K URSLITTERATUR

Komposition
Grundläggande formalanalys

Lars Nordblom 2017

I NLEDNING och händelser men också färger och former. Detta kallas ”de-
notationer”. Till den andra,
konnotativa, nivån räknas
Bildinnehåll våra associationer, de tan-
kar och känslor bilden väck-
Bildens innehåll är allt som
er, direkt och indirekt, bil-
finns i bilden, motivet, kom- dens ”konnotationer”.
positionen, d.v.s. former och
färger och dess placering, Bildanalys
och slutligen tolkningen som
I en bildanalys vill man först
vi skapar av bilden.
och främst ta reda på vad
en bild berättar, men också på vilket sätt detta sker. Bildanaly-
Motiv
sen kan man lite förenklat dela in i analys av motivet, kompo-
Bildens motiv är det som bilden föreställer, vanligen en miljö,
sitionsanalys och kontextanalys.
personer, ting, händelser och handlingar. Man kan generalise-
ra motivet som ”det som är framför kameran”. Formalanalys
Komposition En kompositionsanalys kallas vanligen formalanalys och inne-
Med komposition menas hur något är uppbyggt. En bildkom- bär att man tittar närmare på bildens alla beståndsdelar och
position avser ”det som bildytan består av” d.v.s. dess kom- försöker beskriva alla former, linjer och ytor, färger m.m. Målet
positionselement. med en formalanalys är att förstå hur kompositionselementens
egenskaper, relationer till varandra och uttryck påverkar bil-
Till kompositionen räknar man också ”osynliga” element, dens uttryck – oberoende av motivet.
d.v.s. punkter, linjer eller former som vi tycker oss se eller ana
men egentligen bara konstruerar utifrån synliga objekt. Kontext
Betydelse Till bildens kontext hör kommunikationsprocessen, d.v.s.
var, hur och varför bilden presenteras, vem som är bildskapa-
Bildens betydelse är lika med din och andras tolkning av bil-
re/avsändare, omständigheterna runt hur bilden kom till, medi-
den. Det sker på olika nivåer. Till den denotativa nivån räknas
et, och vem som är mottagare, betraktare.
motiv och komposition, det som vi är överens om att bilden
föreställer. Det kan vara miljöer, individer och ting, handlingar
2
Relation
I en bild är relationer en viktig komponent, kontraster, likheter,
formers placering i förhållande till varandra men också form-
och storleksförhållande eller färgers likhet/olikhet (kontrast)
etc. Här räknas även bildytan/bildrummet som en form.

Vad detta kompendium handlar om

De egenskaper som skapar uttryck kallas expressiva kvalité-
er. Det som är spännande med just kompositionen är hur en-
bart formerna, deras placering och relationer kan skapa ut-
tryck som tex harmoni/disharmoni. spänning/lugn, dramatik/s-
tillhet, tyngd, rörelse och riktning.
I en formalanalys är man främst ute efter att utforska hur bil-
dens uppbyggnad skapar uttryck oavsett de gestalter (perso-
ner m.m.) handlingar och händelser som bilden innehåller. För
att kunna prata om komposition är det viktig att man har och
förstår begrepp som beskriver en bilds uppbyggnad.

3
P UNKT , LINJE OCH YTA
Linje
Den synliga linjen har egentligen ingen egen yta. Den är alltid
en gräns mellan två fält eller ytor och det är skillnaden mel-
lan ytorna som skapar linjen, oftast en skillnad i kulör,
ljushet, mättnad eller textur. En ”linje” som skapas av tex ett
snöre eller något annat smalt i en bild betraktas därför alltid
som en väldigt smal yta, eller egentligen två linjer på var sin
sida om den smala ytan.
En linje kan vara rak eller böjd, kort eller lång. En rak linje kan
vara horisontell (vågrät), vertikal (lodrät) eller diagonal. En
böjd linje kan vara en båge, ett cirkelsegment eller en kurva.

En linje i bilden är egentligen en yta En ”osynlig” blicklinje mot en blickpunkt

4
 En linje kan också vara
osynlig eller ”konstrue-
rad”. Den osynliga linjen
är en linje som vi tycker
oss se, dvs som vi själva
skapar, tex en blickrikt-
ning som vi konstruerar
utifrån synliga objekt i bil-
den.
Perspektivlinjer som
En blickriktning skapar i möts i en punkt

stort sett alltid en linje,

oavsett om det är en
människa, ett djur eller
en docka som tittar. Det
är också ganska vanligt
Blicklinjer eller blickriktning

att synliga linjer förenklas, för-

längs eller kopplas ihop till sy-
stem av linjer.
En typ av osynlig linje är sym-
metrilinjen, som bildas av “ax-
eln” i en spegelvänd likformig-
het.
Ytterligare linjer av betydelse är
perspektivlinjen och horisont-
linjen.

Symmetrilinje Horisontlinje
5
Punkt
En prick i bilden är ingen punkt. En punkt har liksom linjen ing-
en yta och varken färg, form eller textur. Punkten refererar ba-
ra till ett speciell ställe, en koordinat i bilden. Den är kort och
gott ett ”här” (eller där) i kompositionen.
En blick- eller fokuseringspunkt är en punkt dit blicken dras.
Vanliga blickpunkter är individer, människor, ansikten och
ögon eller annat som vi förstår är (anser vara) viktigt. Blicken
dras också till ljusa och röda ytor och skarpa partier i en bild
med kort skärpedjup. En även gestalter i bilden kan ha en
blickpunkt, det som personen tittar på.
En skärningspunkt kan skapas av linjer som möts. Det kan
tex vara en perspektivpunkt (där perspektivlinjer möts) men
egentligen vilka linjer som helst, synliga eller osynliga, kan
skapa en punkt där de möts eller strålar samman.

Yta
En ytform kännetecknas av sin utsträckning, dvs storlek, höjd
och bredd, form och yta. Till skillnad från linjen och punkten
har ytan färg, kulör, mättnad, ljushet/mörkhet och textur.
En ytform kan vara stor eller liten, symmetrisk eller asymmet-
risk, rund eller kantig, smal eller bred.
En yta kan vara en form i bilden men den kan, liksom punkter
och linjer, också vara en konstruerad, “osynlig” yta som ska-
pas av osynliga linjer.
Gränslinjer som möts i en skärningspunkt

6
 Bildytan
Bildytan i en komposi-
tion är det som man
hela tiden relaterar till
när man anger place-
ring av alla former, lin-
jer, färger, ting, rikt-
ningar etc. I en bil-
danalys börjar man
ofta med att beskriva
bildytan för att skapa
“en bild” av helheten.
Överst till vänster i bil-
den finns en blå yta
(himmel) etc.

Geometri
De (yt-)former som
särskilt utmärker sig är de geometriska grundformerna: cirkel
/oval), fyrkant/kvadrat, rektangel och triangel. (Se symmetri
nedan.)
Det är svårt att förklara varför ögat dras till symmetri och geo-
metri. Självklart finns en kulturell komponent, men det kan
knappast förklara att cirkeln, kvadraten och triangeln dyker
upp i så många sammanhang, i så många kulturer. Däremot
kan man konstatera att fysik, kemi, matematik och organiskt
liv på ett eller annat sätt har med symmetri och geometri att
Ytor i bilden
göra.

7
8
E XPRESSIVA KVALITÉER Det är inte helt självklart varför vi uppfattar att
form och färg har uttryck som liknar känslor, rörel-
ser etc. Att en person kan de aggressiv ut och att
en cykel har fart och riktning är naturligt, men
även abstrakta objekt kan skapa uttryck som ag-
gressivitet och riktning. En liten ljus cirkel kan
vara hotad av en stor svart osymmetrisk form,
en linje kan upplevas som mjuk, skarp, vass,
tung, aggressiv etc.
Enbart former, färger m.m. kan alltså påverka,
förstärka eller motverka uttrycket som personer och ting har,
relationer mellan dem, kroppsspråk, händelser och handling-
ar m.m.

En vänligt “rund” och rosa blomma. En obehagligt spretig svartgrå taggtråden.

9
Vanligen är det associationer som skapar expressiva kvalité-
er. Erfarenheter av sakers former, yta och temperatur smittar
av sig så att taggiga, hårda, mjuka saker, värme, balans,
tyngd etc. förs över på bilden.
För att kunna se expressiva kvalitéer måste man kunna skilja
bildens komposition från dess motiv. En bild som föreställer
en våg i balans inte självklart i balans, och en bild på en hund
som springer skapar inte heller automatiskt en riktning i kom-
positionen.
Riktning
En form, person eller ett föremål i en stillbild har objektivt sett
ingen riktning, men expressiva kvalitéer kan bidra till upplevel-
sen av att en något “är på väg” någonstans, har en riktning.
Ibland bestäms riktningen av objektets form eller av innehål-
let, t.ex en blickriktning eller att något liknar en pilspets.
10
De flesta av oss läser bilder från vänster till höger. På samma Balans och rörelse
sätt läser vi linjer från vänster till höger i bild. En diagonal linje
En eller ett par linjer kan i en bild vara helt avgörande för hur
som går ”upp mot höger” (eller ner mot vänster) kallas positiv
den upplevs.
diagonal. Motsvarande diagonal ”ner mot höger” (upp mot
vänster) kallas negativ diagonal. Vågräta linjer skapar en horison-
tell komposition och upplevs
som stabil och i balans, men ock-
så som vilande, lugn.

Positiv diagonal Positiv riktning

Negativ diagonal Negativ riktning

Det är alltså en subjektiv upplevelse som delas av de flesta

att en diagonal linje är antingen stigande (positiv) eller fallan-
de (negativ).

Horisontell komposition; de horisontella linjerna dominerar kompositionen.

Om bilden påverkas mest av horisontella linjer brukar man

säga att ”bilden har en horisontell komposition”, oavsett om
bilden innehåller linjer med andra riktningar.

11
Lodräta linjer skapar en vertikal komposition. Liksom den
liggande kompositionen upplever vi att den lodräta är i “ba-
lans” eller stabil, men mer aktiv.

Vertikal, horisontell eller komposition?

En komposition där diagonalen dominerar kallas för positiv

Vertikal komposition;
de vertikala linjerna
dominerar kompositio-
nen.

negativ diagonal komposition

Även bildens format, dvs liggande eller stående,
påverkar upplevelsen.

Ett horisontellt bildformat neutraliserar de verti-

kala linjerna. Blir kompositionen i huvudsak ver-
tikal eller horisontell?

12
 positiv diagonal komposition

respektive negativ
diagonal komposi-
tion. En diagonal
komposition upplevs som instabil, eller “i rörelse”.
En vanlig komposition är den man kallar dubbel diagonal
komposition. Den dubbla diagonalen skapar både rörelse
och stabilitet åt kompositionen. De båda diagonalerna ger liv
åt bilden, men balanserar även varandra och gör bilden sta- En mer påtaglig dubbel diagonal ger en starkare rörelse
bil.

En svag dubbel diagonal ger en lätt rörelse

13
En sned horisont blir en relativt kraftig diagonal. Den kan ska-
pa lite action i en för övrigt ganska statisk bild.

Triangelkomposition
Triangelkomposition är klassisk och en variant av dubbel dia-
gonal komposition. Om triangeln har en vågrät bas blir kom-
positionen samtidigt både levande och stabil. Med basen
uppåt blir kompositionen mer “balanserande” och instabil.
Triangelkomposition med spetsen neråt

Triangelkomposition med spetsen uppåt

14
Y TORS EGENSKAPER Färg
Man är inom olika discipliner inte riktigt överens om vilka be-
grepp som skall användas för att beskriva färg1. För att beskriva
en färgs tre olika kvalitéer använder jag följande begrepp: kulör,
mättnad och svarthet/vithet. Kulör syftar på färgerna i färgton-
cirkeln, mättnaden beskriver färgstyrkan och slutligen svarthet/
vithet beskriver hur ljus/mörk ytan är. (Se vidare kompendium
Ljus och färg.)

Färg och färgba-

lans
Liksom bildens for-
mer kan vara i balans,
så kan även bildens
färger vara det. Man
utgår då ifrån färgcir-
keln som visar färg-
mättnad och komple-
mentfärger. Man tittar
på om färgerna är
jämt eller ojämnt ut-
spridda över färgcir-
keln. Hög mättnad
och stor yta skapar
stort genomslag. Man
kan också se att röd
och orange är färger
Ex 1.
som i sig har större effekt än blått
och grönt.

15
I exempel 1) kan man se att det huvudsakligen är två kulörer, Ljus
blått och orange, som finns i bilden. De är komplementfärger
Visuella uttryck består av
och balanserar därför varandra.
ljus och rörelse. Färg är den
Om man har svårt att se kulören för att den har låg mättnad våglängd som ljuset har.
kan man lätt dra upp mättnaden i t.ex. Photoshop. Mängden ljus bestämmer
ytans ljushet och mättnad.
Ljus kommer från ett eller
flera håll, varje ljuskälla har
en specifik kulör (eg. ljus-
temperatur) och styrka och
ljuset är mer eller mindre rik-
tat.
Som fotograf gäller det att
ha koll på varifrån ljuset
kommer. I medljus, om du
har solen i ryggen, blir fär- Sidljus, Skuggor skapar djup.
gerna klara men bilden

Ex 2.

I exempel 2) är bilden mer varm än kall. De blå skorna är allde-

les för små för att kunna väga upp den stora “varma“ ytan.
Man kan också tycka att de grågula partierna känns ganska
kalla, förmodligen beroende på en hög vithet.

Medljus skapar platta bilder med hög mättnad.

16

Damm i motljus, låg mättnad.
Textur i vatten och lövverk
platt.
I sidljus förstärks former och bilden får djup och dynamik. I
motljus får man dels fram formers konturer, men också vack-
ra effekter med tex dimma, ånga, vatten, glas och hår.
Med fler än en ljuskälla, t.ex. även en reflex från en vit vägg,
flera lampor, kan man få oändligt många variationer i sin ljus-
sättning.
(Se vidare färglära och ljussättning.)
Textur och yta
Text betyder egentligen ‘väv’ och begreppet textur associe-
ras ofta med en struktur. Textur definieras i denna text som
“en strukturs visuella uttryck” dvs så som t.ex. sand, väv eller
en murad yta ser ut.
Fotot som medium har en yta som är knuten till dess material
och teknik. I det analoga fotot finns korn som kommer från
negativets kemiska struktur och det aktuella ISO-talet; man
pratar om grovt eller fint
korn. Det digitala fotot har
två olika motsvarigheter till
det analoga kornet, pixlar,
som hänger samman med bil-
dens totala antal pixlar och
därmed bildens (dvs filens
storlek). Dels brus som har
med ISO-talet och kamerans
sensor att göra. ISO-textur
17
 1 Färg används för att beteckna både färgämnet (pigmentet) och upplevelsen

av färg. Det är alltså två helt olika begrepp. Upplevelsen av färg, färgintrycket, är
något abstrakt och subjektivt för varje individ.

Begreppet kulör används ofta för att ange färgens motsvarighet till ljusets våg-
längd t.ex. gul, grön, blå etc. Här används även färgton (se färgtoncirkeln)
Kulören kan varieras i ett stort antal nyanser.

Begreppet ton betecknar sammansättningen av kulörer, t.ex. "blå-grön", "gul-o-

range".

Begreppet nyans kan beskriva skiftningar av en färg på alla möjliga olika sätt

d.v.s. när det gäller färgton, ljushet eller mättnad.

Mättnad avser en färgs klarhet eller dämpning i en skala mellan full kulörthet och
neutralt grått. Detta kallas ibland också intensitet eller färgstyrka.

Valör betecknar vanligen hur mycket vitt eller svart det är i kulören, d.v.s. graden
av ljushet/mörkhet hos en färg, vithalt/svarthalt. Men även begreppen skiftning,
schattering, ljusstyrka, och ibland också nyans används för att beskriva vithet/
svarthet.

Textil-textur i tröjan och trätextur i taket

18
B ILDRUM , RYMD Plan
I en 2-dimensionell bild finns det bara ett plan och det är bild-
planet – bilden är ju platt – men det finns en hel del olika feno-
men som skapar en upplevelse av rymd, dvs som påminner
oss om hur vi orienterar oss i den tredimensionella värld vi le-
ver i; det blir en illusion av djup. Man pratar därför om plan i
det s.k. “illusoriska rummet”. Man kan t.ex. tänka sig att mar-
ken, en vägg etc. bildar plan. Man kan också säga att en för-
grund eller en bakgrund bildar ett plan, parallellt med bildpla-
net.
Därför är det helt ok att man använder begreppen ”framför”
och ”bakom” och de tre klassiska bildplanen: förgrund, mel-
langrund och bakgrund – så länge man vet att bilden är helt
platt och att något framför och bakom egentligen inte finns.

19
 Perspektiv, illusion av djup Centralperspektiv bygger på vår erfarenhet att ting ser mind-
re ut på långt håll än på nära håll. Detta skapar s.k. perspek-
Ordet perspektiv betyder egentligen ”sätt att se” men syftar i
tivlinjer som vi associerar med djup. Vi har också lärt oss att
detta sammanhang på illusion av djup (tre dimensioner) i en
se om vi har låg eller hög blickpunkt, beroende på var ting be-
2-dimensionell bild. Du kan skapa djup i en bild på flera sätt,
finner sig i höjdled i förhållande till horisontlinjen.
t.ex. genom linjeperspektiv, färgperspektiv eller överlappning.
Färgperspektiv och luftperspektiv är besläktade med varand-
ra. Damm och fuktpartiklar sprider och binder ljus, i synner-

Överlappning: det
som är nära skym-
mer det som är läng-
re bort

Perspektivlin-
jer: skapar
upplevelse av
djup.

Det som är längre

bort är närmre hori-
sonten

Luftperspektiv, färgperspektiv.

20
het de blå våglängderna. Därför får det som är långt bort, Kameraposition och perspektiv
med mycket luft framför, en gråblå ton, lägre mättnad och läg-
Du påverkar alltid perspektivet genom att välja kameraposi-
re kontrast. Därför verkar ytor med varma färger, hög kontrast
tion. Med en låg kameraposition kan du skapa ett s.k. grod-
och hög mättnad vara närmre, samtidigt som ytor med kalla
perspektiv, med en hög kameraposition kan du skapa ett s.k.
färger, låg kontrast och låg mättnad verkar vara längre bort.
fågelperspektiv.
Effekten blir starkare när det är mycket partiklar i luften, dim-
ma eller dis. Värdeperspektiv bygger helt på en subjektiv värdering. Vikti-
ga, mäktiga, värdefulla personer och ting återges som större
Överlappning bygger på helt enkelt på det faktum att det
än de som är mindre viktigt. Exempel på värdeperspektiv hit-
som är nära skymmer det som är längre bort. Det blir tydligt
tar man i äldre egyptisk konst, men också i västerländsk
att det finns ett djup i bilden.
konst före renässansen och i barnteckningar. Man kan också
säga att vi ofta använder värdeperspektiv när vi väljer skärpe-
Perspektiv och optik
djup, kameraposition, bildvinkel eller genom att gå nära det
Fotografisk skärpa är yt- som är viktigt. Med en kort brännvidd kan man dessutom få
terligare ett sätt att skapa
djup i en bild. En Skillnad
i skärpa skapar lätt för-
grund och bakgrund.
Optikens brännvidd på-
verkar också upplevelsen
av djup i en bild. En kort
brännvidd (vidvinkelobjek-
tiv) ger djup i bilden, me-
dan lång brännvidd (te-
leobjektiv) ger “plattare”
bilder.

Perspektiv med skärpa, överlappning och vidvinkelobjektiv Värdeperspektiv i fornegyptisk konst

21
 Låg kameraposition, men inget grodperspektiv.

Värdeperspektiv med skärpa och överlappning. Hög kameraposition med fågelperspektiv.

22
saker som är nära att bli större, och viktigare, i bilden.

Perspektiv som redskap

Eftersom ett foto alltid är 2-dimensionellt tillför perspektiven
en illusion av ytterligare en dimension – djup. I fotografiska bil-
der är oftast något av perspektiven mer eller mindre närvaran-
de, och genom att förstå hur de fungerar kan man själv välja
att förstärka djupupplevelsen eller att förminska den.

Tre grunder – tre plan

Någon form av perspektiv behövs alltså för att man skall kun-
na få en illusion av djup. För att prata om föremål på olika av-
stånd använder man de klassiska begreppen förgrund, mel-
langrund och bakgrund. Dessa tillhör det första man tar upp
när man beskriver en bild i en kompositionsanalys (och bil-

Förgrund, mellangrund och bakgrund

danalys).
Ofta finns det bara två plan, tex förgrund och bakgrund,
ibland bara en.

23
R ELATIONER – NÄRHET OCH LIKHET Bildanalys bygger på både analys (sönderdelning) och syntes
(ihopsättning), att både iaktta detaljer och att se samman-
hang. Sammanhangen i en bild kan man kalla relationer. Upp-
fattningen av helhet beskrivs också som ett psykologiskt feno-
men i gestaltpsykologin och kallas då gestaltningslagar, vilka
används mycket inom grafisk formgivning och webbdesign.
Våra ögon är tränade att se mönster och mer eller mindre
medvetet letar vi ständigt efter logik, sammanhang, orsaker
etc. Det innebär att vi vill koppla ihop och ordna komposi-
tionselement och deras egenskaper (kvalitéer) med varandra.
Relationer i en komposition bygger dels på likhet - olikhet,
även kallat kontrast, samt avstånd - närhet, dvs placering i
förhållande till varandra och till bildramen.

Närhet och likhet

Objekt som ligger nära varandra i bilden brukar uppfattas

Närhetslagen

som att de hör ihop. Det kallas ”närhetslagen: principen om

minsta avstånd sammanfogar delar till en helhet”. Ett relativt
stort avstånd gör då förstås att saker inte hör ihop.

24
 Objekt som påminner om varandra i storlek, form, färg/ljus,
textur, riktning etc. uppfattas som att de hör ihop eller tillhör
samma grupp. Det kallas ”likhetslagen: principen om likhet
sammanfogar delar till en helhet”. Olikhet gör då förstås att
saker inte hör ihop.
Likhetslagen
Ibland uppstår en “konkurrens”, eller snarare en spänning,
mellan närhetslagen och likhetslagen; dvs att föremål i en bild
som inte liknar varandra ligger närmre varandra än de som lik-
nar varandra.
avsiktligt eller naturligt, en rytm.
Kontrast
Kontrast betyder skillnad. Utan skillnader i ljushet, kulör,
form, yta etc. skulle vi inte uppfatta något över huvud taget.
Starka skillnader, kontraster, skapar tydlighet. Genom att kom-
binera former med olika karaktär och olika färger (jfr Färg
ovan) får man en kontrastverkan som enbart är formmässig. I
exemplet nedan är det spetsiga former som kontrasterar mot
runda vilket skapar en ”spänning” i bilden som bygger på
formkontrast. Dessutom uppfattar vi den “runda” rosen som
mjuk och vänlig medan taggtråden är vass och obehaglig;
tingens associationer stämmer överens med de associationer
som formerna ger. Man skulle ju också kunna tänka sig en
rund handgranat i spretigt gräs…

Upprepning och Rytm

En upprepning av likadana eller liknande ljud i musik skapar
en rytm, likheten gör att vi binder ihop dem till en helhet. Sam-
ma sak gäller för bil-
der och bildelement.
Det är vanligen en
form t.ex. en cirkelbå-
ge men det kan ock-
så vara en färg eller
ett ting. Upprepning-
en skapar en me-
ning, något som är
25
 Symmetri
Symmetri innebär att något har en sk symmetriaxel (se ovan)
där var sida om axeln är
helt eller delvis varand-
ras spegelbild. Motsat-
sen till symmetri heter
asymmetri.
Människan tycks ha ett
gott öga till symmetri.
Blicken dras till och vill
ordna synintryck. Geo-
metriska figurer som
dessutom ofta är sym-
metriska. Cirklar, klot,
kvadrater, kuber, triang-
lar och pyramider, alla
symmetriska, tycks ha
en alldeles speciell bety-
delse för mänsklig per-
ception. Men vi vill ock-
så ha lite asymmetri.
– Det är kanske lite som
i livet; man vill ha ord-
ning, men inte för myck-
et, för då blir det trå-
kigt…

Symmetrisk komposition

Symmetrisk komposition

26
Balans
I bildkomposition är begreppet balans en överförd betydelse
av en vågs viktbalans där man upplever bildens lodräta mitt-
linje som en symmetrilinje. Höger och vänster bildhalvor blir
vågskålarna som skapar jämvikt eller obalans.
Kompositionselementens ”rörelse” och ”riktning” spelar ock-
så roll för jämvikten.
(Om man spegelvänder exemplen på balans kan man se hur
mycket placeringen och de linjer/riktningar som formerna ska-
par, spelar roll för bildens balans.
I allmänhet har även linjers riktning betydelse för balansen
och det är inte sällan som linjer och former balanserar varand-
ra i en komposition

En lägre placerad form kan väga mer än En form med betydelse kan väga mer än
en högt placerad. en form med luddigare eller ingen bety-
delse.

Tyngdpunkten balanseras med en lutning.

Traditionellt väger ett ting mer än inget En mörkare yta och en mer mättad färg
ting, liksom ett stort ting väger mer än ett väger ofta mer än en ljusare och en omät-
litet. tad.

27
Tyngdpunkten balanseras med en lutning

28
F LER KOMPOSITIONSBEGREPP Bildutsnitt
Bildutsnitt innebär hur bilden
är beskuren, och då spelar
det ingen roll om beskärning-
en sker vid fotograferingstill-
fället eller i redigeringen.
De bildutsnitt man pratar om
är främst Översiktsbild, hel-
bild, halvbild och närbild och
berättar hur mycket av indivi-
den (vanligen människan)
som är med på bilden.

29
Den avgörande skillnaden mellan bildutsnitten är inte bara samma sätt som den längre b förhåller sig till hela sträckan
hur nära man “är” eller upplever sig vara; detta avgörs också a+b eller a/b=b/a+b. Lite förenklat kan man säga att förhållan-
i högsta grad av brännvidden. En paparazzo-bild eller en bild det är ca 2:3 eller hellre 3:5 eller ännu hellre 5:8.
av t.ex. vilda djur, tagen med stor brännvidd förstår man lätt
att det är taget på långt håll, även om det är en närbild. När
man väljer bildutsnitt väljer man också vad som är väsentligt,
om det är miljön, människan eller personligheten.

Gyllene snittet
Sedan mycket länge finns det mått, eller snarare en propor-
tion som anses viktigare och vackrare än alla andra: det gylle-
ne snittet.

Det exakta måttet får man fram genom att dela en sträcka så
att den kortare sträckan a förhåller sig till den längre b så

30
Flagga
Optiska mittpunkten
“Optiska mittpunkten” är ett begrepp som används i sam-
band med text, bild och kommunikation. Det är den punkt på
en yta som ögat uppfattar som mitten. Denna punkt har ve-
tenskapliga undersökningar visat ligger strax ovanför den san-
na, geometriska mittpunkten.
I de flesta fall tar man hänsyn till den optiska mittpunkten för
att disponera och placera objekt på en yta. Det ser till exem-
pel bättre ut om en sidas undre marginal är något större än
den övre marginalen.

Matematiska mittpunkten Optiska mittpunkten

31
Bildkategorier
Det finns många olika sätt att dela upp bilder i kategorier. I
många sammanhang, t.ex. inom grafisk form används fyra hu-
vudkategorier som anger bildens funktion d.v.s. Hur den an-
vänds.

Analfabetismen bland vuxna i Kenya har ökat från 18% (2000) till 22%
2015. En bild som används metonymiskt.

Den uttorkade flodbädden i Ngurunit, Kenya. En presentativ bild.

En presentativ bild är rent illustrativ, den visar exempel på

hur något ser ut eller fungerar.
En metonymisk bild vill illustrera ett abstrakt begrepp genom
symbolisk överföring, motivet är närbesläktat.
En synekdoke använder en detalj för att illustrera ett (större)
fenomen eller illustrerar egenskaper genom närhetsprincipen.
En metaforisk bild, slutligen, illustrerar egenskaper genom Den vackra jugend-detaljen av en tunnelbanenedgång står för Paris
tunnelbanesystem. En synekdoke
överförd betydelse, motivet är inte väsentligt.

32
Livet är på gott och ont – kärlek och rädsla sida vid sida. En metaforisk bild.

Inom kompositionslära är det främst begreppet synekdoke

som är tillämpligt. Poängen med att ta upp ett sådant sällan
använt ord är att påpeka att man inte behöver ha med hela
huset, cykeln eller havet för att man skall förstå det är. Ett litet
barn som ritar sin familj, sitt hem, flaggstången och bilen, vill
gärna att hela personerna, huset, flaggan, flaggstången och
bilen finns med på bilden. Med ett mer avancerat bildseende
kan vi ta med bara en delar av ting och individer - vi förstår
ändå vad det är. Värt bildseende är synekdokiskt.

33
Abstrakt

Abstrakt (latin abstraʹctus ’fråndragen’, här: ’det, från vilket man i tanken avskilt vissa
egenskaper’, av aʹbstraho ’dra bort’, ’dra ifrån’), saknande individuella drag eller påtag-
lighet; motsats: konkret. I en snävare filosofisk bemärkelse kallas en egenskap eller
bestämning abstrakt när den föreställs åtskild från det ting eller den företeelse som
har den. En föreställning är abstrakt om den syftar till att fånga det allmängiltiga hos
företeelsen i fråga och bortser från eventuella tillfälligheter. Föreställningen om cir-
kelns begrepp är t.ex. en abstrakt föreställning till skillnad från föreställningen om en
enskild cirkel.
Abstrakt tänkande är tankeprocesser som grundar sig på abstrakta begrepp och all-
männa principer och inte på enskilda föremål eller konkreta företeelser, och där olika
begrepp kan sammanställas till nya helheter, i vilka oväsentliga detaljer utelämnats.

Relaterade ordlistetermer
Dra relaterade termer hit

Index Sök term

Bildanalys

Bildanalys, metodiskt studium som används för att karakterisera och tolka bilder, se-
dan 1500-talet med värderande och regelberoende inriktning och efter 1800-talets
mitt med uppgift att systematisera konstriktningar och bestämma upphovsman till oli-
ka konstverk.
1870-talet uppstod en motivtolkande forskning (ikonografi). Erwin Panofsky, vars bil-
danalys innefattade djupgående utredningar av symbolspråk (ikonologi) och allegori
från senmedeltid till barock. Ikonologin står i dag för en lärd bildanalys inriktad på bil-
dernas motiv och innebörder.
Stilkritisk bildanalys och formanalys söker analysera dragen i tidsstilar. Senare under
1910–40-talen kom formanalysen att dominera bildanalysen, en inriktning på abstrakt
form- och färgverkan.
Under 1960-talet kom en samtidsinriktad motivanalys att utvecklas i relation till var-
dagliga bilder (t.ex. press- och reklambilder), och denna bildanalys anknöt tidigt till
kommunikationsforskningen, bl.a. semiotiken med Roland Barthes m.fl. Kring 1970
började en krets lärare vid Teckningslärarinstitutet kring Gert Z. Nordström att själv-
ständigt driva en sådan bildanalys i riktning mot en kritisk och socialt medveten påver-
kansanalys.

Relaterade ordlistetermer
Dra relaterade termer hit

Index Sök term

Grundläggande kompositionslära - Inledning

Blickpunkt

blick`punkt subst. ~en: det område som bestäms av blickens inriktning vanl. uppfattat
som punktformigt.

Relaterade ordlistetermer
Dra relaterade termer hit

Index Sök term

Denotation

denotation (av latin deʹnoto ’tydligt utmärka’, ’syfta på’), det som en språklig
term betecknar. I filosofisk semantik och logik avser man vanligen med denota-
tionen av en generell term klassen eller mängden av de föremål eller individer
som har den egenskap som termen betecknar – denotationen av termen ”männi-
ska” är således mängden av alla människor. Själva termen ”denotation” går tillba-
ka till John Stuart Mill, som ställde denotation i motsats till konnotation. Ett i
stort sett synonymt motsatspar är extension/intension. – Ibland avser man med
denotation istället relationen mellan en term och det som den betecknar.

Relaterade ordlistetermer
Dra relaterade termer hit

Index Sök term

Formalanalys

Formell analys är en förklaring av visuell struktur, hur vissa visuella element har arran-
gerats och dess funktion. Den renaste formen är alltid en nyttig övning och begränsat
till vad betraktaren ser och ger en grund för andra typer av analyser.
Färg, linje, struktur, ljus och mörker, expressiva former och mönster, volymer, massa/
utrymme, plan och djup.
All formell analys identifierar specifika visuella element och diskuterar hur de fungerar
tillsammans. Det kan också användas för att definiera visuella egenskaper som delas
av ett antal objekt. När likheten verkar tillräckligt starka för att ställa in en grupp av ob-
jekt bortsett från andra, kan de sägas att definiera en "stil". Stilistisk analys kan tilläm-
pas på allt från produktioner som görs under en enda period av en enda individ till en
undersökning av föremål gjorda under århundraden. Alla konsthistoriker använder
det.

Relaterade ordlistetermer
Dra relaterade termer hit

Index Sök term

Grundläggande kompositionslära - Inledning

Komposition

komposition, (latin composiʹtio ’sammansättning’, ’sammanställning’, ’anordning’, av

compoʹno ’ställa samman’, ’sätta ihop’, ’dra samman’, ’foga samman’, ’ordna’ m.m.)
begrepp inom musiken som innefattar såväl konsten att komponera som det enskilda
musikverket. Begreppet, som uppstått inom västerländsk konstmusikalisk tradition,
förutsätter individuellt skapande konstnärer som preciserar och fixerar sitt resultat i no-
terad form.
Historiskt kan termen knytas till det medeltida begreppet componere (lat., ’ställa sam-
man’), som bl.a. innebar att man kompletterade gregorianska melodier med separata
stämmor till flerstämmighet. Ur principerna för denna praxis uppstod ett regelverk
som sedermera kom att knyta ordet komposition till konstnärlig verksamhet med un-
derförstådda kvalitetskrav. Till redan nämnda kriterier får alltså läggas att en komposi-
tion förväntades vara resultatet av teknisk skicklighet och personlig originalitet.
I nutida språkbruk är begreppet ”komposition” allmännare. Det beror bl.a. på att det
musikaliska verkbegreppet kommit att omfatta inslag av improvisation, teater etc.
samt att såväl underhållningsmusik som den flyktigaste schlager kallas komposition
och har en kompositör som upphovsman.

Relaterade ordlistetermer
Dra relaterade termer hit

Index Sök term

Grundläggande kompositionslära - Inledning

Konnotationer

konnotatioʹn (medeltidslatin connotaʹtio, av coʹnnoto ’nedskriva’, ’antyda’, ’ge bibety-

delse åt’, av latin con-, se kon-, och latin noʹto ’förse med märke’, ’beteckna’, ’angi-
va’), innebörden hos en språklig term… bibetydelser och associationer (ofta emotio-
nellt laddade) som ett ord är förbundet med; i denna bemärkelse kan moder ha som
konnotation t.ex. ’omvårdnad’, ’kärlek’ och ’värme’.

Relaterade ordlistetermer
Dra relaterade termer hit

Index Sök term

Kontext

kontext (latin contexʹtus ’vävnad’, ’sammanhang’, ’inre följdriktighet’), det

språkliga sammanhang som ett ord eller ett yttrande ingår i; i pragma-
tiskt inriktad lingvistik även om den icke-språkliga situation där en
språkhandling sker.

Relaterade ordlistetermer
Dra relaterade termer hit

Index Sök term

Metaforisk

Metafor, av grekiska metaphoraʹ, med betydelsen ’bortförande till ett annat ställe’, stil-

term: ett bildligt uttryckssätt där likheter eller inre överensstämmelser motiverar att en
företeelse (sakledet) byts ut mot någon annan (bildledet). Att kalla kamelen för ”ök-
nens skepp” är ett klassiskt bruk av metafor.
Även inom bild används metaforen för att beskriva egenskaper, känslor etc..

Relaterade ordlistetermer
Dra relaterade termer hit

Index Sök term

Grundläggande kompositionslära - Fler kompositionsbegrepp

Metonymisk

Av grek. metonymia 'förändring av namn'. En metonymisk bild vill illustrera abstrakta

begrepp genom symbolisk överföring. Inom språkläran en (oegentlig) användning av
ett ord som innebär att det får beteckna ngt som på ngt sätt står i samband med den
företeelse ordet egentligen betecknar (metafor, exempel: "hela salongen applådera-
de")

Relaterade ordlistetermer
Dra relaterade termer hit

Index Sök term

Grundläggande kompositionslära - Fler kompositionsbegrepp

Perspektiv

Perspektiv (medeltidslat. (ars) perspectiʹva ’(lä-

ran om) optik’, av perspectiʹvus ’genomseen-
de’, av latin perspiʹcio ’se igenom’, ’blicka in i’),
uppfattningen av rumsliga förhållanden i syn-
bilden.
I vårt naturliga seende uppfattas avstånden i
rummet på olika sätt genom synbilden, bl.a. så
att ett föremål förefaller större när det är nära
betraktaren respektive mindre när det befinner
sig längre in mot rummets eller landskapets
djup. Detta och andra förhållanden utnyttjas i
bildkonsten för att skapa illusion men också för
andra konstnärliga uttryck.
I medeltida bildkonst – men även i modern
konst – är det vanligt med överlappningsper-
spektiv. Det består i att formerna delvis skym-
mer varandra.
Värdeperspektiv är ett symboliskt uttrycksme-
del. Den gammalegyptiska konsten exempelvis
framställde människofigurer i olika storlekar, så
att farao är störst och hans hovfolk avsevärt
mindre medan soldater och bönder är mycket
små.
Linjeperspektivet är en sammanfattande benämning på de perspektivverkningar som
började utvecklas kring 1410 i Florens. I tidiga renässansmålningar finns ofta ett golv
av marmorkvadrater i förgrunden, lagda så att man i rutgolvet kan avläsa den perspek-
tiviska förminskningen. Beroende på horisontpunktens läge på bilden talar man om
grodperspektiv, kavaljersperspektiv eller fågelperspektiv.
Ljuset skapar effekt av rum och rymd när avstånd och rumsförhållanden avspeglas i
färger, sk färgperspektiv, där förgrunden har rika och ofta varma färger, mellanplanet
kyligare och ofta tämligen mörka, samt bakgrunden blåaktiga toner i ljusa valörer un-
der inflytande av atmosfärens dis och damm. När detta särskilt betonas kallas per-
spektivet ofta luftperspektiv.

Relaterade ordlistetermer
Dra relaterade termer hit

Index Sök term

Grundläggande kompositionslära - Linje, punkt och yta

Grundläggande kompositionslära - Bildrum, rymd
Grundläggande kompositionslära - Bildrum, rymd
Grundläggande kompositionslära - Bildrum, rymd
Grundläggande kompositionslära - Bildrum, rymd
Grundläggande kompositionslära - Bildrum, rymd
Presentativ

En presentativ bild är rent illustrativ, den visar exempel på hur något ser ut eller funge-
rar.

Relaterade ordlistetermer
Dra relaterade termer hit

Index Sök term

Grundläggande kompositionslära - Fler kompositionsbegrepp

Struktur

(Latin structuʹra ’sammanfogning’; ’byggnad(ssätt)’, av struʹo ’sammanfoga’; ’(upp)byg-

ga’), i allmän bemärkelse de inbördes relationer och sammanhang som råder mellan
delarna i en helhet, med andra ord det sätt på vilket en helhet är uppbyggd av sina ele-
ment.

Relaterade ordlistetermer
Dra relaterade termer hit

Index Sök term

Grundläggande kompositionslära - Ytors egenskaper

Symmetri

symmetri (grekiska symmetriʹa, av syʹmmetros

’symmetrisk’, av syn- och -metri), i allmän bety-
delse förhållandet att två delar i en helhet är var-
andras spegelbilder eller, svagare, balanserar
varandra och bidrar till att ge ett intryck av har-
moni, såsom i klassisk eller klassiserande
konst. Ordet används som fackterm med mer
eller mindre specialiserade betydelser.

Relaterade ordlistetermer
Dra relaterade termer hit

Index Sök term

Grundläggande kompositionslära - Linje, punkt och yta

Grundläggande kompositionslära - Relationer – närhet och likhet
Synekdoke

Synek´doke, av grek. Synekdokhē, en stilfigur som kännetecknas av att en del av ngt

helt får beteckna det hela: ett exempel på ~ är "segel" som beteckning för "båt".

Relaterade ordlistetermer
Dra relaterade termer hit

Index Sök term

Grundläggande kompositionslära - Fler kompositionsbegrepp

Textur

(Latin textuʹra ’väv(nad)’, av teʹxo ’väva’), i vidare mening form eller utseende hos ett
material, oftast på ytan. (Se struktur.)

Relaterade ordlistetermer
Dra relaterade termer hit

Index Sök term

Grundläggande kompositionslära - Ytors egenskaper