1

Lisbeth Larsson,
Prof, Litteraturvetenskap. Gteborgs universitet


Compulsory Happy Endings

Jag har kallat mitt fredrag Compulsory Happy Endings. Det r en allusion
p Adrienne Richs genombrytande ess frn 1980. Den hette som ni skert
kommer ihg Compulsory Heterosexuality and Lesbian Existence och den
brt rakt in i den konsensus som varit frhrskande inom feministisk teori
och forskning under 1970-talet. Tanken om det gemensamma kvinnliga.
Essn, som publicerades i den d dominerande feministiska tidskriften
Signs, var en attack mot normativiteten inom det feministiska fltet, nrmare
bestmt mot den rdande heteronormativitet. (ett f d icke uppfunnet ord).
Det var en brandfackla mitt i den omvandlingspunkt inom feministisk teori
dr fokus inom feministisk forskning kom att flytta sig frn the difference
between, mellan mn och kvinnor, till the differente within, mellan kvinnor.

Under 70-talet hade feministisk forskning kmpat sig till ett eget flt inom
akademiskt forskning. Inom omrde efter omrde hade de, vi, stllt den
oslagbart genombrytande frgan Varfr finns det inga kvinnor? och
opponerat mot mannen som norm. I brjan av 80-talet ppnade sig de
akademiska drrarna i USA fr kvinnor och feminister, som ett resultat av
svl politisk kamp, affirmative action, och hrt och gott arbete. Men
samtidigt brjar alltfler grupper inom det feministiska fltet stlla samma
antinormativa frga till feminister. Varfr finns det inga lesbiska? Varfr
finns det inga svarta, inga bisexuella, inga asiater, inga puertoricaner o s v .
2
Frgan var inte frbrukad. Den kan den heller aldrig bli. Dess snabba
profilering under de senaste decennierna visar att det alltid infinner sig en ny
normativitet, en ny exkludering, att det alltid konstrueras ett nytt det Andra
eller de Andra som kan och mste stlla samma frga.

Frgans kraft r ovedersglig i en humanistisk forskningstradition vars
sanningsansprk handlar om det generellt mnskliga och nnu strre inom
ett flt vars sanningsansprk gller en grupp, fr att inte sga inom ett
forskningsflt som har som norm att fungera emancipatoriskt fr alla inom
denna grupp. Frgans fortsatta profilering kom ocks att eliminera den
oskuldsfullhet som fanns inom tidig feministiska forskning d den visar att
det inte gr att hva sig ver de existerande samhlleliga motsttningarna.
Forskning innebr alltid ngon form av delaktighet.

En av de fundamentala saker som skiljer feministisk teori och forskning frn
annan r den utopiska dimensionen. De litteraturvetenskapliga
underskningarna med feministiskt perspektiv, fr att nrma mig mitt eget
mne, begrnsar inte sina ambitioner till det litteratur- eller textanalytiska
projektet som sedvanlig litteraturteori utan stller sig genomgende till tjnst
i ett annat projekt, kvinnans befrielse. Det finns inom feministisk
litteraturkritik en obligatorisk happy ending som inte alls bekymrar vrig
litteraturteori och forskning. Denna vergripande norm att feministisk
forskning skall vara emancipatorisk och utopisk har emellertid - trots att
sjlva ambitionen naturligtvis r vrd allt std - bestmda faror. Ett
normativt frhllningsstt r alltid totaliserande. Det r, som inte minst
feministisk teori visat, alltid exkluderande. Det normativa frhllningssttet
3
kommer alltid att skriva in slutet redan i brjan och i praktiken hindra det
skande efter sanning som mste vara all forsknings drivkraft.

Inom litteraturvetenskap har den emanciapatoriska normen varit mycket
stark och genererat mer n tre decenniers lsningar. Vi har, kan man sga,
varit som besatta av att finna utopier och emancipatoriska strategier i den
litteratur som kvinnor skriver och lser. Det innebr emellertid inte att
resultaten varit desamma i tre decennier. Den emancipatoriska normen har
varit det, men inte definitionen av vad som kan kallas emancipatorisk
strategi. Gr man till lsningarna av den text som p goda grunder kan kallas
urtexten inom feministisk litteraturvetenskap, Virginia Woolfs Ett eget rum ,
s ser man fr det frsta att krnan i analyserna alltid r att finna det
utopiska och emancipatoriska i texte, och fr det andra hur man fokuserat p
stndigt nya saker i texten och funnit nya emancipatoriska strategier i den.

Den amerikanska frfattarinnan Joyce Carol Oates har sagt att fr en
kvinnlig frfattare inom det anglosaxiska sprkomrdet gllde det att vara s
"Woolfian" som mjligt. Virginia Woolf r, menade hon, det mtt man
mter med nr det gllde kvinnliga frfattares texter. Det gller i nnu hgre
grad den feministiska litteraturkritiken. Alltifrn det att den vxte fram under
slutet av 60-talet har den tagit sin utgngspunkt i och brottats med arvet frn
Virginia Woolf. Hennes tankar i Ett eget rum har stndigt ftt legitimera nya
feministiska litteraturteorier. Utifrn olika delar av den texten har man under
de senaste tre decennierna gng p gng frskt sga VAD en kvinnlig text
r och hur den BR vara. Med hjlp av den - och ngon gng gentemot den
- har man inom feministisk litteraturteori frskt formulera inte bara en
4
feministisk POETIK utan ocks en UTOPI och en emancipatorisk
STRATEGI.

De frelsningar som Virginia Woolf hll i Camebridge 1928 och som blev
boken Ett eget rum var faktiskt nr de hlls, vilket de flesta glmt, en del av
emancipationskampen. De framfrdes infr ett exklusivt kvinnligt
auditorium i den patriarkala engelska akademins mest misogyna hgborg
mitt i en akut frfljelse av kvinnliga frfattare. Som tryckt text har Woolfs
talking to girls, som hon kallade sdana frelsningar, frvandlats till en
ess i sex kapitel och identiteten mellan bertterskan, som Virginia Woolf
kallar n Mary Seaton n Mary Beaton n ngot annat, och allts frhll sig
lekfullt ironisk till, har naturligtvis blivit mindre tydlig n nr hon sjlv
framfrde texten. Det r frst p slutet som det sker ett tydligt
identitetssammanfall. Nmligen efter det att hon ltit sitt fiktiva alter ego
tervnda frn universitetsstaden Oxbridge till den stora staden London, dr
hon placerat henne i det egna arbetsrummet och hon str och tittar ut ver en
av Londons hrt trafikerade stadsgator. Hennes blick fastnar d p en taxi
som kommer krande lngs gatan. Tv unga mnniskor, en ung kvinna och
en ung man, nrmar sig taxin frn var sitt hll. Omedvetna om varandra
ppnar de drren p var sin sida om bilen och frenas i dess innandme fr
att fras bort ur synfltet mot oknda ml. Efter att ha betnkt detta i
utopiska termer, de far mot en ny framtid och liknande, lmnar Virginia
Woolf sitt alter ego och tar ordet i egen mun fr att frst dma ut den
samtida litteraturen fr dess misogyna karaktr och sedan, precis som i
essns inledningskapitel, pldera fr vikten av ett eget rum och ekonomiskt
oberoende om kvinnan skall kunna skriva riktigt goda romaner.

5
Det r ett klart utopiskt slut med en anvisning om en emancipatorisk strategi
och det var ocks hr den frsta generationens feminister stannade. Allmnt
kan man sga att Woolf under 70-talet oftast citerades i samband med
socialpolitiska diskussioner. Hur ofta kunde man inte lsa eller hra hennes
It comes down to pound, shilling and pence. citeras. De tv frsta
feministiska underskningar som behandlar Ett eget rum, Carolyn Heilbruns
Toward Androgyny och Nancy Topping Bazin Virginia Woolf and the
Androgynous Vision, bda frn1973, tar emellertid, som ni hr redan av
titlarna, fasta p den androgyna vision man menade sig finna i, koncentrat i
den nmnda scenen dr den unge mannen och den unga kvinnan stiger in i
samma bil. I det tidiga 70-talets feministiska utopi stod frigrelsen frn de
fasta knsrollerna i centrum och frening i taxibilen tolkades metaforiskt
bde som en bild av och en vg till denna nya frigjorda androgyna mnniska
som frenade manligt och kvinnlig i sig.

Mary Jacobus, en annan av den feministiska litteraturkritikens pionjrer ,
utvecklade i en ess skriven 1977 detta synstt genom att knyta samman
slutkapitlets vision av den gemensamma taxiresan in i framtiden med
inledningskapitlets ingende beskrivning av skillnaderna mellan mn och
kvinnor i den frhrskande akademiska strukturen.

Frsta kapitlet utspelar sig, som jag sade, i den fiktiva universitetsstaden
Oxbridge och r disponerat som en vandring genom dess manliga centrum
och ut mot den kvinnliga marginalen. I ppningsscenen sitter Woolfs alter
ego vid flodkanten och funderar p sitt uppdrag, att hlla en frelsning om
kvinnan och romanen. Hon fr en id och reser sig upp fr att skynda till
biblioteket, men den promenad genom universitetsomrdet, som sedan fljer
6
liknar mera ett hinderlopp n en promenad verallt dyker olika manliga
stoppskyltar upp som sger: Stopp. Det hr r bara fr mn! - en pedell
som fser ner henne frn grsmattan, en vaktmstare som vgrar henne
tilltrde till bibliotek, en kyrka fylld av mn och s vidare -. Bara som
medfljande gst till en man fr hon en glimt av universitetets inre regioner.
Hon avnjuter en riktlig och delikat lunch p ett manligt college dit hon blivit
bjuden, dr hon dock, nr hon tittar ut genom fnstret, ofrmodat fr se en
svansls Manxkatt trippa frbi ute p grsmattan. (En av Woolfs mnga
infama sidokommentarer till den misogyna homoerotiska engelska akademin
i denna ess.) Drefter vandrar hon ut ur staden och till kvinnornas college
dr hon r inbjuden att ta sup. Vgen dit r lng och hon gr halvt om
halvt vilse och den mltid hon bjuds, nr hon vl kommer fram, r minst sagt
frugal.

Det som Mary Jacobus tog fasta p i sin ess The Difference of View var
emellertid inte de sociala och ekonomiska skillnaderna utan den mentala
frmlingsknsla som dessa skillnader resulterade i fr kvinnors del och som
gr deras texter splittrade och tvetydiga. Kvinnor r frmmande, utanfr och
kritiska - precis som Virginia Woolf, menar Jacobus och hon lser Ett eget
rum bde som kritik och en manifestation av detta utanfrskap. Fr henne
blir fljdriktigt taxivisionen inte en bild av androgyniteten som ny identitet
utan en metafor fr det utopiska tillstnd d utanfrskapets difference of
view inte lngre splittrar kvinnans medvetande och hennes texter utan de kan
f bli hela och i ett stycke.

I andra kapitlet har Woolf alter ego frflyttat sig till London och till British
Museum fr att frst underska vad som skrivits om kvinnor och sedan i
7
kapitel 3, 4 och 5 det som skrivits av kvinnor. Och hon finner ett
verfldande rikt material om kvinnor, alltigenom frfattat av mn. Det r
som om varenda manlig akademiker samt en hel del andra sett sig manade
att definiera vad en kvinna r. Tillsynes, som Woolf skriver, utan ngon
annan frutsttning n att inte vara kvinnor. Beskrivningarna av kvinnan r
emellertid s motstridiga att hon inte ser sig kapabel att gra ngon
sammanfattning och det andra kapitlets hjdpunkt r beskrivningen av den
teckning hon i distraktion rkar gra och dr hon sammanfattar de intryck
som de manliga forskare hon mtt i bckerna och i forskarsalen givit henne.
Det frestller, som hon skriver, professor X i frd med att skriva sitt
monumentala arbete med titeln Kvinnoknets mentala, moraliska och
fysiska underlgsenhet och det r inte vackert:

Drefter kommer hon ntligen till litteraturen skriven av kvinnor. Frst
finner hon ingen alls. Och hon gr den i den feministiska
elndesforskningen ofta citerade jmfrelsen mellan Shakespeare och hans
imaginra syster Judith, som har samma geni som sin bror, men blir
prostituerad, hamnar i rnnstenen och slutligen tar sitt liv. Och hon ppekar
hur svrt det r att skriva utan frebilder. Brist tenderar att ge mera brist,
som hon skriver, och hon finner ytterligt f texter av kvinnliga frfattare som
hller mttet. Fr att beskriva det fel som hon menar att mnga av de
kvinnliga frfattarnas texter lider av gr hon den jmfrelsen mellan Jane
Austen och Charlotte Bronte. En jmfrelse som blivit central inom tidig
feministisk litteraturteori. Den jmfrelsen utfaller till Jane Austens frdel
trots att hon menar att Charlotte Bronte r den mest geniala av de tv. Fr att
illustrera det bristflliga hos Bronte lyfter Woolf fram den passus i Charlotte
Brontes roman Jane Eyre dr den unga nglalika guvernanten Janes tlamod
8
en dag under det ptvingade hushllsarbetet nr sin grns och hon gr upp p
taket fr att svalka sig. D hr hon pltsligt, som en terklang eller kanske
snarare uttryck fr sin inre vrede, de mest frfrliga, upproriska och rasande
skrin vina genom huset. Det r hustrun till husets herre, den man Jane lskar,
som undangmd och inlst p vinden ger uttryck fr sin galenskap och
vrede. Detta r ett brott i texten, menar Woolf. Bronte kan inte hja sig ver
vardagen, inte behrska sin egen vrede, s som Austen, utan frstr texten
genom att lta sina egna knslor komma till uttryck.

Det var ett textideal och en emancipatorisk strategi som inte all stmde med
det sena 1970-talets feminism. Inom 70-talets feministiska litteraturteori var
den sanna beskrivningen av kvinnors erfarenheter bde medlet och mlet fr
den goda litteraturen. Att komma till tals, att tala rakt... Och just det
personliga uttryck fr den vrede, som man menade var grundlggande i
kvinnors erfarenhet, var denna teoris compulsory happy ending.

Elaine Showalter, som skrev den frsta kvinnolitteraturhistorien med den
Woolf alluderande titeln A Literature of Their Own 1977 tog ocks avstnd
frn Woolf och i synnerhet Ett eget rum. Hr finns inget lyckligt slut,
menade hon, ingen bra utopi, ingen kraftfull strategi. Texten r, menade hon,
undanglidande, elitistisk och klaustrofob, en text fr anpassning inte
frigrelse och hennes kraftfulla sammanfattning var: The ultimate room of
ones own is the grave.

Sandra Gilbert och Susan Gubar, som skrev den andra stora
kvinnolitteraturhistorien The Madwoman in the Attic tv r senare,
utvecklade diskussionen till en teoribildning som kom att f mycket stor
9
genomslagskraft inom feministisk litteraturforskning, inte minst hr i
Sverige. Titeln refererar, som ni frstr, till den galna kvinnan i Charlotte
Brontes roman och Gilbert och Gubar menade att en kvinnas text i ett
patriarkaliskt samhlle alltid mste vara dubbel p just det stt som denna
roman r. Kvinnors texter r helt enkelt palimpsester. Precis som
palimpsesten, begreppet fr ett pergamentet dr den ursprungliga texten
skrapats bort och ny skrivits ver, bestr de av tv lager. En ursprunglig,
rasande, upprorisk och vred, s som den galna kvinnans skrin p vinden i
Jane Eyre. Och en kulturellt anpassad, nglalik text - Janes
guvernantberttelse - som skrivits ver den upproriska. Och precis som den
galna kvinnan r den rasande texten dold men dess skrin viner d och d
genom huset. Och det r, menar Gilbert och Gubar, den feministiska
litteraturvetarens uppgift att avlyssna dem och tolka den berttelse de
rymmer.

Det r allts samma feministiska frstelseram som Showalter, samma
emancipatoriska strategi, men en ngot mer sofistikrad teori. Det lyckliga
slutet r nr den autentiska erfarenhetsbaserade berttelsen om kvinnors
vrede kommer till uttryck.

Vi r nu framme vid 1980, tiden fr Adrienne Richs Compulsory
Heterosexuality och Woolfs utmaning av heteronormativiteten brjar
uppmrksammas. Den ledande forskaren hr r Jane Marcus. I den inom
Woolfforskningen genombrytande essn "Sapphistry: Narration as Lesbian
Seduction" tar hon fasta p den historiska och faktiska situation som Woolf
frelsningar hlls i. Hur frhll sig dessa frelsningar till den omgivande
akademin och dess dominerande grupp av homosexuella misogyner? frgar
10
sig Marcus. Hur frhll den sig till den rttegng som just pgick mot
Radclyffe Halls lesbiska roman The Well of Loneliness som anklagats fr
osedlighet. Och hur frhll sig den beskrivna romanen som sgs vara
frfattad av Mary Carmichael till den roman som den knda fresprkaren
fr fdelsekrontroll Mary Stopes, just givit ut under sitt flicknamn Mary
Carmichael. Och s vidare. Och s vidare. Via alla dessa frgor och en
nrmast skrupuls intertextuell och socialt medveten analys frvandlas Ett
eget rum i Marcus analys till ett radikalfeministiskt manifest.

Jane Marcus visade hur Woolf systematiskt brt ner den akademiska
frlsningens form och skapade en mottext i sina frlsningar. Exempelvis
genom att avbryta sig och, som p ett centralt stlle, dr hon ltsaslser hgt
ur Mary Carmichels roman.

Jag citerar
"Jag vnde bladet och lste..." (punkt, punkt, punkt) str det. "Frlt jag gr
ett s hr tvrt avbrott. r det inga mn nrvarande hr? Kan ni frskra mig
om att sir Chartres Biron inte str dold bakom det rda draperiet dr borta?
r vi skert allesammans kvinnor?" och s vidare..

Marcus menar att Woolf med dessa troper skapar ett vi mot dem. Att hon
med dem visar p den motsttning som rder mellan de lyssnande kvinnorna
i rummet och det akademiska sammanhang de befinner sig i. Att hon med
detta s a s skapar det egna rummet JUST NU, i sjlva situationen, ett
kvinnlig rum av integritet som sluts gentemot det homosexuella antilesbiska
misogyna patriarkat som finns runt dem. Virginia Woolf kom heller inte till
sina frelsningar ensam. Frfattarinnan Kathleen Raine har i sina memoarer
11
berttat hur Virginia Woolf och Vita Sackville West landade i Girtons
receptionsrum som tv gudinnor. Orlando hade just kommit ut och Vita
Sackville Wests nrvaro var, menar Marcus, ingen tillfllighet. Den hade
bde personliga och politiska implikationer. Med hjlp av hennes nrvaro
definierade Woolf sig sjlv som lesbisk, och gav sitt std till Radycliffe Hall
i den pgende rttegngen. Samtidigt som hon distanserade sig frn den
grupp homosexuella manliga akademiker som visserligen stdde Hall i
hennes juridiska kamp, men fraktade kvinnor och fr a lesbiska sdana.

Men Marcus njer sig inte med det. Fr henne r Mary Carmichaels roman
ocks en metatext genom att vara in i detalj sensuell och frfrisk. Och,
hvda Marcus, Ett eget rum r inte bara en homopolitisk text. Den r
ocks en lesbisk frfrelseakt. De tre punkter, som jag tidigare citerade, r
inte bara ett tecken fr avbrott utan ocks, menar Marcus, en kod fr lesbisk
krlek. De terkommer ocks om man fortstter texten. ""'Cloe tyckte om
Olivia.'" citerar Woolf Carmichaels roman. Och Marcus visar hur Woolf
beskriver Carmichaels text i lesbiskt sexuella termer, samtidigt som hon
frvandlar sin egen text till en frfrisk coming out.


Det r en ny happy end, men fortfarande prglat av identitetspolitik dr
begrepp som autenticitet, konsekvens, erfarenhet och sanning r bde de
mtt man mter texten med och den emancipatoriska strategi och den utopi
man finner. I den uppgrelse med identitetspolitiken som skedde inom
feministisk teoribildning under 80-talet kom Virginia Woolfs Ett eget rum
emellertid att lsas p ett helt annat stt. Den handlar ver huvu taget inte
om identitetspolitik, menade Toril Moi i Sexual/Textual Politics, 1984, i det
12
som blev den avgrande attacken p fregende generations Woolf
lsningar. Styrkan i texten r tvrtom dess konsekventa underminering av
varje form av fast identitet. Woolfs text upplser varje form av
essentialistiskt tnkande och slpper signifiern ls. Ett nytt lyckligt slut som
inte handlar om att sl fast utan tvrtom lsa upp. Och hdanefter fokuserar
alla feministiska underskningar av Ett eget rum p de delar av texten dr
pstendena upplses, blir ambivalenta, motsgelsefulla, tvekande eller
rentav paradoxal.

Rachel Bolwby, en av de feministiska litteraturvetare som terkommit till
Ett eget rum flera gnger under denna period, fokuserar i essn Women,
walking and writing exempelvis p det stlle i essn dr Woolfs alter ego
p sin vg till det kvinnliga colleget i Oxbridges utkant, gr fel, tvekar och
irrar runt ett tag; dr hon avbryter sina tankegngar och skriver: "Jag skall
bespara er mina grubblerier med deras krokiga och vindlande gng, fr
ingen slutsats blev uppndd p vgen till Headingly..." I en annan mycket
intressant ess frilgger Bolwby det systematiska avbrottets teknik, som hon
menar r det som karaktriserar Woolfs Ett eget rum. Och det r mycket
riktigt, hon brjar faktiskt hela texten med ett Men.. Men, sger ni
kanhnda, vi har ju bett er tala om kvinnan och romanen vad har det med
ett eget rum att gra? lyder den frsta meningen. Bolwby kallar denna
metod att systematiskt avbryta den patriarkaliska diskursen fr but in-
metoden.

Bolwby finner som de flesta efter mitten av 80-talet de dekonstruerande
elementen i texten, de stllen dr den negerar en gngse diskurs, men
framfr allt underminerar de slutsatser som man trott sig kunna dra av
13
hennes tidigare framstllning som emanciperande. Och, vilket r nnu
viktigare, dr den tidigare feministiska litteraturteorin genomgende
betraktat uttrycken fr en kvinnlig identitet som utopiska kommer de
feministiska analyserna under senare delen av 80-talet och 90-talet att finna
det emancipatoriska och utopiska i de textliga drag som upplser de fasta
identiteterna. Analyserna blir en del av den starka subjektskritik som
infinner sig i feministisk teori under postmoderniteten och en
sjlvbiografiforskare som Sidonie Smith kan i sin diskussion om kvinnors
sjlvbiografier utg frn den subjektskritik som Woolf formulerar i sin kritik
av den samtida manliga litteraturen. I slutet av Ett eget rum menar hon
nmligen att denna r inte bara mrdande trkig, utan ocks med sitt starka
manliga identitets- och sjlvhvdelseprojekt, mrdar sin egen text. /N/r jag
hade lst ett eller ett par kapitel var det som om det hade legat en skugga
ver sidan, skriver Woolf. Det var en rak, mrk stolpe, en skugga som
hade en form som pminde om frsta bokstaven i ordet Jag. /allts I, det blir
bttre p engelska./ Det vrsta r att i skugga av denna bokstav I blir
allting formlst och dimmigt.

Den emancipatoriska normen har frndrats, men det lyckliga slutet, tvnget
att hitta en emancipatorisk strategi och en utopisk dimension i texten
kvarstr som den verordnade normen inom feministisk forskning. Alla de
analyser jag redogjort fr har, vilket varit min avsikt att visa, gott fog fr sig
trots att de r s olika, men - och det r viktigt - alla ocks har missat mnga
viktiga ponger. Genom att skriva in det lyckliga slutet blir de, ven om det
r uttryckligt antinormativa, i praktiken normativa och totaliserande,
sjlgende och slutna. Bde i de identitetspolitiska och de dekonstruktiva
lsningarna, har man genom detta tvngsmssiga behov att hitta en
14
emancipatorisk strategi och ett lyckligt slut reducerat texten och frbisett
dess och de flesta sknlitterra texters grundlggande karaktr av
komplexitet och dynamisk motsgelsefullhet. De r inte entydiga utan en
spelplats fr motstridiga meningar, en arena dr skiftande kulturella
intressen och synstt kmpar med varandra i en stndigt oavgjord match.

Det intressanta med Woolf text, och som ocks gr att den i smbitar kan
lna sig t s mycket, r att hon gr sig sjlv och sin text till ett ste fr den
kamp mellan meningar som frsiggr i varje text, vilket innebr att hon inte
kan komma fram till ngot entydigt slut. Det intressanta med oss
feministiska forskare r att vi har s svrt att se det eftersom vi fortfarande
klamrar oss fast vid drmmen om det lyckliga slutet. Vi fortstter nrmast
tvngsmssigt att frvandla de tre punkterna, sjlva tecknet fr avbrott, att
frvandla dem, hos Woolf och i andra sammanhang, till en punkt genom att
stndigt fylla dem med det som av historiska omstndigheter, fasta
frestllningar, lggning, intresse och annat definierat som emancipatoriskt.