Gustav Nilsson

Gitarrvning inom olika genrer

En studie av skillnader p vningssynen mellan klassisk och afroamerikansk tradition
Guitar practice in different genres
A study of differences in the view on practicing in the classical and Afro-american traditions

Examensarbete 15 hgskolpong Lrarprogrammet

Datum: Handledare: 09-05-04 Ingvar Dahl

Musikhgskolan Ingesund 671 91 Arvika Tfn 0570-385 00 Fax 0570- 804 38 Info@imh.kau.se www.imh.kau.se

Sammanfattning
I detta arbete har jag underskt om det finns ngra skillnader p gitarrvning inom olika genrer. Jag har frskt hitta en bild av instllningen till vning och tagit reda p om, och i s fall varfr det uppsttt skillnader mellan klassisk och afroamerikansk tradition. Fr att f svar p mina frgor har jag intervjuat sex gitarrlrare, tre inom varje genre, som undervisar p olika niver. Svaren har varierat en del men jag har ftt fram en generaliserad bild med en del skillnader, men ocks med stora likheter. Attitydskillnader hos de olika genrerna finns inte enligt mina informanter, utan har istllet uppsttt mycket p grund av media. De typer av skillnader som nd finns beror istllet p olika traditioner hos genrerna som notlsning, tonbildning och improvisation. Nyckelord: Gitarrvning, genreskillnader, metoder

Abstract
This study examines if there are any differences in practicing guitar in different genres. I have attempted to discover if there are any different views on practicing between the classical and Afro-american traditions, and if so, why. I have interviewed six guitar teachers who teach at different levels, three in each genre, to obtain answers to my questions. The answers have varied somewhat, as I have acquired a generalized picture with certain differences, yet also with many similarities. The persons interviewed have insisted that differences in the view of practicing between genres dont really exist, and is actually something the media has made up. Instead, those differences in practicing that do exist, are a result of the various traditions in fields such as sight-reading, tonal structure and improvisation. Keywords: Guitar practice, genre differences, methods.

Frord
Tack till alla mina informanter samt min handledare Ingvar Dahl fr givande intervjuer och kloka synpunkter. Utan er hade detta arbete inte varit mjligt att gra.

Innehllsfrteckning
Inledning Syfte Hypotes Bakgrund Afroamerikansk tradition Klassisk tradition Problemformulering Metod Intervjufrgor Resultatredovisning Diskussion Slutsatser Litteraturfrteckning 5 6 6 7 7 15 24 24 26 27 55 63 65

Inledning
Som bde klassisk och jazz/rock-gitarrist har jag ofta undrat ver om jag var annorlunda n mina kollegor inom dessa genrer? Kan det vara s att jag anvnder mig av ett klassiskt stt att va ven nr jag var elgitarr? Eller r det tvrtom? Finns det egentligen ngra riktlinjer fr hur man ska va inom dessa olika genrer?

Ibland har jag diskuterat vningsmetoder med musikhgskolestudenter, bde gitarrister och andra instrumentalister, och mrkt att det finns bde likheter och skillnader mellan deras och mitt eget vningsstt. Jag har noterat skillnader som olika mycket tid med instrumentet, olika tillvgagngsstt fr att klara av tekniska svrigheter och annorlunda tnkande om vad vning egentligen bestr av. Ofta har jag drfr funderat ver, om det finns ngra rtta eller felaktiga vgar att g nr det gller vning p ett instrument.

Det finns en hel del material att tillg nr det gller gitarrvning, och jag har ofta lst dessa och begrundat de skillnader som dr framkommer. Ofta har skillnader funnits mellan olika traditioner, som klassisk och afroamerikansk, men ocks likheter. Jag har tnkt en del om hur resultatet skulle bli, om man frskte sudda bort skillnaderna och mtas p halva vgen, skulle man d f fram en perfekt modell, som skulle fungera fr bda dessa genrer, eller skulle vningsresultatet bli smre n tidigare?

Med frhoppning om att f svar p en del av mina frgor har jag gjort detta arbete, med hjlp av min handledare, en del bcker och ngra gitarrlrare inom olika genrer.

I arbete kommer jag ibland att referera den afroamerikanska stilen som elgitarr, beroende p att denna form av gitarr huvudsakligen anvnds inom genren och dominerar jazz/rockmusik jmfrt med den akustiska gitarren.

Syfte
Med hjlp av resultatet av detta arbete vill jag f en kad frstelse fr vningstraditionen inom olika genrer. Detta kommer att hjlpa mig i mitt kommande arbete som gitarrlrare, d jag med strsta sannolikhet kommer att undervisa inom bde klassisk musik och afroamerikansk tradition. Dessutom tror jag att det kommer ge mig sjlv nya intressanta perspektiv p vning, d det upptar en stor del av mitt liv.

Hypotes
Min hypotes r att det existerar en del skillnader mellan olika genrer nr det gller synen p vning. Jag tror att man generellt sett r mer strukturerad som klassisk gitarrist och ofta har mer vningsdisciplin n en genomsnittlig elgitarrist. Samtidigt finns det skerligen elgitarrister som var vldigt noga och regelbundet och klassiska gitarrister som r mindre noga med hur ofta och p vilket stt de var.

En stor skillnad som jag tror finns mellan genrerna r vad man gr nr man var. En hel del gitarrister inom den afroamerikanska traditionen jammar nog mer under sin vningstid n de klassiska gitarrister som ofta verkar lgga fokus p inlrning av nya stycken musik och tekniska detaljer. En annan skillnad torde vara notlsning, d man som klassisk gitarrist behver lsa mycket noter och som elgitarrist inte behver detta lika mycket (en del anvnder sig ocks av tabulatur fr att slippa noter).

Bakgrund
Jag har studerat lite olika bcker och tidskrifter inom bde klassisk och afroamerikansk tradition fr att hitta tankar och ider om vning inom de olika stilarna. Hr fljer ngra exempel ur dessa texter.

Afroamerikansk tradition
I Guthrie Govans bok Creative Guitar 1 skriver han en hel del om vning p elgitarr. Han berttar om klassiske pianisten Glenn Gould som innan konserter hll sina hnder i en hink med varmt vatten fr att f kad rrlighet. En liknande sak gr elgitarristen Joe Satriani, fast med armbgarna istllet fr hnderna. Detta ger Govan som tips fr uppvrmning. Han nmner mnga andra musiker i sin bok, grna sdana som utmrkt sig p ngot srskilt stt, bl a jazzgitarristen Django Reinhardt som var tvungen att ndra sin spelstil radikalt efter att ha frlorat tv fingrar p vnster hand i en brand. Han nmner ocks hrdrockgitarristen Tony Iommi som frlorade fingertopparna i en olycka och drfr blev tvungen att stmma ner sin gitarr fr att lttare kunna bja strngar med de plastbitar som ersatte hans fingertoppar.

Mycket i Govans bok handlar om att hitta sin egen stil. Nr han skriver om vibrato nmner han olika elgitarristers specifika stil och uppmuntrar lsaren att hitta sin egen nisch - att testa allt som verkar spnnande och ta till sig sdant som verkar relevant. Nr han gr in p saker som plektrumteknik betonar han att ven om man hller sitt plektrum p ett annorlunda stt behver detta inte vara fel, bara ytterligare ett stt att hitta sin egen stil. Govan sammanfattar:

Ive seen a lot of players waste their practice time because, although they were very aware that they should practise, they were unsure of exactly what to practise, how to get about it or even what they expected to gain from it. Theres obviously no single practice routine that works for everyone every player has different aptitudes, tastes, goals and, of course, a different amount of time in a week so its important to plan a system that works for your own requirements (Govan, 2002, s. 42)

Govan ppekar vikten av att inte anvnda sig av ondigt stora rrelser om man spela fort och rekommenderar att man studerar videos med snabba gitarristers fingerrrelser fr att se hur sm de r. Han drar paralleller till kampsporten Kung Fu fr att visa p andra exempel dr man koncentrerar energi till ett visst stlle av kroppen och sedan anvnder denna snabbt med minimala rrelser.

Han uppmuntrar lsaren att lra sig spela utan att titta fr mycket p greppbrdan - p grund olika orsaker som att lsa noter lttare och kunna kommunicera med medmusiker under musikens gng genom blickar och nickar. Govan skriver ocks om skillnaderna mellan handstllningen hos klassiska gitarrister och elgitarrister och de olika frdelar man fr med dessa:
In the world of classical guitar, you would be encouraged to arch your fingers and keep your thumb low down at the back of the neck, creating as much clearance as possible between your palm and the edge of the neck. This is the ideal hand position for playing technically demanding stuff like painful chord shapes or licks featuring wide stretches, but it does make bending harder it feels like only the very tips of your fingers are actually putting their weight into pushing on the string. If instead you adopt the baseball bat grip, where your thumb creeps over the top, youll feel more contact with the wood of the neck and hence youll get more leverage. In this way, the ends of your fingers will straighten out a little, moving nearer the fretboard, and when you bend a string, youll be able to put more of each digit behind the bend. This position certainly compromises the range of your left-hand stretch and overall mobility, so dont use it all of the time, but its the best way of executing a big bend without injuring yourself. As it happens, its also the best way of replicating Hendrix rhythm parts plenty of otherwise-impossible chord voicings become playable when you use your left-hand thumb to fret notes on the low E string. (Govan, 2002, s. 24-25)

I Speed Mechanics for lead guitar har frfattaren Troy Stetina en del saker han pongterar om vning. Boken bestr annars till stor del av tekniska vningar och Stetina motiverar detta med att de r verktyg fr att skapa musik. Genom vningarna kan man fokusera p sin teknik och genom att spela dem korrekt kan man klara av saker p ngra veckor eller mnader som annars skulle kunna ta r att lra sig.
Play slowly enough without mistakes. Your fingers will move just as you train them to move. If you practice something fast and sloppy a hundred times, why should you expect that the hundred-and-first time will suddenly become clean and precise? However, if you practice something a hundred times perfectly, you can be sure that the next time will be perfect as well. (Stetina, 1990, s. 8)

Stetina rekommenderar att man ska frst vilka tekniska moment varje vning r designad fr och drmed kan koncentrera sig p rtt sak. Han skriver ocks om vikten av att inte va fr lnge p samma moment och drar en parallell till tyngdlyftare. I brjan r det tungt att lyfta vikter, men genom att varva trning med vila blir tyngdlyftaren starkare och tyngderna blir lttare att lyfta. vning fungerar likadant, och om man sitter fr lnge med en vning kommer den bara att g smre och smre. Stetina skriver ocks om den mentala delen i vningen:
If you concentrate so hard that you begin to strain, then tension and anxiety build up to do it right this time. This pressure actually causes you to make more mistakes, and just adds to the frustration. Dont rush yourself. Keep an even and flowing rhythm as you practice. The natural movement associated with rhythm directly opposes the rigidity and stiffness that cause a mental block. (Stetina, 1990, s. 8)

I avsnittet The art of practicing skriver Stetina om hur viktigt det r att tnka p att alla individer r olika. Drfr br man ska efter sina egna musikaliska svagheter och va p just dessa. Genom att frst sina egna brister och korrigera dem med vningar blir man p stt och vis sin egen lrare. Drfr hvdar Stetina att det ingen som lser boken, spelar vningarna och kommer ut p andra sidan

av den ska spela exakt samma vningar. Stetina nmner fem punkter som r viktiga fr att lyckas med vning:

Isolate the Difficulty Create Variations Transition time Dynamics Practice in Bursts

Frsta punkten, Isolate the Difficulty, gr ut p att hitta musikaliska svrigheter och lsa dem. Genom att dela upp hnderna kan man lyckas med detta. Frst kan man titta p vnsterhandens rrelser, och inte spela alls med hgerhanden, och se om problemet finns dr. Sedan gr man vidare till hgerhanden och var det problematiska stllet med bara den, samtidigt som man kontrollerar att plektrumrrelserna r korrekta. Nr man hittat problemet, antingen i hger eller vnster hand (eller bda) och lst det anvnder man sig av bda hnderna samtidigt i vningen.

Andra punkten handlar om att man ska va verdrivet p krnan av problemet. Ligger problemet exempelvis i att tredje och fjrde fingern i vnsterhanden inte r tillrckligt sjlvstndiga frn varandra kan man bygga vningar kring att lsa detta, grna med metronom. Tredje punkten har fokus p synkroniseringen mellan hger och vnster hand. Genom att i ett lngsamt tempo frska f s kort tystnad som mjligt mellan tv toner p samma strng kan man i slutndan spela snabbare och mer tight.

Fjrde punkten handlar om att kunna kontrollera dynamik i vningen och ven att betona olika toner i ett lick. Stetina har skrivit ut ngra exempel med tydliga anvisningar p dynamikskillnader (frn pp till ff) fr att visa hur man kan gra (man kan lyssna p den medfljande CD-skivan nr Stetina spelar fr ytterligare frstelse). Femte punkten behandlar tricket att spela ngra f toner snabbt, och
10

sedan lgga till ytterligare en ton i taget fr att till slut bygga en hel fras. Mellan varje tillagd ton tar man en liten paus fr att hjrnan ska kunna frbereda sig fr den nya tonen. Stetina anger att man ska spela dessa exempel i snabbt tempo, men inte s fort s att man brjar gra misstag.

Stetina ger lsaren i uppgift att va de olika svrigheterna i Nicolai RimskyKorsakovs stycke Flight of the bumblebee1 och sedan stta ihop dem. Genom att g igenom styckets olika delar med Stetinas fempunkts-metod, tillsammans med en metronom, ska man kunna klara av att f upp stycket i ver 160 bpm.

Mikael Lindkvists bok Teknik fr elgitarr behandlar ocks vningsteknik p ngra sidor. S hr skriver han om vning:
Nr man spelar ett instrument r det viktigt att man lgger upp vningstiden, s att det blir bde roligt och effektivt. Det r inte alltid roligt att sitta och slita med trkiga skalvningar, men fr att gra framsteg krvs en hel del sjlvdisciplin, samt envishet och tlamod. Tnk efter hur stor del av vningstiden (den totala tiden du sitter med instrumentet under en dag) du gnar t lek/improvisation respektive rena vningar. Ofta kommer man p sig sjlv att antingen sitta och improvisera i stort hela tiden, eller i andra fall gnar man fr mycket tid t teknikvningar. En bra riktlinje r att frska dela upp tiden s att man gnar ungefr lika mycket tid t bda delarna. De disciplinerade vningarna krvs fr att du skall utveckla teknik mm, och improvisationsspelet r viktigt fr att du skall utveckla gehret, samt lra dig anvnda det du lrt dig i ett praktiskt sammanhang. (Lindkvist, 1997, s. 11)

Lindkvist rekommenderar dem som har svrt med sjlvdisciplinen att gra ett vningsprogram. Han ppekar hur det blivit bevisat att en mnniska inte kan hlla koncentrationen p topp i mer n ngra f minuter, och drfr br man inte hlla p med ett moment i mer n fyra till sex minuter innan man tar en kort paus. P detta vis fr man till s effektiv vning som mjligt. Lindkvist rekommenderar ocks kontinuitet och skriver att man br frska spela sitt vningsprogram fem till sex gnger i veckan. Nr en vning blir fr ltt r det
1

Flight of the bumblebee ur operan Tsar Saltan av Nicolai Rimsky-Korsakov

11

bara att byta ut den mot en ny, svrare. Han menar ocks att man br va mycket p det man r smst p. Enligt Lindkvist gr mnga tvrtom, det vill sga var mest p det de kan bst och undviker det de har svrt fr, och utvecklas drfr vldigt lite. Han skriver detta om vningsprogrammet:

Nr du hllit p ett tag kommer du garanterat mrka resultat. Det kanske knns lite verdrivet att sitta med stoppur och va, men efter ett par veckor mrker man varfr. Har man inte den dr tiden avsatt till just den vningen, ja d r det ltt att man sprar ur p vgen. (Lindkvist, 1997, s. 13)

Det finns en hel del tidskrifter att lsa nr det gller elgitarr, de flesta av dem rockbaserade. Den amerikanska tidningen Guitar World r en av dem. I julinumret 2004 hade tidningen fokus p vning, med tips frn bde lrare och knda gitarrister. En av de knda gitarristerna var Joe Satriani, som rekommenderade fem punkter nr det gller vning. Den frsta r kanske den mest intressanta i detta sammanhang.
1. Dont spend more than an hour on any one thing. The brain can only hold so much new information before it says enough. Scientists have studied the changes that occur to the brain when a person learns something new. Theyve found it takes a while for the brain to recover before it can process new information. So limit yourself to one hour a day on anything that is new or especially challenging. (Satriani, 2004, s. 61)

Ett annat tips som Satriani ger i tidningen handlar om att inte va med en ostmd gitarr, d hjrnan i sdana fall kommer att tycka att det lter dligt och rekommenderar utvaren att sluta va. Satriani betonar ocks vikten av att frska ha roligt nr man var, och att schemalgga de trkiga momenten s att man kan beta av dem innan man bara jammar ivg. I samma nummer av Guitar World ger Keith Wyatt frn GIT2 ngra rd angende vning. Han skriver om att va med ett rytmiskt hjlpmedel, som en
2

Guitar Institute of Technique

12

metronom eller trummaskin, men ocks betydelsen av att stnga av den. Genom att istllet tnka sig en rytm i huvudet och spela efter den utvecklas man ocks som gitarrist. Han ppekar ocks frdelen med att vara uppvrmd innan man var eller spelar. Ett enkelt stt att bli varm i hnderna r genom handvrmare, en liten sak som blir varm nr man trycker p den och hller sig varm i flera timmar, som man kan kpa i friluftsaffrer.

Wyatt ger ocks tipset att visualisera att man spelar ngot precis innan man faktiskt spelar det. Om man ser framfr sig hur fingrarna ska rra sig och till och med genom att sjunga musiken innan man spelar den, blir det sen lttare att spela den rtt sen. Han skriver ven om hastighet, en sak som mnga gitarrister r intresserade av. Genom att ha full kontroll i vningarna och sedan ka metronomtalet kan man hitta den hastighet som man fr dagen klarar av att spela vningen i, med full kontroll utan slarv. Fljande dag brjar man vningen p denna hastighet och fortstter frska ka tempot, med full kontroll. ven om hastigheten kommer variera frn dag till dag, kommer kontrollen att ka och drmed fr man bttre teknik.

Jody Fisher, frn National Guitar Workshop, ger ocks lsaren ngra vningsrd. Han skriver om det stora utbud det finns bland gitarrbcker och instruktions-DVD:er och problemet att slla bland dessa.
With the number of excellent books, videos and online lessons available, its easy to feel a little overwhelmed when trying to get the most out you practice time. Its important to remember that as your musical needs change over the course of your lifetime, so will your practice needs, and that there is no perfect way to practice. Your goals as a player will have a lot to do with what you practice and how you spend your practice time. (Fischer, 2004, s. 104)

Fisher rekommenderar lsaren att sex olika delar att va p: repertoar, ackord, improvisation, teknik, notlsning och musikteori. Han ppekar hur mnga gitarrister som saknar en repertoar att jobba med, och hur konstigt det r d det
13

brukar vara ltar man vill spela nr man brjar spela gitarr. Genom att va p ltar fr man ofta va in nya ackord, tekniker och nya ovana stllen att spela p ver halsen.
If you feel youre neglecting other areas of study while working on a tune, make peace with the fact that there will always be more things to work on than you will ever have time for. This means you will have to prioritize and then choose the things you want to practice. (Fischer, 2004, s. 104)

Han rekommenderar ocks att man stter olika ml att n varje vecka. Lyckas men n alla sina ml har man lrt sig 52 nya saker p ett r, och det r vldigt mycket nr man tnker efter. Precis som mnga andra s bedyrar han ocks vikten av att inte va i snabbare tempo n vad man klarar av. Om man istllet var lngsamt och noggrant kommer man i slutndan kunna spela fort och precist.

Cliff Wittstruck II frn Musictech College delar ocks med sig av sina tips i tidningen. Ocks han skriver om att stta ml fr vningen och delar upp dem i olika kategorier: vecka, mnad och r. Genom att ha en tydlig plan r det lttare att ta sig dit man vill komma musikaliskt. Han tycker ocks att man br skriva logg ver vad man var varje dag, vilket tempo man klarat av olika vningar i och exakt vad man vat p. Genom att hlla koll p detta r det sen lttare att kunna g tillbaka och se om man har missat ngot viktigt moment. Wittstruck rekommenderar att man optimerar sin vningsplats genom att gra sig av med strande saker som TV, ha bra belysning, god akustik, bekvm stol, ett skrivbord med penna och papper, en apparat fr inspelning och en CD-spelare. En annan viktig sak r att man har ngon att va tillsammans med, s ofta som mjligt, fr att kunna testa sina ider och inspireras av andra musiker.

Ytterligare en lrare, Larry Baione frn Berklee College of Music, ger lsaren ngra vningsider. Han menar att uppvrmningen innan vningen ska best av
14

ngot man knner sig sker p, fr att inte f psykologiska spnningar genom att man inte klarar av ngot nytt och oknt. Han ppekar vikten av att anvnda sig av dynamik nr man var, s man klarar av att spela ackord och melodier bde hgljutt och tyst. En annan viktig sak r att man ska lyssna p mstarna inom den stilen man r intresserad av. Baione hvdar ocks att man br ndra sin vningsrutin d och d s den inte ska bli trkig.

Fr att dra en parallell till Guthrie Govans bok Creative Guitar 1 (dr han drar skriver om likheten mellan Kung Fu och vning p ett instrument) har jag hittat Alan di Pernas intervju med John Frusciante, gitarrist i rockbandet Red Hot Chili Peppers, frn Guitar Worlds julinummer 2006. Hr pratar Frusciante om frdelen med meditationsformen Vipassana3 nr han var.
It stops your mind from interrupting all the time and getting in the way. It gives you the opportunity to still your mind, so then you really can focus it. I got to the point where I was memorizing 10-minute Jimi Hendrix solos really quickly whereas before, something like that would have taken me a month. I know I spent a whole month learning Jimmy Pages guitar in I Cant Quit You Baby, from Coda. And now something along those same lines, like Jimi Hendrix playing Machine Gun at the Isle of Wight, took me a couple of days. The meditation has made a huge difference in the effectiveness of my practicing. Its something I can really recommend to guitar players. (di Perna, 2006, s. 108)

Klassisk tradition
Emilio Pujols bok Guitar School r ett standardverk inom klassisk gitarr. Han var sjlv elev till Francisco Trrega, den viktigaste individen inom den spanska skolan4, och har skrivit ner sin egen skola med stort fokus p sin mstares lra. I frsta bokens kapitel 14 tar Pujol upp ngra aspekter p hur man br va. Han betonar att det viktiga inte r hur mycket man var, utan istllet att va p ett bra stt.

3 4

Vipassana r en buddhistisk meditationsform som anvnds fr insikt och sjlvobservation Den spanska skolan representerade det traditionella spanska gitarrspelet med traditionen frn Tarrga, Llobet, Segovia m.fl. (Den dla konsten Klassisk gitarr, Owe Walter, 2002, Ingesund)

15

Pujol tycker att man br spela ltta musikstycken bra istllet fr att gra halvdana versioner av svra stycken. Han skriver om tv aspekter p vning som mste kombineras:
Study has two aspects: one physical, which lies in strength, agility, touch, and precision of the finger movements; and one psychological, which depends on intelligence, musical intuition, emotional sensitivity, and temperament. Although they are linked, often a difficulty will lie I one of those aspects rather than in the other, and then that aspect should be concentrated on in order to attain a proper balance. (Pujol, 1956, s. 60-61)

Pujol ger ngra andra riktlinjer som att veta precis vilka moment man ska va p och varfr, att lyssna p sig sjlv spela fr att kunna frbttra svaga punkter och att undvika ondiga rrelser. Han pongterar att det r bttre att va en timme per dag istllet fr sju timmar en enda dag i veckan och rder studenten att lyssna noga p vad lrare och kompositrer har att sga.

Flexibility, elasticity and strength of the fingers are at the root of the most astonishing virtuosity. Memory, mental agility, and boldness are their complements. (Pujol, 1956, s. 61)

Pujol delar upp vning i tre delar: vningar, etyder samt stycken. Nr det gller vningar frklarar Pujol att dessa behvs fr att utveckla styrka och smidighet och dessutom ger utvaren en mental frmga som behvs fr att kunna tolka alla olika sorters musikaliska stycken. Man ska spela nya vningar i lngsamt tempo och sedan gradvis ka nr man r redo fr detta. Alla anvisningar som ges ska fljas och man ska vara s noga som mjligt med att hlla ett jmnt tempo. Varje vning ska spelas flera gnger fr att man ska kunna ha fokus p en hand i taget och sedan bda samtidigt. Man ska lra sig spela vningarna utantill och frst vad de gr fr nytta.

Etyder utgr en stor del av Pujols Guitar School och han ger en hel del rd om varfr dessa behvs och hur man ska g till vga fr att f ut s mycket som
16

mjligt ur dem. Man ska brja med att studera notbilden och se framfr sig hur fingrarna ska flyttas. Innan man brjar spela ska man ocks sjunga melodin och fundera ver hur stycket ska lta. Nr man brjar spela etyden ska man flja alla fingeranvisningar, spela lngsamt och lra sig musiken utantill. Svra passager ska vas fr sig fr att sedan kunna spelas med samma ltthet som resten av etyden. Sedan ska man spela etyden frn brjan till slut med exakt tempo. Nr man r klar med allt detta och kan stycket utan problem r det dags att titta p rytmiska accenter och nyanser.

Nr det gller stycken ska man enligt Pujol brja med att titta p kompositrens namn och verkets titel. Dessa kan bertta om nr stycket r skrivet och i vilken stil det ska spelas. Om det r en transkription av ett stycke skrivet fr ngot annat stycke n gitarr ska man grna se ver originalet och jmfra de olika versionerna. r inte stycket fingersatt ska man sjlv fundera ut bsta mjliga vg fr fingrarna att ta fr att f fram musiken p bsta mjliga stt. Sedan r det dags med samma arbete som Pujol beskrivit fr etyderna och slutligen ska man frska uttrycka kompositrens knslor tillsammans med sina egna fr att f fram sin egen version.

Gunnar Lif r en viktig person nr det gller den klassiska gitarren i Sverige. Han studerade fr Eduardo Sainz de la Maza i Spanien och kom tillbaka till Sverige 1966 och startade d gitarrlinjen p Ingesund. Eduardo Sainz de la Maza hade i sin tur studerat fr Trrega-eleven Daniel Fortea, och man kan drmed sga att ocks Gunnar Lifs skola kommer, med ngra mellanled, frn Trrega. I tredje delen av sin bokserie Konsten att undervisa i musik skriver Lif om vning.
Utveckling p instrumentet sker i hg grad genom praktisk vning. Alla behver va fr att kunna frbttra sina resultat. Hur mnga gnger har vi inte sett talangfulla elever som misslyckas p grund av att de inte vill eller kan va. En medelbegvad elev kan, med effektiva studier och tlamod, n lngre n en begvad som inte lrt sig konsten att va. Drfr br lraren redan frn brjan 17

frska f eleven att inse att rtt slags vning r ett stt att hja kvaliteten. Men precis som det i undervisningen inte finns fasta tillfrlitliga system som talar om hur vi skall undervisa, finns det heller ingen bestmd metod fr hur man skall va. Var och en mste ska sin egen metod. Det som r bra fr en kanske inte alls passar en annan, och det som var bra fr ett r sedan kanske inte alls r bra nu fr den personen. (Lif, 1998, s. 6-7)

Lif anger ngra punkter som vningsresultatet pverkas av, som koncentration, kontinuitet, tlamod, disponering av vningstiden och begrnsning av vningsmoment. Syftet med vningen r att frbttra bde teknik och tolkning, men man br se upp s de inte krockar. Fr att undvika detta ska man gra skillnad p att va och att spela. Nr man var sitter man noga och lser lngsamt problem i spelet, nr man spelar stannar man inte upp fr enstaka missar utan gr istllet konsertversioner av sina stycken. Lif varnar fr att upprepa misstag fr mnga gnger i och med att detta leder till att musklerna lr in felaktiga rrelser. Man br ocks se upp fr att va i panik, eller som en maskin, och lita p att desto fler timmar lser alla problem. Om man inte var fokuserat spelar det ingen roll hur mnga timmar man avstter fr vning varje dag. Samtidigt ska man inte jkta med sin vning och stta upp fr svra ml. Med sm delml p vgen till de stora mlen blir det lttare att uppn bra resultat.

Avspndhet r en annan sak som nmns i boken. Genom att va lngsamt hinner man registrera alla rrelser i fingrarna, och fr samtidigt tillflle att kontrollera tonbildning och dynamik. Lif skriver ocks om uteblivna framsteg trots att man verkar va p rtt stt. Han freslr frst att man kontrollerar att man satt upp realistiska ml, att man verkligen var koncentrerat och lngsamt och att man verkligen rr fingrarna p rtt stt. Om en lrare har berttat hur man br va och framstegen nd uteblir br man lta lraren granska ens vning. Det kan bero p otydliga instruktioner frn lraren som tolkats fel av eleven eller att lraren och eleven strvar t olika hll, ambitionsmssigt eller musikaliskt. Orsaken kan ocks vara att man ntt en plat i sin inlrning och stannat upp i

18

utvecklingen ett tag, och i sdana fall inte ska oroa sig allt fr mycket om man var p fel stt, utan helt enkelt fortstta med sin vning och vnta p det naturliga steget.

Lif har ocks sikter om vningsschema och dess frdelar. Att gra ett vningsschema r ngot som vem som helst kan ha nytta av, nybrjare som hgskolestudent. Har man svrt att finna motivation att va kan ett strikt schema hjlpa till. Nr man vl har brjat va efter en mall kommer ocks lusten att spela komma.
En del invnder mot den idn och anser att man kommer att knna sig lst. De menar att resultaten blir bttre om man vntar tills inspirationen, d.v.s. vningslusten kommer. Men viljan att va r viktigare n inspirationen. Redan p vg till vningsrummet skall man brja tnka p vad som skall vas och se positivt p det. Frestller man sig att det r roligt, blir det dligt. Om det drjer alltfr lnge innan man var efter ett uppehll, kanske spelet gr s uselt att inspirationen att va frsvinner helt. (Lif, 1998, s. 19)

Nr man gr sitt vningsschema gller det att inte vara fr ambitis, d riskerar planen att snabbt haverera. Man br gra schemat jmnt ver veckans dagar, och grna p samma tid p dagen fr att komma in i studierytmen. Man br ha en tid som varken ska ver- eller underskridas och hlla denna noga.

vningspassen br inte vara fr lnga enligt Lif. Genom frdelad lrning (mnga korta och upprepade pass) nr man lngre n med hopad inlrning (ett enda lngt pass). var man fr lnga pass riskerar man att frlora intensitet, och ven kontinuitet. Det gller ocks att hitta en balans mellan vning och vila.
Det gller att ska f en lmplig rytm mellan vning och vila. Knner man olust ver att dag efter dag va p samma sak, beror det antagligen p att man r psykiskt trtt och helt enkelt br byta vningsstoff. Man kanske har vat fr lnge p samma moment och behver omvxling. Det kan ocks tyda p felaktig vning, d.v.s stycket eller vningen har spelats snder p grund av att man spelar i stllet fr att va. Koncentrerar vi oss p den vning vi fr tillfllet hller p med och begrnsar oss till att va en enda svrighet och frsker lsa denna, minimeras risken fr uttrttning. 19

Om man trots trtthet mste va, br man vlja vningsobjekt som inte r alltfr koncentrationskrvande, t.ex. repetition av frdiga musikstycken. (Lif, 1998, s. 27)

Josef Holecek har varit lrare p klassisk gitarr p Gteborgs universitet i mnga r och utbildat mnga gitarrister. Sjlv har han varit elev till Karl Sheit som r den viktigaste gitarristen inom den s kallade tyska skolan5 inom klassisk gitarr. I hans bok Fr musikens skull kan man lsa en hel del om vning, speciellt i relation till etyder. Holecek skriver fljande om unga elever som saknar tlamod i vningen:
Det studenten oftast inte vet, inte riktigt frstr, det r att handen inte kan tnka. Handen r dum och lter sig dresseras. Ibland visserligen lite motvilligt men sdant motstnd kuvas med stenhrd vilja och ett antal extra vningstimmar. Likt en trogen hund som lskar sin husse hmtar handen gng p gng den kastade pinnen, vart den n kastas. Samtidigt r handen mstare p att komma ihg de inlrda rrelserna, och det oavsett om de r kloka eller farliga. Har handen en gng grundligt lrt sig att springa kan det vara omjligt att senare lra den sitta. S r det ju med gamla hundar. Det r naturens hmnd, instrumentalistens sjlvfrvllade bestraffning. Det kan bli frga om en karrir som tar slut, kanske innan den ens hade brjat. (Holecek, 1996, s. 7)

Holecek ppekar att man vid gitarrspel ser man tydligt att det r fingrarna som arbetar och drfr riktar man in sig p vad de gr nr man var. Det man inte ser r att fingrarna styrs frn hjrnan, och att den som br trnas fr att ge rtta klara signaler till fingrarna. Drfr r det viktigt att frst hur hjrnan och kroppen fungerar nr man var s man inte lser sig av uttrttning eller veranstrngning.

I bokens frsta kapitel, spelteknik kan man lsa om tre punkter som r viktiga vid gitarrspel:

[] medan den tyska skolan i stort sett bara kunde hrrras till Karl Scheit. (Den dla konsten Klassisk gitarr, Walter, Owe, 2002, Ingesund)

20

Att speltekniken har tv sidor, den mentala och den fysiska Att man br ska bemstra instrumentets alla potentiella uttrycksmjligheter Att speltekniken alltid och fullstndigt skall underordnas den musikaliska intentionen

Viktiga saker som hr till om man vill va effektivt r enligt Holecek regelbunden motion av kroppen s att man inte fr ngon muskulr obalans, lmplig kost, tillrckligt med smn och ett psykiskt vlbefinnande. I vningssituationen r det viktigt att varva korta pass med pauser och ven i spelet utnyttja alla mjligheter till mikropauser och blixtavspnning. Han anger ocks olika frutsttningar hos gitarrister, vilket gr att vissa delar av gitarrspelet kan vara nstan omjliga fr vissa individer. Det r d viktigt att man blir medveten om sina begrnsningar och frska kompensera sin brist p ngot stt. Samtidigt varnar Holecek ocks fr att kompensera fr mnga saker, d detta kan leda till speltekniska begrnsningar och, i vrsta fall, yrkesskador. Det kan ocks uppst psykologiska hinder, som prestationstryck och ldrande, fr speltekniken vilka man ocks br uppmrksamma och frska reda ut, om detta r mjligt.

Holecek menar att visualisering inte r ngon fullstndig vg nr man var och spelar gitarr. I och med visualisering kan man se i sin inre syn hur fingrarna ska rra sig p greppbrdan, men man kan inte uppleva den. Det r en neutral rrelse som aktiverar den vnstra hjrnhalvan, men ven den hgra hjrnhalvan behver vara med fr att man ska kunna frestlla sig tonen man ska spela innan man spelar den.
Rrelsens ml i gitarrspelet r klangen. Klangen kan man inte se, den kan man bara hra. I frvg, i sin musikaliska fantasi. En hands rrelse mste drfr brja som en klangfrestllning. Denna klang skall sedan fortplantas i hela kroppen, frvandlas till en sorts muskulr medvetenhet, som i sin tur kommer att vgleda handen. Det r frga om att se en ideomotorisk handling och inte om visualisering. Det r ingalunda frga om att se, utan om att uppleva klangen och rrelsen. (Holecek, 1996, s. 25)

21

Det finns en hel del saker som Holecek varnar fr nr det kommer till vning. Att frska separera musik frn teknik r i lngden ingen bra lsning. Genom att separera tekniken frn musiken r det ltt att, efter en lngvarig och ensidig fingervning, man tappar den kreativa musikaliska gestaltningen och att den till och med frsmras. En annan sak som Holecek varnar fr r att fokusera fr mycket p att f sina rrelser perfekta, drfr att spelet sedan kan bli metronomiskt och dtt.
En musikalisk interpretation av ett musikverk frvandlas till en mekanisk ljudreproduktion av verkets notbild. (Holecek, 1996, s. 29)

Holecek skriver ocks om viljan att visa upp sin virtuosa teknik nr man spelar fr andra. Bde publiken och utfraren har sin skuld i detta, d den frstnmnda vill se ngot utomordentligt och den sistnmnda grna vill visa upp sin briljans. Hr gller det att se upp s man inte offrar musikaliteten fr en otrolig teknik. Inspelningar r en annan sak som kan stlla till det fr den som studerar musik. P CD-skivan lter stycket man spelar likadant varje gng, och det r ltt att frtrollas av detta och tro att man sjlv kan spela likadant varje gng. Man kommer att jmfra sin egen prestation med andra musikers inspelningar vilket kan lsa utvaren att gra sin egen tolkning av musiken.

Unga studenter som fortfarande utvecklar sin teknik r ofta rdda att spela fel och koncentrerar sig drfr ofta alldeles fr mycket p det tekniska i ett stycke musik. P detta stt kan de bli rdda fr att spela ut och tar istllet en frsiktig vg nr de framfr musik. Detta br man undvika s man inte blir fast i stela tolkningar och uttryckslsa framfranden.
Till rga p allt vill musikstudenterna i regel helst spela svra och snabba verk. De gr det fr att f sin talang bekrftat. De mter sina framsteg genom verkens manuellt tekniska svrighetsgrad. Men eftersom dessa verk ligger p topp-

22

grnsen av studentens tekniska frmga, eller rentav verskrider den, blir studenten vid instuderingen till fullo sysselsatt med fingrarnas mekanik. Den manuella sidan av spelet upptar hela uppmrksamheten medan den musikaliska gestaltningen sidostts. Musikaliteten stannar i vxten och kvar till slut blir bara en krampaktig teknik. (Holecek, 1996, s. 30)

Holecek skyller en del av fixeringen p det tekniska spelet p etydens existens. Fram till 1800-talet existerade inte etyder, endast stycken. D fick musiken bestmma handlingen och tekniken fick finna sig i detta. I etyden r det tvrtom, det r tekniken som har verhanden. Etyden r designad fr enskilda tekniska problem istllet fr musikaliska utryck. Genom att spela mycket etyder riskerar man att tappa fokus p musiken och istllet bara tnka p tekniken, vilket medfr att den kan ge utvaren ett stelt uttryck om man inte r frsiktig och tnker sig noga fr.
Man skall komma ihg att en blott mekanisk och metronomisk vning leder till teknisk stelhet och musikalisk utarmning. (Holecek, 1996, s. 31)

Etyden uppfanns samtidigt som de stora virtuoserna kom p 1800-talet och det finns olika typer av etyder: vningsetyder, fredragsetyder och konsertetyder. vningsetyder r till fr att ge utvare medel fr att klara av tekniska svrigheter. Istllet fr att man ska sitta och spela trkiga vningar kan man hitta vningsetyder som behandlar samma tekniska problem och som kan vara roligare att spela. En fredragsetyd r fortfarande skriven fr att lsa tekniska problem, men hr kan det handla om flera olika problem i samma stycke och oftast med en mer avancerad harmonik n vad som frekommer i vningsetyderna. Konsertetyden r inte speciellt pedagogiskt utformad utan r istllet oftast utformad som ett tekniskt bravurnummer. De stora virtuoserna under detta rhundrade skrev ofta konsertetyder fr eget bruk. Ett bra exempel r Paganinis 24 Capricci6, som hade avancerad harmonik och minst lika avancerad teknik, dessutom vldigt hga tempi. Trots att dessa stycken var avsedda
6

24 Capricci op 1 (1817), Nicolo Paganini. Skrivna fr soloviolin.

23

fr demonstration av virtuositet, och vilka vldigt f instrumentalister klarade av att spela, slde nd noterna ganska bra. Detta r enligt Holecek ett exempel p att man satte teknik i frsta hand och musikalitet i andra hand. Man kanske knde att det var vrt ett frsk att klara av dessa enormt svra etyder, och om man skulle lyckas skulle det vara ett bevis p ens egna fantastiska frmga.
Fr tekniktrning kan ocks idag anvndas stycken (satser, delar av stycken) som innehller lmpliga spelfigurer, passager och dylikt. Visserligen exploateras spelfigurer i sdant material vanligtvis inte till fullo, men andra sidan brukar denna brist uppvgas av materialets bttre musikaliska kvaliteter. (Holecek, 1996, s. 27)

Problemformulering
Hur r synen p vning bland gitarrister inom klassisk tradition och jazz/rock? Vilka eventuella skillnader och likheter existerar, och varfr i s fall?

Metod
Jag valde att anvnda mig av intervjuer fr att f svar p mina frgor, med anledning av att jag tror man fr mer ingende och intressanta svar med denna metod jmfrt med att dela ut enkter. Jag knde att ett arbete om skillnader mellan olika genrers syn p vning krvde samtal med personer som r aktiva gitarrlrare p olika niver. Drfr valde jag att intervjua sex lrare, tre med klassisk gitarr jmte tre med elgitarr som huvudsysselsttning. Dessa tre personer inom vardera genre delade jag upp s att jag fick en som arbetade p hgskoleniv, en p folkhgskole/estetgymnasie-niv och en p Kommunala Musikskolan. Dessutom har jag frskt variera urvalet fr att f stor vidd p lder och geografisk tillhrighet (utbildningsort och arbetsort).

Jag har i samrd med min handledare arbetat fram ett frgeformulr (se bilaga) med 16 frgor, med mlsttning att f fram en s tydlig bild som mjligt av
24

skillnader och likheter hos olika genrers syn p vning. Fokus har legat p att stlla tydliga och icke verfldiga frgor fr att kunna f en s klar bild som mjligt av de olika intervjupersonernas tankar och sikter om vning. Under intervjuerna har jag frskt stlla bra fljdfrgor nr saker behvts utvecklas eller nr intervjupersonerna varit oklara i sina svar. Alla intervjuer har spelats in och senare transkriberats och respondenterna har varit anonyma. Intervjuerna har skett p eftermiddagar i enskilda rum dr jag och respondenterna kunnat tala ostrt. Bde fr anonymitetens skull och fr att svaren skulle kunna bli s rliga som mjligt s har ingen frutom jag och respondenten har kunnat hra vrt samtal.

Intervjufrgor Mina informanter fick inleda intervjun med att bertta om lder, utbildning, yrkeserfarenhet och huvudsaklig musikgenre som de arbetar med. De har alla ftt figurerade namn fr att hlla deras identitet anonym. Resten av frgorna utformades fr att f reda p deras musikaliska bakgrund, arbetsstt, syn p deras eget vning och andra genrer. Hr fljer mina frgor till informanterna:
1. Namn: 2. lder: 3. Vilken utbildning har du? 4. Vilken yrkeserfarenhet har du? (antal r, skolor, undervisningsmnen) 5. Vilken r din huvudsakliga musikgenre som du arbetar med (om du jobbar med flera, frsk beskriva ungefr hur mycket av varje genre, exempelvis 60% klassiskt, 20 % jazz/blues, 20 % pop/rock) 6. Beskriv din egen musikaliska bana: nr och hur brjade du? P kommunala musikskolan eller p egen hand? inom vilken genre?

7. Bertta om din musikutbildning och dess betydelse fr ditt stt att undervisa. 8. Hur brukar du (har du brukat) va? antal dagar i veckan? antal timmar om dagen?

25

vningens struktur och innehll (notlsning, tonbildning, teknik, repertoar etc)? Hur stor del av vningen har generellt gtt t till de olika momenten?

9. Har ditt stt att va frndrats p ngot stt genom ren (om s, hur och varfr)? 10. Har du ngon gng ftt instruktioner av lrare hur man br va? P vilket stt och vad lrde du dig? 11. Instruerar du dina elever i hur de br va? I s fall, beskriv p vilket stt? Varfr? 12. Undervisar du p ngot annat stt n dina gitarrlrarkollegor (inom samma genre/inom andra genrer)? 13. r gitarrvning inom din genre annorlunda jmfrt med ngon annan genre? I s fall, hur och varfr? 14. Tror du att det finns ett specifikt stt att va som fungerar bra fr alla gitarrister inom din genre? I s fall, hur? Varfr, varfr inte? Skulle detta stt kunna fungera inom alla genrer? 15. Om det finns skillnader mellan spela/musicera i olika genrer vari bestr dessa, och hur har dessa utvecklats? 16. Finns det olika attityder till musikaliska genrer som pverkar synen p vande? (Om s, varfr och hur ser dessa ut?)

26

Resultatredovisning
Hr kommer jag att presentera informanternas svar. Fr varje frga kommer jag presentera det mest vsentliga materialet frn varje informant fr att kunna f en verblick av de skillnader och likheter som finns mellan svaren. De frsta fem frgorna har jag valt att sl ihop till en presentation av varje informant med namn, lder, yrke, genre och utbildning. Frga tta och nio har jag ocks valt att sl ihop, d dessa svar hnger ihop en del.

Informanterna Hammond, 46 r Hammond r gitarrlrare p en musikhgskola inom den afroamerikanska traditionen sedan 2007 och arbetar parallellt p ett estetgymnasium, dr han verkat i 20 r. Han har en gitarrpedagogisk examen och har tidigare arbetat p bde folkhgskola och gymnasieniv. Han har ocks spelat in en del skivor med olika band och kompar en del jazzsngerskor med jmna mellanrum.

John, 45 r John arbetar sedan 16 r tillbaka som elgitarrlrare p ett estetgymnasium. Han har tidigare arbetat ngra r p kommunala musikskolan och jobbar sedan ngra r ocks som elgitarrmetodiklrare p en musikhgskola. Sin egen utbildning fick han p klassisk gitarr som huvudfack och elgitarr som bifack p en musikhgskola. Efter musikhgskolan har dock hans fokus legat p elgitarren och det r det han i huvudsak undervisar p, med musikstilar som rock, jazz, blues och vispop.

27

William, 39 r William arbetar p kommunala musikskolan som elgitarrlrare. Han tog sin gitarrpedagogiska examen frn en musikhgskolaa 2003. Tidigare har han ocks arbetat som cirkelledare p elgitarr och kan totalt se tillbaka p cirka 20 rs erfarenhet som gitarrlrare.

Per, 62 r Per har undervisat p en musikhgskola sedan 1972 p klassisk gitarr. Innan dess arbetade han p kommunala musikskolan i ngra r och varvade detta med studier och att frilansa som musiker, bde i ensembler och som sologitarrist. Utver det har han gjort en del masterclasses och undervisat vid en del fristende kurser. Samtidigt r han fortfarande aktiv konsertmusiker p sitt instrument.

Frank, 35 r Frank r gitarrlrare bde p en folkhgskola och p kommunala musikskolan sedan 10 r tillbaka. Hans utbildning har han ftt p en musikhgskola och har drifrn ftt sin pedagogiska utbildning p klassisk gitarr. Han undervisar en del p elgitarr p kommunala musikskolan, men klassisk gitarr i frsta hand.

Jens, 28 r Jens arbetar p kommunala musikskolan, med ngra instick p estetgymnasiet. Hans akademiska utbildning har han ftt p en musikhgskola, dr han bde har en fyrarig utbildning som gitarrpedagog och en trerig utbildning som kammarmusiker. Han har ofta parallellt med utbildningen arbetat som gitarrlrare med varierande tjnstestorlek och har nu jobbat i totalt sex r. Just nu har han en tjnst p 90 %, med bde klassisk gitarr och elgitarr, med strst betoning p den frstnmnda.

28

Frgorna och svaren

6. Beskriv din egen musikaliska bana: - nr och hur brjade du? P kommunala musikskolan eller p egen hand? - inom vilken genre?

Hammond Hammond brjade spela gitarr p egen hand i 10-rsldern och hade fokus direkt p afroamerikansk musik, frmst rock och pop. Han musicerade tillsammans med grannar och bekanta och lrde sig ocks mycket om hur man spelar av sina bekanta. Vid 12 rs lder gick han en kort period p kommunala musikskolan, men slutade ganska snabbt. Senare kom han in p musikgymnasium och fortsatte drifrn till folkhgskola och hgskola, det var ocks dr han brjade utvecklas mer t jazzen. Sttet att undervisa utvecklades bde genom att studera lrare och studiekamrater.

John John brjade spela klassisk gitarr i 15-rsldern p kommunala musikskolan och fortsatte med det efter gymnasiet p en folkhgskola. Han brjade intressera sig fr elgitarren ett litet tag efter att han brjade spela klassisk gitarr och studerade det som bifack p bde folkhgskola och musikhgskola. Efter musikhgskoleutbildningen brjade John utforska fler musikstilar som flamenco och country och har hllit p med ett vldigt brett spektra av genrer, med fokus p elgitarr.

29

William William brjade spela gitarr p kommunala musikskolan vid tio rs lder. D var det en klassisk skola som gllde, med fotpall och nylonstrngad gitarr. Ngra r senare brjade hans musikintresse utvecklas och han frst brjade lyssna p punkband som Sex Pistols och senare intresserade sig fr den nya brittiska heavy metal-vgen med band som Iron Maiden och Judas Priest. Det var d William gick ver till elgitarr och brjade va vldigt mycket fr att kunna spela lika bra som sina frebilder. Han spelade med olika band och utvecklade sitt elgitarrspel p egen hand, d det inte fanns ngra elgitarrlrare p den tiden.

Det blir ju att nr man kommer in i puberteten s r man ju vldigt medveten om vad alla andra lyssnade p, s p hgstadiet blev det Iron Maiden och hela det kittet d, Saxon, Judas Priest och Accept. Och d brjade jag spela, jag tyckte liksom att det brjade bli riktigt intressant, jag hittade mycket, Gary Moore och ja snt, man brjade va helt enkelt. Vldigt mycket. S hade man en massa kompisband och projekt och s dr. Spelade p skolor och fritidsgrdar och allt det dr. S hll jag p fram till -88, d nr jag stack ivg, och jag hade aldrig tnkt tanken p att bli musiklrare, det bara blev s.

1988 kte William ivg till USA fr att studera p GIT (Guitar Institute of Technology) och kom tillbaka med mycket information och erfarenhet. Han brjade undervisa elgitarrister som cirkelledare och privatlrare, d kommunala musikskolan fortfarande inte anstllde elgitarrlrare, och frsrjde sig p detta. Han fortsatte med detta och kte tillbaka ngra svngar till USA fr en del sommarkurser tills han brjade studera p en musikhgskola i trettiorsldern.

Per Per brjade spela klassiskt piano vid nio rs lder och tog en del lektioner p det innan han ngot r senare bytte till gitarr. Det fanns ingen undervisning att f p klassisk gitarr, s istllet lrde han sig en del av olika folk frn hans hemstad. I och med att han inte kunde lsa noter p gitarr s lrde han sig nya stycken genom att frst spela notbilden p piano och sedan verfra det gehrsvgen till

30

gitarr. Efter ett tag frstod han hur noterna kunde appliceras p gitarren och behvde d inte pianot lngre. Fram tills att Per kom in p en musikhgskola hade han inte haft ngon undervisning p sitt instrument, mycket p grund av att det i stort sett inte gick att f p den tiden.

Frank Frank brjade spela elgitarr i 13-rsldern och fick privatlektioner p detta av en jazztrumpetare. Han tog en lektion p kommunala musikskolan men trivdes inte alls dr. Efter att ha gtt ut nionde klass i grundskolan brjade Frank p folkhgskola och det var dr han bytte fokus frn elgitarr till klassisk gitarr. Han gick fyra r p folkhgskola innan han brjade p en musikhgskola dr han spenderade ytterligare fyra r. Efter det att han gtt ut skolan brjade han spela elgitarr igen, men har fortfarande den klassiska gitarren som huvudintresse.

Jens Jens brjade spela nylonstrngad gitarr p kommunala musikskolan i trean p lgstadiet. Ngra r senare brjade han ocks spela elgitarr, vilket han lrde sig sjlv. Detta medfljde ocks att han spelade i en hel del rockband i tonren, men samtidigt hade han kvar fokus p den klassiska gitarren. Han fortsatte med det p estetgymnasiet dr han hade klassisk gitarr som huvudinstrument och elgitarr som bifack.

7. Bertta om din musikutbildning och dess betydelse fr ditt stt att undervisa.

Hammond Enligt Hammond pverkades hans stt att undervisa bde genom att studera lrare och studiekamrater. Praktiken frsta ret p musikhgskolan avgjorde mycket huruvida Hammond kunde tnka sig bli gitarrlrare eller inte.
31

D frstod jag vad jag gick fr ngot, det var frsta praktiken, och d upptckte jag till min gldje d, eller tur, att jag tyckte det var kul att undervisa. Jag gillade det. Men jag vet ju att det fanns ju klasskamrater som inte alls tyckte om att undervisa. Och de upptckte det ocks samtidigt. () S lmplighet, man gr sina prov och s, men det r inte frrn man kommer ut p praktiken, det r d man frstr vad man ska gra egentligen.

John John lrde sig mycket av sin gitarrlrare p musikhgskolan, bde hur man var och hur man undervisar.
Han pverkade mig vldigt mycket, tror jag, i sin instllning till musik, att hlla p med musik r ett livsprojekt, ngot som man hller p och utvecklar och jobbar med hela livet. En tanke som jag gillar. Frn hgskolan r det kanske mest min gitarrlrare, hans stt att undervisa och hans person som jag har med mig mest, tror jag. Andra saker, naturligtvis, lrde man sig, men man lrde sig dem inte ordentligt frrn man kom ut och brjade anvnda dem.

William William tycker att bde ret p GIT och utbildningen p musikhgskolan har format honom som lrare. P GIT fick han lra sig mycket olika saker, som deras notlsningsinlrning som han anvnt sig av senare. Sedan tror han att alla rs erfarenhet har format honom vldigt mycket och att musikhgskolan mest finputsade lite p hans stil som lrare, i och med att han hade undervisat s pass lnge innan han brjade studera. Musikhgskolan har hjlpt honom att lttare stlla om och uppfatta om ngon elev har ngon speciell svrighet och sedan anpassa sig efter det. Den stora skillnaden p Williams lrarstil r ambitionsnivn, som han snkt de senaste ren.
Tidigare, det r ju lite ocks det att tiderna frndras, frr var det liksom inte ovanligt att en gitarrelev vade fyra timmar om dagen. S det var ganska sjlvklart att de ville ha mycket jobb. Nu s tar jag det mycket lugnare och ger dem bara precis, de ska helst bara, jag frsker att i mjligaste mn ska de kunna spela lten nr de gr hr ifrn. Det r ingen id att de gr hem med halva, jag vet att jag skulle kunna fixa det p egen hand, men de gr det inte. Frr var det mer frknippat med en livsstil att spela elgitarr i ett rockband, det finns ju kvar fortfarande, men de har ju ven bandy och basket och Internet och allt vad det heter. 32

Per Per lrde sig att spela bttre p musikhgskolan, men nr det gller sttet att undervisa tycker han att han lrt sig det sjlv.

En lrare kan alltid sga till om man gr helt fel, men det man lr sig lr man sig sjlv. Om man r p vg i fel riktning kan en lrare st i vgen fr en, s det inte gr alldeles fel, men sin egen stil att undervisa lr man sig sjlv.

Frank De mnen p musikhgskolan som Frank tycker har format hans stt att undervisa var instrumentalundervisningen och gitarrmetodiken, men han anser inte att han fick ut speciellt mycket av den allmnna pedagogiken. Det viktiga fr honom under sin utbildning var instrumentalundervisningen och musikteorin/gehret. Han nmner att han ftt en del tips angende utlrning av kollegor som arbetat lnge och tycker att de ofta varit mer vrdefulla n det han fick lra sig p musikhgskolan.

Jens Jens tycker att han hade vldigt stor nytta av de pedagogiska mnen som han lste p musikhgskolan. Tillsammans med gitarrundervisningen, metodiken och de vningselever han hade utgr de en stor del i hans stt att undervisa. Kontinuiteten som fanns p den musikhgskola som Jens gick p gjorde att man kunde utveckla bde sitt eget spel och sitt stt att undervisa.
Fast man tyckte att det var rtt segt s var det rtt bra med sjlvobservation och allt det dr. Fr undervisningens skull har det varit jttebra och haft stor betydelse i och med att man har kunnat utveckla sig sjlv och blivit frberedd fr yrkeslivet och inte fastnat som jag tror kan hnda om man inte har haft den delen av utbildningen.

33

8. Hur brukar du (har du brukat) va? antal dagar i veckan? antal timmar om dagen? vningens struktur och innehll (notlsning, tonbildning, teknik, repertoar etc)? Hur stor del av vningen har generellt gtt t till de olika momenten?

9. Har ditt stt att va frndrats p ngot stt genom ren (om s, hur och varfr)?

Hammond Hammonds vningsstil har frndrats en hel del under ren. Nr han gick p folkhgskola och bodde p internat fanns det ondligt med tid att va, men just drfr blev det inte speciellt mycket strukturerad vning. Han pendlade en timme till hgskolan varje dag och blev drfr tvungen att strukturera upp sin lediga tid p ett annat stt n tidigare. Detta ledde till en betydligt mer fokuserad vning och mer produktiv tid med instrumentet. Nu fr tiden var han i snitt 40 minuter om dagen, men gnar samtidigt ocks mycket tid t plankning och frberedelse till sina lektioner. Dessutom spelar Hammond alltid mycket med sina elever och ser ocks detta som en slags vning. Han har olika perioder nr han var mer, till exempel nr han kpt en ny frstrkare, men sitter sllan med teknikvningar.

Sen roar jag mig ganska mycket med att spela, planka och spela efter skivor och bara bakgrunder och s. Fr det r det jag hinner med, och att gra musik istllet fr att bara tnka att nu ska jag va spindeln i tv timmar. Det gr inte ngot mer, och det har jag aldrig haft, men man ngrar ju lite att man inte gjort det, fr man skulle ju behvt det. Men det faller tillbaks lite p eleverna ocks faktiskt, jag brukar sga det att va p det som du kan ha nytta av i musiken istllet fr att va konstiga vningar. Men gillar man det, och lskar att sitta de hr timmarna och va, d ska man gra det, men jag r inte riktigt sn. Jag blir lite rastls s att sga. Jag kan inte sitta och bestmma mig att nu ska jag ha upp det hr i 290 knyck. Jag lmnade det p halva vgen. 34

John John brukar alltid brja dagen med att va teknik i 30 45 minuter, ibland mer n s. P detta vis hller han igng fingrarna och jmfr det med att hlla uppe konditionen, ett slags motionsvande. Sen spelar han mycket under sina lektioner och p lediga tider under resten av dagen sitter han mer och komponerar och improviserar istllet fr att va teknik. Undantaget r om han r i en instuderingsfas infr ngot projekt, d fokus ligger p att lra sig ltar och repetera dem. Frr vade han mer regelbundet med att spela mycket ltar och nya stycken hade hg prioritet. Nu var han sllan p detta vis, och antagligen inte lika mycket heller, men med den metoden han anvnder nu s klarar han av att gra det han vill rent musikaliskt.
Jag vade nog mer frr, nu r det vl i ren vning 30-45 minuter per dag. Men det r mycket mer spel. Jag kommer ju aldrig upp i sdana mngder som p musikhgskolan, d var det ju fyra timmar om dagen. Jag skulle skert kunna slita till mig de timmarna nu ocks men det finns andra saker som jag prioriterar. Och s har jag inte det behovet, dels har man ju lrt sig under alla r man vat, s man kan ju en del, och dels s behver jag inte ha s vansinnigt mycket teknik fr att gra det jag vill.

William Williams vning har ndrats mycket under ren. Som ung vade han vldigt mycket men efter musikhgskolan har han slagit av p tempot. Det finns en mngd olika anledningar till varfr, ngra r att han har blivit smbarnsfrlder samt att hans arbete som gitarrlrare tar mycket tid. Nu fr tiden spelar han mer n vad han var, och han gr det bara nr han har lust och tvingar sig inte att va om det knns trkigt. Samtidigt tycker han att han fr ut mer av de korta pass han var nu n de lnga timmarna han satt med instrumentet frr, med anledning av att han gr det p ett mer vettigt stt. Fokus har flyttats en hel del frn teknik till ergonomi och gehr. En sak han upptckt r att om han brjar ett vningspass med mycket teknikvningar s blir han sen lst p det musikaliska
35

planet nr han ska improvisera. Brjar han istllet med ett gehrsbaserat moment, som att planka ngot eller att fila p en musikalisk id, fr han sen ut mer av vningen rent musikaliskt. D kan han istllet avsluta med teknikvningen och f ett mera effektivt vningspass med trning fr bda hjrnhalvorna.

Per Per har svrt att uppskatta hur mycket han var varje dag. I och med att han spelar mycket p lektionerna s fr han en del vning dr, annars spelar han mest repertoar och var in nya stycken nr han fr tid ver. Teknikvningar och etyder har vldigt lite fokus i Pers vning, istllet lgger han fokus p repertoarspel och att stanna upp och va svra passager i de stycken han spelar.
Tekniken finns ju i repertoaren. Det finns en del som hller p mycket med etyder och snt, det kom ju p 1800-talet, innan dess fanns inte snt, s jag tycker nog att det r lite verfldigt att spela fr mycket etyder. Ngra stycken etyder kan nog vara bra, men jag spelar mest repertoar, dr finns all teknik man behver.

Per knner inte att hans vningsstil ndrats s mycket frn det att han sjlv gick p musikhgskolan, den stora skillnaden r att han var lite mer strukturerad frr, men andra sidan inte behver lika mycket tid fr att va in svra saker lngre.
Att jaga timmar och s tror jag inte man vinner ngot p. Det handlar om vad man gr nr man var och inte hur lnge man var. Det r klart, det kanske r bra att stta ngon sorts minimum-grns fr vning per dag, men annars tror jag inte p det dr att rkna timmar. All vning r vl till godo, s det r ju inte fel att sitta 8 timmar per dag, men d fr det vara s att man inte har ngot annat att gra, och hur mnga har det s?

Frank De veckor p ret som Frank undervisar s var han cirka tio timmar i veckan med stor kontinuitet. Fokus ligger d mycket p teknik. De veckor han har lov dubblar han vningstiden och kommer d upp i ungefr samma tid som han anvnde sig av nr han gick p musikhgskolan. Under dessa veckor gnar han
36

mycket tid t att lra in ny repertoar i och med att det krver att man har gott om tid till frfogande. Han fr ven in en del vning under sina lektioner i och med att han spelar mycket tillsammans med sina elever. Drmed spelar han ofta mer nufrtiden n vad han gjorde nr han sjlv studerade.

Dremot s sitter man och spelar kanske fler timmar om man r med i ensemble och snt med eleverna, s man rr fingrarna egentligen mer nu, fast mycket lttare saker, man ligger inte och spelar det svraste hela tiden utan att det kan vara att man kompar ngon elev och passar p att va ngot arpeggio d. Man spelar med i deras uppvrmningsvningar och s.

Han har blivit mycket bttre p att va under ren och kan nufrtiden fundera ut vgar fr att klara av samma moment p ngra minuter jmfrt med vad som frr kunde ta en timme. Genom att frst sina egna brister kan han lttare va p ett effektivt stt och gra ngot t de moment han inte kan tillrckligt bra. Franks undervisning har gett honom strre frstelse fr hur man br va, ngot som kan hjlpa bde honom sjlv och hans elever.

Jens Jens har svrt att sga ngot exakt om antal timmar per dag och hur mnga dagar i veckan han var, d metoden att rkna tid aldrig varit hans vg. Han har istllet lagt stort fokus p att lsa de problem som dykt upp s snabbt som mjligt och d varit vldigt fokuserad p just detta. Nr han har studerat in ny musik har Jens alltid brjat med att lra in stycket utantill, s att han sedan kunnat sitta var som helst och nr som helst och lsa problemen som uppkommit. Nr problemen r lsta sitter han och jammar p den nya musiken lite varstans, exempelvis framfr TV:n, p ett medvetet stt med tolkningen i fokus, fr att f stycket att mogna.

vningen har frndrats en hel del under ren, speciellt kvantiteten. Nr Jens brjade p musikhgskolan vade han vldigt mycket, sedan blev det mindre
37

och mindre under utbildningens gng. Nr han brjade arbeta sjnk kvantiteten p vningen, men samtidigt har kvaliteten hjts ytterligare och drfr behvs det inte lika mycket vning lngre.
Men jag tror inte det har varit ett medvetet val att va mindre, det har varit situationen. Nr man har studerat har det blivit mer vat, p grund av kontinuiteten och s, sen mindre nr man brjar jobba. Men det har alltid varit den hr grejen att lsa problemet, som har varit hela tiden. S r det fortfarande. r det ngot som behver lsas s lser jag det, det r inte s mycket att g kring det utan bara att ta tag i det. Ibland kan det g jttefort, en halvtimme s har jag lst allt, istllet fr att sitta fyra timmar per dag.

10. Har du ngon gng ftt instruktioner av lrare hur man br va? P vilket stt och vad lrde du dig?

Hammond P musikhgskolan fick Hammond lra sig en metod som kom frn USA, dr man studerat intervalltrning inom idrott. Metoden gr ut p att va i max tre minuter p ett moment innan man tar en vldigt kort paus och gr vidare. Varje moment ska spelas s pass lngsamt att man aldrig gr fel. Anvnder man sig av denna metod varje dag i tv veckor p ett nytt lick eller tekniskt problem ska man sedan kunna spela detta i vilket tempo som helst, i och med att musklerna d har vant sig vid hur de ska gra. Detta r en metod som Hammond sjlv ofta anvnder sig av och gillar resultatet.

John Struktur var en viktig sak i vandet som John fick lra sig p musikhgskolan. Skalor och etyder skulle vas och allt skulle vara s noggrant som mjligt. I brjan tyckte han att det var lite vl petigt, men nr han vl brjade g in fr det mrkte han att det gav resultat.

38

William Nr William gick p GIT fick han ngra riktlinjer fr effektiv vning som han tagit fasta p. Nr man lr in ngot ska man spela samma sak fyra gnger s lngsamt s det blir alldeles rtt, sedan tar man en kort paus. P detta stt lr hjrnan in rtt frn brjan och med ett s kort pass tappar man inte fokus brjar slarva. P samma stt kan man sitta med en ggklocka p 90 sekunder och va, och sedan ta paus, vilket leder till att det blir ungefr samma sak som att spela samma sak fyra gnger. William fick ocks tips om att lgga upp vningsschema och att f rutin p att va vid vissa tider p dygnet, men det har han inte anvnt sig speciellt mycket av.
Och det ligger ju mycket i det faktiskt med den hr metoden med att gra rtt fyra gnger och sedan ta paus. Det var ju s, om sanningen ska fram, man var 15-16 r och Yngwie Malmsteen var brnnhet gitarrhjlte, d ville man bli lika snabb, s man satt ju dr och vade s att fingrarna skrek. Visst, viss teknik fick man vl fram, men man satte ju ocks mnga dliga vanor som tog tid att bli av med.

Per Under sin utbildning fick Per lra sig att gra skillnad p att va och spela och anvnder sig fortfarande av detta tankestt. Nr man spelar s fokuserar man p att spela stycken frn brjan till slut som om det vore konsert. vning gr istllet ut p att fokusera p svra stllen i repertoaren, tekniska problem, tonbildning och inlrning av ny musik.

Frank P musikhgskolan lrde sig Frank en hel del om vning, mycket beroende p att hans lektioner var utformade som vningspass. Struktur var en viktig del fr Franks lrare, som var noga med att man vade med stor kontinuitet.

S lektionerna dr gick ju ut p att man vade i 40 minuter eller 60 minuter, beroende p hur lng lektionstid man hade, och sen skulle man g hem och gra samma sak hemma varje dag fram tills nsta lektion. 39

S hela lektionen var liksom ett vningspass. S det r ju fyra rs studier i hur man var. Sen anpassar man ju det efter sitt eget stt att vara nr tiden gr, man mrker ju hur man sjlv fungerar, hur man behver va fr att n resultat och vad man trivs med och s.

Jens Jens har tagit lrdom av en lrares metod som gick ut p att skilja p att va och att spela. Det r en tanke som fungerar bra enligt Jens.

Problemlsning, dr ligger vningen fr mig. Det gller att g in i den hr lilla grejen och lsa det, d r det koncentrerad vning. Man kan inte hlla sn koncentration s lnge, en halvtimme kanske, det r vl det man klarar om man ska vara helt inriktad p en sak. D r det ju rtt bra att ha den synen, tycker jag, att nr man var, d kr man koncentrerat. Spelar man, d kr man det praktiskt, och d behver man inte ha samma koncentration. Man kan spela mycket lngre, i ett par timmar, och d lser man ju mycket ocks i och fr sig. Det r det min lrare pratat om och som jag anvnt mig av mycket.

11. Instruerar du dina elever i hur de br va? I s fall, beskriv p vilket stt? Varfr?

Hammond Hammond anvnder den metod p sina elever som han sjlv fick lra sig en gng i tiden, med korta intervaller dr man spelar lngsamt och absolut rtt, d han tycker att den fungerar. Han berttar att basisten Jaco Pastorius ofta pratade om att han kunde lra sig lika mycket p en halvtimme som vad andra lrde sig p tv timmar, beroende p att han visste precis vad han skulle fokusera p. Hammond instruerar drfr sina elever p att vara fokuserade p vad de gr istllet fr att bara spela planlst, samt att bara va p snt som de kan ha nytta av i sitt spel. Han fokuserar mindre p saker som plektrumhllning och handstllning och tycker istllet att Lter det bra s r det rtt. En viktig aspekt i hans undervisning r att det ska lta musik om vningen, istllet fr att traggla skalor mekaniskt i flera timmar.

40

John John har brjat prata mer och mer om vning med sina elever och ger dem specifika saker de ska va p varje vecka. Han har ritat upp ett schema som innehller uppvrmning, teknikvningar, notlsning och ackord och varje dag ska de va p detta i minst en halvtimme. Sedan ska eleverna ocks lgga till instudering och fritt spel. Till sin hjlp har de en teknikbok, en notlsningsbok samt en teoribok. John frsker vara s tydlig som mjligt med vad de ska va p och om de inte fyller kvoten gnller han lite p dem under lektionerna.

William De mer drivna av de elever som William undervisar frsker han ge tips om hur man var p ett bra stt. De instrueras till att inte va fr lnga pass och att inte lra in dliga vanor. vriga elever, de som r lite mindre intresserade, frsker han mest uppmuntra till att plocka upp gitarren d och d, stmma den och spela lite.
Vad jag har lrt mig av alla de elever som vat fel r ju att det tjnar ingenting till att sitta och nta en grej timme ut och timme in. Man blir varken bttre eller snabbare p det. Det handlar om att gra det rtt och sen lta det mogna. Saker och ting tar tid och det mste f gra det.

Per Per brukar dela ut ett papper till nya elever med information om hur man br va. Dr kan man lsa om vikten av att gra skillnad p att va och spela, att va i ett lngsamt tempo och att vara s avslappnad som mjligt i sina rrelser. Han tror inte p att va fr lnga pass, 20-30 minuter r max, och att inte fokusera p samma moment i mer n tre minuter i strck. Kontinuitet r ocks viktigt, Per rekommenderar gitarrister att sitta lite tid varje dag istllet fr ett jttepass en dag i veckan. Ytterligare ett rd r att lta saker ta sin tid och inte stressa, att va som om du levde fr evigt r att fredra framfr att frska klara av fr mnga saker p fr kort tid.

41

Han betonar ocks att den enda rtta tekniken som existerar r den som fungerar i dina hnder, s att man inte lgger om en fungerande teknik bara fr att den r lite oortodox.

Frank De elever som har kommit en bit p vgen fr ofta vningsinstruktioner av Frank. P folkhgskolan han jobbar p finns det vissa elever som var alldeles fr mycket och saknar effektivitet, samtidigt som det ocks finns de som var alldeles fr lite. Frank frsker f dem att hitta balans mellan dessa vningsstt och f eleverna att va s effektivt som mjligt. Han ger ofta de som har ett mer lngsiktigt ml en hel del teknikvningar och ngra stycken att jobba med p lng sikt, och betonar att man inte br stressa fr mycket i sin vning.

Jens Jens lr ut en del om vning till sina elever, men kanske inte s mycket som han borde. Han frsker f eleverna att g hem och spela samma kvll som de haft gitarrlektion, i alla fall i ngra minuter, p lxan och det man gjort p lektionen. Gr de inte det r det ltt att de glmmer bort vad de skulle gra, speciellt nr det gller de gehrsbaserade vningarna, och d kommer tlamodet att f det svrt under vningen. Nr det gller lite ldre elever som kommit lngre frsker Jens f dem att lgga in vning i deras skolschema, som att de var nr de har en hltimme, eller att de bestmmer ngra fasta tider p dygnet nr de ska va. Det ska helst vara samma tider varje vecka fr att eleverna ska f in en rutin p att va som efter ett tag kommer att knnas naturlig fr dem.

42

12. Undervisar du p ngot annat stt n dina gitarrlrarkollegor (inom samma genre/inom andra genrer)?

Hammond Hammond anar att hans stt att undervisa skiljer sig en del frn andras, mycket p grund av att han ofta berttar mycket om olika gitarrister och ltar nr han undervisar. Tanken bakom detta r att det ska tnda eleverna lite och f dem att jobba sjlvstndigt efter lektionerna. P andra stt tror han att han arbetar ungefr som mnga andra gitarrlrare.

Alla elever som jag haft under de hr ren, det r ju en del som blivit etablerade musiker naturligtvis, men nstan alla har fortsatt att spela. Och det gr ju att jag blir lite stolt eftersom jag inte har talat om fr dem att gr du inte s hr s blir det ingenting, utan jag har gett dem mjligheter att f kunna spela sin stil eller det som de vill anvnda sig av och tycka att det r kul med musiken. Och det r dr jag menar att jag tror inte att jag skiljer mig men, jag har mina metoder, och jag kan kanske inte peka p dem, men jag tror att vi alla som har jobbat lnge har ngra speciella saker som vi gr. Man fr nstan frga eleverna istllet om det.

John John har inte ngon strre vetskap om hur andra elgitarrlrare bedriver sin undervisning, men han tror att de flesta undervisar p olika stt. Han diskuterar ofta med en kollega om undervisningsmodeller och samtidigt som de har mnga likheter s finns det ocks en hel del skillnad i struktur och upplgg. Sjlv brukar han arbeta i sjok med saker som till exempel vispop och latinjazz, med en viss tidsmngd p varje omrde, ngot som antagligen inte r s vanligt.

William William tror att han jobbar annorlunda jmfrt med en del andra lrare. Han r inte s noga med struktur, mycket p grund av att eleverna p kommunala musikskolan sllan har ngra lngre ml, utan kr mer p intuition. Han frsker knna av vart eleverna vill komma och anpassar sig efter det.
43

Dessutom undviker han att ge dem mycket lxor i slutet av terminerna, d allt som oftast deras andra lrare i skolan brukar lgga mycket prov under dessa perioder.

Per Per knner inte att hans stt att undervisa skiljer sig speciellt mycket frn vriga gitarrlrare. Han tror att alla, trots olika metoder, nd har grundtanken att lra eleven att spela s bra som mjligt. Han betonar att alla r olika, men antagligen nd s pass lika s att undervisningen inte skiljer sig speciellt mycket frn fall till fall.

Frank Frank tror att han skiljer sig en hel del frn andra gitarrlrare, i alla fall de som han sjlv har studerat fr. Han tycker att han har en mindre strikt hllning och en mjukare framtoning n mnga andra. Detta kan bero p att han arbetar med s skilda ldrar frn tioringar till elever som r mellan tjugo och trettio r gamla. Han anvnder sig mycket av sin egen personlighet och ltsas inte vara ngon annan. P detta stt hvdar han att han lttare nr alla elever och fr ngon kontakt med alla, oavsett deras lder.

Jens Jens tycker att han skiljer sig frn mnga andra lrare genom att han har en vldigt stor genrebredd och anvnder sig av det nr han undervisar. Om han undervisar elgitarr s kan han anvnda sig av klassiska tekniker, som fingeranvisningar, fr att ge eleven nya metoder att lsa problem med. Han r ocks noga med att frklara, bde teoretiskt och musikaliskt, varfr eleven ska spela olika vningar och varfr man br anvnda vissa tekniker vid vissa tillfllen, s att eleven inte bara gr det fr att lraren har sagt att det r bra.

44

Genom detta fr eleven sen lttare att kunna arbeta sjlvstndigt med att lsa problem och kan dessutom kunna skapa sin egen stil i strre utstrckning.

13. r gitarrvning inom din genre annorlunda jmfrt med ngon annan genre? I s fall, hur och varfr?

Hammond Hammond ser en del skillnader mellan den klassiska gitarren och elgitarren och tycker att elgitarristerna r mer fria nr det gller det tekniska.
Klassisk gitarr finns det ju vningsbcker med handstllningar och alltihop, och nr jag brjade spela s var det ju ganska hrt. Det fanns ju Segovia och ngra till som hade ngon slags skola ver det. Och d var det ju ett helt annat stt att undervisa, vldigt smalt kan man ju sga. Och det som hnde nr man brjade undervisa och lra sig elgitarren, det var ju precis det jag berttade tidigare, s mina, allts de bsta musikerna p elgitarr, p jazzgitarr, Pat Metheny, George Benson och ven de hr rockmusikerna, Marty Friedman och de, spelade ju som, det ser ju inte klokt ut med hnderna, det ser ut som de mste frstra handleder och alltihop, men det lter ju s fantastiskt bra. Det var d man insg att, vnta nu, det finns andra vgar n de som r skrivna i bckerna. Och det r precis samma sak p klassisk gitarr.

John John hvdar att det existerar skillnader, mycket p grund av de olika stilarnas grund. Klassisk gitarr bygger p att spela det som str i noterna, utan egentligen att frst den teoretiska grunden fr musiken. I afroamerikanska musik r det viktigt att veta vilka toner som passar ver olika ackord fr att sedan kunna improvisera ver dem. Inom folkmusik utgr man mycket frn en melodi och spelar den p olika vis, och det borde sllan vara behvligt att va p skalor s som man gr bde i klassisk musik och i afroamerikanska genrer. John tror att p grund av olikheterna hos stilarna uppstr ocks olika stt att va.

45

William William antar att det finns en del skillnader i vningsstt mellan klassisk gitarr och elgitarr, och mycket av det handlar nog om notlsning. Noterna r en viktig del inom klassisk musik, medan elgitarrister sllan r speciellt beroende av dem utan gr istllet gehrsvgen. Den klassiska gitarrens vning handlar mer om att programmera hjrnan att gra rrelser p rtt stt, medan elgitarren har mer fokus p att improvisera och d nstan kunna bortkoppla hjrnan s den inte r i vgen.

Per Per tycker att det egentligen inte borde vara ngon skillnad, men att det skert r det nd. De stora skillnaderna tror han ligger i p vad man var p i de olika genrerna och kanske ven hur ofta. Inom jazzmusiken fokuserar man antagligen mer p skalor, ackord och arpeggion n specifika tekniska problem i sin repertoar.

Frank Frank har en del erfarenhet av dessa skillnader d han arbetar med bde klassisk gitarr och elgitarr. Med den klassiska gitarren gr man mer frarbete, fr rtt ton och fingersttning frn brjan och arbetar upp tempot allt eftersom. P elgitarr har man strre mjlighet att ge sig rakt in i spelet, dessutom r det inte lika muskulrt anstrngande d en elgitarr r mera lttspelad. Man mrker speciellt skillnaden p gitarrister som spelat i mnga r och ska studera in ngot nytt, d det brukar ta betydligt lngre tid fr en klassisk gitarrist n vad det gr fr en elgitarrist. Detta beror p mnga saker som noter och anvisningar som det finns mycket hos i klassisk gitarr. Noter r ngot elgitarrister inte behver ta lika mycket i beaktning.

Jens
46

Det finns en del skillnader med att va klassisk gitarr gentemot elgitarr enligt Jens. Inom den klassiska gitarren arbetar men mer sjlv, man spelar solostycken (frutom nr man spelar kammarmusik) och gr frn noll till hundra p egen hand. Nr det gller elgitarren r man oftast bara en del i en strre helhet. Man sitter och var sjlv men stter sedan musiken i ett sammanhang tillsammans med en ensemble. Det r ocks skillnad p utrustningen som behvs nr man var inom de olika stilarna. Inom afromusiken har man ofta hjlp av en CDskiva, med antingen bakgrunder p eller frdiga ltar. Sedan lyssnar man, hrmar, plankar och leker lite grann p sitt instrument tillsammans med bakgrunden. Klassiska gitarrister har betydligt mer noter att spela, men man spelar sllan tillsammans med ngon.
Jag tror att det r vldigt viktigt att spela med band nr man spelar elgitarr, p ngot stt, annars kan man bli rtt ensam och sitter man och var fr mycket sjlv och aldrig spelar med andra s blir det svrt sen. Man fr ltt en egen puls och man fr svrt att anpassa sig. Klassiska gitarrister kan ocks f det hr, att det blir problem nr man ska spela med andra om man sitter mycket sjlv, men andra sidan kan man klara sig sjlv p klassisk gitarr, ven om det kanske inte r s roligt jmt. Elgitarr r s att man kommer bara till en viss niv om man bara spelar sjlv, s ensemblespel r enormt viktigt dr.

14. Tror du att det finns ett specifikt stt att va som fungerar bra fr alla gitarrister inom din genre? I s fall, hur? Varfr, varfr inte? Skulle detta stt kunna fungera inom alla genrer?

Hammond Hammond hvdar att hans undervisningsstt, med fokus p musik istllet fr vningar, skulle kunna fungera inom alla genrer. Han tror att ska efter att det lter bra, istllet fr att det ser rtt ut borde fungera fr alla musiker, oavsett genre, trots skillnaderna som finns mellan olika stilar.

47

John John tror inte p ngon speciell vg att g fr alla gitarrister, men han ppekar att det finns saker som alla gitarrister skulle kunna ha nytta av att vara medvetna om.
Jag tror att det handlar om instllningen, att det finns lika delar struktur och tanke som att det finns lust. Gr man fr mycket p lust s blir det flummigt, och det flyter ut och man lr sig egentligen inget nytt. Men gr man bara p struktur och fakta, d blir det fr torrt. Man mste blanda dem. Och sen att man har ngon slags tanke, att man frsker vara metodisk och se var man, ja, att man var p det man r dlig p och vill lra sig. Sen s finns det mnga olika vgar att g, vilka vningar man vljer att gra.

William William anser att alla skulle kunna tjna p att anvnda sig mer av en gehrsbaserad vg in i musiken, inte bara genom tonhjd och improvisation utan ocks inom rytmik. Man borde lgga lite mindre fokus p teknik och fingerrrelser och istllet koppla p det musikaliska sinnet och drmed lta bda hjrnhalvorna jobba under vningen.

Per Per tycker att man skulle kunna vinna p att ta lrdom av de olika stilarnas stt att va. Problemet hos klassiska gitarrister ligger ofta i deras stelhet, som antagligen kommer frn alla noter som de r tvungna att lsa. Hade man kunnat plockat bort lite av noterna och istllet lita lite mer p gehret, som man gr i afroamerikansk musik, skulle kanske stelheten avta. Dessutom kan det vara bra att va en del elgitarr, med tanke p att den r betydligt mer lttspelt n den klassiska gitarren och kan ge en mer avslappnad vnsterhand. Frn andra hllet tror han att elgitarrister skulle fokusera lite mer p handstllningar och fingersttningar, saker som klassiska gitarrister ofta har fokus p, och utforska mjligheten att byta ut plektrum mot hgerhandens fingrar fr att f nya mjligheter. D skulle elgitarristerna ha lttare att spela fraser sammanhngande
48

utan ondiga lgesskiftningar. P det sttet tycker han att man borde mtas och f fram en mer enhetlig vningsteknik, men nd samtidigt inte glmma bort instrumentens skillnader.

Frank Frank tror inte att det finns en speciell vningsstil som skulle kunna passa alla gitarrister i och med att alla mnniskor r olika, bde nr det gller mentala och fysiska aspekter. Vissa har vldigt ltt fr sig, det r precis som om deras hnder r gjorda fr att spela gitarr, medan andra med mindre frdelaktiga frutsttingar fr va betydligt lngre fr att kunna uppn bra resultat. Det r svrt att hitta vgar som fungerar fr alla gitarrister, i och med att frutsttningarna r olika fr alla mnniskor oavsett omrde det n gller. Drfr gller det som lrare att man kan anpassa sig efter dessa olika individer.

Jens Jens hvdar att va mlmedvetet r ngot som skulle kunna fungera fr alla gitarrister, inom alla genrer. Han varnar ocks fr att se upp med att va fr mycket p snt man redan kan, vilket mnga gr. Han tror heller inte p metoden att bestmma sig fr att va en viss mngd varje dag, risken finns att man d bara sitter av tiden utan att vara srskilt fokuserad eller engagerad. Jens sger att man kan lsa mnga tekniska problem genom repertoarspel istllet fr att fokusera fr mycket p teknikvningar, bara man r medveten om var de tekniska problemen finns ngonstans i musiken och var noga p dem.

15. Om det finns skillnader mellan spela/musicera i olika genrer vari bestr dessa, och hur har dessa utvecklats?

49

Hammond Hammond tycker att den stora skillnaden mellan den klassiska gitarren och elgitarren r deras roll; den klassiska gitarren r ett soloinstrument medan elgitarren r ett ensembleinstrument. Som ett exempel p den ensembleovanan som kan finnas hos klassiska gitarrister berttar han om nr han en gng sg Rodrigos stycke Concierto de Aranjuez7, skrivet fr sologitarr och orkester, uppfras. D missade gitarristen ngra toner och gick drfr tillbaka och tog om frasen, medan orkestern fortsatte framt i stycket, vilket resulterade i att gitarristen fick vldigt svrt att hitta in i stycket igen.

John John rknar upp ngra skillnader mellan musikstilar som visar hur de utvecklats under ren. Han har svrt att sga varfr de har utvecklats t olika hll, men det viktiga r att veta att de finns och pverkar musiker inom olika genrer.

Ta folkmusik, svensk folkmusik bygger p melodier. Det r melodin i centrum hela tiden. Tar du jazzmusik som ett annat exempel s handlar det om fr de flesta jazzmusiker att lra sig dels, naturligtvis, ett idiom: hur man spelar, hur man frhller sig till puls och harmonik, men det handlar ocks om att lra sig improvisera, och d mste du kunna en massa teori. Och i klassisk musik handlar det mycket mer om att terge en notbild, vldigt mycket, och att gra det s bra som mjligt. Det r tre skilda stt att se p det.

William William tror att skillnaderna ligger mycket i traditionerna. Inom den klassiska musiken r det vanligt att man studerar i otroligt mnga r och aldrig riktigt blir frdig. William tycker att det finns en fara med detta, att man blir fast i en situation och att mnga gr hos den ena lraren efter den andre i en jakt fr att bli en bttre gitarrist. Det verkar bli en ganska enformig livsstil som kanske inte leder till kreativitet. Nr det gller rockmusiker finns det exempel p en annan livsstil som inte r allt fr sund, med alldeles fr mycket alkohol och droger.
7

Concierto de Aranjuez (1939) av Joaqun Rodrigo. Skrivet fr sologitarr och symfoniorkester

50

Rockmusiken r mer knslig fr trender och kanske lggs fr stor vikt ibland p imagen istllet fr p musiken.

Per Skillnaderna mellan elgitarren och den klassiska gitarren beror enligt Per mycket p traditioner, som notlsningen inom den klassiska musiken och improvisationen inom afroamerikansk musik. Varfr de har uppkommit kan han inte svara p.

Frank Frank har en ganska tydlig bild av dessa skillnader och beskriver dem s hr:
P klassisk gitarr har man en tradition som man tagit reda p och frsker leva upp till. Det finns en allmnt hllen uppfattning om vad bra tonbildning r tillexempel, hur bra ska man spela ett stycke, hur man ska hlla takten bra, rakt igenom dr. Men p elgitarr finns det mnga tillfllen, om man tillexempel hller p med improviserad musik, d lgger man det p den nivn man klarar av fr tillfllet. Du spelar inte ett svrare solo n du kan, utan du spelar precis s bra som du kan fr tillfllet. Men p klassisk gitarr kan det vara s att du ska spela en Bach-fuga, fast den r alldeles fr svr, man skulle egentligen ha vntat ngra r, och det fenomenet upplever jag inte p elgitarr. Om man inte jobbar med olika metal-genrer tillexempel. Dr finns det mer snt att den hr lten ska g i 182, klarar man inte det d rknas det inte. De var ju p mnga stt som en klassisk gitarrist med teknikvningar, uppvrmning och skalor hit och dit. S det skiljer mycket om det r improviserad musik eller noterad musik. Eller om man vill spela som en speciell artist gr, d rknas det liksom inte om det r en ton fel.

Jens Jens hvdar att skillnaderna har uppkommit p grund av traditionen med att spela efter noter eller improvisera. Inom afroamerikansk musik mste man vara mer lyhrd gentemot andra musiker och improvisera toner ver ackordsfljder. Spelar man klassisk gitarr kan man styra helt sjlv, vilket r en frihet, men det finns ocks en risk att man fr ett lite stelt uttryck. Det gller att komma ihg att man kan improvisera p klassisk gitarr ocks, ven om man kanske inte byter ut

51

ett verks toner mot ngra andra. Jens ser istllet improvisation som att man skapar ngot i stunden, och p klassisk gitarr kan man gra detta med att tolka musiken samtidigt som man spelar den. 16. Finns det olika attityder till musikaliska genrer som pverkar synen p vande? (Om s, varfr och hur ser dessa ut?)

Hammond Hammond tror att skillnaden p synen inom vning hos de olika stilarna beror mycket p mytbildning. Mnga knda elgitarrister som Yngwie Malmsteen sger att jag har aldrig vat, jag har bara spelat. Hammond sger att sanningen egentligen r att dessa gitarrister visst har vat, antagligen vldigt mycket, det r bara det att myten de byggt upp omkring sig inte stmmer verens med verkligheten. Drfr misstnker han att det egentligen inte r s stor skillnad hos vningsinstllningen hos olika typer av gitarrister, mer att bilden av dem har blivit frvrngd p grund av vilken genre de spelar inom.
Om man inte var, d blir det inte bra. Man mste va, men man kan kalla det fr att spela, och har man riktigt kul d sger man att all vning jag gjort, det r musik.

John John hvdar att sdana attitydskillnader kan bero p traditionen. Inom klassisk musik finns det ett tonideal som man ska leva upp till. John sger att om man som klassisk klarinettist vill spela med en symfoniorkester s finns det ett speciellt tonideal, framodlat av traditionen, som man mste lra sig. Inom jazz r det viktigt att istllet hitta en egen nisch och ett eget uttryck. Bda stilarna strvar efter bra och friktionsfri teknik, men antagligen inte lika mycket i jazzmusik som i klassisk musik. Han nmner ocks popmusik som en annan genre dr man har en helt annan attityd till att va, dr ska man helst inte va
52

alls utan dr finns det andra saker som r viktigare, till exempel estetik och image. John tycker dock att ska man bli riktigt bra, oavsett genre, s mste man va, och helst mycket. Sen finns det skert olika stt att va inom olika stilar, men det viktiga r att man var p det man behver och frstr p vilket stt man br va inom varje genre.

William Attitydskillnader kan frekomma p grund av traditionerna enligt William. Inom afrostilen r det mnga som frsker ha en tuffare stil, medan detta inte r lika viktigt inom den klassiska musiken. Den strsta skillnaden tycker William finns nr det gller noterna. Inom den klassiska musiken ska man tolka en notbild p bsta stt, inom den afroamerikanska stilen r improvisation mycket i fokus och istllet fr att tolka noter ska musiken helst vara som ett blankt blad man sjlv fyller i, vilket mycket vl kan leda till de olika attityder som finns hos utvare inom de olika genrerna.

Per Per frklarar att den olika attityden till vning har utvecklats mycket av att ngra f musiker, som satt en prgel p hur deras stil fungerar. Som ett exempel nmner han de gamla jazzmusikerna som ofta var uppe och spelade halva natten, medan de klassiska musikerna hade en mer strikt hllning. Hans egen uppfattning r att man skulle lra av varandra lite mer, att f lite mer struktur p jazzmusikernas vning och att f bort stelheten frn mnga av de klassiska gitarristernas uttryck.

Frank Frank hvdar att de olika attityderna till de olika genrerna mer r en bild som ickemusicerande mnniskor har n vad som egentligen stmmer med verklig53

heten. Nr det gller Franks elever finns det i bda lger de som var mycket jmte de som sllan plockar upp gitarren.
Jag tror nog att folk som inte spelar gitarr har en tendens att se elgitarrister som att de r ganska sla och inte var, men om man trffar p dem som var och r verkligen intresserade av elgitarr s kan de ju va precis hur mycket som helst. Det r inte ovanligt att det sitter killar i 14-rsldern som var 5-6 timmar om dagen. Det r mer en generell bild av hur de ser ut, men mnga av dem r vldigt mlmedvetna. Och det r inte alls samma p klassisk gitarr, jag har ngra elever i den ldern som r dr, men de har hllit p sen de var sm s de har lrt sig det. Annars har de inte den dr inre drivkraften. Fr spelar man elgitarr r det ett instrument som r dagens musik man vill spela, det r det som driver en framt. P klassisk gitarr s ska man dessutom ta med sig hela traditionen frn det som har varit.

Jens Jens tycker att det mer r skillnad p ordval n olika attityder hos olika stilar. En klassisk musiker sger nu ska jag va och en afromusiker sger nu ska jag repa, men det de gr r egentligen ganska likt varandra. Sen r det kanske tydligare nr man inte klarar av att spela ngot p klassisk gitarr, man mrker vldigt tydligt om personen spelar fel p ett parti. Det r betydligt svrare att bedma improvisationsmusik som inte r lika naken som klassisk musik. Men nr det gller vningen s r det nog egentligen inte s stor skillnad nr det gller attityden till vning.

Jag tror ju att inom alla stilar och alla instrument s vas det, med sig sjlv och med andra, och man har olika namn fr det. Det r nog inte mindre vande hos ngon egentligen, det r bara olika former och olika ord.

54

Diskussion
Hr kommer jag att jmfra mina informanters olika tankar och erfarenheter av vning. Dessutom kommer det material som jag anvnt i bakgrunden till detta arbete att stllas i relation till informanternas svar.

Alla mina informanter har gtt p musikhgskola, men vgen dit har varierat. John, William och Jens har alla brjat spela nylonstrngad gitarr p kommunala musikskolan. Hammond lrde sig spela p egen hand, men gick ven en kort period p kommunala musikskolan innan han trttnade p det. Frank tog bara en lektion p kommunala musikskolan och fick istllet privatlektioner p elgitarr. Per r i grunden sjlvlrd p gitarr, men hade nytta av den privata skolning han tidigare hade ftt p piano.

En intressant sak r att av de fyra, som tagit regelbundna lektioner p musikskolan p sitt huvudinstrument, s r det bara en - Jens, som fortfarande rknar den genre han brjade med som den huvudsakliga nu fr tiden. John hade visserligen klassisk gitarr som huvudfack p musikhgskolan, men nu undervisar han (och spelar sjlv) p elgitarr i frsta hand. En annan iakttagelse r att de tv som undervisar p hgst niv - Hammond och Per, i grunden r sjlvlrda.

Att de tre elgitarristerna inte fick ngra lektioner p musikskolan p sitt huvudfack, berodde p att det inte fanns ngon sdan utbildning nr de var unga. Frank och Jens, som spelar klassisk gitarr, har andra sidan spelat fr flera olika lrare. Detta kan ses som exempel p, att det r mer vanligt att man lr sig sjlv p elgitarr, medan man gr hos en lrare om man vill spela klassisk gitarr. Som Jody Fischer (2004) ppekar s finns det en hel mngd av material fr elgitarris55

ter (tidskriftsartiklar, instruktionsvideos och fristende bcker), som man kan anvnda sig av, fr att sjlv lra sig spela. Inom den klassiska vrlden r det inte lika vanligt med sdant material, och det som finns, fr sllan lika stor medieexponering som elgitarrmaterialet. Dessutom hvdar William att den klassiska musiken r mer traditionsbunden i umgnget med en lrare, ngot som ocks kan pverka nr det gller valet av att lra sig sjlv eller inte.

ren p musikhgskolan verkar ha format mina informanter mer inom vning n undervisningsstt. Jens r den som r mest positiv till de pedagogiska mnena, som finns vid sidan av gitarrundervisningen. De andras undervisning har mer baserats p erfarenheter och enstaka lrares rd n den allmnna pedagogiken. William nmner sin tid p GIT som viktigare n ren p musikhgskolan, men tycker att bda har format honom som lrare. Hammond anser att praktiken han gjorde p musikhgskolan var srskilt viktig fr hans instllning till lraryrket. Per tror att man lr sig mer genom sin egen undervisning n genom andra lrare.

John och Frank r de som verkar ha mest ordnad struktur p sin egen vning, med t ex en viss tid per dag, vilket skulle kunna anknyta till deras klassiska skolning. Per och Jens verkar ha ganska liknande stt att va med problemlsning och avsaknad av fast vningsschema. Elgitarristerna Hammond och William var s mycket de hinner och har lust med och fokuserar uppenbarligen mer p musikaliskt uttryck n teknik. Detta gller ocks till stor del fr John, och det verkar generellt sett som att elgitarristerna i min underskning strvar efter ett mera kreativt och musikaliskt vningsstt n de klassiska gitarristerna, som fokuserar mer p att va och finslipa p sina repertoarstycken och att lsa tekniska problem i dem.

56

Per hvdar att det r verfldigt att fokusera fr mycket p etyder i sitt vande och ppekar i likhet med Josef Holecek (1996) att det inte ens fanns etyder innan 1800-talet. Per tycker istllet att tekniken finns i repertoaren och Jens verkar hlla med, d han lser problem i musikstycken snarare n att arbeta med vningar och etyder. Frank var andra sidan mycket teknik, och anvnder de veckor nr han har mycket tid till att va in ny repertoar.

Repertoar verkar inte vara verdrivet viktigt fr John som sllan var p ltar, frutom infr projekt d han mste stta sig ner och va p just detta. Bde William och Hammond plankar en hel del, och anvnder sitt gehr mycket under vningen istllet fr att spela srskilt mycket tekniska vningar.

Jmfr man de tre klassiska gitarristerna med elgitarristerna ser man att det finns en del skillnader i vad de var p. Utvalda stycken r en stor del i de klassiska gitarristernas repertoar, medan den inte r alls lika viktig fr elgitarristerna. Dr plankar man istllet mycket ltar och fraser och var sig p att improvisera ver ackordsfljder. Tekniska vningar frekommer i bda lger, men det r egentligen ingen frutom Frank och John som fokuserar speciellt mycket p detta moment. Jody Fischer (2004) skriver att mnga gitarrister glmmer bort att va p repertoar, och det verkar i stor del stmma med elgitarristerna i min underskning. De klassiska gitarristerna r dremot noga med att kunna sina utvalda stycken, vilket sannolikt har att gra med frnvaron av improvisationsmomentet inom den noterade klassiska musiken.

Alla informanter uppger att de vade mer nr de sjlva studerade, men att de har blivit effektivare efter att de sjlva brjat undervisa. Kanske kan detta bero p att de blivit bttre p att inse och hantera sina egna svrigheter nr de har tvingats ta hand om sina elevers misstag och svrigheter, William verkar indikera detta i vilket fall. Alla hller ocks igng fingrarna nr de har elever
57

genom att spela med i lxor och ltar, och drmed hanterar de gitarren ganska lnga stunder varje dag. Kontinuiteten i vandet har dock frndrats fr mnga av dem under ren, vilket generellt sett verkar ha mer att gra med tidsbrist n avsaknad av vningsvilja.

Bde William och Hammond har ftt lra sig om intervalltrning frn olika lrare. Det verkar vara en ganska utbredd metod hos elgitarrister, som ocks Mikael Lindkvist (1997) ppekar i sin bok. I och med att idn kommer frn idrottsvrlden s r den ganska modern, och det kanske r drfr som de mer traditionsbundna klassiska gitarristerna inte anvnder detta vningsstt.

De klassiska gitarristerna Per och Jens ppekar skillnaden mellan att spela och va, ngot de lrt sig av olika lrare och blivit viktigt fr bda. Frank och John, som ocks studerade klassisk gitarr p musikhgskolan, lrde sig att det r viktigt att ha en vningsstruktur. Elgitarristerna verkar inte vara lika noga med att gra skillnad p spel och vning och r mindre beroende av en tydlig struktur, de var lite mer p vad de behver fr tillfllet och jammar en hel del under sina vningspass. Hr verkar det finnas en skillnad mellan de bda genrerna, dr de klassiska lttare separerar spel och vning, medan elgitarristerna kombinerar dem bda.

Att dela ut vningsrd till sina elever verkar variera mer mellan vilken niv man undervisar p, n vilken genre man hller p med. Jens och William, som undervisar p kommunala musikskolan, delar mest ut vningsstrategier till de elever som kommit en bit p vgen, medan de tycker att det r viktigare att frmst inspirera nybrjarna att plocka upp gitarren verhuvudtaget. Bde Per och Frank varnar fr att man inte ska stressa i sin vning, ngot som man ocks kan lsa i Gunnar Lifs bok (1998). Att inte ha fr lnga vningspass r ngot som alla informanter tycker r viktigt, dessutom ppekas detta p mnga stllen
58

i mina litterra kllor. En annan sak som bde elgitarrister och klassiska gitarrister verkar ense om, r vikten av att va lngsamt, fokuserat och noggrant.

Intressant r att alla informanter (frutom Per) tror att de undervisar p ngot annat stt n sina kollegor. Hammond brukar ge sina elever mycket bakgrund genom att referera till knda gitarrister och bertta historier om dem, ngot som man ocks kan hitta i Guthrie Govans bok (2002). Detta kanske r ett mer vanligt stt att arbeta p inom afroamerikanska genrer n inom klassisk musik, vilket i s fall kan ha att gra med den stora medieexponering som exempelvis rockgitarrister ofta fr jmfrt med klassiska gitarrister. Det gr det ltt att relatera till sina frebilder d elgitarreleverna ofta kan se dem p TV, jmfrt med klassiska gitarrister som kanske mste leta betydligt mer fr att hitta sina rtter. Ytterligare en anledning kan vara att kompositrerna ofta str mer i fokus n utvarna inom klassisk musik (mjligen med ngra undantag som Andrs Segovia m fl).

John verkar ha en ganska speciell metod d han arbetar med olika genrer i olika sjok. Han har mer av ett periodtnkande n de andra informanterna, och har drmed en mjlighet att lgga upp en progressiv inlrningsstruktur genom olika stilar. Jens frsker istllet att integrera flera olika stilar inom samma lt, genom att visa exempel p olika tekniker som kan passa in i olika ltar, dr de kanske vanligtvis inte anvnds. Han frsker ocks gra sina elever medvetna om varfr de br spela olika vningar och fraser, ngot som (enligt min egen erfarenhet) inte alltid grs inom klassisk musik.

Den strsta skillnaden inom vning mellan de bda genrerna verkar noterna vara upphov till. Flera informanter nmner notlsning som en viktig sak inom klassisk gitarr och gehret som lika viktig nr det gller elgitarr. Skillnaden gr att instrumentens vningar blir olika varandra.
59

Hammond tycker att man r mer fri rent tekniskt vid elgitarrvning d det inte gjorts till tradition med ngon speciell skola fr exempelvis hur man br hlla ett plektrum. Han nmner ngra knda, framgngsrika elgitarrister med vldigt oortodox plektrumteknik och visar med det, att det gr att bli bra p ett instrument ven om man inte fljer bestmda regler om teknik. Detta tror Hammond skulle g att verfra till klassisk gitarr, dr man fortfarande hller vldigt hrt i hur det ska se ut nr man spelar. Per, som r klassisk gitarrist, har tidigare ppekat att den enda rtta tekniken som existerar r den som fungerar i dina hnder och gr drmed emot Hammonds uppfattning om att alla klassiska gitarrister r fast i gamla skolor. Kanske visar Pers sikt att man brjar omvrdera vrdet med att flja exakta tekniska anvisningar inom klassisk gitarr?

Bde Jens och Hammond ppekar att man har olika roller som klassisk gitarrist och elgitarrist. Den frstnmnda spelar solostycken medan den sistnmnda fungerar som en aktr i en ensemble. Drmed blir det skillnad p vad man var p. En klassisk gitarrist har oftast bara har sig sjlv att ta hnsyn till, medan elgitarristen mste fundera p hur det han var p kan anvndas och fungera i en ensemblesituation. Jens nmner ocks skillnaden p tillbehren man anvnder sig av inom de olika genrernas vning. Den klassiske gitarristen lser mycket noter och var in dem medan elgitarristen istllet ofta anvnder sig av en CDskiva som han/hon spelar tillsammans med, plankar frn och improviserar till.

Bde Per och Frank tycker att fingersttning r viktigt fr klassiska gitarrister medan elgitarrister sllan var speciellt mycket p sdant. Skalor r en annan sak som skiljer, d elgitarrister gnar en hel del tid till att va skalor ver olika ackord, medan klassiska gitarrister inte r speciellt beroende av detta.

Ingen av mina informanter verkar tro, att det skulle kunna finnas en specifik vg som skulle kunna fungera fr alla gitarrister. Frank styrker sitt stllningstagande
60

med bilden av att alla mnniskor r olika, bde fysiskt och psykiskt, och drfr mste vlja olika vningsstt fr att n till sina ml. Flera av informanterna tror dock att det finns saker, som alla skulle kunna ha nytta av i sitt vande. Jens tycker t ex att mlmedvetenhet och att va bort det man r dlig p r viktigt fr att f ett s bra slutresultat som mjligt. Elgitarristerna Hammond och William tror p att va s musikaliskt som mjligt och lgga mer fokus p hur det lter, n om det r tekniskt korrekt. P stt och vis kan man terknyta detta till vad Josef Holeceks tankar (1996) om att man inte ska separera teknik och musik, d det kan uppst ett dtt uttryck och ett metronomiskt spel. Per anser att klassiska gitarrister borde ta lrdom av en del elgitarristernas vande, fr att inte f det stela uttryck som mnga har, och ansluter till Hammonds och Williams tanke om att detta kan uppns med mer musikaliskt gehrsbaserad vning. Per vnder ocks p perspektivet och tycker att elgitarrister borde inspireras av klassiska gitarrister noggrannhet med fingersttningar, lgesskiftningar och handstllningar. Genom att blanda elgitarristernas gehr och frihet med de klassiska gitarristernas tydligt uttnkta fingersttningar och notlsningskunnighet, kan man kanske skapa vningsmnster, som skulle kunna fungera vldigt bra fr bda stilarna.

Att den klassiska gitarren r notbunden medan elgitarren till stor del r ett improvisationsinstrument r flera informanters frklaring till varfr det finns skillnad mellan att musicera inom de olika stilarna. Tonbildning r en annan sak som skiljer, d den klassiska gitarren har enhetligare ideal, medan elgitarrister r mera fria att experimentera. William nmner en annan tradition dr klassiska gitarrister och elgitarrister drar t olika hll, d klassiska gitarrister tar lektioner av lrare och mnga fortstter med detta ven efter det att deras musikhgskoleutbildning r avslutad, medan elgitarrister oftare lr av varandra eller genom att p egen hand studera ngon av deras favoritgitarristers spelstil. Frgan r om
61

detta egentligen inte r mer en nyansskillnad n en artskillnad? Skillnaden skulle kunna ligga i att en lrare r personligen nrvarande och kanske kan styra mer av processen, medan lrandet via olika media gr att man mer privat kan hantera processen.

Frank nmner en intressant sak nr han sger att elgitarrister inte spelar ver sin frmga. Nr man improviserar gr man det, p den nivn man befinner sig, eller eventuellt en bit under sin egen frmga. Klassiska gitarrister spelar ofta stycken, som r fr svra fr dem fr att ka sin egen progression, ven om Frank ocks nmner att ocks hrdrocksgitarrister grna vill spela exakt de solon som deras idoler spelar - i rtt tempo och utan missar. Man kan terknyta detta till Josef Holeceks bok (1996) dr han skriver att unga elever ofta r ivriga och vill spela svrare stycken n vad de behrskar, och drfr ltt var in spnningar som sen r svra att bli av med.

Nr det gller attitydskillnader hos olika genrer tror Jens, Frank och Hammond att detta mer r en bild som ickegitarrister har, n vad som egentligen finns. Myter som byggts upp runt vissa musiker med vningsvanor, har mest blivit verklighet fr de som inte sjlva spelar gitarr. Per hller med d han sger att ngra f musiker inom varje genre har satt prgel p hur deras stil ska fungera. Nr ngon knd elgitarrist sger, att han aldrig vat utan istllet bara spelat, ger han alla sina kollegor en stmpel som av mnga ses som oseris. Nr en artist blir intervjuad i olika mediesammanhang, s r bde frgor och svar frgade av sammanhanget vilket troligen sllan eller aldrig ger en korrekt bild av verkligheten bakom.

Nrmare sanningen r troligen att det finns gitarrister inom varje genre som bde var mycket och lite beroende p olika omstndigheter.

62

Slutsatser
En underskning av endast sex informanters olika tankar om vning blir frsts ganska snv, men ger dock en del vrdefulla inblickar. Hr fljer ngra

En frvnande sak r att elgitarristerna med sin intervalltrning verkar ha hittat en mer modern och effektiv vningsmetod n deras klassiska kollegor, ngot jag inte frvntade mig i min hypotes.

De klassiska gitarristerna verkar ha mer fokus p att separera vning och spelande, medan elgitarristerna istllet frsker gra bda samtidigt och drmed skapa en mer sammansmlt vning.

Noter r en central faktor till att vningen blir olika hos de olika genrerna.

En likhet r att alla informanter tycker att man ska va korta pass med hg koncentration och stor noggrannhet.

Instrumentens olika roller som soloinstrument respektive ensembleinstrument gr att det blir skillnader i vningen.

Ingen av mina informanter tror att det finns ngon gyllene vg som skulle passa alla gitarrister, dremot finns det lrdomar och erfarenheter som alla skulle kunna ha nytta av att tillmpa i sin vning.

Attitydskillnader till vning mellan olika genrer r antagligen en bild som skapats mer av media n vad som finns i verkligheten.

63

Nya frgor som dykt upp under arbetets gng r bl a att det vore intressant att jmfra ngra knda pop/rockgitarristers syn p vning gentemot ngon aktiv jazzgitarrist utan pedagogisk bakgrund. En annan intressant frga r vad som egentligen r improvisation, kan man rkna tolkning av musikstycken hit eller ses bara skillnad i rytm och tonhjd inom fritt solospel som kta improvisation? Ytterligare en frga r varfr media framstller olika genrer p olika stt, och varfr pop/rock dominerar marknaden, medan man tycks placera jazz och framfr allt klassisk musik i finare sammanhang?

64

Litteraturfrteckning
Baione, Larry, Guitar World, July 2006, School of chops, Vol. 27/no. 7, Future Network USA Di Perna, Alan, Guitar World, July 2004, Guided by voices, Vol. 25/no. 7, Future Network USA Fischer, Jody, Guitar World, July 2006, School of chops, Vol. 27/no. 7, Future Network USA Govan, Guthrie, 2002, Creative Guitar 1 Cutting-edge techniques, Sanctuary Publishing Limited Holecek, Josef, 1996, Fr musikens skull, Gteborgs universitet, Musikhgskolan, Avdelningen fr musikvetenskap, ISBN 91-85974-29-3 Lif, Gunnar, 1998, Konsten att undervisa i musik, 3. Konsten att va, AB Carl Gehrmans Musikfrlag Lindkvist, Mikael, 1997, Teknik fr elgitarr, Warner/Chappell Music Scandinavia AB, s. 11-13 Pujol, Emilio, 1956, Escuela razonada de la guitarra, Ricordi Americana S.A.E.C. versatt till engelska av Jeffery, Brian, 1983, Editions Orphe, Inc. Satriani, Joe, Guitar World, July 2006, Strength determination merciless forever, Vol. 27/no. 7, Future Network USA Stetina, Troy, 1990, Speed mechanics for lead guitar, Hal Leonard Publishing Corporation Walter, Owe, 2002, Den dla konsten Klassisk gitarr, Musikhgskolan Ingesund Wittstruck II, Cliff, Guitar World, July 2006, School of chops, Vol. 27/no. 7, Future Network USA Wyatt, Keith, Guitar World, July 2006, School of chops, Vol. 27/no. 7, Future Network USA

65