Professional Documents
Culture Documents
Göteborg
1917
EOD – Millions of books just a mouse click away!
In more than 10 European countries!
More eBooks
Already more than 30 libraries in over 12 European countries offer this service.
Search books available for this service: http://search.books2ebooks.eu
More information is available at http://books2ebooks.eu
LÄROBOK
STENOGRAFI
av
RUNA.
1 : — KR.
N. J,, GUMPERT, GÖTEBORG
(I D I S T R I B U T I O N )
m
I •5% "i.-.'
O 0000 000085324
Till den svenska ungdomen!
•o o-
INLEDNING.
Stenograf! är det gemensamma namnet på en massa sins emellan
ytterst olika skriftsystem, genom vilka man hastigare än med vanlig
skrift kan göra anteckningar.
Dylika system ha funnits sedan gamla tider. Det äldsta, man
fullt känner, är uppfunnet av romaren Marcus Tullius Tiro, född
omkring ett hundra år före Kr. Hans system, de s. k. Tironska
noterna, användes i mer eller mindre förändrat skick under århund-
raden framåt i tiden.
Slutligen gick det Tironska systemet under, och först på fem-
tonhundratalet började man på nytt intressera sig för stenograf!.
Efter denna tid uppstod en mängd mer eller mindre olika system.
Dessa hade det gemensamt, att man för att uppnå ett m a x i m u m
av k o r t h e t valde de geometriska formerna: den enkla linjen, punk-
ten och bågen i olika riktningar och formade sålunda en skrift enligt
den s. k. geometriska principen.
Franz Xaver Gabelsberger, född 1789, uppställde däremot kravet
på ett m a x i m u m a v s k r i v b a r h e t. Han och hans talrika efter-
följare välja sina tecken ur den vanliga skriftens former och tecken
och söka sålunda skapa en smidigare skrift, än den man erhöll genom
de geometriska formerna, alltså en skrift enligt den s. k. grafiska
principen.
Den utomordentliga betydelse, som ligger däri, att skriften blir
så att säga en bild av språket, var det förbehållet Leop. Alex. Friedr.
Arends, född år 1817, att upptäcka. Han kom genom sitt system att
bli en grundläggare för den språkvetenskapliga riktningen inom steno-
grafiens värld, och han blev därigenom faktiskt upphovsmannen till
kravet på ett m a x i m u m a v s p r å k r i k t i g h e t inom stenografien.
Tyvärr har det stora flertalet av systemuppfinnare icke varit
tränade och erfarna stenografer, innan cle blevo system uppfinnare.
Många torde icke ens ha blivit dugande stenografer i sina egna sys-
tem. De lia därför saknat den erfarenhetsgrund, på vilken allenast
ett gott system låter uppföra sig. De ha särskilt saknat den blick
för de grafiska variationerna, som är alldeles nödvändig för förverk-
ligande av det viktigaste bland alla kraven på en god stenograf!:
m a x i m u m a v l ä t t l ä s t h e t vid uppdriven skrivhastighet.
FÖRSTA LEKTIONEN.
Den vanliga skriften består av staplar och bindestreck. Staplarna
användas i detta system till konsonanttecken och bindestrecken till
vokaltecken.
Tecknen inläras lättast, om man erinrar sig, huru de kunna tänkas
ingå i motsvarande vanliga skrivtecken som här nedan.
1.
i j j k 1 m n o p 2.
qn r r s s t u v w .2°. o. m.-/.
x y z å ä ö er . .C?.
nt kt nd ch kv _/„__/_ . „ / . . C . . . / . . .
3.
m p b k v q u n t d k c 22-2^X.-^-2D..-2.J..C.2?-/2.
1 f v g ek nt z nd kt w 2..1...C..L.C...1.3..S..2..C.
x j r er li s o u S 7*. -
a i e ä ö å y _/.
4. A-
5.
i
ty eljes får du
fula ordbilder! Då du
ANDRA LEKTIONEN.
Genom att förlänga eller utvidga ett tecken, genom att ställa det
högre eller lägre i förhållande till andra tecken eller till skrivlinjen,
genom teckenförstärkningar (tryckningar) kan man på ett enkelt sätt
angiva ett föregående eller efterföljande ljud eller tecken.
Dylika s. k. symboliska beteckningar, användas av alla våra system
för vinnandet av största möjliga korthet. Men medan de ofta i andra
system äro inkonsekvent genomförda — märk förstoringsregien i Me-
lins och 1-reglen i Arends system — så äro de i detta system genom-
förda med den yttersta konsekvens och följdriktighet, utan några
som helst undantag, vilket från lättlärd hets- och skrivsnabbhets syn-
punkt måste anses vara synnerligen värdefullt.
1) Genom att förlänga stapeln i ett tecken angives etf föregående
s, genom att utvidga öglan i en stapel betecknas ett föregående n.
6.
^ ^ c (O C C
to ng, cli ncli, sek nsch.
p b t d k C f . / r/....r e X L
pr, br, tr, dr, kr, cr, fr, J f / r f / L
/a
v vr, g gr, sp spr,st str, skskr,sch. schr. ..L...X.
C" " ?
J - r f A - LJÖ V?
plog split blod klöver flock glam r_ J_ .
14.
prästen sprit bräka tråna strö -n^-f- - M - . -^f-— -0..L
15.
// / T / / " 7
kam kistlock kela känsla konto
16.
galileer giva genierna gästernas
17.
^ /
an
Då man känner alla tecknen,i kan U...J. ' . . / ' 7 / - i ..'..,7
man
ic/ - /
i flera fall skriva rätt bra. Men vi / .(/L.fl/.. 6.: y... <?....G.
"kunna skriva en smula ännu
TREDJE LEKTIONEN.
Den vanliga skriften använder särskilda tecken för vissa ord t. ex.
§ = paragraf, % = procent m. fl. Dylika tecken, av stenografer
kallade monogram, nyttjas även i stenograf!.
Därjämte förekomma i den vanliga skriften förkortningar av van-
ligare ord. Man skriver: t. ex. = till exempel, t. o. m. = till och med,
kl. = klockan, o. s. v. = och så vidare. Dylika förkortningar, av
stenografer kallade sigler, brukas också i stenografi.
I vanlig anteckningsskrift avkortas långa ord. Man skriver t. ex.
ingal. = ingalunda, hurud. = hurudan, troligtv. i stället för troligtvis
o. s. v. Dylika avkortningar, av stenografer kallade abbrevieringar,
användas naturligtvis även av stenografer.
En del ord förekomma ytterst ofta i vissa yrken eller kunskaps-
områden mera sällan eller aldrig i andra. För dessa ord gör man sig
specialförkortningar i mån av behov. Så t. ex. kan man skriva stn i
stället för stenograf, stm i stället för system, trp i stället för torped,
o. s. v.
Monogrammen äro rörliga, d. v. s. i början av ord ställas de än
över, än på och än under skrivlinjen —• beroende av varest vidfäs-
tade tecken börjar — alltså alldeles som /?., j, r och s, vilka icke
heller ha någon bestämd plats.
Skillnaden mellan synn- och syn, samm- och sam angivas på
samma sätt som vid all dubbelteckning: genom tecknets storlek.
18.
19.
] 4 r i ^ o
aldrig andra clen (denn-) eller emel-
lertid emedan
endast -entlig fram från följ gjord J ) ® ( ' ~
fejor-)
c7
har hade honom hur icke inte
7 / J CZ. . c : . . . . . Z
syn- till und- vad vid är
20.
f ^ r < /
alldeles del där hel här kunde lär
mer f ? ;
TILLÄGG.
Yid skrivning av främmande ord behöver man stundom särskilda
tecken för i, eu och ce för att få fullt smidiga ordbilder. Det sär-
skilda i-tecknet kan även nyttjas i ordbilder, som annars skulle draga
sig för högt över skrivlinjen.
24.
i eu se Einar mainfilia
Varför har punkten valts som tecken för j? — Därför att punk-
ten är det mest smidiga och med konsonantstaplar mest förbindbara
av våra konsonanttecken, och j-ljudet är det ljud, som bland konso-
nanterna lättast sammansmälter med andra konsonantljud. — Detta
kan ju ock i sin mån sägas om r, som erhållit den runda öglan till
tecken. A^arför då icke lika gärna låta j och r byta tecken? — Enär
r dubbeltecknas, vilket däremot ej är fallet med j, så måste r ha ett
tecken, som kan dubbeltecknas, vilket däremot j icke behöver. Nu
är det lätt att genom tryckning, förstoring eller förminskning dubbel-
teckna en ögla, vilket däremot är så gott som omöjligt med en punkt,
vid hastig skrivning. — Nå än s då, varför skall s-ljudet betecknas
med en båge, och varför h med en krok? — S förekommer liksom j
och r i en ofantlig mängd förbindelser med andra konsonanter och
måste därför ha ett lätt förbindbart tecken. Men s är dessutom en
i vårt språk utomordentligt viktig ändelse och måste därför ha ett
tecken, som, utom sin allmänna förbindbarhet, är särskilt lämpligt i
slutet av ord. H förekommer oftast i början av ord och bör
därför ha ett tecken, som lämpar sig utmärkt i början. Det kan
däremot gärna vara mindre lämpligt inuti ord, alldeles som fallet är
med 7t-kroken. — Ha alla tecken valts efter dylika grunder? — Intet
tecken har tillkommit efter en slump eller på måfå. Observera t. ex.
parigheten mellan vissa besläktade tecken! — Ja, men vad mening
ligger i den, i t. ex. parigheten mellan b och p m. fl.? — B och p äro
i vårt talspråk ofta så svagt skilda, att man nära nog knappt obser-
verar skillnaden. De kunna därför utan svårighet ha tecken, som vid
hastig skrivning i värsta fall kunna förväxlas. På grund av vissa
grafiska förhållanden kan tecknet b vid hastig skrivning lätt bliva
ett p> efter uppåt riktade vokaltecken. Omvänt blir p lätt ett b efter
framåtriktade tecken. Risken härav är tämligen ringa, liksom risken
av talspråkets förväxlingar av b och p är skäligen ringa. Samma
gäller d och t m. fl.
*
När jag efter a eller i skriver ett g eller annat tecken med av-
lång ögla, så inträffar, att vokaltecknet helt eller delvis uppslukas i
öglan. —- Det betyder ingenting, ty vokaltecknet finnes i alla fall. —
Huru är det då möjligt veta, att ett a verkligen finnes? — Det
är mycket enkelt. Om jag skriver ordet lat, så framträder liela a-
tecknet, men därjämte märker jag, att l och t stå i samma förhållande
till skrivlinjen, d. v. s. de stå lika högt i detta fall. Men skriver
jag lak ocli a-tecknet råkar försvinna i tecknet k, så betyder
detta ingenting, ty l och k stå båda lika högt i förhållande till var-
andra, som om tecknet vore riktigt utskrivet. Skriver jag däremot
Ik, så kommer /i-tecknet att stå lägre än Z-tecknet. Genom att ge akt
på tecknens inbördes ställning underlättas alltså läsningen, även om
vokaltecknet i något fall skulle försvinna. Naturligtvis är det till-
låtet att sammaledes låta ett m uppsluka ett följande a eller i o. s. v.
Skriften blir därigenom icke endast lika läsbar utan även mera lätt-
löpande, smidig och elegant.
* * *
GÖTEBORG
CENTRALTRYCKERIET, O ERICSON
1917.
SggSpsv
! ' •
Insänd uppgift på namn och fullständig adress
till sekreteraren i Runaförbundet, K. L. Larsén, adress
Göteborg 4, så erhåller Ni omgående för Eder värde-
fulla meddelanden!
GÖTEBORG
CENTRALTRYCKERIET, O. ERICSON
1917
books2ebooks.eu
www.books2ebooks.eu