Grafisk design - Introduktion

Att jobba med grafisk design handlar det om att både om att välja rätt delar så att vi visuellt får ut
det budskap vi vill förmedla men också att strukturera innehållet i en layout så att det blir tillgängligt
och lätt att ta till sig. Grafisk design är ett kreativt och konstnärligt språk, men till skillnad från den
fria konstnären arbetar en grafisk designer på uppdrag av någon med uppgiften att föra ut ett
speciellt budskap.

Grafisk design består av ett antal olika delar där varje del fyller en viss funktion. Grunden är
bokstävernas form och egenskaper (för mer information om teckensnitt se avsnittet Typografi).
Därefter kommer vårt arrangemang av texterna i spalter, faktarutor och satsytor samt vilka bilder vi
väljer att ha med på sidan, fotografier, teckningar, diagram eller andra grafiska element. Sista delen
handlar om att disponera text och bild på en given yta, vilket kallas för att göra en layout. Givetvis är
den grafiska designerns konstnärliga kompetens och personlighet en viktig del i arbetet då
kreativiteten är en viktig del i den visuella kommunikationen. Dock finns det ett antal grundläggande
regler som ingår i det visuella språket som vi kan lära oss och ha nytta av i vårt arbete även om vi inte
har någon stor erfarenhet eller kreativitet.

Samspelet mellan form och innehåll

För att vårt arbete med att ta fram webbplatser eller trycksaker som fungerar visuellt måste vi
komma ihåg att formens och innehållet inte kan existera utan varandra.

Formen är alltså hur vi disponerar olika grafiska element på en yta och innehåll är det budskap vi vill
föra ut. Formen ska bereda väg för budskapet genom att attrahera och orientera, vilket innebär att
man inte ska skapa en layout innan man har ett innehåll att fylla det med. Det är också viktigt att
formen och innehållet drar åt samma håll, annars kan mottagaren lätt bli förvirrad. När vi jobbar med
design är det två viktiga funktioner som formgivningen ska ha:
- Attrahera genom lockande en design och ett bra innehåll
- Orientera besökaren genom sidans alla delar

Funktionell och emotionell design

När vi jobbar med grafisk design brukar vi dela upp det i två olika typer, emotionell och funktionell
design. Den emotionella designen ska spela på våra känslor genom att ge oss starka intryck och
förnimmelser. Denna typ av design följer inte några traditionella regler utan de olika formelementen
flyter ihop och bilder, typografi och färger blandas. Den emotionella designen förekommer
exempelvis i reklam och konst.

Motsatsen till detta kallas för funktionell design där vi istället använder oss av tydliga grafiska
element och en påtaglig struktur på våra sidor. Detta skapar snabbhet då en mottagare lätt kan ta till
sig innehållet utan att behöva fundera på hur hon ska hitta rätt. Typiska exempel på där vi möter den
funktionella designen är i dagstidningar, vägmärken och i faktaböcker. Mies van der Rohe som var en
företrädare för funktionalismen använde sig av uttrycket "Less is more" för att beskriva hur en bra
funktionell design ska se ut. Med detta menade ha att ju mer renodlade formelement vi använder
oss av ju tydligare kan vi nå ut med vårt budskap. Detta uttryck gäller mycket väl vid skapande av
såväl trycksaker som webbplatser, då vi ofta har en tendens att lägga in alltför många grafiska objekt
och långa texter på en och samma sida.
Statisk och dynamisk form

På en statisk sida har alla element ungefär samma storlek. Rubriker, brödtext och bilder
är alla lika viktiga och ingen del sticker ut. När alla delar är lika stora upplevs formen som statiskt
vilket ger ett tryggt men tråkigt intryck.

För att skapa mer spänning och en större attraktion för betraktaren bör sidan vara mer dynamisk.
Detta kan åstadkommas genom olika kontraster mellan de grafiska objekten, där någon del skiljer sig
från det övriga genom placering, storlek, form eller färg. Exempelvis är en sida som är delad mitt itu
av en linje statisk, medan en sida delad i tre delar eller i två olika stora delar dynamisk. En dynamisk
form skapar spänning och rörelse till sidans layout.

Viktiga begrepp
 Grafisk design - ett kreativt och konstnärligt språk som används för att föra ut ett visuellt
budskap.
 Layout - att disponera text och bild på en given yta.
 Dynamisk – en växlande form som gör att bilder och layout upplevs som spännande och
kraftfulla
 Symmetri - komposition som är uppställd runt en mittaxel, där allt placeras centralt.
 Asymmetri - komposition som är ställd mot marginalen, åt höger eller vänster.
 Rytm - en kontinuitet i layouten som gör att en mottagare känner igen sig på de olika sidorna i
en layout.
 Balans - innebär att de olika elementen i en layout bringas i balans så det är att lika mycket
form, färg och "svärta" på båda sidor om mittlinjen.
 Linjering - innebär att vi "hänger upp" textstycken och bilder efter tänkta linjer i kompositionen.
 Gestaltlagar - lagar baserade gestaltpsykologin, dvs. hur vår hjärna strävar efter att skapa
ordning och reda samt finna helhet er i det vi ser.
 Kontrast - vi framhäver någon del av layouten genom att låta den avvika från övriga delar
genom skillnader i storlek, form, styrka eller färg.
 Optisk mittpunkt - position strax över den exakta mittpunkten i sin layout där man bör placera
sidans huvudobjekt.
 Gyllene snittet - harmoniskt proportionsförhållande som både finns i naturen och används i
arkitektur och konst.
Grafisk design - Layoutregler
För att skapa en bra form som attraherar mottagarna bör vi vara insatt i de grundläggande
layoutreglerna:

 symmetri & asymmetri

 kontrast
 balans, rytm & linjering
 gestaltlagarna
 optiska mittpunkten
 gyllene snittet

Symmetri och asymmetri

När vi ska lägga upp innehållets struktur kan vi utgå från två grundläggande arrangemang,
symmetriskt eller asymmetriskt.

Det symmetriska sättet innebär att rubriker, bilder och logotyper så att det
utgår från en central axel (ett axialt arrangemang) Detta innebär att höger och vänster sida i
layouten är spegelbilder av varandra. Symmetrin ger en känsla av harmoni, lugn samt
ordning och reda, vilket gör att det blir lätt att läsa och ta till sig. Den välstrukturerade
uppställningen ger oftast ett positivt och pampigt intryck, men kan ibland kännas lite stel och
tråkig.

Den asymmetriska uppställningen är raka motsatsen, då den skapar dynamik

och spänning i en layout. Här finns inte längre någon axel kvar utan objekten placeras höger-
eller vänsterställda, vilket gör att ytan kan disponeras friare. Arrangemanget blir direkt
mycket livligare och förmedlar en visuell styrka och dynamik.
Kontrast

I visuell kommunikation framhäver eller understryker vi genom att skapa kontraster. Vi låter
någon del i layouten sticka ut och avvika från det övriga för att få en tydlig ingång i
materialet. Det kan vara allt från en dominerande bild eller en stor rubrik till en färg som
avviker eller ett annorlunda grafiskt element.

Storlekskontrast hör till det vanligaste sättet att skapa kontrast. Vi sätter en stor form i
kontrast mot en liten. Oftast använder vi en stor bild för att fånga uppmärksamheten, men
det kan även vara ett stort mot ett litet teckensnitt.

En av bokstäverna är större än de andra och sticker ut genom en kontrast i storlek.

Formkontrast skapas genom skillnader mellan det hårda och det mjuka. Vi kan använda
mjuka och hårda konturer genom en frilagd bild mot en fyrkantig eller använda ett mjuk
skript-teckensnitt mot en kantig linjär. Givetvis kan vi även använda bilder som föreställer
hårda eller mjuka saker, exempelvis en dunig ankunge mot en hård sten.

En av bokstäverna har ett mjukare teckensnitt och sticker ut genom en kontrast i form.

Styrkekontrast innebär till exempel ett kraftfullt arrangemang med svarta rubriker och
mörka bilder mot luftig typografi och ljusa bilder. Styrkekontrasten handlar alltså om
skillnaden mellan det ljusa och mörka. Där vi kan jobba med olika mycket svärta i våra bilder
och teckensnitt.
En av bokstäverna har en högre svärta än de andra och sticker ut genom en kontrast i styrka.

Färgkontrast ger oss oändliga möjligheter då den kan användas både för att skapa skillnader
mellan starka och svaga färger samt att sätta svartvita bilder mot färgbilder. Det går även att
använda något objekt i en avvikande färg mot en genomgående färg i arrangemanget.

En av bokstäverna har en kulör med högre mättnad än de andra och sticker ut genom en
kontrast i färg.

Rytm, balans och linjering

När vi tittar på en trycksak eller surfar in en webbsida upplever vi med en gång om innehållet
känns lätt att ta till sig. Om det är en oharmonisk sida som stör vårt öga och som spretar åt
alla håll finns det risk att den saknar rytm, balans eller linjering.

Begreppet rytm innebär att en mottagare känner igen sig från sida till sida i layouten, det vill
säga att sidorna har en genomtänkt form som hela tiden återkommer. Det enklaste sättet att
säkerställa att sidorna har en god rytm är att elementen på sidorna ligger inom samma
satsyta och har en liknande struktur. Betraktaren ska uppleva trygghet genom att samma typ
av objekt används för att gruppera viss information och att återkommande delar inte byter
plats på sidorna.

Det mänskliga ögat eftersträvar alltid en visuell balans och har svårt att acceptera när saker
är i obalans. Därför bör även de olika elementen i en design bringas i balans så att helheten
inte kantrar åt ena eller andra hållet. Den ena sidan får inte bli tyngre än den andra, genom
att innehålla för många eller tunga element. Tänk på att ha lika mycket form, färg och svärta
på varje sida om mittlinjen. I detta sammanhang talar vi om ett objekts visuella tyngd, vilket
innebär vilken storlek, svärta eller färgmättnad som ett element har exempelvis har mörka
tonplattor ett stor visuella tyngd.

Ungefär som att hänga tvätt kan vi också hänga upp textstycken och bilder efter en tänkt
linje på en sida. På så vis skapar vi en fungerande linjering på vår sida . Element som ligger
"fel" i sida eller höjd ger ofta ett förvirrande och störande intryck. Layoutelement som
linjerar med varandra kan sägas att de hänger ihop och ger balans åt varandra genom dessa
osynliga linjer. En layout utan några linjeringar blir ofta rörig och utan balans, medan alltför
många linjeringar ger ett fyrkantig och statisk layout.

Gestaltlagar

Människans hjärna är utrustad med ett slags ordningssinne, som försöker ordna och
strukturera saker runt omkring oss för att finna helheter och strukturer. Omedvetet försöker
vi foga samman de olika delarna till en enhet och meningsfulla gestalter. Av denna kunskap
om gestaltpsykologin, finns det så kallade gestaltlagar som man måste ta hänsyn till när man
jobbar med design och layout.

Närhetens lag säger att de saker som hör ihop också ska placeras ihop. När två bilder hör till
samma innehållsmässiga område läggs de lämpligen intill varandra, med längre avstånd till
det övriga. På så sätt skapar de närhet till varandra och distans till övriga delar. Ett annat
sådant exempel är att vi bör använda mindre avstånd mellan en bild och dess tillhörande
bildtexten än vad vi har mellan bildtexten och en eventuellt efterföljande brödtext. Ett
ytterliare exempel är att underrubriker bör presenteras med mindre avstånd till det
efterföljande textstycket än till det föregående, i syfte att förstärka tydligheten kring vilket
stycke rubriken hör till.

Vi upplever det som om blommorna uppe till höger hör ihop med varandra för att de är
placerade nära varandra.

Likhetens lag handlar om att vår hjärna uppfattar sådant som liknar varandra som om de hör
ihop . Detta kan vi använda när man ska rada upp olika saker eller för att göra mottagaren
uppmärksammad på återkommande information, som exempelvis länkar i en webbsida eller
ikoner för utskrift, spara mm. På motsvarande sätt bör alla underrubriker på en viss
rubriknivå presenteas på samma sätt. Genom att på detta sätt förstärka den visuella
samhörigheten tydliggör man strukturer och samband.
Vi upplever det som om de rosa blommorna hör ihop med varandra för att de ser likadana
ut.

När vi sammanför och omsluter viss information via exempelvsi en tonplatta eller ram
(kantlinje) använder vi oss av slutenhetens lag. De objekt som finns inom det avgränsade
området kommer att uppfattas som en gemensam enhet. Ett sådant exempel är att vi kan
avskilja sidhuvud respektive sidfot från resen av innehållet via tonplattor eller
avgränsningslinjer. Ett annat exempel kan vara att avskilja navigation ifrån övrigt innehåll i
en webbsida genom att placera navigationselementen på en tonplatta. Det som hör ihop
innehållsmässigt, bör alltså även höra ihop formmässigt.

Vi upplever det som om de blommorna som ligger på den gröna tonplattan hör ihop med
varandra för att är avgränsade ifrån de övriga.
Optiska mittpunkten

Om vi placerar ett text- och bildarrangemang på en ytas exakta mittpunkt får man en känsla
av att det håller på att trilla ur. Om vi istället lägger arrangemanget på den så kallade optiska
mittpunkten får man en klassisk och harmonisk form. Den optiska mittpunkten ligger alltså
precis ovanför den exakta mittpunkten, med mer luft under än över det visuella
arrangemanget. Orsaken till detta är att vi med ögonen oftast delar upp en yta i två delar
och skannar av en del i taget och då hamnar texten eller bilden i den andra skanningen och
vi uppfattar det som om objektet ligger för långt ned på sidan.

Vi kan mäta ut den optiska mittpunkten med hjälp av passare och linjal, men ofta kan vi öva
upp oss så att känna var den ligger när vi skapar en layout. Nedan ser du en bild samt en
beskrivning hur man mäter ut den optiska mittpunkten i höjdled. (I sidled använder vi inte
någon annan mittpunkt än den exakta.)

1. Dra en diagonal linje från det övre vänstra hörnet

2. Sätt en passare i samma hörn och gör en cirkelbåge från den korta sidans hörn till
den långa sida och markera denna punkt. (Om du inte har tillgång till en passare kan
mäta ut den korta sidans längd längs med den långa.)
3. Dra en linje från den korta sidans hörn och dra den till punkten du märkte upp med
cirkelbågen.
4. Den optiska mittpunktens höjd befinner sig där de två diagonala linjerna skär
varandra.

Gyllene snittet

Människan har sedan länge tillbaka försökt att matematiskt bestämma det skönaste och
mest harmoniska förhållandet mellan längd och bredd. Det gyllene snittet etablerades redan
under grekernas tid (300 f Kr) och återfinns i såväl arkitektur som konst. Idag används det
inte bara till arkitektur utan även till möbler, bruksföremål, böcker, tidningar samt
bildformat.

Det gyllene snittet skulle beskrivas med följande förklaring:

"En linje uppdelad i två delar följer gyllene snittet om förhållandet mellan den kortare delen
och den längre är samma som förhållandet mellan den längre delen och hela sträckan".

Lite enklare kan det gyllene snittet beskrivas enligt den klassiska talserien som den italienska
matematikern Fibonacci räknade fram på 1100-talet. Den bygger på talserien 1, 1, 2, 3, 5, 8,
13, 21, 34, 55 osv. där summan av de två föregående talen bildar nästa tal och där de sist
beräknade talen kommer allt närmare det exakta förhållandet.

Exempel som bygger på det gyllene snittet är Parthenontemplet i Aten, Da Vincis " Den
vitruvianske människan", Sveriges flagga samt naturligt i en galax, en orkan eller en snäcka.

Kulörer - Introduktion
Färg har vi runt omkring oss hela tiden. Färg ger starka upplevelser och vår omgivning och
vårt känsloliv skulle bli mycket tråkigare om vi inte fick njuta av vårens första grönska eller
paradisöarnas färgprakt. Vi använder hela tiden olika kulörer för att för fram olika budskap.
Politiska markörer, kristendomen, heraldiken (vapenläran) är historiska ämnen som visar
färgsymbolikens tradition. Vi använder även färger i vårt språk för att beskriva olika saker, vi
blir exempelvis gröna av avund och siffrorna i redovisningen kan vara röda.

Färgdefinitioner

I svenskan finns åtta grundläggande färgdefinitioner , dvs. ord som inte är förknippade med
sitt ursprung. Dessa åtta är röd, gul, grön, blå, svart, vit, grå och brun. Färgnamnen orange
(fr. apelsin) och lila (fr. syren) visar fortfarande var de kommer från och kallas därför för
ursprungsnamn. Samtidigt används en mängd olika kulörbenämningar där man särskiljer på
kulörerna genom beskrivningsnamn, exempelvis hallonröd, kopparröd, rosenröd. En del
färgord har uppstått genom att man refererar till själva färgämne till exempel ockragult och
hennarött. Det finns även en massa fantasinamn som vi hittat på av olika orsaker, ofta
genom modebranschen. Det kan vara chockrosa, farmorslila eller babyblå.

För att välja kulörer till en layout eller bild krävs dock exakta kulörbeskrivningar, vilket vi får
om vi anger olika värden med hjälp av ett kulörsystem såsom exempelvis CMYK, RGB eller
NMI.

Funktionella kulörer

Begreppet funktionell färg innebär att man använder kulörer som stödjer och förbättrar en
produkts fysiska och kommunikativa funktioner. På samma sätt som vi med hjälp av att
färgen på kräftorna som har blivit röda kan färger på arbetsplatsen eller webbplatsen ge oss
viktig information. På webben och i andra layoutsammanhang används färgen främst för att
attrahera, strukturera, pedagogisera och skapa stämning.

Färger attraherar och skapar känslor hos en besökare. Visuella element med starka eller
avvikande färger eller en stor färgbild drar till sig besökarens blick. Likaså kan
färgbakgrunder som effektfullt kontrasterar mot annat material attrahera och skapa en
ingång på webbsidan.

Vi kan även använda färgen för att strukturera vårt material. Vi använder färgen för att
färgkoda vissa avsnitt exempelvis genom att låta alla länkar vara blå eller genom att lägga
alla faktarutor på grå tonplattor. Genom att använda olika gestaltlagar kan vi med hjälp av
färg på bakgrunder eller linjer skapa struktur på webbsidan.
På samma sätt kan färg hjälpa till att pedagogisera, då vi effektivt kan lära ut med hjälp av
att använda olika färger. Detta är speciellt bra för barn, då lätt kan illustrera något genom att
ändra färg på det, t.ex rött för vokaler och svart för konsonanter. Ett annat exempel är en
karta där alla huvudstäder är utmärka med rött medan övriga städer har svart text.

Till sist använder vi färger för att skapa och förstärka stämningar i en bild eller på en
webbplats. Här kan vi både använda oss av kulörens symbolik och inneboende känsla. Lätta
glada kulörer i rött och gult skapar en varm och upprymd känsla medan blågröna mörka
kulörer ger helt andra signaler.

Färgkontext

Förutom att vi uppfattar färger olika så kan även omgivande färg skapa en illusion av
färgförändring. Om vi återger en och samma kulör tillsammans med andra kan den uppfattas
mycket olika. Även ljuset påverkar hur vi uppfattar en färg, då utomhusljuset oftast är kallare
än det ljus som en glödlampa inomhus ger ifrån sig. För att påvisa färgkontextens betydelse
kan vi titta på bilderna nedan där den lilla fyrkanten i mitten har exakt samma färg men, som
av de flesta, upplevs olika på grund av den omgivande färgens "inflytande" på färgrutan i
mitten.

På motsvarande sätt upplevs det också som kulörer tar olika stor plats, då en ljus kulör ofta
uppfattas som den tar större plats än en mörk. I bilden nedan är de två små kvadraterna lika
stora men den vita upplevs som något större än den svarta.

Kulörsammansättningar

När vi väljer vilka kulörer vi ska använda i vår layout, finns det en del grundläggande
principer som vi kan följa. De vanligaste kulörsammansättningarna är ton-i-ton, kulör-mot-
kulör och accentkulörer där de två första använder NMI-systemet för att skapa de rätta
kompositionerna.

Ton-i-ton

Principen ton-i-ton bygger på att vi använder oss av samma nyans på alla kulörer i layouten,
men med olika intensitet och mättnad. N-värdet är alltså detsamma för alla medan M- och I-
värdena varierar.
Kulör-mot-kulör bygger på motsatt princip som ton-i-ton. Här ändrar vi kulörens nyans men
behåller genomgående samma intensitet och mättnad. M- och I-värdena är detsamma i alla
kulörer med N-värdet varierar.

Kulör-mot-kulör

Kulör-mot-kulör bygger på motsatt princip som ton-i-ton. Här ändrar vi kulörens nyans men
behåller genomgående samma intensitet och mättnad. M- och I-värdena är detsamma i alla
kulörer med N-värdet varierar.

Accentkulörer

Till sist kan vi använda så kallade accentkulörer för att skapa en effektfull färgkombination.
Här använder vi oss av två iögonfallande kulörer och kompletterar dem med en neutral. Det
är viktigt att den neutrala dominerar kompositionen annars tar någon lätt någon av de
starkare kulörerna över och blir alltför dominant.

Kurlörcirkeln och dess fyra kvadranter

När vi väljer olika kulörer kan vi använda den klassiska kulörcirkeln för att skapa olika
effekter. Vi får viskande kulörer om vi väljer två färger från samma kvadrant, exempelvis rött
och gult. De passar bra ihop med varandra och ger ett harmoniskt intryck.

Om vi istället väljer kulörer från två närliggande kvadranter som rött och blått får vi talande
kulörer. De står i kontrast till varandra och skapar ett livligt intryck utan att överdriva.

Till sist kan vi välja två färger som ligger i kvadranterna mitt emot varandra får en djärv
kombination som kan uppfattas som skrikande kulörer. Den allra starkaste kombinationen
får vi om rött och grönt kombineras. De kulörer som ligger precis mitt emot varandra i
kulörcirkeln kallas för komplementkulörer.
Viktiga begrepp

 Färg - den fysiska formen av färg (eng. ink)

 Kulör - ögats uppfattning av färg (eng. color) där olika våglängder av ljuset som reflekteras
ger olika kulörer
 Vitt - ljus av alla våglängder reflekteras
 Svart - inget ljus reflekteras
 Nyans - var i spektrumet en kulör befinner sig (eng. hue)
 Mättnad - hur "stark" eller "urlakad" en viss kulör är (eng. saturation )
 Intensitet/Ljushet - hur ljus en kulör är på skalan mellan vitt och svart (eng. brightness)
 Färgkontext – vår uppfattning av en kulör beroende på sammanhangets omgivande kulörer

Kulörer - Symbolik
Färger används som symboler för olika sinnesstämningar, religiösa högtider, politiska
rörelser mm. Vi uppfattar en del färger som svala och rogivande medan andra känns varma
och ombonande, vilket delvis beror på nervfysiologiska orsaker men också genom vårt
kulturella arv. Kroppen reagerar alltså fysiskt på de färger vi har runt omkring oss exempelvis
gör röda kulörer att vårt blodtryck och hjärnaktivitet ökar medan en blå kulör sänker
blodtrycket. Hur vi uppfattar färger skiljer sig åt från person till person, både för att vi har
olika förutsättningar att se färger, men också för att vi har olika bakgrund. Upplevelsen
skiljer sig från land till land och från världsdel till världsdel. De flesta upplevelser är inlärda
sedan tidigt och idag använder vi ofta färgerna som symbolik. Från vår omgivning har vi lärt
oss att getingens svarta och gula ger en varning om att den är farlig och på samma sätt
använder vi svart och gul för att skapa olika typer av varningsskyltar.

Varma och kalla

Man brukar tala om varma eller kalla kulörer, där man traditionellt säger att skalan mellan
rött och gult är varma och kulörerna mellan grönt och blått är kalla nyanser. Oftast upplevs
även mörka kulörer som varmare än ljusa. Man kan faktiskt också skilja på en varm blå färg
och en kall blå kulör. Detta avgörs av hur mycket gult det finns i den blå nyansen.

Rött till gult är varma nyanser:

Grönt till blått är kalla nyanser:

Mörka kulörer upplevs varmare än ljusa:

Kulörer med gul ton upplevs varmare än de utan gult:

Nära eller långt borta

Du även kan skapa närhet eller avstånd till en betraktare genom att använda olika kulörer.
Varma och ljusa kulörer ger ett intryck av att man är nära betraktaren, medan kalla och
mörka kulörer ligger långt borta och skapar avstånd.

Varma och ljusa kulörer - nära betraktaren:

Kalla och mörka kulörer - långt borta:

Symboliken

När vi nedan beskriver vad färgerna symboliserar är det ur ett västerländskt perspektiv.

Vitt:

Vitt är en enkel färg som ger en lugn och sofistikerad stämning. I västerlandet är den en
symbol för oskuld, renhet, svalka, giftermål, sjukhus. Ibland förknippas vitt även med
kapitulation och sanning.

Svart:

Då den svarta färgen inte reflekterar något ljus uppfattas den ofta som en depressiv och
negativ färg för vår hjärna. Svart symboliserar kraft, död, mörker, natt, ondska och ger ett
hotande intryck. Samtidigt är det en kraftig nutidssymbol för människor som går sin egen väg
och ger då uttryck för rikedom och elegans.

Grått:

Egentligen symboliserar inte den grå färgen något speciellt i sig själv förutom tristess,
depression och byråkrati. Tillsammans med andra färger passar den dock riktigt bra då den
grått är en behaglig bakgrundsfärg och ger då ett sofistikerat och elegant uttryck.

Rött:

Påverkar våra energinivåer så att blodtryck, andning och hjärnaktiviteten ökar och kan därför
uppfattas som stressande. Symboliserar kärlek, krig, kraftfullhet, blod, het och energi.
Uppfattas som mycket iögonfallande och passionerade, men kan även varna för faror.

Blått:

Blått sänker vårt blodtryck och ger en svalkande känsla och ofta sätts blått samman med
andlighet och insikt. Symboliserar himmel, hav, rymd och frihet, men även kyla, avstånd och
melankoli.

Grönt:

Gröna färger inverkar lugnande och ger balans i tillvaron. Vi förknippar grönt med natur,
miljömedvetenhet, trygghet, elegans och harmoni. Vissa nyanser av grönt kan dock
uppfattas som giftiga och symboliserar då avund och svartsjuka.

Gult:

Den gula färgen skärper vår tankeverksamhet, men för mycket gult kan ibland uppfattas som
irriterande. Symboliserar sol, fara, trivsel, glädje och värme samt ger ett ombonat intryck.
Dock ger även den gula en iögonfallande varning framför allt om den används tillsammans
med svart.

Brunt & beige:

Bruna och beiga kulörer förknippas oftast med jord, smuts och de känns ofta ganska tråkiga.
Då dessa färger är naturliga uppfattas de som harmoniska och lugna och ger en känsla av att
man står stadigt på jorden. Bruna färger stimulerar också våra praktiska talanger och ger
stabilitet i tillvaron.

Lila:

Då lila är en färg som i forna tider har varit svår att skapa från naturens färgmedel förknippas
den med lyx, makt och överflöd. Därför symboliserar den ofta kunglighet och pengar.
Samtidigt får den lila kulören igång vår hjärtverksamhet och kan när den förekommer i stora
mängder uppfattas som otrygg och vansklig.

Orange:

På verkar vår energi i en positiv bemärkelse då den är allmänt stimulerande, vilket gör att
kreativiteten ökar. Symboliserar energi, aktivitet, fart, instabilitet, sex och passion.

Rosa:

Rosa är en annan stark nutidssymbol som oftast förknippas med kvinnlighet, moderlighet,
vänskap, feminin och kärlek. I västvärlden har rosa kommit att bli en symbol för
homosexualitet. Samtidigt symboliserar rosa även vitalitet och ära.

Kulörer - Att välja kulörer

Du kan med fördel använda ditt bildbehandlingsprogram till att få fram kulörkoderna för de
kulörer du önskar arbeta med. Du kan även använda programmet till att välja ut kulörer att
använda i det fall du vill att kulörerna ska följa en viss kulörsättningsprincip.

Välja kulörer enligt principen ton-i-ton

Det specifika med denna princip är att de utvalda kulörernas nyans är densamma medan
deras respektive mättnad och intensitet varierar.

Färgväljaren (color picker) i exempelvis Photoshop eller liknande program kan därmed hjälpa
dig att hitta kulörer som uppfyller detta kriterium. Rent praktiskt går det till på så sätt att du
först väljer ut önskad nyans genom att dra i reglaget vid den höga smala regnbågsfärgade
rektangeln i dialogrutan. Därefter väljer du valfria kulörer ur den stora (i bilden ovan röda)
kvadraten i dialogrutan utan att flytta nyansreglaget.

Väljs kulörerna på detta sätt kommer de alla att ha samma värde för nyans (H i dialogrutan)
men varierande värden på mättnad (S i dialogrutan) och Intensitet/ljushet (B i dialogrutan).
Därmed följer de valda kulörerna principen ton-i-ton.

En bild av kulörväljaren i Photoshop. Motsvarande funktion finns i alla moderna

bildbehandlingsprogram. Dialogrutan kan användas till att välja ut kulörer som följer en viss
kulörsättningsprincip.

Välja kulörer enligt principen kulör-mot-kulör

Det specifika med denna princip är att de utvalda kulörernas nyans varierar medan de har
samma värde på mättnad och intensitet.

Även i detta fall kan du använda dig av Färgväljaren (color picker) i exempelvis Photoshop
eller liknande program till att hitta kulörer som uppfyller detta kriterium. Rent praktiskt går
det till på så sätt att du först väljer ut lämplig mättnad och intensitet från den stora (i bilden
ovan röda) kvadraten i dialogrutan. Därefter letar du efter kulörer genom att enbart flytta
det lodräta nyans-reglaget vid den höga smala regnbågsfärgade rektangeln.

Väljs kulörerna på detta sätt kommer de valda kulörerna att ha olika värde på värdet nyans
(H i dialogrutan) men värdena för mättnad (S i dialogrutan) och Intensitet/ljushet (B i
dialogrutan) kommer att vara samma för alla kulörerna. Därmed följer de principen kulör-
mot-kulör.

Källa: http://edu.ikd.hik.se/studiemtrl/grafisk_design/