklar som står i kontakt
med medulla oblungata.
Limbiska systemet En ålderdomlig del av hjärnan. Viktig funktion
är att kunna uppleva känslor. Det har få
förbindelser med den ”intelligenta” delen av
hjärnan. Lukthjärnan återfinns också i det
limbiska systemet.
Hippocampus Struktur i limbiska systemet som är en viktig del
för minnet.
Fornix ”Valvet”, en uppåtvänd tunn platta av nervtrådar
över tredje ventrikeln.
Formatio reticularis Retikulära aktiveringsystemet. Nät, som är en
blandning av vit och grå substans, finns i hela
hjärnstammen. Formatio reticularis är en
anatomisk benämning. Funktionen är det
retikulära retningsystemet som projiceras på
hjärnbarken och håller hjärnan på alerten.
Reglerar vakenhetsgraden genom retning från
t.ex. syn och hörseln. Påverkar även motoriken
och innehåller även autonoma centra.

Meninges Hjärnhinnor
Dura mater Hjärnhinna som bekläder insidan av skallen
kallas dura mater som är en ganska tjock hinna.
Dura mater är uppbyggd av två skikt. Ett skikt
är periost, d.v.s. är en benhinna som sitter fast på
skallbenet och ett undre skikt, ett menigeal.
Falx cerebri Ett veck av det undre skiktet i dura mater som
går ned mellan de båda hjärnhalvorna.
Tentorium cerebelli Lillhjärnstältet, är ett annat veck som omvandlar
bakre skallgropen till ett slutet rum där
lillhjärnan sitter.
Venösa sinusiteter Mellan de två skikten i dura mater finns vener,
venös sinusitet (sinus venosus). Dessa samlar
ihop allt hjärnans blod och töms sedan i v.
jugularis interna.
Subduralrum Utrymmet mellan dura mater arachnoidea.
Arachnoidea Spindelnätshinnan. Hjärnhinnan som sitter
under dura mater. Går ej ned i alla skrymslen
och vrår i cortex.
Subarachnoidalrum Utrymmet mellan arachnoidea och pia mater.
Detta utrymme innehåller liquor cerebrospinalis.
Pia mater Den innersta ab hjärnhinnorna. Ligger an mot
hjärnan, d.v.s. den följer alla vindlingar på
hjärnan.
Liquor cerebrospinalis Vätskan som omger hjärnan och fyller
ryggmärgskanalen. Finns i alla ventrikler. I
ventriculus IV finns 3 öppningar som släpper ut
liquor i subarachnoidalrummet.
Plexus choroideus Struktur i ventrikelsystemet där liquor
cerebrospinalis bilds genom aktiv sekretion från
speciella celler. Vätskan bildas från blodet men
det är ingen filtrering utan en sekretion. I
ventriculus IV finns 3 öppningar som släpper ut
liquor i subarachnoidalrummet.
Arachnoidalvilli Arachnoidea har små ”blåsor” som kallas
arachnoideavilli som har nära kontakt med
blodkärlen utanför, här dräneras liquor ut i
blodet. Tas upp i venösa siniusiteter.
Sinus sagittalis superior
Medulla spinalis
Epiduralrum
Cauda equina
Cornu antrius
Cornu posterius
Cornu lateralis
Canalis centralis
Funiculus anterior
Funiculus lateralis
Funiculus posterior
Nedåtstigande banor
Tractus corticospinalis anterior
Tractus corticospinalis lateralis
Uppåtstigande banor
Tractus spinothalamicus anterior
Tractus spinothalamicus lateralis
Blodledare , venös siniusitet, som är belägen
utmed fästet till falx cerebri.
Ryggmärgen som består av vit och grå substans,
sträcker sig från slutet av medulla oblongata till
filum terminale, i höjd med första - andra
lumbalkotan.
Ryggmärgskanalen, fylld med liquor
cerebrospinalis.
Spinalnerver som kommer ut från LI och LII
och hänger ned som en ”hästsvans” omkring
filum terminale.
Främre hornet. Del av de tre pelarna i
ryggmärgens grå substans.
Bakre hornet. Del av de tre pelarna i
ryggmärgens grå substans.
Sidohornet. Lateral utbuktning av den grå
substansen.
Centralkanalen, belägen i substantia intermedia
centralis. Den utgör en emryonal rest av
neuralrörets lumen och är mestadels oblitirerat.
Framsträngen, som är belägen mellan fissura
mediana -8anterior) och främre hornet.
Sidsträngen, som är belägen på laterala sidan
om den grå substansen mellan de bakre och
främre rottrådarna.
Baksträngen, som är belägen mellan bakre
hornet med sina rottrådar och septum medianum
posterius.
Framsträngspyramidbana, okorsad del, belägen
lateralt om fissura mediana anterior. Från
hjärnbarken till framhornen
Sidosträngspyramidbanan, korsad del belägen i
sidosträngen framför bakre hornet. Från
hjärnbarken till framhornen.
Uppåtstigande sensorisk bana i sidosträngens
anteriolaterala del som går till thlamus.
Uppåtstigande sensorisk (bl.a. smärta,
temperatur) bana belägen i sidosträngen. De
flesta av fibrerna kommer från bakhornet på
motsatta sidan.
Fasiculus gracilis
Fasiculus cuneatus
Medialt belägen fiberbunt som innehåller fibrer
från undre halvan av ryggmärgen och som bl.a.
förmedlar tryck- och beröringsimpluser från
benet och nedre delen av bålen.
Fiberbunt som börjar i övre halvan av
bröstryggmärgen, och som bl.a. förmedlar tryck-
och beröringsimpluser från armen och övre
delen av bålen.

Perifera nervsystemet (kap. 14)

Sensoriska receptorer Impulsen uppstår i speciella sensoriska
receptorer. Detta avgör vilken typ av
förnimmelse man får, ex. smärta, beröring,
gäller speciellt huden.
Fria nervändslut Nerverna behöver inte vara kopplade till
receptorer utan kan sluta bara i fria nervändslut.
Känselkroppar
Receptorceller Celler som samarbetar med nervcellerna och
bestämmer på vilken stimuli nerven ska reagera
på, t.ex. temp., beröring m.m.
Muskelspole
Muskeländplatta De motoriska nerverna slutar ute i musklerna i
muskeländplattor. Utformade som synapser.
Transmittorsubstansen från nervändsluten
frigörs genom endocytos.
”Motor unit” Motorisk enhet. En motorisk framhornscell eller
kranialnervscell inerverar ett varierande antal
muskelfibrer. Hur många muskelfibrer som
inerveras av en nervcell är det som avgör
precisionen i muskelns kontraktion, ju färre
muskelfibrer desto bättre precision. I
benmusklerna är det kanske flera tusen
muskelfibrer kopplade till en nervcell och i
ögonmuskulaturen kanske 5 – 6 musklefibrer
per nervcell.
I glatt muskulatur är det lite mer diffust, det
finns inga muskeländplattor.

Specialiserade receptorceller Ex. tapparna och stavarna i ögats näthinna.

Kranialnerver Nerver som utgår från kraniet.
I. nn. olfactorii Centrala inlöpare av luktsinnesceller, egentligen
ingen nervcell. Luktsinnescellerna omsätts och
förnyas, det finns upp till tusen olika receptorer
på dessa cellerna men bara en typ av receptor
per cell.
II. n. opticus Synnerven. Ursprung i ganglieceller. Är en CNS
bana som har utlokaliserats, omges av
hjärnhinnorna, går sedan till corpus geniculatum
laterale (CGL).
III. n. oculomotorius Kranialnerver som inerverar yttre ögonmuskler,
går in i orbita.
IV. n. trochlearis Kranialnerver som inerverar yttre ögonmuskler,
går in i orbita.
V. n. trigeminus: Trillingnerven. Har tre genar, är ansiktets
känselnerv. Inerverar tuggmuskulaturen.
1. n. opthalmicus Ansiktets känselnerv
2. n. maxillaris Tuggmuskelnerv på maxillaris.
3. n. mandibularis Tuggmuskelnerv på mandibularis.
VI. n. abducens Kranialnerver som inerverar yttre ögonmuskler,
går in i orbita.
VII. n. facialis Ansiktets motoriska nerv. Löper inne i os
temporale, styr den mimiska muskulaturen.
Förlamning i denna nerv kallas facilispinalis.
Kan vara central i hjärnan t.ex. på grund av en
hjärnblödning, eller så kan den vara perifer,
beror då troligtvis på infektioner. Leder också
smakbanor.
VIII. n.vestibucochlearis/statoaucusticus Hörsel- och balansnerven. Kommer från
innerörat och går in i hjärnstammen.
IX. n.glossopharyngeus Leder bl.a. smakimpulser från bakre delen av
tungan (glosso – tunga, pharynx – svalg).
X. n. vagus Blandad nerv. Motorisk för larynx, viktig
parasympatisk utflöde från CNS som går till alla
bröstorgan och de flesta av bukorganen.
XI. n. accesorius Inerverar två muskler på halsen, trapezius och
sternocleidomastoideus.
XII. n. hypoglossus Inerverar tungmuskulaturen. Kommer fram
under tungan, fungerar rent motoriskt.
Spinalnerver Nerver som utgår från ryggmärgen.
Radix dorsalis Spinalnerverna har två rötter, detta är den bakre.
Ganglie spinale Ganglierna som tillhör de sensoriska
nervcellerna och ligger i höjd med foramen
vertebralis.
Radix ventralis Spinalnerverna har två rötter, detta är den
främre.
Ramus dorsalis Spinalnerven delar upp sig i två delar, detta är
den bakre, går ut bak på ryggen till musklerna
och huden där, delas inte upp i namngivna
banor, är inga distinkta banor.
Ramus ventralis Spinalnerven delar upp sig i två delar, detta är
den främre, delas upp i namngivna banor.
Resten av spinalnerverna går ut under respektive
kota.
Ovanför och under thorax-kotorna bildar
spinalnerverna nätverk som kallas plexus,
plexus – fläta. De perifera nerverna som bildas
från dessa plexus kan innehålla nerver från flera
olika spinalnerver.
nn. cervicales, C1-C8 Det finns åtta cervicala segment, C1 – C8, C1 går
ut ovanför atlas och C8 går ut nedanför den 7:e
nackkotan, det är därför det finns åtta cervicala
segment på bara sju kotor, bildar nätverk som
kallas plexus (plexus – fläta). De perifera
nerverna som bildas från dessa plexus kan
innehålla nerver från flera olika spinalnerver.
nn. thoracici, Th1 – Th12 Thoracicnerverna går ut i s.k. intercostalnerver
som följer revbenen, de bildar inget plexus.
nn. lumbales, L1 – L5 Spinalnerverna som går ut i segmenten i
lumbalryggen, bildar plexus.
nn. sacrales, S1 – S5 Spinalnerverna som går ut i segmenten i
sacralryggen, bildar plexus.
Plexus cervicalis Nervflätorna som bildas av nn. cervicales. Utgår
från carvics, halskotorna.
Plexus brachialis Nervflätorna som går ut i armen.
Plexus lumbialis Nervflätorna som bildas av nn. lumbales. Utgår
från lumbaldelen av ryggen.
Plexus sacrialis Nervflätorna som bildas av nn. saceales. Utgår
från sacraldelen av ryggen.
n. phrenicus
n. ulnaris
n. medianus
n. radialis
n. femoralis
n. ischiadicus
Dermatom Varje spinalnerv inerverar ett specifikt område i
huden, s.k. dermatom. Kan användas kliniskt för
att påvisa diskbråk eller andra störningar vid
spinalnerverna typ tumörer. Detta gör att man
kan urskilja om det är en perifer nervskada eller
om skadan sitter vid spinalnerven.
Inervationsområde Område som är kopplat till en nervcell eller
nerv.

Autonoma nervsystemet (kap. 15)

Sympatikus Pådrivande eller ”fight and flight system”.
Parasympatikus Dämpande, den dagliga aktiviteten.
Preganglionärt neruon Neuron som har nervcellskroppen i CNS,
myeliniserat..
Postganglionärt neuron Neuron som har ett autonomt gangllion, utan
meylin, ligger dock i Schwanncellers
cytoplasma, denna bildar då inte meylin.
Autonomt ganglion Omkopplingsstation för de nervceller som ingår
i ANS, den perifera delen av ANS består av två
neuron, omkoppling i autonomt ganglion.
Acetylcholin
Cholinerg
Noradrenalin
Adrenerg
Kranialparasympatikus Parasympatiska delen av ANS kommer ut från
två ställen, detta är den första.
Kranialparasympaticus har parasympatiska
kärnor i hjärnstammen och går ut i
kranialnerverna III, VII, IX och X n. vagus
(viktigast), gangliecellerna ligger i de inerverade
organen s.k. intramurala ganglion.
Sakralparasympatikus Parasympatiska delen av ANS kommer ut från
två ställen, detta är den andra.
Sacralparasympaticus utgår i segmenten S2 – S4,
styr resten av bukorganen som colon, blåsan och
genitalierna. Ligger i ryggmärgen.
Intramuralt ganglion Ganglion som ligger i de inerverade organen.
Truncus sympaticus Sympatiska gränssträngen, sympatiska ganglion
som finns på var sida om kotpelaren.
Rami communicantes
Prevertebrala ganglier Sympaticus har sitt ursprung enbart från
ryggmärgen, spinalnerverna T1 – L2.
Sympatiska ganglierna finns på var sida om
kotpelaren i vad som kallas den sympatiska
gränssträngen och vid aortan i buken kallas
prevertebrala ganglier.
Prevertebrala plexus
Referred pain

Sinnesorganen (kap. 16)

Smak:
Tungpapiller
Smaklökar
Lukt:
Luktepitelceller
Bulbus olfactorius
Syn:
Plapebra
Conjunctiva
Galndula lacrimalis
Punctum lacrimale
Saccus alcrimalis
Ductus nasolacrimalis
Yttre ögonmuskler
Bulbus oculi
Tunica fibrosa
Sclera
Tunica vasculosa
Choroidea
Corpus ciliare
m. ciliaris
Iris
Pupilla
m. sphincter pupillae
m. dilator pupillae
Pupillen ljusreflex
(Tunica interna)
Retina
Discus n. optici
a. / v. centralis retinae
Macula lutea
Fovea centralis
Stavar
Tappar
Synfält
Camera anterior
Camera posterior
Humor aquosus
Schlemms kanal
Corpus vitreum
Lens
Ackomodation
Nervus opticus
Chiasma opticum
Tractus opticus
Corpus genicolatum laterale
Syncentrum
Ytteröra
Auricula
Meatus aucusticus externus
Membrana tympani
Mellanöra
Cavum tympani
Malleus
Incus
Stapes
Fenestra vestibuli Ovala fönstret
Fenestra cochelae Runda föntret
Tuba auditiva
Cellulae mastoidea
Inneröra
Benlabyrint
Benbåggångar
Vestibulum
Cochlea
Hinnlabyrint
Hinnbåggångar
Hinnsäckar
Utriculus
Sacculus
Ductus cochlearis
Endolymfa
Perilymfa
Scala vestibuli
Scala tympani
Lamina basilaris
Cortiska organet

Endokrina organ (kap. 25)

Hypophysis cerebri
Infundibulum
Fossa hypophysalis
Adenohypofys
Releasing
Inhibiting hormones (factors)
Hypofysens portasystem
GH
Prolactin
TSH
ACTH
FSH
LH
Neurohypofys
Neurosekretion
ADH
Oxytocyn
Glandula thyroidea
Lobus dx. & sin.
Isthmus
Thyroideahormon
T3
T4
Calcitonin
Galndule parathyroidea
Parathormon
Glanudule suprarenales
Cortex
Mineralcorticoid
Glucocorticoid
Medulla
Adrenalin
Noradrenalin
Corpus pineale
Melatonin
Insula / Langherans cellö
α-celler
Glucagon
β-celler
Insulin
Gonader
Östrogen
Progesteron
Testosteron
Enteroendokrina celler
Diffust neuroendokrint system
Polypeptidhormon
Aminer
ANF
HCG
Vitamin D
Erythropoientin