10 89 Rapport Screen PDF

Riskanalysmetod vid vindkraftintegrering i regionnt
Elforsk rapport 10:89
Mikael Wmundson, Math Bollen och Jan Lundquist
2010-09
Riskanalysmetod vid vindkraftintegrering i regionnt
Elforsk rapport 10:89
Mikael Wmundson, Math Bollen och Jan Lundquist
2010-09
ELFORSK
Frord
Denna rapport r en redovisning av projektet Riskanalysmetod vid

vindkraftintegrering i regionnt, inom FoU-programmet Riskanalys 06-10
som drivs av Elforsk AB. Projektet har genomfrts av STRI AB, av Mikael
Wmundsson, Math Bollen och Jan Lundquist.
Den grundlggande tanken med projektet har varit att ta fram en metod som
baserqas p att analysera risken fr verbelastning som en funktion av
vdersituationen och inmatad effekt. Projektets mlsttning har varit att r
att utveckla och tillmpa metoder fr en sdan riskbedmning dr
tyngdpunkten kommer att ligga p termisk verbelastning av ledningar.
En dialog har frts inom projektet med styrgruppen fr programmet.
Programmets styrgrupp bestr av fljande ledamter:
Arne Bergstrm, Vattenfall Eldistribution AB
Horst Blchert, Elskerhetsverket
Mikael Bohjort, E.ON Elnt Sverige AB
Leif Bostrm, Fortum Distribution
Hkan Jarer, Svenska Kraftnt
Sven-ke Polfjrd, Freningen Industriell Elteknik, FIE
Sven Jansson/Bertil Wahlund, Elforsk AB, programansvarig
Finansirer i programmet r:
Vattenfall Eldistribution AB
E.ON Elnt Sverige AB
Fortum Distribution AB
Svenska Kraftnt
Gteborg Energi AB
Skellefte Kraft AB
Mlarenergi Elnt AB
Tekniska Verken i Linkping AB
resundskraft AB
Jmtkraft AB
Ume Energi AB
Jnkpings Energi Nt AB
Eskilstuna Energi & Milj AB
Gvle Energi AB
Energiverken i Halmstad AB
Sundsvall Elnt AB
Vxj Energi Elnt AB
Borlnge Energi AB
Nacka Energi AB
Freningen Industriell Elteknik, FIE
Elskerhetsverket
Lunds Energi AB
Sven Jansson
verfring & Distribution
Elforsk AB
ELFORSK
ELFORSK
Sammanfattning
Belastningsfrmgan hos luftledningar i ett nt bestms vanligen med

deterministiska metoder, dvs. de vderfrhllanden som kan tnkas uppst
som ger den hgsta ledartemperaturen avgr hur stor strm som kan tilltas
flyta genom ledningen. Olika vrden kan tas fram fr olika ssonger av ret.
Belastningsfrmgan kan vara en begrnsning fr hur mycket distribuerad
generering, t.ex. vindkraft, som kan tilltas i en viss punkt (den s.k.
acceptansgrnsen eller hosting capacity). I den hr rapporten presenteras
en metod som baseras p att analysera risken fr verbelastning som
funktion av rdande vdersituation och inmatad effekt. Sannolikheten fr att
ett regionnt verbelastas studeras som funktion av inmatad effekt vid fem
olika punkter i ntet. Vidare presenteras en utvidgad metod fr att ta hnsyn
till korrelationen mellan belastningsfrmgan och inmatad effekt d dessa r
beroende av vindhastigheten.
Ett par iakttagelser frn resultaten kan gras:
Fr produktion vid noder dr last finns ansluten kan man frn resultaten
se att sannolikheten fr verbelastning till en brjan minskar d den inmatade
effekten kar. Frst efter en viss inmatad effekt kar sedan sannolikheten fr
verbelastning. Vid en nod i det studerade ntet dr inmatning sker finns
ingen nettolast (produktionen r strre n lasten). Detta r den enda
inmatningspunkten dr sannolikheten fr verbelastning kar frn frsta MW
inmatad effekt.
En viss sannolikhet fr verbelastning (ca 0,51,5 %) finns (speciellt vid

sommartid) vid noll inmatad effekt. Detta kan frklaras av att ledningarna i
ntet har dimensionerats efter branschpraxis (Cigrs rekommendationer) med
en vindhastighet p 0,6 m/s. Eftersom vindhastigheter lgre n denna inte r
ovanliga ven vid hgre lufttemperaturer finns en inte frsumbar sannolikhet
fr verbelastning.
Att inte tillta tillflligt hgre ledartemperatur (70 C) vid bortkopplade

ledningar i ntet kar inte sannolikheten fr verbelastning nmnvrt. Detta
kan frklaras med att tillgngligheten fr ledningarna r mycket hg.
Fortsatta studier rekommenderas, dr man tillmpar metoden som beskrivs
fr att inkludera korrelationen mellan inmatad effekt och ledningarnas
belastningsfrmga, vilka bde beror av vindhastigheten.
En diskussion mellan freskrivande myndighet (Elskerhetsverket) och
ntgare om hur man tolkar vissa otydligheter i branschpraxis (Cigrs
rekommendationer), standard (SS-EN-50341 eller SS-436 01 01) och
freskrifterna (ELSK-FS 2008:1) uppmuntras. Exempelvis gllande vilken
vindhastighet som tillmpas i berkningarna, tolkningen av maximalt tillten
ledartemperatur samt anvndningen av riskbaserade metoder.
ELFORSK
Summary
The thermal capacity of overhead lines in a network is usually

deterministically calculated, i.e. the possible ambient conditions that result in
the highest conductor temperature set the upper limit for the current through
the line (a worst case approach). Different values of this thermal capacity can
be used for different seasons of the year.
The thermal capacity can be a limiting factor, determining how much
distributed generation, e.g. wind power, can be allowed at a certain location
(the so-called hosting capacity). In this report, a method is presented to
estimate the risk of overloading the lines in the network based on the weather
parameters and the injected power from a wind park. The probability of
overload the lines, as a function of the injected power has been calculated at
five different locations in a subtransmission network. Additionally, an
extended method is presented that also considers the correlation between the
thermal capacity and the injected power, since both are governed by the wind
speed.
The main conclusions from the study can be summarized as follows:
For the case where the power is injected at a bus with existing net load
(i.e. the bus is consuming power from the network) the probability for
overload is decreasing with increasing injection of power. Only at a certain
level of injected power the probability for overload starts to increase. For one
bus in the studied network the bus was producing power to the network (i.e.
net production). For this case the probability for overload increased from the
first injected MW of power.
There is a non-zero probability for overload (about 0.51.5 %), especially

during summertime, already when the injected power is zero. This can be
explained by the dimensioning of the lines, applying the practice to use a
lowest wind speed of 0.6 m/s. A non-negligible proportion of the time the
wind speed is lower than this, resulting in a non-zero probability for thermal
overloading.
Not allowing temporarily higher conductor temperatures (70 C) during

forced disconnection of lines in the network does not notably increase the
probability for overloading. This can be explained by the high availability of
the lines.
Further studies are recommended, among others applying the proposed

method of including the correlation between injected power and the thermal
capacity of the lines, both depending on the wind speed.
A closer discussion between the regulating body (Elskerhetsverket) and the
network operator on how to interpret some discrepancies in the practiced
methods (given e.g. by Cigr), the standard (SS-EN-50341 or SS-436 01 01)
and the regulations (ELSK-FS 2008:1) is encouraged. For example regarding
what wind speed to apply, the interpretation of maximal allowed conductor
temperature, and the use of risk-based methods.
ELFORSK
Innehll
1
Inledning
Ledningars belastningsfrmga
2.1
2.2
2.3
Riskanalys teoribeskrivning
3.1
3.2
3.3
3.4
3.5
Uppvrmning av ledaren tillfrd vrmeenergi .................................... 2

2.1.1 Ohmska frluster ................................................................. 2
2.1.2 Solinstrlning ...................................................................... 3
2.1.3 Sammanfattning tillfrd vrmeenergi .................................... 4
Avkylning av ledaren bortfrd vrmeenergi....................................... 4
2.2.1 Konvektion .......................................................................... 4
2.2.2 Vrmeutstrlning ................................................................. 5
2.2.3 Sammanfattning bortfrd vrmeenergi ................................. 6
Normen ......................................................................................... 6
Studien
4.1
4.2
4.3
4.4
Resultat
Risken som funktion av installerad effekt vid en vindpark
Praktisk tillmpning av metoder
6.1
6.2
7.1
7.2
7.3
7.4
20
Metod 1 ....................................................................................... 20
Metod 2 ....................................................................................... 22
Jmfrelse mellan metoderna.......................................................... 24
25
Sannolikhet vid mrkeffekt ............................................................. 25

Sannolikhet ver alla vindfrhllanden.............................................. 25
28
Indata till berkningarna ................................................................ 30

7.1.1 Ntdata ............................................................................ 30
7.1.2 Vderdata ......................................................................... 31
7.1.3 Grnsvrde fr sannolikhet fr verbelastning ........................ 31
Erforderlig programvara ................................................................. 31
Tidstgng fr berkningarna .......................................................... 32
Implementering i ntet................................................................... 32
Diskussion och slutsatser

8.1
8.2
13
Beskrivning av testntet ................................................................. 13

4.1.1 Observerade driftlggningar................................................. 15
4.1.2 Otillgnglighet av ledningar ................................................. 15
4.1.3 Anslutning av inmatning i regionntet ................................... 16
Vderdata .................................................................................... 17
Berkning av belastningsfrmgan ................................................... 17
Berkning av risken fr verbelastning ............................................. 19
5.1
5.2
5.3
Deterministiska mot stokastiska metoder bakgrund ........................... 7

Sannolikhetsfrdelning av belastningsfrmga ..................................... 8
Sannolikheten fr verbelastning av en ledning ................................... 9
Sannolikhet fr verbelastning fr en given inmatning .......................... 9
3.4.1 Metod 1 vre grns p sannolikheten ................................. 10
3.4.2 Metod 2 Mer noggrann berkning ....................................... 10
3.4.3 Jmfrelse av metoderna .................................................... 10
Bortfall av ledningar ...................................................................... 12
33
Ssongsvariationer ........................................................................ 33
Val av inmatningspunkt .................................................................. 33
ELFORSK
8.3
8.4
8.5
8.6
8.7
Reducering av vindhastigheten ........................................................ 34

Val av berkningsmetod fr sannolikheten ........................................ 34
Anvnda vderdata........................................................................ 35
Bedmning av den berknade risken ................................................ 35
Fortsatta studier............................................................................ 36
Referenser
37
10 Appendix A. Vderdata
38
11 Appendix B. Belastningsfrmga
48
12 Appendix C. Resultat metod 1
55
13 Appendix D. Resultat metod 2
89
10.1
10.2
10.3
12.1
12.2
12.3
12.4
12.5
13.1
13.2
13.3
13.4
13.5
Tthetsfunktioner av vindhastighet och temperatur ............................ 39

rliga variationer av vindhastighet och temperatur ............................. 44
Vindhastighet som funktion av temperatur ........................................ 47
Inmatning
Inmatning
Inmatning
Inmatning
Inmatning
Inmatning
Inmatning
Inmatning
Inmatning
Inmatning
vid
vid
vid
vid
vid
vid
vid
vid
vid
vid
nod
nod
nod
nod
nod
nod
nod
nod
nod
nod
1296 ................................................................. 55
1300 ................................................................. 59
1306 ................................................................. 65
1318 ................................................................. 74
1399 ................................................................. 83
1296 ................................................................. 89
1300 ................................................................. 93
1306 ................................................................. 99
1318 ............................................................... 108
1399 ............................................................... 117
ELFORSK
Inledning
Belastningsfrmgan hos ledningar bestms vanligen med en deterministisk

metod dr man betraktar ett worst case-scenario med hgsta mjliga
omgivningstemperatur och solinstrlning och en lg vindhastighet. Ett annat
tillvgagngsstt r att betrakta sannolikheten fr att olika vdersituationer
uppstr
och
drifrn
ta
fram
en
sannolikhetsfrdelning
fr
belastningsfrmgan hos ledningen. En metod fr detta beskrivs i denna
rapport. En anledning till att anvnda en stokastisk metod r att den
deterministiska metoden i mnga fall r ondigt konservativ, varvid
ledningarnas fulla kapacitet inte utnyttjas.
Tillmpningen av metoden som beskrivs i den hr rapporten r p installation
av vindkraft i ett regionnt. verbelastning i ntet kan vara en av flera
orsaker till att begrnsa installationen av vindkraft. Fr vrigt kan samma
metod anvndas ven fr annan typ av distribuerad generering.
Kapitel 2 beskriver de fysikaliska sambanden mellan vderparametrar och
ledningarnas belastningsfrmga. Kapitel 3 beskriver sedan teorierna fr att
rkna fram sannolikheten fr verbelastning i ett nt som funktion av inmatad
effekt frn den installerade vindkraften. Kapitel 4 redogr fr hur denna teori
har tillmpats genom en studie p ett mindre, fiktivt men realistiskt
regionnt, dr fem olika inmatningspunkter fr vindkraft har studerats.
Resultaten redovisas i kapitel 5. I kapitel 6 beskrivs hur metoden kan
utvidgas till att inkludera vindhastighetens inverkan p den inmatade
effekten.
Kapitel
7
behandlar
mjligheterna
att
implementera
riskanalysmetoden i praktiken. Slutsatser och diskussion ges slutligen i kapitel
8.
ELFORSK
Ledningars belastningsfrmga
Hr beskrivs hur luftledningars belastningsfrmga bestms samt de

parametrar som pverkar denna. I [3] ges fljande ekvation fr balansen
mellan tillfrd och avgiven vrmeenergi under stationrtillstnd fr en ledare
PJ PM PS Pi Pc Pr Pw .
(2.1)
Vnsterledet av ekvationen redogrs fr nrmare under avsnitt 2.1. PJ r de

ohmska frlusterna, PM r uppvrmning genom magnetiska fenomen, PS r
uppvrmning genom solinstrlning och Pi r uppvrmning genom
coronaurladdningar.
Hgerledet redogrs fr under avsnitt 2.2. Pc r avkylning genom konvektion,
Pr r avkylning genom strlning och Pw r avkylning genom avdunstning.
I modellen frutstter man att ledaren, d vnster- och hgerled i (2.1) r i
termisk
jmvikt
med
den
omgivande
luften.
Vi
betraktar
hr
stationrtillstndet hos ledaren. Vid transienta frlopp (betydligt snabbare n
den termiska tidskonstanten fr ledaren, typiskt 520 minuter) finns fler
faktorer att ta hnsyn till.
Samtliga ekvationer och fysikaliska samband i det hr kapitlet r hmtade
frn [3] respektive [4].
2.1
Uppvrmning av ledaren tillfrd vrmeenergi
Enligt (2.1) finns fyra bidrag till uppvrmningen av ledaren: ohmska frluster,
magnetiska fenomen, solinstrlning samt coronaurladdningar. I den hr
studien bortser vi frn bde uppvrmning genom magnetisk induktion
(mrkbar frst vid hga strmttheter (3 A/mm2) [2]) och coronaurladdning
(uppstr endast vid starka elektriska flt vid ledarens yta [3]). Det kan
noteras att i bde Cigrs och IEEEs metoder fr berkning av
belastningsfrmgan gr man samma frenkling. [3][4]
2.1.1 Ohmska frluster

En del av den elektriska energin som transporteras i ledningen omvandlas till
vrme p grund av motstndet i ledningen. Vrmeeffekten r direkt
proportionell mot motstndet i ledningen och kar med kvadraten av den
strm som flyter. Ledarens resistans beror, frutom p material och
dimension, p dess temperatur. Fljande ekvation anvnds fr att berkna de
ohmska frlusterna
PJ k j I 2 Rdc 1 Tcond TRdc ,
(2.2)
dr kj r en faktor som beskriver frhllandet mellan ac- och dc-strm

(rekommenderat vrde: 1,0123), I r strmmen i ledaren, Rdc r ledarens dcresistans, beskriver resistansens temperaturberoende fr ledaren (fr
samtliga ledare i den hr studien r vrdet 4,0310-3 per grad Kelvin), Tcond r
ELFORSK
ledarens temperatur och TRdc r temperaturen fr vilken dc-resistansen r

given.
Resistansen r i storleksordningen 5105 /m och strmmen 500 A. Dessa
vrden ger ett vrmebidrag p 12,5 W/m, men det kvadratiska frhllandet
mellan strm och avgiven effekt medfr att variationer i strmmen kraftigt
inverkar p ledarens temperatur. T.ex blir de ohmska frlusterna vid 1 500 A
fr motsvarande ledning 112,5 W/m.
2.1.2 Solinstrlning
Solens strlar bidrar till att vrma upp ledaren i vilken utstrckning beror p
en mngd faktorer; atmosfrens genomslpplighet, solens hjd ver
horisonten, ledarens diameter och absorptivitet. Absorptiviteten r ledarens
frmga att ta upp solens strlningsenergi. Vid en absorptivitet p 1 tas all
energi upp, vid ett vrde p 0 reflekteras all energi. Allteftersom en ledare
ldras kar dess absorptivitet och Cigr rekommenderar att man inte vljer
ett vrde under 0,8 vid deterministisk berkning av belastningsfrmgan hos
en ledning. Fr en ny ledning kan absorptiviteten vara s lg som 0,20,3. [2]
Vid deterministisk berkning av ledningars belastningsfrmga anvnds ofta
den maximalt frvntade s.k. globala solinstrlningen, som anges i watt per
kvadratmeter. Mer exakta vrden p solinstrlningen kan erhllas om man tar
hnsyn till solens lge i frhllande till ledningen p timbasis.
D global solinstrlning tillmpas kan fljande ekvation anvndas fr att
berkna den tillfrda energin
PS s SD ,
(2.3)
dr s r ledarens absorptivitet, S r den globala solinstrlningen och D r

ledarens ytterdiameter.
Ledarens diameter r i storleksordningen 30 mm och effekten frn
solinstrlningen kan uppg till 1 000 W/m2. Vid en absorptivitet p 0,9 skulle
den tillfrda vrmeeffekten fr dessa vrden bli 27 W/m.
Fr den hr studien anvnds vrden p vderparametrar p timbasis fr att
berkna ledningarnas belastningsfrmga. Drfr mste ven effekten av
solinstrlning berknas p timbasis. Eftersom varje anvnt mtvrde har en
tidsangivelse kan solens lge i frhllande till ledaren berknas tillsammans
med en uppskattning av den tillfrda solenergin. Fljande ekvation anvnds
PS s Qse sin( ) A ,
(2.4)
dr Qse r en korrigerad effekt fr solinstrlningen per kvadratmeter som beror

p solens hjd ver horisonten, ledarens hjd ver havet och atmosfrens
genomslpplighet; r vinkeln mellan solinstrlningen och ledaren och A r
den av solinstrlningen projicerade ytan av ledaren (diametern gnger
lngden). Qse ges av
Qse K solar Qs ,
(2.5)
dr Ksolar r en faktor som bestms av ledarens hjd ver havet och

approximeras genom ekvationen
ELFORSK
K solar 1 1,48 10 4 H e 1.108 10 8 H e2 ,
(2.6)
dr He r ledarens hjd ver havet (i den hr studien anvnds vrdet 100 m).
Qs r den solinstrlade effekt som nr marken och ges av
Qs 42,2391 63,8044 H c 1,922 H c2 3,4692110 2 H c3

3,61118 10 4 H c4 1,94318 10 6 H c5 4,07608 10 9 H c6
(2.7)
dr Hc r solens hjd ver horisonten i grader. (2.7) gller fr hg atmosfrisk

genomslpplighet (klart vder).
i (2.4) ges av ekvationen
arccoscos( H c ) cos( Z c Z l ) ,
(2.8)
dr Zc och Zl r solens respektive ledningens asimut i grader.

A i (2.4) ges av ledarens diameter i mm dividerat med 1 000.
Vrdena p Hc och Zc kan berknas fr givet datum, tid och geografisk punkt.
2.1.3 Sammanfattning tillfrd vrmeenergi

Vid lg belastning av en ledning kan vrmetillfrsel frn solinstrlning vara
strre n frn ohmska frluster. D ledningen lastas nrmre sin termiska
grns blir dock de ohmska frlusterna snabbt strre.
2.2
Avkylning av ledaren bortfrd vrmeenergi
(2.1) ger tre faktorer som bidrar till avkylning av ledaren: konvektion,
vrmeutstrlning och avdunstning, varav den sista vanligen frsummas.
2.2.1 Konvektion
Konvektion r en mekanism dr luftmolekylerna runt ledaren upptar
vrmeenergi och sedan transporteras bort, antingen p grund av skillnader i
densiteten (naturlig konvektion) eller med hjlp av vinden (tvingad
konvektion).
Naturlig konvektion r oberoende av vindhastigheten och beror p
temperaturskillnaden mellan ledarens yta och den omgivande luften, den av
ledaren exponerade ytan och luftens densitet. Fljande ekvation ger
frhllandet
Pcn 0,0205 f0,5 D 0,75 Tcond Ta
1, 25
(2.9)
dr f r luftens densitet vid ledaren, D r ledarens diameter i mm, Tcond r

ledarens temperatur och Ta r den omgivande temperaturen. Luftens densitet
vid ledaren beror av temperaturen och hjden ver havet, s att
1,293 1,525 10 4 H e 6,379 10 9 H e2

f
,
1 0,00367Tfilm
(2.10)
ELFORSK
dr He r ledarens hjd ver havet i meter och Tfilm ges av (Tcond Ta)/2.
Tvingad konvektion kan delas upp i tv fall: ett fr lgre vindhastigheter och
ett fr hgre. Fr lgre vindhastigheter kan fljande approximation gras
D f V w
Pc1 1,01 0,0372
0 , 52
k K T T
f angle cond a
(2.11)
och fr hgre vindhastigheter
D f V w
Pc2 0,0119
f
0,6
k f K angle Tcond Ta .
(2.12)
Fr (2.11) och (2.12) gller att Vw r vindhastigheten vid ledaren, kf r luftens

vrmekonduktivitet vid ledaren, Kangle r en faktor fr att korrigera fr vindens
riktning i frhllande till ledaren och f r luftens dynamiska viskositet vid
ledaren. Luftens vrmekonduktivitet r beroende av temperaturen Tfilm och
ges av
2
k f 2,424 10 2 7,477 10 5 Tfilm 4,407 10 9 Tfilm
.
(2.13)
K angle 1,194 cos( ) 0,194 cos( 2 ) 0,368 sin( 2 ) ,
(2.14)
Kangle ges av
dr r vinkeln mellan ledningen och vindriktningen. Luftens dynamiska

viskositet r liksom densiteten beroende av temperaturen, s att
1,458 10 6 Tfilm 273

.
Tfilm 383,4
1, 5
(2.15)
Fr att gra en konservativ berkning av den avkylande effekten av

konvektion berknas Pcn, Pc1 och Pc2 varvid det hgsta vrdet av de tre
anvnds fr Pc.
Den naturliga konvektionen vid en lufttemperatur p 30 C och en
ledartemperatur p 50 C r i storleksordningen 12 W/m fr en ledardiameter
p 30 mm. Vid en vindhastighet p 2 m/s vinkelrtt mot ledningen blir den
tvingade konvektionen i storleksordningen 50 och 90 W/m fr Pc1 respektive
Pc2.
2.2.2 Vrmeutstrlning
Ledaren avkyls ocks genom att vrmeenergi strlar ut frn den. Vrdet fr
vrmeutstrlningen kan approximeras genom
Pr
D
B Tcond 2734 Ta 2734 ,
1000
(2.16)
dr D r ledarens diameter i mm, r ledarens emissivitet och B r StefanBoltzmanns konstant. Emissiviteten fr en ledare r starkt kopplad till dess
absorptivitet och frndras ocks med ldern. Enligt rekommendationer frn
ELFORSK
Cigr br emissiviteten vljas 0,1 under absorptiviteten [2]. Med en

absorptivitet p 0,9 erhlls sledes en emissivitet p 0,8.
Vid en ledartemperatur p 50 C och en lufttemperatur p 30 C blir den
utstrlade vrmeeffekten frn en ledare med diametern 30 mm i
storleksordningen 10 W/m.
2.2.3 Sammanfattning bortfrd vrmeenergi

Vindhastigheten r en av de mest avgrande parametrarna fr en lednings
belastningsfrmga. Vid mycket lga vindhastigheter r den bortfrda
vrmeenergin frn ledaren i form av konvektion och strlning i samma
storleksordning. Redan vid mttliga vindhastigheter dominerar dock
konvektion helt.
2.3
Normen
Elskerhetsverket r den freskrivande myndighet i Sverige som ger direktiv

p detta omrde fr att upprtthlla personskerhet och frhindra skador.
Gllande freskrifter r ELSK-FS 2008:1 [10] dr fljande direktiv ges 2
Kap. 1 angende tillmpning av normer fr friledningar:
En starkstrmsanlggning ska vara utfrd enligt god elskerhetsteknisk praxis
s att den ger betryggande skerhet mot person- eller sakskada p grund av el.
Med god elskerhetsteknisk praxis avses tillmpning av dessa freskrifter samt
av den praxis i vrigt som har etablerats p elskerhetsomrdet genom
kompletterande standarder eller andra bedmningsgrunder.
Om svensk standard tillmpas som komplement till freskrifterna anses
anlggningen utfrd enligt god elskerhetsteknisk praxis om inget annat visas.
Om en anlggnings utfrande helt eller delvis avviker frn svensk standard ska
de bedmningar som ligger till grund fr utfrandet dokumenteras. [10]
SS-EN-50341 [5] r den standard som anger normen fr design och

konstruktion av friledningar med spnning ver 45 kV. Den svenska versionen
av dokumentet SS-EN-50341-3-18 r tillmplig enbart p nya luftledningar i
Sverige.
Den begrnsande faktorn r det i freskriften angivna minsta avstnd mellan
ledaren och marken, som inte fr understigas. Fr en frilednings fasledare
med nominell spnning ver 55 kV anges detta minsta avstnd till 7 eller 6
meter fr omrde utan respektive med detaljplan. Fr varje kV kning av
nominell spnning ver 55 kV kar detta minsta avstnd med 0,5 eller 0,7 cm
fr direktjordat respektive icke direktjordat system. Fr en 130 kV-ledning
ver icke detaljplanerat omrde i ett direktjordat system ska allts fasledarna
ha ett minsta avstnd av 6+0,5(13055)=6,38 meter till marken. I
freskrifterna anges att detta avstnd gller vid maximitemperatur hos
ledare och vindstilla. Denna maximitemperatur hmtas d frn gllande
svensk standard.
Nedhnget varierar med ledarens temperatur d den vrms upp expanderar
ledaren och nedhnget blir strre. Ledaren frutstts i standarden vrmas till
maximalt 35 C av omgivande temperatur och solinstrlning. Den av
strmmen utvecklade vrmen (de ohmska frlusterna) fr d maximalt vrma
ELFORSK
ledaren ytterligare 15 grader. D omgivande temperatur r lgre eller vinden

bidrar till att kyla ledaren tillts de ohmska frlusterna vara strre, men den
maximala ledartemperaturen fr inte verskridas (35+15=50 C).
SS-EN-50341 nmner ocks att vissa lnder kan vilja tillta kortare perioder
med hgre ledartemperaturer, och fljaktligen strre nedhng. Inga sdana
undantag finns dock i den svenska versionen av dokumentet. I tidigare
tillmpade normer (SS-436 01 01 [9]) tillts under kortare perioder en hgre
ledartemperatur (70 C) och fljaktligen ett strre nedhng.
Eftersom den ldre standarden fortfarande r tillmplig p ledningar i drift
anvnds detta frfarande i denna studie. Sledes: maximal ledartemperatur
under normal drift r 50 C. Under kortare perioder (vi betraktar i studien
ledningar som r bortkopplade p grund av kvartstende fel) tillts en
maximal ledartemperatur p 70 C. [9]
Enligt beskrivningen i avsnitten 2.1 och 2.2 ser man att den maximala
ledartemperaturen kan versttas till en maximal verfrd strm vid givna
vderfrhllanden. Denna metod anvnds fortsttningsvis i denna studie.
Uttrycket belastningsfrmga, eller ampacitet, beskriver allts den strm som
maximalt kan verfras p ledningen utan att den maximalt tilltna
ledartemperaturen verskrids.
Det r intressant att lgga mrke till att freskriften och standarden bda
nmner att maximalt nedhng berknas vid vindstilla frhllanden, medan
Cigrs rekommendationer, som fr ses som praxis i sdana hr frgor, anger
en lgsta vindhastighet p 0,6 m/s.
3 Riskanalys teoribeskrivning
Det hr kapitlet beskriver teorin bakom tillvgagngssttet att bestmma
risken fr verbelastning i ett regionnt som funktion av den inmatade
vindkrafteffekten. Beskrivningen sker steg fr steg med utgngspunkt frn
det fregende kapitel, som beskriver fysiken bakom ledningarnas
belastningsfrmga.
3.1
Deterministiska mot stokastiska metoder bakgrund
I den deterministiska modellen antas det att en ledning r verbelastad om

strmmen
verstiger
en
viss
grns
under
en
viss
tid.
Men
belastningsfrmgan i stationrtillstnd (dvs. p lngre tidskalor) bestms till
en stor del av ledartemperaturen. Temperaturen beror i sin tur p
omgivningstemperaturen samt tillfrd (bl.a. genom strmmen) och avgiven
vrme.
Den deterministiska grnsen fr en ledning baseras p en situation d
omgivningstemperaturen r den hgsta vntade (detta kan vara
ssongsberoende), vindhastigheten r lg (ofta anvnds 0,6 m/s) och
solinstrlningen hg (runt 1 000 W/m2). Ledarens absorption och emission
stts ocks till konservativa vrden. Detta ger den hgsta driftskerheten,
personskerheten och tillfrlitligheten och anvnds drfr av nstan alla
ELFORSK
ntgare. En annan frdel r att verbelastningsskydd kan instllas p ett fast

vrde. [2]
Nackdelen med den deterministiska metoden r att verfringen begrnsas i
situationer d omgivningstemperatur, vindhastighet och solinstrlning
mjliggr att en strre strm flyter i ledningen. Drfr kommer det hr att
beskrivas och implementeras en stokastisk metod fr att bedma hur mycket
effekt som kan matas in i en viss punkt. Eventuella skyddsinstllningar
implementeras inte i den hr studien, utan enbart den av strm och
vderparametrar resulterande ledartemperaturen.
Vi betraktar hr luftledningars belastningsfrmga och vi begrnsar oss till
regionntet. Vi kommer inte att ta med tidsberoendet av belastningsfrmgan
(transienta fenomen) utan bara betrakta stationrtillstndet.
3.2
Sannolikhetsfrdelning av belastningsfrmga
I kapitel 2 beskrivs luftledningars belastningsfrmga, eller ampacitet, och

hur denna beror av olika vderfrhllanden och materialparametrar. Vi r hr
intresserade av den maximala strm, Imax, som kan tilltas flyta vid ett givet
tillflle utan att ledarens maximala temperatur verskrids. Enligt
resonemanget i kapitel 2 kan vi d skriva
I max
Pc Pr PS
f1 Ta ,Vw , , datum, tid ,
RTcond
(3.1)
dr RTcond r ledarresistansen vid den maximat tilltna ledartemperaturen. I f1

har bara inkluderats de parametrar som har med den externa pverkan av
ledaren att gra och som varierar med tiden, Ta r den omgivande
temperaturen, Vw r vindhastigheten, r vinkeln mellan vindriktningen och
ledningen, datum och tid pverkar uppvrmningen genom solinstrlning. Som
framkommer i kapitel 2 r i sjlva verket f1 en funktion av en mngd
parametrar och (3.1) fr ses som en frenkling. Fr att (3.1) ska ge den
maximala strmmen Imax ska Pc, och Pr ges fr den maximalt tilltna
ledartemperaturen.
I [2] ges mycket information om svrigheten att gra tillfrlitliga mtningar
av framfrallt vindhastigheten, som r en av de avgrande parametrarna fr
belastningsfrmgan. Lngs en ledning, och ven ett ledningsspann, kan
vindhastigheten och drmed ledartemperaturen variera avsevrt fr olika
platser. I ett sdant fall r det viktigt att hitta den dimensionerande
ledningsstrckningen, som erhller den hgsta temperaturen.
Antag nu att man fr en lednings placering har mtserier med temperatur,
vindhastighet och -riktning samt tidsangivelse. Fr varje mtpunkt, m, kan d
belastningsfrmgan berknas
I max (m) f1 Ta (m), Vw (m), (m), datum(m), tid(m) .
(3.2)
En sannolikhetsfrdelningsfunktion, FImax(I), erhlls enkelt genom att sortera

vrdena fr Imax(m).
ELFORSK
3.3
Sannolikheten fr verbelastning av en ledning
Sannolikhetsfrdelningen
Berkningarna
som
beskrevs
i
frra
avsnittet
leder
till
en
sannolikhetsfrdelning FImax(I) av belastningsfrmgan fr en ledning. Ett
exempel p en sdan frdelning visas i figuren nedan.
1.0
0.0
I1
I2
Belastningsfrmgan
Figur 3.1. Exempel p sannolikhetsfrdelning av belastningsfrmgan.
I figuren anges det tv extrema vrden fr belastningsfrmgan: I1 r

vrdet som (nstan) aldrig underskrids medan I2 r vrdet som (nstan)
aldrig verskrids. Den deterministiska grnsen brukar ligga vid I1. Nu ska det
observeras att det inte finns ngon nedre eller vre grns vid en stokastisk
metod, sannolikheten bara blir mindre och mindre. Men i praktiken finns det
vrden som man kan anse vara de hgsta och lgsta mjliga vrdena.
Sannolikheten att dessa vrden verskrids rknas d som obetydliga.
Fr en viss strm genom ledningen uppstr det en verbelastning om
strmmen r strre n belastningsfrmgan. Sannolikheten fr en
verbelastning kan d rknas ut p fljande stt:
P1 ( I ) PrI I max PrI max I FI max ( I ) .
(3.3)
Om strmmen r mindre n I1 (se figuren) kan man frsumma sannolikheten

att den ger verbelastning; om strmmen verstiger I2 kan man vara sker
p att det kommer att bli verbelastning.
3.4
Sannolikhet fr verbelastning fr en given inmatning
Hittills har vi bara bedmt en enda ledning. I verkligheten bestr ett nt av

mnga ledningar. Vi brjar med att anta en given inmatad effekt
(vindkraften) och en viss frbrukning. Fr tillfllet antar vi att det bara finns
inmatning p en punkt och frbrukning p andra punkter.
Fr ett visst driftlge av ntet (dvs. ett visst antal komponenter i drift) kan vi
rkna ut strmmarna genom alla ledningar. I ett mindre nt kan man
ELFORSK
anvnda en komplett belastningsfrdelning till, men i ett mer omfattande nt

kan det vara lmpligare att anvnda en frenklad berkning (t.ex. DCloadflow1 dr spnningsfallen och reaktiv effekt frsummas). Antalet
lastfrdelningsberkningar som behver gras blir nmligen snabbt stort.
Frn strmmarna genom alla ledningar ska vi d berkna sannolikheten att
inmatningen ger en verbelastning ngonstans i ntet fr en given
frbrukning. Men d behver vi ocks tar med korrelationen mellan
belastningsfrmgan av de olika ledningarna. Den kan rknas ut, men det kan
vara enklare att vlja en av de fljande metoderna.
3.4.1 Metod 1 vre grns p sannolikheten

Metod 1 r en frenkling som ger en vre grns p sannolikheten.
Sannolikheten fr verbelastning av varje ledning adderas s att
N
P2 FI max ,k ( I k ) ,
(3.4)
k 1
dr N r antalet ledningar i ntet. Fr ett nt med begrnsat antal ledningar

och sannolikheterna fr verbelastning r lga skulle den hr metoden kunna
vara en bra approximation. En jmfrelse av resultatet kan gras med metod
2. Om approximationen r acceptabel r den att fredra d berkningen r
snabbare.
3.4.2 Metod 2 Mer noggrann berkning

Metod 2 gr tillbaka till hur vi kom fram till frdelningsfunktionen fr
belastningsfrmgan frn mtserier i ekvation (3.2). Fr varje ledning finns
det
ett
samband
mellan
belastningsfrmgan
och
de
rdande
vderfrhllandena. Frn mtserier p vderdata fr vi mtserier fr
belastningsfrmgan fr varje ledning.
Fr varje tid-/mtpunkt och varje ledning kan strmmen frn
lastfrdelningsberkningen
jmfras
med
belastningsfrmgan.
Om
strmmen r strre n belastningsfrmgan fr minst en av ledningarna vid
en viss tidpunkt rknas det som en verbelastning i ntet vid denna tidpunkt.
Sannolikheten fr verbelastning, fr denna inmatning och driftsituation i
ntet, blir d frhllandet mellan antalet tidpunkter med verbelastning och
det totala antalet mtpunkter.
3.4.3 Jmfrelse av metoderna

Fr att jmfra metoderna kan man betrakta en graf dr ntets ledningar
utgr x-axeln och tiden utgr y-axeln, se Figur 3.2. Systemet i det hr
1
En DC-loadflow frenklar berkningarna avsevrt genom att gra tv

approximationer i modellen: alla nodspnningar antas vara lika med nominell spnning
och alla ledningsresistanser frsummas. Under dessa antaganden kan ekvationerna
lsas direkt, utan rekursiv approximation, som anvnds i mer exakta metoder. Fr
nrmare beskrivning se t.ex. Power Generation, Operation, and Control av Wood &
Wollenberg.
10
ELFORSK
exemplet utgrs av fem ledningar och tio mtvrden av relevanta vderdata

finns tillgngligt. Varje x i grafen representerar ett fall av verbelastning.
Figur 3.2. Schematisk jmfrelse av metod 1 och 2.
Vid metod 1 tas tidsberoendet bort genom att varje lednings

belastningsfrmga representeras av en frdelningsfunktion. Fr varje ledning
ges strmmen av lastfrdelningsberkningen. Sledes, fem ledningar med var
sin frdelningsfunktion fr belastningsfrmgan samt var sin strm.
Sannolikheten fr verbelastning hos var och en av ledningarna kan d
berknas (observera att hr frloras korrelationen i tid mellan ledningarna)
och sannolikheten fr att ntet r verbelastat r summan av de individuella
sannolikheterna. Frn Figur 3.2 kan observeras att fyra ledningar blir
verbelastade, vid var sin tidpunkt av uppmtta vderdata. Det r sledes 10
% sannolikhet fr verbelastning av var och en av dessa ledningar. Summan
av sannolikheterna (40 %) utgr sledes sannolikheten fr att ntet r
verbelastat. Fr t6 r tv ledningar verbelastade. Denna korrelation frloras
i berkningen.
Vid metod 2 projiceras istllet ledningarna med verbelastning p tidsaxeln.
Vi vet sledes vid vilka tidpunkter som ntet (en eller flera ledningar) r
verbelastat. Sannolikheten fr att ntet r verbelastat r d kvoten av
antalet tidpunkter med verbelastning och totala antalet mtpunkter. I Figur
3.2 projiceras ledningarnas verbelastningar p tidsaxeln: tre tidpunkter med
verbelastning erhlls (t2, t6 och t8). Sannolikheten fr att ntet r
verbelastat r sledes 3/10=30 %.
Metod 2 uppvisar sledes en frdel i noggrannhet jmfrt med metod 1
(observera dock att skillnaden i berkningarna och de resulterande
sannolikheterna i exemplet inte r realistiska). En frdel med metod 1 r dock
d tidserier av vderdata inte r tillgngliga utan endast distributioner av
dessa.
11
ELFORSK
3.5
Bortfall av ledningar
Lt ntet best av N ledningar med otillgnglighet Qk, k=1N. Berkningarna i

frra avsnittet ska d upprepas fr basfallet d alla ledningar r i drift och fr
N fall d en av ledningarna r ur drift2. Vi kommer att inte ta med fall d fler
n en ledning r ur drift men metoden gller ven d. Detta ger oss N+1
sannolikheter:
Sannolikheten fr verbelastning med alla (N) ledningar i drift: P2,0
Sannolikheten fr verbelastning med ledning k ur drift: P2,k
Sannolikheten fr verbelastning vid en viss inmatning

driftsituation r den viktade summan ver alla driftfall s att
N
P3 ( Pin ) P2,k Qk 1 1 Qk P2, 0 .

k 1
k 1
och
en
viss
(3.5)
Vi har hr inte tagit med korrelationen mellan sannolikheten fr

verbelastning och produktionen. I fallet med installerad vindkraft gller ju att
bda dessa sannolikheter r kopplade till vindhastigheten, men denna
korrelation tas inte med hr.
Vi talar hr framfrallt om oplanerade bortfall av ledningar. En planerade

bortkopplingar ses lmpligen som en ny driftsituation, vilken ocks kan studeras med
metoden.
12
ELFORSK
Studien
Det hr kapitlet beskriver studien som genomfrts fr att berkna risken fr

verbelastning i ett testnt. Avsnitt 4.1 beskriver ntet som anvnts, avsnitt
4.2 beskriver den vderdata som ligger till grund fr berkningen av
belastningsfrmgan, avsnitt 4.3 beskriver hur belastningsfrmgan i ntet
har berknats, avsnitt 4.4 slutligen hur risken fr verbelastning har
berknats.
4.1
Beskrivning av testntet
Fr att studera inverkan av distribuerad generering p belastningsfrmgan i

ett regionnt anvnds ett fiktivt men realistiskt testnt, som innehller bde
komponenter p 130 och 400 kV. Den geografiska utstrckning en p ntet r
ungefr 10 gnger 20 mil. Testntet har tidigare anvnts i samband med ett
examensarbete om spnningsdippars utbredning i ett regionnt [7].
Ntet har 19 noder (14 p 130 kV och 5 p 400 kV) och 23 ledningar (17 p
130 kV och 6 p 400 kV). Transformering mellan spnningsniverna sker p
tv platser med vardera tv parallella transformatorer, samtliga kontrollerar
spnningen p sekundrsidan (130 kV) med hjlp av lindningskopplare. 12
laster finns utplacerade i regionntet modellerade som PQ-laster med
konstant effekt (oberoende av spnningen). Fr att hlla upp spnningen vid
hgre belastning finns tre kondensatorbatterier utplacerade i regionntet. Nod
4380 fungerar som swingbus i ntet.
Vid lastfldesberkningarna har inga begrnsningar i reaktiv effekt hos
generatorerna applicerats.
I Figur 4.1 visas ett enlinjeschema av testntet.
13
ELFORSK
Figur 4.1. Testntet som anvnts i studien. Noderna dr inmatning sker har markerats.
Driftsituationen r vinterssong med flde frn norr till sder i stamntet. 400 kV-ntet r
markerat i bltt, 130 kV-ntet i svart.
14
ELFORSK
4.1.1 Observerade driftlggningar

Riktningen p effektfldet i stamntet kan variera beroende p
omstndigheter som import/export mellan nationsgrnserna. Fr att fnga
upp denna variation studeras tv fldesriktningar i 400 kV-ntet: frn norr till
sder och frn sder till norr. Riktningen bestms genom att variera storleken
p generering och last i nod 7001/7002 i norr samt 4250 i sder. Ett
antagande har gjorts om att dessa flden har samma sannolikhet att intrffa.
Lasten i ntet r ssongsberoende med tre olika frhllanden: vinter
(decemberfebruari), sommar (juniaugusti) samt vr/hst (marsmaj samt
septembernovember). Hgst last (100 %) finns under vintertid, under
vr/hst antas den aktiva lasten vara 75 %, under sommar antas den vara 40
%. De antagna skillnaderna i aktiv last kan jmfras med de r 2009
registrerade timvrden fr frbrukning som redovisas av Svenska Kraftnt.
Frbrukningen fr vr- och hstmnaderna var d ca 79 % av
vinterfrbrukningen. Fr sommarmnaderna var frbrukningen ca 60 %. Den
reaktiva lasten antas inte sjunka lika mycket. Fr vr/hst gller att Q = Q100%
0,751/2 (ca 87 %) och fr sommar sledes att Q = Q100% 0,41/2 (ca 63 %).
Fr sommarfrhllandena r kondensatorbatterierna urkopplade. Den totala
aktiva lasten i 130 kV-ntet vid vinterfrhllanden r 1 317,5 MW och den
reaktiva 328,5 Mvar.
Emellant drabbas en ledning av ett kvarstende fel, vilket gr att ledningen
r bortkopplad upp till ngra timmar. Ett regionnt r i regel maskat, vilket
gr att leverans av energi till laster nd upprtthlls under sdana
frhllanden. Dock blir belastningsfrdelningen i ntet en annan och under
dessa tillfllen kan en strre strm flda i vissa ledningar och ge upphov till
verbelastningar. Enligt tidigare normer fr dimensioneringen av regionnten
tillts vid sdana situationer en frhjd ledningstemperatur. Fr att studera
inverkan av bortkopplade ledningar p risken fr verbelastning grs
lastfldesberkningar fr bortkoppling av samtliga 130 kV-ledningar i tur och
ordning, 17 stycken.
Sammanfattningsvis studeras 102 olika driftsituationer i ntet, med
kombinationer av tv effektfldesriktningar i stamntet, tre ssonger och
urkoppling av 17 olika ledningar.
4.1.2 Otillgnglighet av ledningar

Som nmndes i fregende avsnitt beaktas ven bortkopplingar av ledningar i
regionntet fr att se hur detta pverkar sannolikheten fr verbelastning. I
avsnitt 3.5 beskrivs teorin fr hur detta berknas (samt att det gller
oplanerade bortfall). Som indata behvs varje lednings otillgnglighet, Q, dvs.
hur stor del av tiden som ledningen r ur drift. Fr att berkna
otillgngligheten krvs information om felfrekvensen (i det hr fallet r endast
kvarstende fel av intresse) samt den genomsnittliga tiden en ledning r
bortkopplad vid ett fel.
Frekvensen fr kvarstende fel p regionntsledningar kan vara svrt att hitt i
litteraturen, men tidigare studier som gjorts p STRI ger vid handen ett
riktvrde p ca 0,3 fel per r och 100 km. Detta torde vara en rttvisande
siffra fr strre delen av landet. Fr reparationstiden har inga nationella siffror
15
ELFORSK
kunnat hittas, men [1] ger fr ledningar p denna spnningsniv med

trstolpar en reparationstid p ca 8 timmar.
Dessa siffror ger en otillgnglighet p 0,0274 % av tiden per 100 km ledning.
Fr varje ledning finns en ledningslngd definierad (kortaste ledningen r 7
km, den lngsta 68,5 km).
Tabell 4.1. Otillgngligheten fr de olika ledningarna i regionntet.
Ledning
1293-1296
1293-1305
1306-1293
1294-1300
1294-1311
1294-1318
1296-1309
1300-1383
1305-1311
1305-1311
1306-1311
1309-1399
1311-1318
1380-1391
1381-1383
1381-1399
1383-1391
Lngd [km]
16,3
33,1
24,5
43,8
7,0
8,4
39,7
46,8
16,8
17,1
68,5
41,0
18,4
34,5
28,4
24,9
13,9
Otillgnglighet [% av tiden]
0,004463
0,009063
0,006708
0,011992
0,001917
0,002300
0,010870
0,012814
0,004500
0,004682
0,018755
0,011226
0,005038
0,009446
0,007776
0,006818
0,003806
Den tidigare gllande standarden fr dimensionering av friledningar SS-436

01 01 tillter ngra f dygn per r med hgst 70 C ledartemperatur [9].
Vid berkning av sannolikheten fr verbelastning av ntet har denna
temperatur anvnts vid en lednings bortfall och jmfrts med en hgsta
ledartemperatur av 50 C (vilket skulle vara att flja den gllande normen).
4.1.3 Anslutning av inmatning i regionntet

Fem anslutningspunkter i ntet har valts fr inmatning av vindkraft3 i studien.
Dessa noder r 1296, 1300, 1306, 1318 och 1399. Fr varje inmatningspunkt
har den aktiva effekten varierats i steg frn 0 till 400 MW (frn 0 till 100 i
steg om 10 MW, frn 0 till 200 i steg om 20 MW och frn 0 till 400 i steg om
40 MW). Att ansluta en vindkraftpark p 400 MW anses inte som realistiskt,
men generering upp till denna niv har tagits med fr att studera hur risken
fr verbelastning pverkas.
Det reaktiva effektutbytet med ntet r justerat till noll (typen av generering
r satt till PQ med Q = 0). Fr vrig generering i ntet grs ingen begrnsning
i reaktiv effekt (positiv eller negativ).
Fr samtliga noder dr inmatning sker finns ven laster och ibland generering
inkopplade. Fr 1296 r lasten 30 MW/7 Mvar; fr 1300 r lasten 67,5
MW/10,5 Mvar; fr 1306 r lasten 60 MW/15 Mvar och genereringen 300 MW;
3
Typen av produktion i den hr studien behver inte begrnsas till vindkraft eftersom
vi inte studerar inmatad effekt som funktion av vindhastighet. Metoden fr att ven
inkludera denna korrelation behandlas i kapitel 6.
16
ELFORSK
fr 1318 r lasten 176 MW/56 Mvar och fr 1399 r lasten 19 MW/5 Mvar.
Siffrorna gller fr vinterssong. Fr de andra ssongerna gller vrden enligt
avsnitt 4.1.1.
4.2
Vderdata
Som underlag fr vderparametrar (vindhastighet, vindriktning, temperatur,

datum, tid) har anvnts mtningar utfrda av SMHI vid mtstationen
Kroppefjll Glanan i Dalsland. Mtserierna utgrs av timvisa vrden under en
period av tre r, 20072009. Mtserierna har delats upp i tre delar
motsvarande ssongsvariationerna i last; vinter (decemberfebruari),
sommar (juniaugusti) samt vr/hst (marsmaj samt september
november). I Appendix A visas tthetsfunktioner fr vindhastighet och
temperatur fr de olika ssongerna.
Det kan observeras att mtningen av vindhastighet har utfrts med
anemometer, ett instrument som inte r tillfrlitligt vid vindhastigheter under
0,5 m/s. Samtliga sdana mtningar har registrerats med en vindhastighet av
0 m/s. Detta pverkar berkningen av ledningens belastningsfrmga (med
avseende p konvektion). Fr samtliga dessa mtningar returnerar vrdet fr
naturlig konvektion det hgsta vrdet (se ekvation (2.9)). Vid korrekt
mtning skulle (2.9) returnera hgst vrde upp till ca 0,1 m/s, drefter skulle
ekvation (2.11) ge hgre vrde fr 0,2; 0,3 och 0,4 m/s (upplsningen i
mtvrdena r 0,1 m/s). Strst fel grs allts fr de mtvrden som
egentligen skulle varit 0,4 m/s. Den avgivna vrmen blir som mest 15 W/m
fr lg, beroende p skillnaden i temperatur mellan ledaren och omgivningen.
Det hr felet r inte frsumbart och den erhllna belastningsfrmgan blir
alltfr konservativ.
En lsning p detta r att erstta dessa mtvrden med nya, uniformt
frdelade mellan 0 och 0,4 m/s (upplsning 0,1 m/s). Denna metod har
tillmpats p SMHIs mtdata vilken sedan anvnts i studien. I Appendix A
visas bde de ursprungliga och nya tthetsfunktionerna fr jmfrelse.
Vindhastigheten r den parameter som mest pverkar ledningens
verfringsfrmga.
Den
r
ocks
svr
att
uppskatta
fr
en
ledningsstrckning, eftersom vissa delar av ledningen kan befinna sig i ppen
terrng medan andra delar r i skydd av skog. Vad som r av intresse r den
del av ledningen som fr smst kylning och drfr pvisar det strsta
nedhnget. Fr att se hur detta skulle kunna pverka resultatet av
riskanalysen visas berknas verfringsfrmgan fr bde 100 %
vindhastighet enligt mtningar och 50 % vindhastighet.
4.3
Berkning av belastningsfrmgan
Kapitel 2 redogr i detalj fr hur en lednings belastningsfrmga berknas.

Som indata till berkningarna anvnds de vderdata som redogjorts fr i
avsnitt 4.2 samt information om ledningarna i ntet. Dessa bestr av fyra
olika lintyper: Condor, Curlew, Morkulla och Ripa [8]. De r alla ACSR
(Aluminium Conductor Steel Reinforced) men med olika dimensioner och
drmed olika belastningsfrmga.
17
ELFORSK
D deterministiska metoder tillmpas fr att berkna belastningsfrmgan

anvnds de vderfrhllanden som ger den mest konservativa maxstrmmen.
En sdan berkning har gjorts fr de ledningar som finns i ntet med hjlp av
STRIs programvara I-Line. Den tillmpar Cigrs metod fr berkning av
belastningsfrmgan [3]. Tre olika ssongsvariationer har anvnts fr att
gra berkningarna.
Vinter. Vindhastighet: 0,6 m/s, temperatur: 10 C, global solinstrlning:
1 0004 W/m2, absorptivitet: 0,9, emissivitet: 0,8, maximal ledartemperatur:
50 C.
Sommar. Vindhastighet: 0,6 m/s, temperatur: 30 C, global solinstrlning:

1 000 W/m2, absorptivitet: 0,9, emissivitet: 0,8, maximal ledartemperatur:
50 C.
Vr/hst. Vindhastighet: 0,6 m/s, temperatur: 25 C, global

solinstrlning: 1 000 W/m2, absorptivitet: 0,9, emissivitet: 0,8, maximal
ledartemperatur: 50 C.
I Tabell 4.1 visas

berkningarna.
de
olika
ledningarnas
belastningsfrmga
enligt
Tabell 4.2. De olika ledningarnas belastningsfrdelning enligt deterministisk

berkning.
Ledning
Typ
1293-1296
1293-1305
1306-1293
1294-1300
1294-1311
1294-1318
1296-1309
1300-1383
1305-1311
1305-1311
1306-1311
1309-1399
1311-1318
1380-1391
1381-1383
1381-1399
1383-1391
Condor
Condor
Ripa
Condor
Condor
Condor
Condor
Condor
Ripa
Ripa
Ripa
Morkulla
Curlew
Ripa
Condor
Morkulla
Condor
Vinter
765
765
1 085
765
765
765
765
765
1 085
1 085
1 085
927
896
1 085
765
927
765
Belastningsfrmga [A]
Sommar
Vr/hst
392
514
392
514
511
704
392
514
392
514
392
514
392
514
392
514
511
704
511
704
511
704
457
613
442
592
511
704
392
514
457
613
392
514
En frdelningsfunktion har ocks tagits fram fr varje ledningstyp och ssong

enligt avsnitt 3.2. Dessa finns plottade i Appendix B fr 100 respektive 50 %
vindhastighet enligt SMHIs mtningar. I varje figur indikeras ocks
belastningsfrmgan enligt Tabell 4.2.
En solinstrlning p 1 000 W/m2 kan tyckas hg under vintertid, men man fr ocks
ta med i berkningen att eventuell sn p marken reflekterar strlningen och bidrar till
ytterligare uppvrmning av ledaren. [2]
18
ELFORSK
4.4
Berkning av risken fr verbelastning
Kapitel 3 redogr fr hur risken fr verbelastning berknas. Stegen som

tillmpades i studien beskrivs nu nedan.
1 En lastfldesberkning gjordes fr var och en av de 102 driftsituationer

som redogjordes fr i avsnitt 4.1.1, dr fr varje driftsituation inmatning p
fem platser simulerades i 21 olika steg (mellan 0 och 400 MW). Allts, totalt
2 142 lastfldesberkningar. Dessa gjordes i STRIs programvara Simpow.
Som utdata frn varje lastfldesberkning registrerades strmmen i var och
en av ledningarna (absolutbeloppet av plusfljdsstrmmen).
2
Fr var och en av ledningarna berknades en sannolikhetsfrdelning fr

verfringsfrmgan enligt avsnitt 4.3 (en frdelning fr varje ledningstyp
och ssong).
Hr beaktas de tv olika metoderna beskrivna i avsnitt 3.4.

a) Genom att fr varje ledning och driftsituation jmfra
strmmen med motsvarande sannolikhetsfrdelning fr
verfringsfrmgan erhlls en sannolikhet fr verbelastning
av den specifika ledningen. Genom att addera sannolikheterna
fr samtliga ledningar erhlls sannolikheten fr att regionntet
r verbelastat vid den givna driftsituationen. Ekvation (3.5)
anvndes dr P2 berknats enligt metod 1.
b) Fr varje mtpunkt (vdersituation) observerades om en eller
flera ledningar var verbelastade. De mtpunkter som gav
verbelastning jmfrdes med det totala antalet mtpunkter
och en sannolikhet fr verbelastning vid den givna
driftsituationen erhlls. Ekvation (3.5) anvndes dr P2
berknats enligt metod 2.
Fr varje driftsituation plottades sannolikheten fr verbelastning i ntet

som funktion av inmatad effekt i diskreta steg. Fr vissa inmatningspunkter
konvergerade inte lastfrdelningsberkningen d den inmatade effekten blev
fr stor, fr de vriga simulerades inmatade effekter upp till 400 MW.
En verskdlig tabell
visades fr 0, 50, 100,
inmatningspunkterna, fr
fldesriktning norr-sder
medelvrde mellan dessa,
fldesriktning att intrffa.
skapades dr sannolikheten fr verbelastning

200 och 400 MW inmatning i var och en av
vinter, sommar och vr/hst. Fr resultaten fr
respektive sder-norr i stamntet togs ett
dvs. det antogs en sannolikhet p 50 % fr varje
19
ELFORSK
Resultat
Hr presenteras resultatet. Kapitlet r uppdelat i resultat erhllna enligt

metod 1 och 2, vilka beskrivs i avsnitt 3.4. Sannolikheten fr verbelastning
som funktion av inmatad effekt visas i tabellform fr de olika
inmatningspunkterna, uppdelat p de olika ssongerna. I tabellerna r inte de
tv olika fldesriktningarna i stamntet specificerade var fr sig utan
medelvrdet har berknats och redovisats.
Fr varje metod redovisas fyra olika tabeller som alla anger sannolikheten fr
verbelastning i procent. Fr Tabell 5.1 och Tabell 5.5 anvnds 100 % av
vindhastigheten i SMHIs mtdata och fr fallen med en bortkopplad ledning s
har en maximal ledartemperatur av 70 C anvnts. I Tabell 5.2 och Tabell 5.6
anvnds likas 70 C maximal temperatur fr ledarna vid fel, men
vindhastigheten i SMHIs data har minskats till 50 %.
I Tabell 5.3 och Tabell 5.7 har 100 % vindhastighet anvnts, men maximalt
tilltna ledartemperatur har begrnsats till 50 C ven vid bortkopplad
ledning. Slutligen visar Tabell 5.4 och Tabell 5.8 resultaten vid 50 %
vindhastighet och maximal ledartemperatur 50 C, ven vid bortkopplad
ledning.
Vissa celler i tabellerna anger ingen sannolikhet. Fr dessa driftfall
konvergerade inte lastfldesberkningen i Simpow pga. begrnsningar i
spnningsstabilitet i ntet.
I Appendix C och D visas resultaten i form av plottar fr varje enskild
driftsituation. Dock visas dr bara plottarna motsvarande Tabell 5.1.
5.1
Metod 1
Tabell 5.1. 100 % vindhastighet, 70 C ledartemperatur tillten vid fel.

Sannolikheten fr verbelastning visas i procent.
Generering vid
1296
1300
1306
1318
1399
Ssong
Vinter
Sommar
Vr/hst
Vinter
Sommar
Vr/hst
Vinter
Sommar
Vr/hst
Vinter
Sommar
Vr/hst
Vinter
Sommar
Vr/hst
0 MW
0,000
1,216
0,459
0,000
1,216
0,459
0,000
1,216
0,459
0,000
1,216
0,459
0,000
1,216
0,459
50 MW
0,000
1,065
0,349
0,000
0,899
0,231
0,000
1,533
0,637
0,000
0,921
0,201
0,000
0,929
0,269
20
100 MW
0,000
1,420
0,338
0,000
0,982
0,148
0,000
2,069
1,017
0,000
0,868
0,171
0,000
1,185
0,197
200 MW
0,000
2,726
0,182
0,490
6,466
3,963
0,000
1,639
0,159
0,000
4,184
0,288
400 MW
35,792
56,468
40,338
0,000
38,384
3,375
-
ELFORSK

Generering vid
1296
1300
1306
1318
1399
Ssong
Vinter
Sommar
Vr/hst
Vinter
Sommar
Vr/hst
Vinter
Sommar
Vr/hst
Vinter
Sommar
Vr/hst
Vinter
Sommar
Vr/hst
0 MW
0,000
1,586
0,600
0,000
1,586
0,600
0,000
1,586
0,600
0,000
1,586
0,600
0,000
1,586
0,600
50 MW
0,000
1,359
0,452
0,000
1,163
0,273
0,000
2,197
0,858
0,000
1,223
0,262
0,000
1,208
0,345
100 MW
0,000
1,684
0,425
0,000
1,276
0,171
0,000
3,194
1,514
0,000
1,163
0,209
0,000
1,465
0,247
200 MW
0,000
4,554
0,220
0,824
10,537
6,086
0,000
2,379
0,197
0,000
6,941
0,345
400 MW
45,775
79,220
52,440
0,000
56,564
5,170
-

Generering vid
1296
1300
1306
1318
1399
Ssong
Vinter
Sommar
Vr/hst
Vinter
Sommar
Vr/hst
Vinter
Sommar
Vr/hst
Vinter
Sommar
Vr/hst
Vinter
Sommar
Vr/hst
0 MW
0,004
1,218
0,461
0,004
1,218
0,461
0,004
1,218
0,461
0,004
1,218
0,461
0,004
1,218
0,461
50 MW
0,004
1,066
0,351
0,001
0,900
0,232
0,004
1,535
0,640
0,001
0,923
0,202
0,003
0,930
0,271
21
100 MW
0,004
1,422
0,339
0,000
0,983
0,149
0,009
2,074
1,021
0,000
0,870
0,171
0,001
1,188
0,198
200 MW
0,000
2,734
0,183
0,499
6,484
3,975
0,000
1,641
0,160
0,000
4,203
0,291
400 MW
35,827
56,530
40,383
0,001
38,429
3,381
-
ELFORSK

Generering vid
1296
1300
1306
1318
1399
5.2
Ssong
Vinter
Sommar
Vr/hst
Vinter
Sommar
Vr/hst
Vinter
Sommar
Vr/hst
Vinter
Sommar
Vr/hst
Vinter
Sommar
Vr/hst
0 MW
0,006
1,589
0,602
0,006
1,589
0,602
0,006
1,589
0,602
0,006
1,589
0,602
0,006
1,589
0,602
50 MW
0,005
1,362
0,454
0,001
1,165
0,274
0,006
2,201
0,861
0,002
1,225
0,263
0,004
1,210
0,347
100 MW
0,005
1,688
0,427
0,000
1,278
0,171
0,012
3,201
1,520
0,000
1,165
0,210
0,002
1,468
0,248
200 MW
0,000
4,567
0,222
0,837
10,564
6,102
0,000
2,383
0,198
0,000
6,969
0,349
400 MW
45,821
79,306
52,499
0,002
56,628
5,179
-
Metod 2

Generering vid
1296
1300
1306
1318
1399
Ssong
Vinter
Sommar
Vr/hst
Vinter
Sommar
Vr/hst
Vinter
Sommar
Vr/hst
Vinter
Sommar
Vr/hst
Vinter
Sommar
Vr/hst
0 MW
0,004
0,295
0,275
0,004
0,287
0,275
0,004
0,287
0,275
0,004
0,287
0,275
0,004
0,287
0,275
50 MW
0,004
0,265
0,252
0,001
0,257
0,099
0,004
0,484
0,290
0,001
0,265
0,107
0,003
0,227
0,160
22
100 MW
0,004
0,273
0,229
0,000
0,242
0,084
0,009
0,787
0,630
0,000
0,272
0,107
0,001
0,197
0,118
200 MW
0,000
1,146
0,065
0,497
3,991
3,405
0,000
0,575
0,107
0,000
1,141
0,115
400 MW
35,730
30,545
32,040
0,001
27,390
2,985
-
ELFORSK

Generering vid
1296
1300
1306
1318
1399
Ssong
Vinter
Sommar
Vr/hst
Vinter
Sommar
Vr/hst
Vinter
Sommar
Vr/hst
Vinter
Sommar
Vr/hst
Vinter
Sommar
Vr/hst
0 MW
0,006
0,371
0,366
0,006
0,363
0,366
0,006
0,363
0,366
0,006
0,363
0,366
0,006
0,363
0,366
50 MW
0,005
0,318
0,336
0,001
0,303
0,126
0,006
0,840
0,416
0,002
0,318
0,141
0,004
0,257
0,221
100 MW
0,005
0,333
0,317
0,000
0,288
0,107
0,012
1,605
1,011
0,000
0,325
0,141
0,002
0,227
0,153
200 MW
0,000
2,312
0,081
0,832
6,541
5,351
0,000
1,029
0,145
0,000
2,338
0,165
400 MW
45,700
40,713
39,984
0,002
38,933
4,695
-

Generering vid
1296
1300
1306
1318
1399
Ssong
Vinter
Sommar
Vr/hst
Vinter
Sommar
Vr/hst
Vinter
Sommar
Vr/hst
Vinter
Sommar
Vr/hst
Vinter
Sommar
Vr/hst
0 MW
0,004
0,295
0,275
0,004
0,287
0,275
0,004
0,287
0,275
0,004
0,287
0,275
0,004
0,287
0,275
50 MW
0,004
0,265
0,252
0,001
0,257
0,099
0,004
0,484
0,290
0,001
0,265
0,107
0,003
0,227
0,160
23
100 MW
0,004
0,273
0,229
0,000
0,242
0,084
0,009
0,787
0,630
0,000
0,272
0,107
0,001
0,197
0,118
200 MW
0,000
1,146
0,065
0,497
3,991
3,405
0,000
0,575
0,107
0,000
1,141
0,115
400 MW
35,730
30,545
32,040
0,001
27,390
2,985
-
ELFORSK

Generering vid
1296
1300
1306
1318
1399
5.3
Ssong
Vinter
Sommar
Vr/hst
Vinter
Sommar
Vr/hst
Vinter
Sommar
Vr/hst
Vinter
Sommar
Vr/hst
Vinter
Sommar
Vr/hst
0 MW
0,006
0,371
0,366
0,006
0,363
0,366
0,006
0,363
0,366
0,006
0,363
0,366
0,006
0,363
0,366
50 MW
0,005
0,318
0,336
0,001
0,303
0,126
0,006
0,840
0,416
0,002
0,318
0,141
0,004
0,257
0,221
100 MW
0,005
0,333
0,317
0,000
0,288
0,107
0,012
1,605
1,011
0,000
0,325
0,141
0,002
0,227
0,153
200 MW
0,000
2,312
0,081
0,832
6,541
5,351
0,000
1,029
0,145
0,000
2,338
0,165
400 MW
45,700
40,713
39,984
0,002
38,933
4,695
-
Jmfrelse mellan metoderna
Som jmfrelse av sannolikheterna berknade enligt metod 1 och 2 visas en

scatterplot i Figur 5.1 dr sannolikheten enligt metod 2 presenteras som
funktion av sannolikheten enligt metod 1. Det kan observeras att fr samtliga
visade vrden ger metod 1 en hgre berknad sannolikhet fr verbelastning.
Frn tabellerna i avsnitt 5.1 och 5.2 kan man se att metod 1 i somliga fall ger
en sannolikhet p noll samtidigt som metod 2 ger en mycket liten sannolikhet
(ngra f tusendels procent). Dessa anses vara avrundningsfel i
berkningarna.
Figur 5.1. Korrelationen fr den berknade sannolikheten mellan metod 1 och

2. Skalan r logaritmisk.
24
ELFORSK
Risken som funktion av installerad

effekt vid en vindpark
I de fregende kapitlen beskrevs och tillmpades metoden fr att rkna ut

sannolikheten fr verbelastning i regionntet fr en given inmatad effekt. Vid
anslutning av en vindpark kommer den inmatade effekten att variera mycket
med tiden, s att sannolikheten fr verbelastning vid mrkeffekt inte ger
ngon rttvisande indikation fr sannolikheten vid alla vindhastigheter.
6.1
Sannolikhet vid mrkeffekt
Som frsta steg i bedmningen av vindparkens pverkan p ntet

rekommenderas att berkna sannolikheten fr verbelastning vid inmatning
av vindparkens mrkeffekt. Som det visades i frra kapitlet gr sannolikheten
ibland ner vid kning av inmatad effekt. I dessa fall kan sannolikheten fr
verbelastning vid mrkeffekt vara mindre n utan inmatning alls.
Sannolikheten fr verbelastning vid alla vindfrhllanden blir d strre n
sannolikheten fr verbelastning vid mrkeffekt. Men i s fall r sannolikheten
fr verbelastning strst d den inmatade effekt r noll. Denna sannolikhet
br vara acceptabel5. Om sannolikheten fr verbelastning r mindre n
grnsvrdet vid mrkeffekt r den mindre n grnsvrdet ven ver alla
vindfrhllanden. Det r bara nr sannolikheten vid mrkeffekt r strre n
grnsvrdet som det behvs en mer detaljerad berkning.
Det br observeras att berkningen av sannolikheten fr verbelastning vid
mrkeffekt fr en vindpark br gras annorlunda n beskrivningen i frra
kapitlet. Belastningsfrmgan fr varje ledning br tas vid en tidpunkt som
ger vindhastigheter som verensstmmer med att mrkeffekt inmatas.
6.2
Sannolikhet ver alla vindfrhllanden
Vid en vindpark r sannolikheten fr en viss inmatat effekt i huvudsak

beroende p vindhastigheten. Fr individuella vindkraftverk kan information
frn turbintillverkare om relationen mellan vindhastighet och produktion
anvndas; fr en strre park r relationen inte identisk med den fr
individuella turbiner, framfrallt vid hga vindhastigheter. Men skillnaderna
anses inte vara s stora att det kommer att pverka sannolikheten fr
verbelastningen mrkbart.
En strre oskerhet r d att turbinens fabrikat i mnga fall inte r knt vid
tidpunkten fr bedmning av vindparkens pverkan p ntet. Lyckligtvis r
relationen mellan vindhastighet och produktion ganska oberoende av
turbinens fabrikat, om det inte anvnds en speciell typ, som visas i Figur 6.1.
Det gr drfr att anvnda standardrelationer i sannolikhetsberkningar.
5
Om sannolikheten fr verbelastning med noll inmatad effekt inte r acceptabel br

ntet frstrkas redan innan vindkraft integreras. Sannolikheten fr verbelastning
som funktion av inmatad effekt br d berknas fr det frstrkta ntet.
25
ELFORSK
Figur 6.1. Produktion frn en vindturbin som funktion av vindhastighet, fr 20

olika vindturbiner [6].
Det som br tas med i berkning av sannolikheten fr verbelastning r

korrelationen mellan inmatad effekt och ledningarnas belastningsfrmga.
Den strsta korrelationen gller vindhastigheten som direkt pverkar effekten
och som har en stor pverkan p belastningsfrmgan. Men, eftersom
frdelningen p vindhastighet r ssongsberoende, liksom temperaturen,
solinstrlningen och frbrukningen, finns det ven korrelationen mellan dessa
storheter. Ett exempel p ssongsvariationer i vindkraft fr Sverige visas i
Figur 6.2. Vindkraftproduktionen under vinterperioden r tydligen strre n
under sommarperioden. En uppdelning av ret i tre ssonger, som gjordes
tidigare, r ocks hr ett rekommendera.
Figur 6.2. Produktion av vindkraft ver hela Sverige som del av den totala
installerade effekten, fr varje vecka under 2008 [6].
Om tidserier finns tillgngliga fr vindhastighet, temperatur, solinstrlning och

frbrukning, ver tillrkligt mnga r och med tillrklig geografisk upplsning,
kan dessa anvndas fr att uppskatta sannolikheten fr verbelastning fr en
given mrkeffekt fr en vindpark. Men sdana tidserier finns inte alltid och
26
ELFORSK
ven om det finns skulle det behvas ett stort antal belastningsfrdelningar
(8 760 fr varje r av tidserierna om en timmes tidsupplsning anvnds). Ett
alternativt tillvgagngsstt r fljande:
Dela upp inmatad effekt i ett antal intervall, t. ex. 020% av mrkeffekt,
2040% av mrkeffekt, osv.
Relatera varje intervall i inmatad effekt till ett intervall i vindhastighet vid
vindparken. Resultaten beror p vilken relation som antas mellan
vindhastighet och effekt. Med referens till Figur 6.1 skulle en mjlig
uppdelning bli: 07 m/s; 79 m/s; 911 m/s; 1112,5 m/s; mer n 12,5
m/s.
Fr varje intervall i vindhastighet uppskattas det en frdelning p

temperatur, solinstrlning och vindhastighet vid ledningarna. Frn dessa
frdelningar berknas en frdelning p belastningsfrmgan fr varje ledning.
Berkning av sannolikhet fr verbelastning ngonstans i ntet rknas ut

som tidigare. Som mrkeffekt antas ett lmpligt vrde i det valda intervallet.
Sannolikheten att mrkeffekten r i ett av dessa fem intervall berknas

frn sannolikheten att vindhastigheten r i motsvarande intervall.
Den totala sannolikheten fr verbelastning r d det viktade medelvrdet

fr de fem mrkeffektintervallen.
27
ELFORSK
Praktisk tillmpning av metoder
I det hr kapitlet beskrivs hur de tidigare presenterade metoderna fr att

berkna sannolikheten fr verbelastning kan tillmpas praktiskt. Enkla
fldesscheman nedan beskriver arbetsgngen. I Kapitel 3 beskrevs tv
metoder fr att berkna sannolikheten fr verbelastning som funktion av
inmatad effekt (vindkraftparkens mrkeffekt). Fldesscheman fr dessa
metoder visas i Figur 7.1 respektive Figur 7.2.
Indata
Definiera ntet (driftsituation och inmatning frn
vindkraft)
Definiera vderdata (utg lmpligen frn tidsserier
med vderinformation relevant fr respektive
ledning)
Sannolikhetsfrdelningar
Ta fram distributioner av belastningsfrmgan fr de
olika ledningarna (som indata anvnds lednings- och
vderdata)
Lastfrdelningsberkning
Gr lastfrdelningsberkning fr att f fram strmmar
fr alla ledningar
Sannolikhet fr verbelastning
Fr varje ledning jmfrs strmmen med
sannolikhetsfrdelningen fr belastningsfrmgan
Sannolikheten fr verbelastning hos alla ledningar
summeras
Figur 7.1. Fldesschema som beskriver metod 1 fr att ta fram sannolikheten

fr verbelastning i ntet vid en viss driftsituation.
28
ELFORSK
Indata
Definiera ntet (driftsituation och inmatning frn
vindkraft)
Definiera vderdata (utg lmpligen frn tidsserier
med vderinformation relevant fr respektive
ledning)
Tidsserier av belastningsfrmgan
Fr varje tidssteg i vderdata berknas varje
lednings belastningsfrmga. En tidsserie erhlls dr
samtliga ledningars belastningsfrmga vid varje
tidssteg finns
Lastfrdelningsberkning
Gr lastfrdelningsberkning fr att f fram
strmmar fr alla ledningar
Fr varje tidssteg kontrolleras om ngon
ledningsstrm verskrider belastningsfrmgan
Varje tidssteg fr vilket en eller flera ledningar r
verbelastade rknas
Sannolikheten fr verbelastning berknas som
kvoten av antalet tidssteg med verbelastning och
samtliga tidssteg
Figur 7.2. Fldesschema som beskriver metod 2 fr att ta fram sannolikheten

fr verbelastning i ntet vid en viss driftsituation.
I Kapitel 6 beskrevs hur metoden kunde utvidgas fr att tillmpas p

vindkraftinmatning, med hnsyn tagen till att denna varierar kraftigt med
tiden och r en funktion av vindhastigheten.
29
ELFORSK
Bedmning av risk vid mrkeffekt

Berkna sannolikheten fr verbelastning vid
installationens mrkeffekt enligt metod 1 eller
2 vid relevanta driftsituationer. Om risken r
acceptabel krvs ingen vidare studie. Annars
g vidare
Dela upp i intervall av inmatad effekt

Dela upp inmatad effekt i ett mindre antal intervall
upp till mrkeffekt, t.ex. 0-20%, 20-40% etc.
Bestm motsvarande intervall i vindhastighet
Frdelningsfunktioner eller tidserier p vriga
vderparametrar tas fram fr varje intervall
Sannolikhet fr verbelastning i
respektive intervall
Fr vart och ett av intervallen berknas enligt
metod 1 (frn frdelningsfunktioner) eller metod 2
(frn tidsserier) sannolikheten fr verbelastning i
ntet
Sannolikheten att befinna sig i vart och ett av
intervallen bestms frn frdelningsfunktionen av
vindhastigheten
Sannolikheten fr verbelastning berknas som
den viktade summan av sannolikheterna fr de
enskilda intervallen
Figur 7.3. Utvidgad metod fr att ta hnsyn till variationen i inmatad effekt.
Hr frutstts att risken fr verbelastning r acceptabel innan installationen
gjorts.
7.1
Indata till berkningarna
Indata kan delas upp i ntdata (ntets struktur, ledningsimpedanser,

ledningars absorptivitet och emissivitet, olika driftsituationer, etc.) och
vderdata (vindhastighet, temperatur, etc.).
7.1.1 Ntdata
Information om ntet och olika driftsituationer fr anses som ltt tkomliga,
d ntgare troligen redan gr simuleringar och berkningar. Absorptivitet
och emissivitet kan konservativt sttas till rekommenderade vrden om inte
mer detaljerad information finns att tillg. Vid val av driftsituationer r det
30
ELFORSK
viktigt att framfrallt beakta de fall som r mest sannolika, ven om extrema
situationer ocks br tas med.
7.1.2 Vderdata
I [2] pongteras vikten av att vderdata som anvnds fr berkning av en
lednings belastningsfrmga ska hmtas frn mtningar frn den aktuella
ledningens omgivning. Detta r speciellt tillmpligt vid metod 2, dr
korrelationer mellan vderparametrar i olika geografiska punkter tas med i
berkningen.
Vindhastigheten blir snabbt den dominerande vderparametern, men ocks
den som r svrast att erhlla tillfrlitliga vrden p. Vissa delar av en ledning
kan vara utsatta fr hga vindhastigheter samtidigt som andra r vl
skyddade mot vinden och drfr erhller en hg temperatur. Jmfrelser
skulle kunna gras mellan mtningar i en nrliggande vderstation och vid
den dimensionerande strckningen lngs varje ledning fr att avgra om det
finns en tydlig korrelation. Mjligen kan d en skalning av det i vderstationen
uppmtta vrdet anvndas med god tillfrlitlighet.
7.1.3 Grnsvrde fr sannolikhet fr verbelastning

I den presenterade studien har som komplement till uppmtt vindhastighet,
enligt SMHI, ven anvnts den halverade vindhastigheten. Detta fr att
studera vindhastighetens inverkan p sannolikheten fr verbelastning d
ledningar mnga gnger befinner sig i skydd av trd och drfr utstts fr
betydligt lgre vindhastigheter. Denna halverade vindhastighet kan ocks ses
som en skerhetsmarginal applicerad p den erhllna sannolikheten fr
verbelastning.
De tv metoder som anvnts i berkningarna ger ocks olika belopp p
sannolikheten; metod 1 ger en vre grns, som fr vissa fall r flera gnger
strre n den enligt metod 2, dr metod 2 ger en mer exakt siffra.
Hur hg sannolikhet br man d tillta, dvs. vilket grnsvrde fr
sannolikheten ska vljas? Frgan utvecklas mer under avsnitt 8.6, och
rekommendationer fr ges med reservation fr att det nt som anvnds i
studien inte r ett nt i drift, utan fiktivt. Grnsvrdet br vara hgre vid
berkning enligt metod 1 n vid metod 2. Ett frslag kan vara t.ex. 2 gnger
den sannolikhet som berknats vid noll inmatad effekt.
7.2
Erforderlig programvara
Fr att genomfra berkningarna av som beskrivs i studien mste ngon slags

berkning av strmmarna i ntet gras. I studien har STRIs programvara
Simpow med modulen Optpow anvnts fr detta. Den anvnder i princip
Newton-Raphsons algoritm fr att iterera fram komplexa strmmars och
spnningars i stationrtillstnd i ntet. Drefter har strmmens absolutbelopp
anvnts som indata till berkningen av sannolikheten fr verbelastning.
Tidstgngen fr en sdan lastfrdelningsberkning r relativt stor, eftersom
den anvnda algoritmen r utformad fr att erhlla en konvergent
lastfrdelning ven vid svra numeriska fall. Enklare, mindre exakta, metoder
31
ELFORSK
finns fr att berkna ledningsstrmmar, exempelvis s.k. DC-loadflow. En

bedmning fr gras vid tillmpningen om noggrannheten r tillrcklig och
ven tillgngligheten av programvaran br tas med i beslutet om val av
berkningsmetod.
Information om ledningsstrmmar och timvrden p vderparametrar har
sedan analyserats enligt de teorier som beskrivs i kapitel 3 fr att berkna
sannolikheten fr verbelastning. Detta har gjorts i programvaran Matlab frn
Mathworks. Det finns open source-alternativ till Matlab, som ocks kan
anvndas, om dock inte med samma effektivitet. Som exempel kan nmnas
Octave och Scilab. Bedmningen grs att programvaror som Microsoft Excel
inte r tillrckliga fr att utfra sannolikhetsberkningarna.
7.3
Tidstgng fr berkningarna
I den hr studien har ett relativt begrnsat nt, vad gller antalet
komponenter, anvnts. Tiden fr att gra en belastningsfrdelning kar dock
snabbt med antalet ledningar och noder i ett nt. Det kan noteras att antalet
lastfrdelningsberkningar som r ganska omfattande, i synnerhet om
bortkoppling av ledningar ska beaktas. I Simpow, och sannolikt de flesta
andra motsvarande program, kan det hr arbetet i mycket automatiseras.
7.4
Implementering i ntet
Fr att metoden ska kunna implementeras i driften av ett regionnt behver

skydden fr ledningarna kunna ndras med avseende p de rdande
vderfrhllandena.
Nu
anvnds
ofta
ett
tillvgagngsstt
med
ssongsbaserade instllningar vilket verensstmmer vl med den
deterministiska metoden.
Samtidigt r verstrmsskydd inte att fredra fr situationer med maskade
nt, eftersom de resulterande strmmarna d en verbelastad ledning lser ut
sannolikt blir strre och kan orsaka verbelastningar i andra ledningar. Ett
kollapsande nt kan bli slutresultatet.
32
ELFORSK
Diskussion och slutsatser
En studie har genomfrts dr sannolikheten fr verbelastning av ledningarna

i ett regionnt har berknats som funktion av den inmatade effekten i fem
olika punkter i ntet. Dessa punkter motsvarar installationer av vindkraft.
Sannolikheten har redovisats i form av tabeller och plottar (i Appendix C och
D).
8.1
Ssongsvariationer
Ntet belastningsfrmga varierar med avseende p den omgivande

temperaturen, solinstrlningen och vindhastigheten. Eftersom den maximalt
tilltna strmmen fr ledningarna ofta justeras efter ssong, och den
frvntade belastningen i ntet ocks frndras med avseende p
temperaturen, har en uppdelning i resultaten gjorts i tre ssonger: vinter,
sommar och vr/hst.
Av resultaten kan man se att verbelastning r osannolik under
vinterssongen fr samtliga inmatningspunkter, frutom d den inmatade
effekten blir mycket stor (flera hundra MW). Fr bde sommar och vr/hst
finns en inte frsumbar sannolikhet fr verbelastning redan utan ngon
inmatad effekt. En frklaring till detta r att ledningarna har dimensionerats
enligt den deterministiska metoden med en vindhastighet av 0,6 m/s. ven
vid s lg vindhastighet r kylningen i form av konvektion mrkbar och
eftersom det anvnda mtdata visar en stor sannolikhet fr vindhastigheter
under 0,6 m/s (se Appendix A) kan vi frvnta ett antal fall av verbelastning.
8.2
Val av inmatningspunkt
En iakttagelse som kan gras r att sannolikheten fr verbelastning, fr

samtliga inmatningspunkter utom en (1306), till att brja med minskar med
inmatad effekt. Detta kan frklaras med att dessa noder har last av
varierande storlek. En inmatning av aktiv effekt fr d resultatet att
nettolasten till att brja med minskar och strmmarna i nrliggande ledningar
minskar. Sledes minskar ocks sannolikheten fr verbelastning. Nr
frhllandet mellan den inmatade effekten och lasten blir tillrckligt stort kar
dock strmmarna igen och likas sannolikheten fr verbelastning.
Vid nod 1306 r produktionen strre n lasten till att brja med. D den av
vindkraften inmatade effekten kar, kar sledes ven strmmarna i
ledningarna. Resultatet blir att sannolikheten fr verbelastning kar frn
frsta MW inmatad effekt.
En del av den energi som borde transporteras i transmissionsntet kan i
stllet verfras i underliggande spnningsniver, se Figur 8.1. Strmmen
mellan nod C och D i figuren beror d p hur mycket effekt som
frbrukas/produceras i noderna C och D. Ett fenomen som kan uppst r d
att nr frbrukningen i nod C minskar, s kar verfringen mellan C och D.
En minskad frbrukning kan allts ka risken fr en verbelastning av
33
ELFORSK
ledningen. Samma resonemang gller ocks om vi installerar t.ex. vindkraft

vid denna nod. En kad inmatning i denna nod (ven om den r mindre n
frbrukningen i samma nod) kar fldet mellan nod C och D.
Figur 8.1. Principiellt schema fr transport av energi genom underliggande

nt.
Ovanstende resonemang skulle kunna appliceras p driftsituationerna med

inmatning i nod 1300 i den genomfrda studien. Dock visar resultaten ocks
hr att sannolikheten fr verbelastning till en brjan minskar med kad
inmatad effekt.
8.3
Reducering av vindhastigheten
Tv alternativa vindhastigheter har anvnts som indata. Fr det frsta

alternativet har SMHIs vindhastighet frn mtstationen tagits ofrndrat, fr
det andra alternativet har vindhastigheten minskats till 50 %. Detta eftersom
det r den parameter som mest pverkar belastningsfrmgan och fr mnga
ledningar s kan vissa strckningar vara skyddade frn vinden och drmed
erhlla hgre temperatur. Skillnaden i belastningsfrmga visas tydligt i
figurerna i Appendix B. I resultaten kan man se att sannolikheten fr
verbelastning r strre vid den lgre vindhastigheten, men skillnaden r
mycket beroende p graden av verbelastning, vilket ocks ses av figurerna i
Appendix B.
I den genomfrda studien pverkar inte vindhastigheten den inmatade
effekten frn vindkraftparken, utan bara verfringsfrmgan fr ledningarna.
8.4
Val av berkningsmetod fr sannolikheten
Tv metoder fr att berkna sannolikheten har anvnts i studien. Metod 1 r

mer approximativ och ger en vre grns fr sannolikheten. Frdelen med
metod 1 r att frdelningsfunktioner fr de olika vderparametrarna kan
anvndas p bekostnad av att korrelationen mellan ledningarna frsvinner.
Metod 2 ger en mer exakt berkning av sannolikheten dr man tar hnsyn till
korrelationen mellan alla ledningar fr varje mtvrde av vderparametrar.
Man kan notera att metod 2 faktiskt ger en hgre berknad sannolikhet n
metod 1 vid mycket lga vrden p sannolikheten. Detta kan frklaras med
avrundningsfel som kan uppkomma vid numeriska berkningar vid mycket
sm tal.
34
ELFORSK
Metod 2 rekommenderas fr anvndning i frsta hand. Metod 1 kan anvndas

d inga tidsserier finns att tillg och ger en vre grns fr risken.
8.5
Anvnda vderdata
I studien har antagits att samtliga ledningar utsatts fr samma

vderparametrar vid varje mtpunkt. Ett sdant tillvgagngsstt r
naturligtvis inte tillmpligt i verkligheten, eftersom varje ledning har sin egen
strckning i ppen terrng eller genom skyddande skog och utstts fr olika
vindhastigheter, solinstrlning och temperatur. I [2] framhlls vikten av att
fr varje ledning anvnda fr den ledningen tillmpliga vderdata, detta gller
speciellt vindhastigheten.
Metoden som beskrivs i rapporten r dock, med vissa modifikationer,
tillmplig p individuella mtningar fr varje ledning.
8.6
Bedmning av den berknade risken
I tabellerna i kapitel 5 samt figurerna i Appendix C och D redovisas

sannolikheten fr verbelastning; sannolikheten att temperaturen i ngon
ledning i ntet kommer att verskrida 50 C (vid bortfall av ledningar
studeras bde 50 och 70 C). Det ger sledes ingen direkt indikation fr om
en ledning kommer att lsa ut (t.ex. genom verstrmsskydd).
Temperaturen i ledningen avgr dess nedhng och r drmed kopplad till
risken fr elektriskt verslag till jordat freml. I Sverige r detta nedhng
begrnsat beroende p ledningens strckning och spnningsniv. Andra
lnder anvnder en metod dr graden av nedhng som tillts kan variera
beroende p sannolikheten att ngon/ngot utstts fr risk fr verslag frn
ledningen, s.k. probabilistic rating. [2]
Det r intressant att notera att med vanligen tillmpad praxis (Cigrs
rekommendationer) tillts en viss sannolikhet fr verbelastning av
ledningarna, d en lgsta vindhastighet p 0,6 m/s anvnds. Som
framkommer i Tabell 5.1 t.o.m. Tabell 5.8 s r inte sannolikheten obefintlig
vid noll inmatad effekt. Det verkar sledes som en risk p ett par procent,
enligt metod 1, r acceptabel, enligt praxis. Dock nmner bde gllande
standard och freskrifter en lgsta vindhastighet p 0 m/s.
Om nedhnget p en ledning blir fr stort kar sannolikheten fr att ett fel
uppstr, dvs. ett verslag med fljd att ledningen kopplas ur. En sdan
bortkoppling kan ge en kaskadeffekt om flera ledningar r hgt belastade med
ett sammanbrott i ntet som fljd. Den slutliga risken r i s fall att ett strre
omrde drabbas av avbrott. Sledes tas risken av slutkunderna, som blir
bortkopplade och av ntgarna, om tariffintkterna beror p ntets
tillfrlitlighet. Hr frutstter vi att nedhnget inte resulterar i personskada.
Vid tillmpning av en sdan hr riskbaserad metod mste naturligtvis
ndvndiga tgrder tas s att risken fr personskada r obetydlig.
Ett annat alternativ r att koppla bort vindparken eller begrnsa produktionen
frn vindparken d en kombination av driftlge i ntet och vderfrhllanden
medfr en ledningstemperatur ver 50 C. Fr det hr alternativet r det
vindkraftsgaren som tar risken, i form av minskade produktionsintkter.
35
ELFORSK
Ovanstende resonemang, med dimensionering av ledningar s att risk finns

att verbelastning och vertrdelse av minimiavstnd till mark uppstr, inte
r kompatibla med nuvarande freskrifter.
I resultaten har ocks jmfrts sannolikheten fr verbelastning d 50 C
eller 70 C ledartemperatur tillts vid fel i ntet6. Bara en mycket liten kning
av sannolikheten kan observeras i resultaten. Detta kan frklaras av att
tillgngligheten fr ledningarna r vldigt hg (ntet r intakt under 99,87 %
av tiden). Det bidrag till sannolikheten fr verbelastning som kommer frn
ledningar ur drift r drfr mycket liten.
I figurerna i Appendix C och D visas sannolikheten fr verbelastning bde
med ledningarnas otillgnglighet inkluderad (gul stapel) och exkluderad, dvs.
med 100 % tillgnglighet (grn stapel). Att gul stapel ibland r hgre, ibland
lgre n grn stapel kan frklaras av tv parametrar samverkar:
belastningsfrmgan och otillgngligheten. Intuitivt borde den gula stapeln
vara strre n den grna, eftersom bortkoppling av ledningar ger strre
strmmar i terstende ledningar och drfr strre sannolikhet fr
verbelastning. Men eftersom vi samtidigt tillter en hgre ledartemperatur
kan sannolikheten i vissa fall faktiskt bli lgre.
8.7
Fortsatta studier
En intressant frga r hur man ska tolka den berknade sannolikheten fr

verbelastning i ntet. Om en viss risk fr verbelastning tillts, vem r det
som ska ta risken? Elkunderna, ntgaren eller vindkraftsgaren?
Med tanke p den diskrepans som finns mellan freskrifter, tidigare och
gllande standard samt gllande praxis rekommenderas en diskussion mellan
ntgare och Elskerhetsverket om tolkningar av maximitemperatur fr
ledare samt anvnda vindhastigheter.
I den hr studien har inte beaktats korrelationen mellan inmatad effekt och
vindhastigheten. D den inmatade effekten sker genom vindkraft r drfr
sambandet mellan verfringsfrmgan och den inmatade effekten mer
komplicerad. Frslag till metoder fr att studera detta har freslagits i
rapporten och br i fortsatta studier implementeras.
6
Enligt den gllande standarden EN-SS-50341 ges ingen dispens fr tillflligt hgre
ledartemperatur och sledes r den maximala ledartemperaturen alltid 50 C. Fr
ledningar driftsatta under den tidigare gllande standarden, SS-436 01 01, r denna
fortfarande tillmplig och 70 C tillts ngra f dygn per r (vilket skulle kunna vara
tillmpligt p situationen med bortkopplade ledningar).
36
ELFORSK
Referenser
[1]
IEEE Std. 493-2007, IEEE Recommended Practice for the Design of

Reliable Industrial and Commercial Power Systems, Annex N, 2007.
[2]
Guide for Selection of Weather Parameters for Bare Overhead Conductor

Ratings, Cigr Technical Broschure 299, August 2006.
[3]
Thermal Behaviour of Overhead Conductors, Cigr Technical Brochure

207, August 2002.
[4]
IEEE Std. 738-2006, Standard for Calculating the Current-Temperature

of Bare Overhead Conductors, January 2007.
[5]
SS-EN-50341, Elektriska friledningar ver 45 kV (AC), Utgva 2, 2007.
[6]
Math Bollen, Fainan Hassan, Integration of Distributed Generation in the

Power System, Wiley IEEE Press, in print.
[7]
Mikael Wmundson, Calculating voltage dips in power systems using

probability distributions of dip durations and implementation of the
Moving Fault Node method, STRI-rapport R07-421, 2007.
[8]
EN-50182-2001, Conductors for overhead lines. Round wire concentric

lay stranded conductors, 2001.
[9]
SS-436 01 01, Dimensionering av friledningar fr starkstrm

Definitioner och berkningsgrunder, Utgva 4, 1994.
[10] ELSK-FS 2008:1, Elskerhetsverkets freskrifter och allmnna rd om

hur elektriska starkstrmsanlggningar ska vara utfrda, 2008.
37
ELFORSK
10 Appendix A. Vderdata
Hr visas tthetsfunktionerna fr vindhastighet och temperatur uppdelat p
tre ssonger: vinter, sommar och vr/hst. Vderinformationen kommer frn
SMHIs station Kroppefjll Granan i Dalsland under perioden 1 januari 2007 till
31 december 2009 dr mtningar har gjorts varje timme.
SMHI beskriver mtstationens lge p fljande stt: I den sydostligaste
delen av det mycket smkuperade Kroppefjll drygt 1 mil NW Brlanda.
Omedelbart ESE om stationen, som r belgen p en mindre hjd med
strckningen SW-NE, stupar terrngen brant ner mot Dalbosltten. P den
nrmaste kilometern ster om stationen faller terrngen med nstan 100 m.
Stationen representerar de hgre delarna av Dalsland. Vindhastigheten
bromsas av skog i alla riktningar och i sektorn S-E dessutom av bebyggelse.
En viss styrning av vinden kan frvntas i riktningarna SW och NE.
Vindhastigheten r den medelvind som observerats under ca 10 minuter.
Tthetsfunktionen visar en hg sannolikhet fr vindhastigheter p 0 m/s och
sedan ett hopp till 0,5 m/s. Detta fr att vindmtningen utfrs med hjlp av
anemometer och mtningar under 0,5 m/s r inte tillfrlitliga. Stapeln fr 0
m/s visar sledes alla mtningar under 0,5 m/s.
Mtdata har sedan modifierats s att de mtningar som visar 0 m/s har ftt
nya vrden, uniformt frdelade mellan 0 och 0,4 m/s. De nya
tthetsfunktionerna visas ocks nedan.
Efter tthetsfunktionerna visas ven rsvariationerna fr vindhastighet och
temperatur. Tre representationer av respektive vderparameter grs:
medelvrdet fr varje vecka samt max- och minvrdet fr varje vecka.
Slutligen visas ven vindhastigheten som funktion av temperaturen.
38
ELFORSK
10.1 Tthetsfunktioner av vindhastighet och temperatur
39
ELFORSK
40
ELFORSK
41
ELFORSK
42
ELFORSK
43
ELFORSK
10.2 rliga variationer av vindhastighet och temperatur
44
ELFORSK
45
ELFORSK
46
ELFORSK
10.3 Vindhastighet som funktion av temperatur
47
ELFORSK
11 Appendix B. Belastningsfrmga
Hr visas figurer med sannolikhetsfrdelningar fr samtliga ledningstyper i
studien fr de olika ssongsinstllningarna. Frdelningen visas i tv varianter i
varje figur: en dr vindhastigheten r tagen direkt frn SMHIs mtningar, en
dr vindhastigheten har minskats till 50 %. Detta som en slags
knslighetsanalys fr denna parameter, eftersom vindhastigheten r den
vderparameter som har strst inverkan p verfringsfrmgan och vissa
delar av en ledning kan utsttas fr betydligt lgre vindhastigheter n den
genomsnittligt uppmtta. En svart, vertikal linje i varje figur visar
belastningsfrmgan berknad enligt den deterministiska metoden.
48
ELFORSK
49
ELFORSK
50
ELFORSK
51
ELFORSK
52
ELFORSK
53
ELFORSK
54
ELFORSK
12 Appendix C. Resultat metod 1

Hr visas resultaten av berkningarna i form av plottar dr sannolikheten fr
verbelastning visas som funktion av inmatad effekt vid aktuell nod. Figurerna
visar resultaten enligt berkningsmetod 1, som redogjorts fr i avsnitt 3.4.1.
Endast 100 % vindhastighet, enligt SMHIs mtdata och situationen d 70 C
ledartemperatur tillts vid bortkopplad ledning visas. Grn stapel visar den
berknade sannolikheten d inga ledningar kopplas bort (100 % tillgnglighet
fr alla ledningar). Gul stapel visar den sannolikheten d ven bortkoppling av
ledningar ingr, med given otillgnglighet.
12.1 Inmatning vid nod 1296
55
ELFORSK
56
ELFORSK
57
ELFORSK
58
ELFORSK
59
ELFORSK
60
ELFORSK
61
ELFORSK
62
ELFORSK
63
ELFORSK
64
ELFORSK
65
ELFORSK
66
ELFORSK
67
ELFORSK
68
ELFORSK
69
ELFORSK
70
ELFORSK
71
ELFORSK
72
ELFORSK
73
ELFORSK
74
ELFORSK
75
ELFORSK
76
ELFORSK
77
ELFORSK
78
ELFORSK
79
ELFORSK
80
ELFORSK
81
ELFORSK
82
ELFORSK
83
ELFORSK
84
ELFORSK
85
ELFORSK
86
ELFORSK
87
ELFORSK
88
ELFORSK
13 Appendix D. Resultat metod 2

Hr visas resultaten av berkningarna i form av plottar dr sannolikheten fr
verbelastning visas som funktion av inmatad effekt vid aktuell nod. Figurerna
visar resultaten enligt berkningsmetod 2, som redogjorts fr i avsnitt 3.4.2.
Endast 100 % vindhastighet, enligt SMHIs mtdata och situationen d 70 C
ledartemperatur tillts vid bortkopplad ledning visas. Grn stapel visar den
berknade sannolikheten d inga ledningar kopplas bort (100 % tillgnglighet
fr alla ledningar). Gul stapel visar den sannolikheten d ven bortkoppling av
ledningar ingr, med given otillgnglighet.
89
ELFORSK
90
ELFORSK
91
ELFORSK
92
ELFORSK
93
ELFORSK
94
ELFORSK
95
ELFORSK
96
ELFORSK
97
ELFORSK
98
ELFORSK
99
ELFORSK
100
ELFORSK
101
ELFORSK
102
ELFORSK
103
ELFORSK
104
ELFORSK
105
ELFORSK
106
ELFORSK
107
ELFORSK
108
ELFORSK
109
ELFORSK
110
ELFORSK
111
ELFORSK
112
ELFORSK
113
ELFORSK
114
ELFORSK
115
ELFORSK
116
ELFORSK
117
ELFORSK
118
ELFORSK
119
ELFORSK
120
ELFORSK
121
ELFORSK
122
ELFORSK
123

10 89 Rapport Screen PDF

Uploaded by

Document Information

Original Title

Copyright

Available Formats

Share this document

Share or Embed Document

Sharing Options

Did you find this document useful?

Is this content inappropriate?

Copyright:

Available Formats

10 89 Rapport Screen PDF

Uploaded by

Copyright:

Available Formats

Riskanalysmetod vid vindkraftintegrering i regionnt

Elforsk rapport 10:89

Mikael Wmundson, Math Bollen och Jan Lundquist

Riskanalysmetod vid vindkraftintegrering i regionnt

Elforsk rapport 10:89

Mikael Wmundson, Math Bollen och Jan Lundquist

Denna rapport r en redovisning av projektet Riskanalysmetod vid

Belastningsfrmgan hos luftledningar i ett nt bestms vanligen med

En viss sannolikhet fr verbelastning (ca 0,51,5 %) finns (speciellt vid

Att inte tillta tillflligt hgre ledartemperatur (70 C) vid bortkopplade

The thermal capacity of overhead lines in a network is usually

There is a non-zero probability for overload (about 0.51.5 %), especially

Not allowing temporarily higher conductor temperatures (70 C) during

Further studies are recommended, among others applying the proposed

Uppvrmning av ledaren tillfrd vrmeenergi .................................... 2

Risken som funktion av installerad effekt vid en vindpark

Praktisk tillmpning av metoder

Sannolikhet vid mrkeffekt ............................................................. 25

Indata till berkningarna ................................................................ 30

Diskussion och slutsatser

Beskrivning av testntet ................................................................. 13

Deterministiska mot stokastiska metoder bakgrund ........................... 7

Reducering av vindhastigheten ........................................................ 34

12 Appendix C. Resultat metod 1

13 Appendix D. Resultat metod 2

Tthetsfunktioner av vindhastighet och temperatur ............................ 39

Belastningsfrmgan hos ledningar bestms vanligen med en deterministisk

Hr beskrivs hur luftledningars belastningsfrmga bestms samt de

Vnsterledet av ekvationen redogrs fr nrmare under avsnitt 2.1. PJ r de

Uppvrmning av ledaren tillfrd vrmeenergi

2.1.1 Ohmska frluster

PJ k j I 2 Rdc 1 Tcond TRdc ,

dr kj r en faktor som beskriver frhllandet mellan ac- och dc-strm

ledarens temperatur och TRdc r temperaturen fr vilken dc-resistansen r

dr s r ledarens absorptivitet, S r den globala solinstrlningen och D r

dr Qse r en korrigerad effekt fr solinstrlningen per kvadratmeter som beror

dr Ksolar r en faktor som bestms av ledarens hjd ver havet och

K solar 1 1,48 10 4 H e 1.108 10 8 H e2 ,

Qs 42,2391 63,8044 H c 1,922 H c2 3,4692110 2 H c3

dr Hc r solens hjd ver horisonten i grader. (2.7) gller fr hg atmosfrisk

dr Zc och Zl r solens respektive ledningens asimut i grader.

2.1.3 Sammanfattning tillfrd vrmeenergi

Avkylning av ledaren bortfrd vrmeenergi

Pcn 0,0205 f0,5 D 0,75 Tcond Ta

dr f r luftens densitet vid ledaren, D r ledarens diameter i mm, Tcond r

1,293 1,525 10 4 H e 6,379 10 9 H e2

och fr hgre vindhastigheter

Fr (2.11) och (2.12) gller att Vw r vindhastigheten vid ledaren, kf r luftens

K angle 1,194 cos( ) 0,194 cos( 2 ) 0,368 sin( 2 ) ,

dr r vinkeln mellan ledningen och vindriktningen. Luftens dynamiska

1,458 10 6 Tfilm 273

Fr att gra en konservativ berkning av den avkylande effekten av

Cigr br emissiviteten vljas 0,1 under absorptiviteten [2]. Med en

2.2.3 Sammanfattning bortfrd vrmeenergi

Elskerhetsverket r den freskrivande myndighet i Sverige som ger direktiv

SS-EN-50341 [5] r den standard som anger normen fr design och

ledaren ytterligare 15 grader. D omgivande temperatur r lgre eller vinden

Deterministiska mot stokastiska metoder bakgrund

I den deterministiska modellen antas det att en ledning r verbelastad om

ntgare. En annan frdel r att verbelastningsskydd kan instllas p ett fast

I kapitel 2 beskrivs luftledningars belastningsfrmga, eller ampacitet, och

dr RTcond r ledarresistansen vid den maximat tilltna ledartemperaturen. I f1

I max (m) f1 Ta (m), Vw (m), (m), datum(m), tid(m) .