Professional Documents
Culture Documents
unionens råd
53-3
Stefan Nordblom
(red. version XXII Gustaf Hansson)
Meddelande
Notice
Denna publikation har framställtsThis publication is produced by the General Secretariat of the Council and is intended
av rådets generalsekretariat. Den tillhandahålls endast i informationssyfte och
for information purposes only. It does not involve the responsibility of the EU institu
-
medför inte något ansvar för EU-institutionerna eller medlemsstaterna.
tions or the member states.
För mer information om Europeiska rådet och rådet, se:
www.consilium.europa.eu For further information on the European Council and the Council, see the website:
www.consilium.europa.eu
eller kontakta rådssekretariatets enhet för information till allmänheten:
Rue de la Loi/Wetstraat 175 or contact the Public Information Service of the General Secretariat of the Council:
Rue de la Loi/Wetstraat 175
1048 Bruxelles/Brussel
1048 Bruxelles/Brussel
BELGIQUE/BELGIË
BELGIQUE/BELGIË
www.consilium.europa.eu/infopublic
Tel. +32 (0)2 281 56 50
Fax +32 (0)2 281 49 77
public.info@consilium.europa.eu
www.consilium.europa.eu/infopublic
Besökour
Visit vårwebsite:
webbplats:
www.consilium.europa.eu
© Europeiska unionen, 2018 Cover page: Jerónimos Monastery in Lisbon, Portugal, on 13 December 2007, the day
Återgivning är tillåten med angivande av källan.
the Lisbon Treaty was signed there
Printed in in Luxembourg
Omslagsbild © scaliger – Fotolia.com
För användning eller återgivningPRINTED
av foton eller annat
ON ECOLOGICAL PAPERmaterial som inte omfattas av EU-upphovsrätten måste
Traités_Test.indd 1-3
FÖRORD
För många utländska egennamn, i första hand personnamn och geografiska namn, finns det på
svenska väl etablerade namnformer. Om det inte finns någon sådan kan utländska egennamn dock
vålla bekymmer vid översättning till svenska. Föreliggande material är tänkt att vara till hjälp i sådana
situationer och tar upp fall av translitterering1 och transkribering2 samt exonymer3. Problemen
uppstår främst på grund av att olika språk har olika system för translitterering och transkribering
från ett visst språk och på grund av att orter kan ha olika namn på olika utländska språk. Eftersom vi
oftast översätter från engelska och franska innehåller sammanställningen även translittereringar och
exonymer på engelska och franska (samt tyska). Man kan alltså i detta material göra en sökning på
sådana namnformer och komma fram till den svenska namnformen. Om man t.ex. i en engelsk text
träffar på det geografiska namnet Constance kan man söka på det namnet här och då få reda på att
staden (i detta fall på tyska och) på svenska kallas Konstanz.
Den efterföljande sammanställningen bygger i huvudsak på de källor som redovisas i bokens
källförteckning. I de fall uppgifterna i dessa källor inte överensstämmer med varandra har det i enskilda
fall varit nödvändigt att väga, välja och sammanjämka namnförslagen, varvid rimlig symmetri har
eftersträvats.
Om man inte får svar i ovanstående källor, kan man ofta utgå från den engelska eller franska namnformen
och anpassa den till det svenska systemet. Detta görs efter bestämda principer beroende på vilket
språk som translittereringen till engelska och franska har gjorts från. Dessa principer redovisas i det
följande materialet.
Som en sista utväg kan man också – om man inte skulle få vägledning på ovanstående sätt och behöver
ha en svensk namnform omgående – göra en sökning i Google och välja den källa som bedöms
som tillförlitligast. En framkomlig väg är att utifrån sin erfarenhet pröva sig fram och söka på troliga
svenska namnformer eller göra en kontextuell sökning, t.ex. söka på ”den ryske utrikesministern” eller
”Pakistans president” och förhoppningsvis få upp namnet på köpet.
Detta dokument är resultatet av ett interinstitutionellt samarbete med representanter från de svenska
översättningsenheterna vid rådet (ministerrådet), kommissionen och Europaparlamentet samt vid
Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén.
1 Överföring tecken för tecken till ett annat skriftsystem (i svenskans fall från ett annat än det latinska), t.ex. Jurij Gagarin
(svenska) eller Youri Gagarine (franska, varvid dock är att märka att den franska modellen inte är en renodlad translitterering
utan en modell lätt influerad av franskans uttal) för Юрий Гагарин (ryska). Vid translitterering kan man därmed alltid med
stor säkerhet rekonstruera den ursprungliga formen.
2 Här: överföring till ett annat skriftsystem med strävan att återge originalspråkets uttal, t.ex. Gamal Abdel Nasser för دبع لامج
( رصانلاsom skulle translittererats Jamāl ‘Abd al-Nāsir).
3 Geografiska namnformer som i skrift avviker från formen på det eller de inhemska eller officiella språken på platsen och som
inte bara är en translitterering eller transkription. Exempel: Bryssel (svenska) eller Brussels (engelska) för Bruxelles (franska)
eller Brussel (nederländska).
Denna version innehåller ett antal tillägg, strykningar, ändringar och förbättringar i förhållande till
föregående offentligt publicerade version (version XX).
Vad gäller utseendet har dokumentet, med Stefan Nordbloms godkännande, fått en ny titel som
förhoppningsvis med bibehållen exakthet och korrekthet tydliggör innehållet. Dokumentet har också
anpassats till ministerrådets nya grafiska profil.
Vad gäller uppställningen har de olika avsnitten nu numrerats och en samlad innehållsförteckning
lagts till utöver de tidigare tematiska innehållsförteckningarna (per språk/skriftsystem och per land/
område), för att göra det lättare för användaren att hänvisa till de olika avsnitten. Vissa ändringar har
också gjorts för att göra dokumentet mer överskådligt och lättläst, t.ex. omdisponeringar av text och
tydligare tabeller. Dessutom står exemplen i avsnitten om Europa och Centralasien nu i bokstavsordning.
Materialet är som tidigare uppställt i en geografisk ordning som börjar med Norden och slutar med
Södra ishavet, och som innebär att man håller samman naturliga regioner som arabländerna eller
Latinamerika.
Vad gäller innehållet har bl.a. avsnitten om persiska och georgiska byggts ut betydligt, betydande
ändringar har gjorts om bl.a. somaliska och Ukraina och beteckningarna på Nuts-områden har uppdaterats.
Innehållsliga ändringar har för övrigt gjorts i ett stort antal avsnitt. Bl.a. har också flertalet angivelser av
typen ”f.d.” eller ”tidigare” i titlar efter personnamn strukits (och många specifika ministertitlar ersatts
med ”politiker”). Att ett namn kompletteras med en titel behöver alltså inte innebär att personen
fortfarande innehar ämbetet/befattningen.
I avsnittet Källor och referensmaterial har nu Wikipedia (www.wikipedia.org) lagts till, som ofta kan ge
uppslag och hjälp att finna namnformer på originalspråket, dock med den brasklappen att tillförlitligheten
kan skilja stort mellan olika språkversioner och olika artiklar (exempelvis är sannolikheten stor att ett
ukrainskt ortnamn på ukrainska Wikipedia är korrekt, medan ett somaliskt personnamn på somaliska
Wikipedia kan behöva kontrolleras även på annat håll).
Liksom tidigare versioner är detta dokument resultatet av ett interinstitutionellt EU-samarbete med
representanter från de svenska översättningsenheterna vid rådet (ministerrådet), kommissionen och
parlamentet samt vid Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén. Förhoppningen
är att handboken ska vara till nytta för alla som behöver använda utländska namn i svenska texter.
Särskilt värdefulla bidrag till föreliggande version har lämnats av Michael Kevin (bl.a. om georgiska
och Ukraina), översättare vid Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs och Regionkommitténs
svenska översättningsenhet, av Stefan Nordblom (kommentarer och förslag till tillägg) samt av Cecilia
Huldt (bl.a. om persiska), Ragnvi Roomans och Sven André (båda genomläsning av delar av materialet
med förslag till förbättringar), alla tre översättare vid rådets svenska översättningsenhet.
Från och med den 1 september 2018 är Tobias Falk (tobias.falk@consilium.europa.eu) och Sven André
(sven-gunnar.andre@consilium.europa.eu) ansvariga för kommande uppdatering. De tar gärna emot
synpunkter för förbättringar och för att rätta till eventuella felaktigheter.
FÖRORD ........................................................................................................................................ 3
ALFABETISK FÖRTECKNING PER SPRÅK/SKRIFTSYSTEM ............. 16
ALFABETISK FÖRTECKNING PER LAND/OMRÅDE ............................... 18
INLEDNING .............................................................................................................................. 26
1 VAD ÄR TRANSLITTERERING? ..........................................................................................................................................................26
2 VAD ÄR ALTERNATIVA GEOGRAFISKA NAMNFORMER? ..................................................................................................26
2.1 Namnbyten – allmänt .............................................................................................................................................................26
2.2 Exonymer – allmänt ..................................................................................................................................................................26
3 DIAKRITISKA TECKEN OCH TILLÄGGSTECKEN .......................................................................................................................27
4 BRUKSANVISNING ..................................................................................................................................................................................28
Samtliga självständiga stater samt vissa regioner och icke självstyrande områden, vilka i flertalet fall ingår
med egen rubrik.
Afghanistan........................................................................................................................... 30, 31, 59, 62, 64, 65, 66, 109, 118, 119
Afrika utom arabländerna.........................................................................................................................................................................128
Afrikas horn.............................................................................................................................................................................................128, 130
Albanien..................................................................................................................................................................................42, 94, 96, 97, 99
Algeriet................................................................................................................................................................31, 57, 61, 72, 76, 109, 110
Amerikanska Jungfruöarna......................................................................................................................................................................139
Amerikanska Samoa..........................................................................................................................................................................147, 146
Andorra............................................................................................................................................................................................................90, 91
Angloamerika...................................................................................................................................................................................................137
Angola...........................................................................................................................................................................................................76, 135
Anguilla.................................................................................................................................................................................................................139
Antigua och Barbuda...................................................................................................................................................................................140
Arabländerna..................................................................................................................................................................29, 31, 71, 109, 118
Argentina....................................................................................................................................................................................... 142, 143, 144
Armenien................................................................................................................................................................69, 70, 74, 106, 107, 118
Aruba......................................................................................................................................................................................................................139
Asien.......................................................................................................................................................................................................................118
Australien (världsdel)............................................................................................................................................................................30, 144
Australien (stat)...........................................................................................................................................................27, 77, 145, 146, 148
Azerbajdzjan.........................................................................................................................................................31, 32, 74, 106, 107, 118
Bahamas....................................................................................................................................................................................................139, 140
Bahrain..........................................................................................................................................................................................................59, 116
Balkanländerna...........................................................................................................................................................................................79, 94
Baltikum...................................................................................................................................................................................................................81
Bangladesh.............................................................................................................................................................................. 31, 71, 119, 121
Barbados..............................................................................................................................................................................................................140
Belgien.............................................................................................................................................................................................................84, 90
Belize......................................................................................................................................................................................................................141
Beneluxländerna................................................................................................................................................................................79, 84, 90
Benin...........................................................................................................................................................................................................131, 132
Bermuda....................................................................................................................................................................................................137, 139
Bhutan................................................................................................................................................................................................ 31, 119, 121
Bolivia.....................................................................................................................................................................................................................143
Bonaire..................................................................................................................................................................................................................139
Bortre Indien...........................................................................................................................................................................................118, 124
1 VAD ÄR TRANSLITTERERING?
Translitterering innebär att man tecken för tecken enligt fastställda regler överför text från ett skriftsystem
till ett annat (t.ex. ett ryskt namn från det kyrilliska till det latinska alfabetet, varvid Москва blir Moskva och
Самара blir Samara). Translittereringen bör vara reversibel, och man kan därmed alltid med stor säkerhet
rekonstruera den ursprungliga formen.
Man talar också om transkribering eller transkription, som är mindre exakt definierat och ofta innebär att
man strävar efter att återge originalspråkets uttal så noggrant som möjligt. Ryskan använder konsekvent
en sådan metod, och exempelvis skrivs staden Bordeaux på ryska Бордо (Bordo). I detta fall kan man
inte med säkerhet rekonstruera den ursprungliga formen. På svenska kan transkribering förekomma
från t.ex. arabiska eller grekiska (se motsvarande avsnitt). Utöver transkribering mellan olika språk har vi i
språkvetenskapliga sammanhang också fonematisk transkription (som grundar sig på en fonemanalys av
originalspråket) och fonetisk transkription (som är ännu mer detaljerad och också anger ljuddistinktioner
som inte är betydelseskiljande; främst det internationella fonetiska alfabetet, IPA).
7 Dessutom finns former som varit endonymer men på grund av t.ex. nya gränsdragningar eller folkförflyttningar blivit exo
nymer. Många tyska namn på orter i Östeuropa faller under denna kategori, men även en del svenska namn i t.ex. Estland
eller Ryssland som varit inhemska och/eller officiella men som nu är exonymer.
8 Undantagen är få: huvudsakligen namn på huvudstäder eller metropoler som Reykjavik, Riga, Chisinau, Quebec, Montreal
och Brasilia samt, kanske mer självklart, i fråga om exonymer (Bukarest, Hanoi, Panama City m.fl.).
9 För undantagen ”dj” för kroatiskt, bosniskt, serbiskt och montenegrinskt ”đ” i latinsk skrift och ”ä” för azerbajdzjanskt ”ә”, se
avsnitten ”Serbiska/montenegrinska” under ”Kyrilliska alfabetet” respektive ”Azerbajdzjanska” under ”Latinska alfabetet”.
10 Exempel: Kardzjali (eg. Kărdzjali, stad i Bulgarien), Amman (eg. Ammān, Jordaniens huvudstad) och Guangdong (eg. Guăng-
dōng, provins i Kina).
I.1 BAKGRUND
De problemställningar som ligger till grund för denna framställning hänför sig till texter som är avfattade på
engelska, franska eller tyska (men inte spanska, finska eller andra språk) och som ska översättas till svenska,
varvid problemet består i att dessa olika EU-språk för vissa språk som skrivs med ett annat skriftsystem
(t.ex. ryska) använder sig av olika translittererings- eller transkriptionssystem.
Nämnas bör i sammanhanget att utvandrare, inklusive ättlingar till utvandrare, från t.ex. Ryssland eller
arabländerna11, ofta anpassar sin stavning till andra språk, i synnerhet till engelska. I sådana fall ska
man bortse från all translittereringsproblematik och använda den stavning personen själv eller berörda
myndigheter tillämpar.
När det gäller personer som tillhör en inhemsk minoritet vars språk skrivs med ett annat skriftsystem än
det latinska alfabetet, men som inte är utvandrare12, ska den stavning och eventuella anpassning av deras
namn som gjorts i respektive land bibehållas13.
I fråga om olika tredjeländers EU-ambassadörer och personal inom deras administrationer använder vi, om
namnen behöver translittereras, av praktiska skäl engelsk stavning, t.ex. i fråga om Rysslands och Ukrainas
EU-ambassadörer: Vladimir Chizhov respektive Mykola Tochytskyi. Detta gäller dock inte för FN-ambassadörer,
diplomatisk personal i allmänhet eller representanter i internationella organ.
I en text som ska översättas kan det dessutom förekomma olika felkällor, som att man i exempelvis en fransk
text citerar namn tagna ur en engelsk källa och av förbiseende bibehåller den engelska translittereringen.
Vidare förekommer sammanblandningar, bortfallna tecken och en allmän osäkerhet om det korrekta bruket14.
11 T.ex. den utvandrade ryske författaren Joseph Brodsky (ry. Iosif Brodskij), den ursprungligen bulgariske konstnären Christo
Javacheff (bul. Javasjev), den grekiskättade skeppsredaren och affärsmannen Aristoteles (en. Aristote, fr. Aristotle) Onassis,
1906–1975, (gr. Aristotelis Onasis) eller Refaat El-Sayed (ar. Rif’at al-Sa’īd, egyptisk-svensk affärsman) och, som ”invandrare i
andra generationen”, Zinédine Zidane (ar. Zayn al-Dīn Zīdān, fransk fotbollsspelare med algeriska rötter).
12 Detta gäller t.ex. ryssar (och andra vilkas språk eg. skrivs med det kyrilliska alfabetet) tillhöriga de ryska (etc.) minoriteterna i
Estland, Lettland, Litauen och Moldavien. I Lettland anpassas namnen konsekvent till lettisk stavning och grammatik, medan
motsvarande anpassningar i Litauen görs mindre konsekvent). Exempel: de lettiska namnformerna för Rigas borgmästare Nils
Ušakovs (ry. eg. Nil Usjakov) och den ryskfödde litauiska politikern Viktoras Uspaskichas/Uspaskich (ry. eg. Viktor Uspasskich)
ska bibehållas.
13 I fråga om den icke erkända utbrytarrepubliken Transnistrien görs dock i enlighet med internationellt bruk ett undantag och
vi skriver här, något inkonsekvent, de ryska namnen enligt vår gängse translittereringsmodell för ryska. Eftersom Transnistrien
inte är internationellt erkänt som stat hade det egentligen varit mer konsekvent att här använda de officiella rumänska
namnen.
14 Olika avvikelser/felaktigheter kan förekomma även utanför translittereringsproblematiken. På franska skriver man ibland ”Raoul
Castro” i stället för Raúl Castro (Kubas f.d. president) och ”Abou Sayyaf” i stället för Abu Sayyaf (terroristgrupp i Filippinerna)
trots att spanska och pilipino skrivs med det latinska alfabetet och ingen translitterering är aktuell.
15 För definitionen av språk följs en ”gängse norm”, som bland annat innebär att – visserligen starka – regionala eller överre-
gionala varieteter (som lågtyska, schweizertyska eller frankoprovensalska) utelämnas i denna framställning. Som exempel
kan här nämnas att Zürich på schweizertyska heter ”Züri” och att Aostadalen på frankoprovensalska heter ”Vâl d’Aoûta”. På
ett liknande sätt är arabiska och kinesiska egentligen grupper av besläktade språk som sammanhålls av ett gemensamt
skriftspråk.
16 Indonesiska är liksom den officiella malajiskan i Malaysia och Brunei en standardiserad form av malajiska, ett språk som talas
i olika varianter på olika håll inom hela området.
17 Undantagen bland de officiella språken i Afrika är arabiska, tigrinska och amhariska samt ev. komoriska (se dessa).
18 Under den jugoslaviska tiden användes samlingsnamnet serbokroatiska för serbiska, kroatiska, bosniska och montenegrinska.
Montenegrinska skrivs även med det latinska alfabetet.
19 Även den rumänska som talas i Moldavien (”moldaviska”) skrevs fram till 1989 med det kyrilliska alfabetet.
20 Här avses republiken Kazakstan. Den kazakiska folkgruppen i Kina (ca två miljoner i Dzungariet) använder arabisk skrift.
Kazakiska kan även skrivas med det latinska alfabetet – se kommentarer i avsnittet ”Kazakstan”.
21 Tadzjikiskan är eg. en variant av persiska. Här avses republiken Tadzjikistan som utgör den norra delen av det tadzjikiska
språkområdet. Inom den större södra delen, ung. nordöstra Afghanistan, används arabisk skrift (se vidare under ”Exonymer,
Afghanistan”).
22 I stället för den gamla traditionella skriften (som skrivs uppifrån och ner) används numera det kyrilliska alfabetet.
23 Utöver här nämnda språk används arabisk skrift även för azerbajdzjanska, kazakiska, kirgiziska, uzbekiska, turkmenska och
tadzjikiska i de språkområden som ligger utamnför f.d. Sovjetunionen.
24 I Irak har även kurdiskan officiell ställning tillsammans med arabiska och skrivs där med arabisk skrift. Den största gruppen
kurder lever dock i Turkiet och skriver sitt språk med det latinska alfabetet. Det finns ett standardiserat sätt att skriva kurdiska
på det latinska alfabetet men i flertalet fall når oss kurdiska namn via ett turkiskt, arabiskt eller persiskt filter, vilket vi tills
vidare tycks godta. Detta gäller bl.a. namnet Abdullah Öcalan (kur. och en. Ocalan, ledare för den kurdiska separatistiska
vänstergerillan PKK i Turkiet). Kurdiska är också numera tillsammans med arabiska och syriska/arameiska officielt språk i
Västra Kurdistan/Rojava, det i praktiken självstyrande området i nordligaste Syrien.
25 På persiska heter språket farsi. Om denna term förekommer är den liktydig med persiska, det på svenska korrekta namnet
på språket.
26 Afghanistan har två officiella språk: pashto och dari (en variant av persiska). Vi utgår normalt från dari som är det adminis-
trativa språket.
27 För uiguriska (det största inhemska språket i Xinjiang i Kina), se under ”Exonymer, Kina”.
28 Komoriska (på Komorerna) skrivs ibland med arabisk skrift men normalt med det latinska alfabetet. I fråga om Komorerna
använder vi dock i första hand franska eller förfranskade namnformer.
29 Även tibetanskan skrivs, självklart, med tibetansk skrift. Tibetanskan är dock inte officiellt nationellt språk. Se vidare under
Exonymer, Kina.
30 Språkets kärnområde är Sydindien men tamil talas av stora grupper utanför Indien och har officiell ”andrarangsställning” i
de angivna länderna.
31 Här avses republiken Azerbajdzjan. Cirka hälften av azerbajdzjanerna lever i Iran (se vidare under ”Exonymer, Iran”) och
använder arabisk skrift. Samma gäller för en mindre grupp i Irak, där de dock kallas turkmener.
32 Här avses republiken Turkmenistan. Cirka en fjärdedel av turkmenerna utgör dock minoritetsgrupper i framför allt Iran och
Afghanistan och använder arabisk skrift.
33 Här avses republiken Uzbekistan. Uzbekiskan i norra Afghanistan (se vidare under ”Exonymer, Afghanistan”) skrivs med
arabisk skrift.
I.2.1 Azerbajdzjanska34
För namn i Azerbajdzjan använde vi tidigare ryska former. Nu när ryskan har förlorat sin ställning och språket
har börjat skrivas med det latinska alfabetet bör vi, med undantag för ett antal exonymer (se nedan under
”Exonymer, Azerbajdzjan”) och eventuellt vissa etablerade historiska namn, använda azeriska namnformer,
varvid vi dock ersätter tecknetә med bokstaven ä35, t.ex. i namnet på Azerbajdzjans premiärminister
Artur Rasizadä (eg. Rasizadә). Azerbajdzjanskan skiljer, liksom turkiskan, mellan i och ı (”i utan prick”),
vilket vi i fråga om gemener helst bör följa på svenska. Även ett versalt I kan på azerbajdzjanska ha en
prick, vilken vi dock inte återger på svenska. I fråga om namn på personer gör vi ett enstaka undantag
för Azerbajdzjans president och använder formen Ilham Aliyev och inte den azeriska namnformen ”Ilham
Äliyev” (eg. İlham әliyev).
I ett försök att göra skriftbilden mer västerländsk används ibland bokstavskombinationer för att undvika
diakritiska tecken. I så fall bör normalt sådana namn återföras till sin rätta skriftbild, vilket innebär att följande
justeringar behöver göras: ch > ç, zh > j, g36 > q och gh > ğ. I några fall då skriftbilderna blir alltför disparata
och en viss person i Europa blivit känd under ett namn med anpassad stavning bör vi dock godta denna
stavning, t.ex. i fråga om människorättsförsvararen Rasul Jafarov (eg. Rәsul Cәfәrov, eller Räsul Cäfärov, enl.
ovanstående).
Vissa namn har etablerats i sin äldre form (då man translittererade via ryskan), t.ex. Gejdar Alijev (eg. Heydәr
әliyev, en. Geydar Aliyev/Aliev, Azerbajdzjans president 1993–2003).
I.2.2 Turkmeniska och uzbekiska
För namn i Turkmenistan och Uzbekistan använde vi tidigare ryska former. Nu när ryskan har förlorat sin
ställning och ländernas språk har börjat skrivas med det latinska alfabetet bör vi, med undantag för ett
antal exonymer (se nedan ”Turkmenistan” resp. ”Uzbekistan” under ”Exonymer”) och vissa historiska namn,
använda oss av nu gällande turkmeniska resp. uzbekiska namnformer. Vi gör dock ett enstaka undantag
i fråga om Uzbekistans president och använder den ryska formen Islam Karimov och inte den uzbekiska
namnformen ”Islom Karimov”.
I.2.3 Somaliska
Somaliskan standardiserades med latinsk skrift 1972 efter att tidigare ha skrivits med arabisk skrift eller med
den somaliska osmania-skriften. I fråga om såväl ortnamn som personnamn använder vi därför de somaliska
namnformerna37 och skriver därför bl.a. Cabdiweli Maxamed Cali (en. Abdiweli Mohamed Ali, premiärminister),
Maxamed Cabdulaahi Maxamed (Farmajo) (en. Mohamed Abdullahi Mohamed, premiärminister), Shariif Sheekh
Axmed (en. Sharif Sheikh Ahmed, ty. ibl. Scharif Scheik Ahmed, president), (schejk38) Xasan Daahir Aweys (en.
Hassan Dahir Aweys, högste ledare för Islamiska domstolarnas högsta råd), Xasan Sheekh Maxamuud (en.
Hassan Sheikh Mohamud, fr. Hassan Sheikh Mohamoud, Somalias president) och (schejk) Yusuf Maxamed
Siyaad39 (en. Yusuf Muhammed Siyad, fr. Cheikh Yousouf Mohamed Siad, krigsherre).
I.3.1 Ryska
Ryska namn ska (bortsett från angivna undantag) återges i korrekt svensk translitterering, enligt nedanstående46.
Med korrekt translitterering avses den etablerade modell som används i uppslagsböcker, kartor, tidningar
m.m. Som redan nämnts är denna inte densamma på svenska, engelska, franska och tyska.
Ryskan ges en grundligare presentation än övriga språk. Syftet är att på ett heltäckande sätt visa på hur
systematiska skillnader mellan translittereringar till olika språk kan se ut, och dessutom ligger presentationen
av ryskan till grund för presentationerna av de övriga språk (nedan) som skrivs med det kyrilliska alfabetet.
Från exemplen, som utgörs av vad som förmodas vara någorlunda kända namn, kan man sedan rekonstruera
hur nya aktuella namn som dyker upp ska skrivas på svenska.
Exempel för att belysa problemet med olika modeller på olika språk:
Till47dessa bokstäver kommer mjukt tecken (ь) och hårt tecken49(ъ)50. Mjukt tecken anger att föregående
konsonant uttalas mjukt (palataliserat, muljerat). Hårt tecken anger före en s.k. alternativvokal (я, е, и, ё
eller ю) att föregående konsonant inte uttalas mjukt (vilket annars skulle vara fallet). Både mjukt tecken
och hårt tecken kan translittereras med spiritus (eller apostrof ), men utelämnas normalt i förenklad
translitterering51. För undantag och för mer information om fenomenet mjuka/hårda konsonanter, se
nedan avsnittet ”Ryskans vokaler”.
1.
Ryska a э ы о у
Translitterering till svenska: a e y o u
2.
Ryska я е и ё ю
Translitterering till svenska: ja (ia) e, je (ie) i, ji jo (io), e ju (iu)
Den första serien (a, э, ы, о och у) vållar inga translittereringsproblem.
47
50 Hårt tecken används sedan stavningsreformen 1918 endast mellan prefix som slutar på hård konsonant och stammar som
börjar på /j/, och förekommer mycket sällan i person- och ortnamn (ett undantag är efternamnet Надъярных Nadjarnych).
Framställningen innehåller därför inga exempel med hårda tecken.
51 Namnet på tidningen Твой день ska således skrivas Tvoj Den (mer noggrant: Tvoj Den’, ”din dag”) och inte ”Tvoj Denj” (eller
”Tvoj Djenj”), där finalt -j är ett försök att med en ungefärlig uttalsanpassning återge mjukt tecken.
Kombinationerna io, iu och ia är varianter som (i stället för jo, ju och ja) används i svensk translitterering
efter s, t och z för att undvika sammanfall med sj, tj och zj. Motsvarande sammanfall blir inte aktuella vid
translitterering till engelska, franska och tyska, som därför enligt den övergripande principen i dessa fall
använder yo/yu/ya, io/iu/ia respektive jo/ju/ja. Exempel:
Den svenska translittereringen är konsekvent när det handlar om att ange ryskt [j] med <j> men inte när
det gäller att ange mjuk konsonant: Här sätts <j> ut framför a, o och u (Berdjajev) men inte framför e eller
i (Lebedev, Lena, Medvedev). Formen ”Lebedjev” är därför, liksom ”Medvedjev”, felaktig på svenska.
Om man ser ”ja (ia)”, ”jo (io)” och ”ju (iu)” i en svensk translitterering kan man därför inte heller veta om j
anger ljudet [j] eller bara anger att föregående konsonant är mjuk. Exempel: Uttalsmässigt börjar Rjazan
på mjukt r + a, medan Amu-Darja slutar på mjukt r + ja. Den korrekta ryska formen kan i detta fall alltså
inte rekonstrueras utifrån den svenska, och translittereringen är därför inte reversibel.
Ett problem med bokstaven e är att den har en mindre vanlig ”syster”, ë, som är betonad och uttalas [o]
samt anger att föregående konsonant är mjuk53. Bokstaven translittereras i de flesta fall med jo (io), t.ex. i
mansnamnet Fjodor och städerna Orjol och Kisjinjov54, men med o efter sibilant (sj, tj, sjtj), t.ex. i namnen
Gorbatjov och Chrusjtjov. I det senare fallet sammanfaller den svenska translittereringen med den tyska
men inte med den engelska och franska, där e används (jfr sv. Chrusjtjov, en. Khrushchev, fr. Khrouchtchev,
ty. Chruschtschow)55. I detta fall måste man alltså känna till den ryska ordbilden, men det hjälper inte alltid:
Tremat över bokstaven utelämnas ofta i löpande rysk text och ë translittereras därför ibland av misstag med e.
53 Positionen vokal + jo förekommer sällan i rent ryska ord. I låneord och utländska namn som ”майор” (major, major) samt
”Нью-Йорк” (Nju-Jork, New York) och ”Айова” (Ajova, Iowa) skrivs йo trots att ё egentligen bättre hade passat in i systemet.
54 Det ryska namnet på Moldaviens huvudstad Chisinau.
55 Namnet Pugatjov/Pugatjova skrivs på engelska Pugachev men även Pugachyov förekommer.
I fråga om ovanstående påpekas särskilt ändelsen -yjsk/-ijsk. Städerna Baltijsk och Novorossijsk skrivs på
engelska ofta och på tyska genomgående ”Baltisk” respektive ”Novorossisk” (på engelska)/”Noworossisk”
(på tyska).
För franskan och tyskan finns ett motsvarande sammanfall i fråga om både finalt -i och finalt -y, vilket kan
utläsas ur ovanstående material:
Exempel: På franska skrivs namnet Jurij Gagarin ”Youri Gagarine” och staden Sotji ”Sotchi”.
I bilagan finns övningar för den som vill få ett fastare grepp om tillämpningen.
I.3.1.5 Undantag
Undantagen (på svenska) från ovanstående allmänna principer56 är få. De gäller (liksom i fråga om resten
av världen) historiska personer, bl.a. tsarer med exempelvis namnen Peter (ry. Pjotr) och Alexander57 (ry.
Aleksandr), på samma sätt som franska kungar med namnet ”Louis” på svenska heter Ludvig, samt vissa
efternamn av omisskännligt tyskt ursprung, t.ex. i fråga om poeten Osip Mandelstam (eg. Mandelsjtam), den
politiske teoretikern Lev Bronstein (eg. Bronsjtejn, mer känd som Lev [en. Leon, fr. Léon, ty. Leo] Trotskij) och
regissören Sergej Eisenstein (eg. Ejzensjtejn)58. Ytterligare undantag utgörs av familjenamnet Potemkin [ung.
utt.: pat-jomkin] (eg. Potiomkin) liksom namnet Leo (eg. Lev, fr. Léon) Tolstoj. Slutligen använder vi engelsk
translitterering i fråga om internationellt kända företag, t.ex. Yukos (ry. och ty. Jukos, fr. Ioukos) och Lukoil
(ry. Lukojl) samt för namn som faktiskt är engelska, som punkgruppen Pussy Riot (ry. Pussi Rajot). Om man
skriver det engelska namnet på ett företag eller en institution ska man använda engelsk translitterering
även i fråga om ingående ortnamn, t.ex. ”Chelyabinsk (inte Tjeljabinsk) Electrometallurgical Integrated
Plant” (ry. Tjeljabinskij elektrometallurgitjeskij kombinat).
Det bör också tilläggas att man på engelska och andra språk i strid med de vanliga translittereringsreglerna
använder x i stället för ks i vissa kända namn samt, här i fråga om engelska (och i enlighet med BS), ei och oi
(och inte ey och oy), motsvarande ej och oj i svensk translitterering. På engelska skriver man således oftast
”Maxim” (Maksim), ”Andrei” (Andrej), ”Alexei” (Aleksej), ”Sergei” (Sergej), ”Tolstoi” (Tolstoj), ”Yenisei” (Jenisej) och
”Bolshoi Theatre” (ry. Bolsjoj teatr, ”Stora teatern”, Bolsjojteatern). Kvinnonamnet Natalja (en. eg. Natalya)
skrivs på engelska oftast ”Natalia”. Namnet Garri Kasparov (världsmästare i schack) skrivs på engelska (och
franska) ”Garry (ibl. Gary) Kasparov”, Marija Sjarapova (tennisspelare) skrivs ”Maria Sharapova” och Jevgenij
Kasperskij (antivirusspecialist) skrivs ”Eugene Kaspersky”. Förnamnet Lev (t.ex. Trotskij) skrivs på engelska
”Leon” på franska ”Léon” och på tyska ”Lew” eller ”Leo”.
Vissa kända namn har också en etablerad något avvikande fransk stavning: Namnen Aleksandr, Jelena, Jeltsin,
Jevgenij, Lenin och Potemkin (det sistnämnda utgör en avvikelse även i svenskan) skrivs på franska oftast
”Alexandre”, ”Elena”, ”Eltsine”, ”Evgueni” (undantag: ”Eugène Kaspersky”, jfr ovan), ”Lénine” och ”Potemkine”.
Namnet Maksim Gorkij skrivs på franska ofta ”Maxime Gorki”. Till detta kommer att man på franska ibland
använder engelska translittereringsmönster och exempelvis skriver ”Le Bolshoï” i stället för ”Le Bolchoï”
(Bolsjojteatern/-baletten).
Dessutom använder man på engelska, franska och tyska ibland avvikande namnformer för rysk-ortodoxa
kyrkliga dignitärer, exempelvis i fråga om patriarken av Moskva Kirill I (fr. Cyrille, ty. Kyrill) och dennes
företrädare Aleksij II (en. och fr. Alexis II, ty. Alexi II, en. och ty. ibl. äv. Alexius II).
56 Här tas endast namn upp, och inte andra begrepp: t.ex. heter Rysslands valuta rubel på ryska ”rubl”.
57 Samt, givetvis, en uppsjö andra historiska namn. Däremot skriver vi helt korrekt Aleksandr Solzjenitsyn.
58 Det normala är dock att man (i fråga om ryska och andra språk som skrivs med det kyrilliska alfabetet) behandlar utländskt
klingande namn på samma sätt som andra namn/ord.
De bokstäver som translittereras på annat sätt än från ryska är följande: Ж (ž), Х (h), Ц (c), Ч (č) och Ш (š).
Till dessa kommer tre bokstäver som förekommer i serbiskan och montenegrinskan men inte i ryskan: Љ
(lj), Њ (nj) och Џ (dž).60
Det kan dock på andra språk undantagsvis förekomma att man translittererar serbiska och montenegrinska
från det kyrilliska alfabetet enligt samma modell som för ryska och i så fall exempelvis på engelska skriver
”Nish” i stället för Niš (stad i Serbien). Sådan stavning bör korrigeras till ovan beskrivna normalvariant.
Montenegrinskan har följande två extra tecken som saknas i serbiskan:
Kyrilliska Latinica
Ć Ś
З́ Ź
Se även ”Serbien”, ”Montenegro” och ”Kosovo” under ”Exonymer”.
59 Alltså med olika diakritiska tecken som t.ex. ”š” för sj-ljudet och inte som från t.ex. ryska med ”sj” på svenska, ”sh” på engelska,
”sch” på tyska osv.
60 Informationen i detta stycke gäller även f.d. jugoslaviska republiken Makedoniens språk.
Kyrilliska Latinica
Ѓѓ gj (variant: g’)
Ss dz
Ќќ kj (variant: k’)62
Om varianterna g’ och k’ skulle förekomma i latinsk skrift bör dessa varianter helst ersättas med gj respektive kj.
F.d. jugoslaviska republiken Makedoniens språk har numera en officiell translitterering, för pass o.d., vilket
i följande fyra fall innebär en avvikelse från standarden:
61 Liksom landets namn är även språknamnet omtvistat, därav beteckningen. På svenska kallas det ofta (dock ej i EU-texter)
för ”makedonska” eller ”makedoniska”. På grekiska benämns språket slavomakedoniki glossa, ”slavomakedonska”. I Bulgarien,
där det vanligen betraktas som en form av bulgariska, talas det om makedonska literaturna norma/makedonska ezikova
norma, ”den makedonska litterära/språkliga normen”. Notera att ”makedonska”/”makedoniska” också används på svenska
för att beteckna (det utdöda) språket i det antika kungariket Makedonien (även benämnt fornmakedonska) såväl som den
grekiska dialekten i regionen Makedonien (jfr NE).
62 Ett specialfall är efternamnsändelsen -iќ som translittereras -ić.
63 På tyska har man en viss tendens att frångå sin egen translitterering och då använda den internationella translittereringen
med bland annat diakritiska tecken (jfr ”Serbiska” och ”F.d. jugoslaviska republiken Makedoniens språk”) och i så fall skrivs
staden Plovdiv på detta sätt även på tyska (och inte ”Plowdiw”).
64 Även på engelska skriver man ofta, och i så fall som exonymer, ”Bourgas” och ”Rousse”.
65 Den normala engelska stavningen är dock ”Dostoyevsky”.
66 Exempel på detta: Staden Chaskovo skrivs ”Haskovo” (en. ”Khaskovo”).
I.3.5 Vitryska
De principer som gäller för translitterering av ryska namn till svenska, samt till engelska (förenklad version
av BGN/PCGN), franska och tyska (se ovan under ”Ryska”), gäller i sina huvuddrag även för vitryskan och ur
praktisk synvinkel kan därför den ryska tablån användas (med dess angivna avvikelser) med korrigeringarna
w > u och, efter konsonant, ye > e (se vidare nedan).
Det bör dock påpekas att det är vanligt att man i mediespråket och EU:s dokument fortfarande ofta möter
de ryska namnformerna och inte de vitryska, och därtill är ryska officiellt språk vid sidan om vitryskan. Vi
använder dock numera de vitryska namnformerna av geografiska namn i Vitryssland samt av personnamn,
men gör ett enstaka undantag i fråga om Vitrysslands president och använder den ryska formen Aleksandr
(fr. Alexandre) Lukasjenko och inte den vitryska namnformen ”Aljaksandr Lukasjenka”. I fråga om övriga
personer använder vi de vitryska namnen, t.ex. i fråga om oppositionspolitikerna Aljaksandr Kazulin (ry.
Aleksandr Kozulin), Aljaksandr Milinkevitj och Michail Marynitj (ry. Marinitj).
Ett särdrag för vitryskan (och ukrainskan) är att tecknet ”г” till skillnad från från ryskan translittereras med
h till alla språk67; det betyder att ”h” ska kvarstå vid översättning från engelska utom i kombinationerna sh
och zh (se ovan under ”Ryska”).
Kyrilliska Translitterering
Іі i
Ўў ŭ (förenklat: u)68
Tecknet ”e” translittereras även efter konsonant i fransk text med ie och i engelsk text ibland med ye.
Stadsnamnen Vitsebsk och Homel skrivs på engelska således ibland ”Vitsyebsk” respektive ”Homyel”.
Vitryskan har också sin egen, av oss sällan använd, nationella translitterering (som i mycket liknar den
vetenskapliga translittereringen och ISO 9). Med denna translittereras tecknet ”e” med ie efter konsonant
men med je initialt och efter vokal, och diakritiska tecken förekommer. Om den nationella modellen har
använts i en text ska man vid översättning till svenska införa följande justeringar:
ie > e, ia > ja, iu > ju, ŭ > u, ž > zj, c > ts, č > tj och š > sj
Kombinationen ch (för det kyrilliska tecknet ”x”) ska i denna kontext kvarstå eftersom bruket här sammanfaller
med svenskans. De ovannämnda städerna skrivs med. den nationella modellen ”Viciebsk” respektive ”Homiel”.
Sammanfattande tabell över skillnaderna mellan svenska, engelska, franska och tyska:
Vitryska Nationell
Kyrilliskt en. fr. ty. vitrysk Svenska
tecken translitt.
Вв v w v v
Жж zh j sch ž zj
Зз z s z z
Ўў w u ŭ u
Хх kh ch ch
Цц ts z c ts
Чч ch tch tsch č tj
Шш sh ch sch š sj
Ее ye/e ie e ie, je e, je
Ёё yo/e io/e jo, o io, jo jo
Ээ e e
Юю yu ïou, iou ju iu, ju ju, iu
Яя ya ïa, ia ja ia, ja ja, ia
Гг h h
Іі i i
Йй y i j j
Observera också att flera orter i Vitryssland relativt nyligen har bytt namn. Se vidare under ”Namnbyten,
Vitryssland”. Se även ”Exonymer, Vitryssland”.
I.3.6 Ukrainska
De principer som gäller för translitterering av ryska namn till svenska, samt till engelska (förenklad version
av BGN/PCGN), franska och tyska (se ovan under ”Ryska”), gäller i sina huvuddrag även för ukrainskan och
ur praktisk synvinkel kan därför den ryska tablån (med dess angivna avvikelser) användas.
Kyrilliska Translitterering
Г h
И y
Att tecknet ”г” (till skillnad från vid translitterering från ryskan) translittereras med h till alla språk70 (ett
särdrag för ukrainskan och vitryskan) betyder att ”h” ska kvarstå vid översättning från engelska utom i
kombinationerna sh och zh (se ovan under ”Ryska”).
Translittereringen av tecknet ”и” återverkar för engelskans del på ändelsen ”-ий”, som vi på svenska skriver
-yj (en. -yi el. -y, fr. -yï, ty. -yj), t.ex. i namnet Ihor Kolomojskyj (en. Ihor Kolomoyskyi, förenklat: Kolomoysky,
oligark).
Exempel: Det ukrainska efternamnet Hrysjtjenko motsvaras av det ryska efternamnet ”Grisjtjenko”. I detta
och vissa andra fall skrivs namnet lika på ryska och ukrainska (Грищенко) men olika på svenska eftersom
de nämnda bokstäverna uttalas olika på de olika källspråken och translittereras olika från dem.
Ukrainskan har också fyra extra bokstäver jämfört med ryskan:
Ukrainska Nationell
Kyrilliskt en. fr. ty. ukrainsk Svenska
tecken translitterering
Вв v w v v
Жж zh j sch zh zj
Зз z s z z
Хх kh ch kh ch
Цц ts z ts ts
Чч ch tch tsch ch tj
Шш sh ch sch sh sj
Щщ shch chtch schtsch shch sjtj
Ее e e
Єє ye ie je ie, ye je, ie
Юю yu ïou, iou ju iu, yu ju, iu
Яя ya ïa, ia ja ia, ya ja, ia
Гг h h
Ґґ g g
Ии y y
-ий -yi/-y -yï -yj -yi -yj
Іі i i
-ії- -iyi- -iï- -iji- -ii- -iji-
-ій -iy (-y) -iï (-i) -ij -ii (-i) -ij
Її yi ï ji i, yi ji
Йй y j i, y j
Utländskt klingande namn behandlas på samma sätt som andra ord (se ”Ryska”)
Ukrainas valuta skrivs på svenska hryvnia (korrekt translitterering från ukrainska hade annars varit ”hryvnja”).
Observera också att många orter i Ukraina relativt nyligen har bytt namn. Se vidare under ”Namnbyten,
Ukraina”. Se även ”Exonymer, Ukraina”.
Kyrilliska Translitterering
Ғғ gh
Әә ä
İі i (kort, i motsats till И и)
Ққ q
Ңң ng
Өө ö
Үү ü
Ұұ u (kort, i motsats till У у)
Һһ h
Den kyrilliska teckenkombinationen ”ау” translittereras ibland som ”aw” men bör skrivas au (som vid
translitterering från ryska).
I princip innebär inte de extra bokstäverna något problem vid översättning, förutom risken för att man på
engelska och franska kan ha utelämnat prickarna. På ryska använder man i stället för de angivna nio extra
bokstäverna г, а, и, к, н, о, у, у respektive х (alltså g, a, i, k, n, o, u, u resp. ch). Det kan förekomma att man i
fråga om personnamn72 i en engelsk eller fransk text haft en rysk källa och därför till exempel skriver ”Bulat
Abilov” på engelska eller ”Boulat Abilov” på franska för politikern Bolat Äbilov, varvid man har utgått från
den ryska formen ”Bulat” i stället för den kazakiska formen ”Bolat”.
Observera också att flera orter i Kazakstan relativt nyligen har bytt namn. Se vidare under ”Namnbyten,
Kazakstan”. Se även ”Exonymer, Kazakstan”.
Kazakiskan ska enligt dekret övergå till att skrivas med det latinska alfabetet (se vidare under ”Kazakstan”).
I.3.8 Kirgiziska
De principer som gäller för translitterering av ryska namn till svenska, samt till engelska, franska och tyska
(se ovan under ”Ryska”), gäller också för kirgiziskan, t.ex. i fråga om namnet Kurmanbek Bakijev (en. Bakiyev,
fr. Bakiev, ty. Bakijew, politiker). Till detta kommer, liksom vid translitterering från ryskan, andra anpassningar,
t.ex. i fråga om namnet Feliks (en. Felix) Kulov (politiker)
Kirgiziskan har dessutom tre extra bokstäver som translittereras enligt följande:
Kyrilliska Translitterering
Ңң ng
Өө ö
Үү ü
I princip innebär inte de extra bokstäverna något problem vid översättning, förutom risken för att man på
engelska och franska kan ha utelämnat prickarna.
Se även ”Exonymer, Kirgizistan”.
I.3.10 Mongoliska
De principer som gäller för translitterering av ryska namn till svenska, samt till engelska, franska och tyska
(se ovan under ”Ryska”), gäller också för mongoliskan, t.ex. i fråga om namnet på Mongoliets parlament
Stora Chural (en. State Great Khural, fr. Grand Khoural, ty. Großer Staats-Chural).
Till skillnad från vid translitterering från ryskan translittererar man dock enligt följande:
Mongoliskan har dessutom två extra bokstäver som translittereras enligt följande:
Kyrilliska Translitterering
Өө ö
Үү ü
Med viss reservation innebär inte dessa skillnader och extra bokstäver något problem vid översättning,
förutom risken för att man på engelska och franska kan ha utelämnat prickarna.
Praktiskt innebär detta i fråga om översättning av engelsk text att j ska ersättas med dzj, ii med ij och dz med z.
Exempel: namnen Tsachiagijn Elbegdordzj (en. Tsakhiagiin Elbegdorj, Mongoliets president), Nambaryn
Enchbajar (en. Nambaryn Enkhbayar, politiker) och Sanjaagijn Bajar (en. Sanjaagiin Bayar, politiker).
Därtill kan det på engelska förekomma att man använder ISO 9 och skriver h i stället för kh (sv.: ch).
Se även ”Exonymer, Mongoliet”.
I.4.1 Grekland
Det förekommer flera olika system för translitterering/transkription. I svensk text används normalt en
modell som ligger mellan de, internationellt sett, två vanligaste, nämligen Elot 743 och BGN/PCGN. Elot
743 är en reversibel modell (se ovan ”Vad är translitterering?”) och officiell i Grekland. Den används i princip
inom EU och FN. BGN/PCGN är en amerikansk-brittisk modell för i första hand geografiska namn75 (se ovan
under ”Kyrilliska alfabetet”). Dessutom förekommer ISO 843. Dessa olika system för translitterering till det
latinska alfabetet är alternativa och inte (som i fråga om det kyrilliska alfabetet) knutna till vissa målspråk
(engelska, franska, svenska osv.).
Nedan följer en schematisk översikt som med utgångspunkt i det grekiska alfabetet fullständigt redovisar
den svenska modellen och Elot 743.
75 Det finns på engelska en tendens att använda systemet BGN/PCGN för geografiska namn, t.ex. i fråga om staden Chania
(en. Khania), men Elot 743 för personnamn, och således ”ch” (och inte ”kh”) i namn som Christos, Christina och Michalis.
I.4.1.2.1.1 Vokaler76
Grekisk bokstav77 Namn BGN/PCGN ISO 843 Elot 743 Svensk modell
Ε epsilon e e
Η ēta i ī i i
Ι jōta i i
Υ ypsilon i y i
Om vokalen y förekommer bör den således ersättas med i.
I.4.1.2.1.3 Konsonanter
Grekiska
Klassiskt namn BGN/PCGN ISO 843 Elot 743 Svensk modell
bokstäver
Γ gamma g, y g g g
Γγ - ng gg ng ng
Δ delta d, dh d d d
Χ chi kh ch ch ch
Härav kan det bl.a. utläsas att konsonantkombinationerna gg, dh och kh samt ”konsonantiskt y” (t.ex.
”Yiorgos” i stället för Giorgos) indikerar att ett annat translittereringssystem än Elot 743 har använts och att
följande korrigeringar behöver göras:
gg > ng, dh > d, kh > ch samt
y + efterföljande vokal > g + efterföljande vokal
76 Franskan inför ibland sina egna accenttecken för att markera olika e-ljud, t.ex. i namnet Evangelos Venizelos (politiker; med
grekiskans accenttecken: Evángelos Venizélos, fransk accentuering: Evangélos Venizélos).
77 Med klassiskt namn inom parentes.
78 Diftonger i klassisk grekiska som har monoftongiserat uttal i nygrekiskan.
I.4.1.4 Undantag
Trots att vi generellt följer en viss norm bör vi i fråga om personnamn godta etablerade avvikelser från
den svenska modellen. Exempel:
Elot 743 används i fråga om vissa namn:
Odysseas (en., fr. och ty. oftast ”Odysseus”) Elytis (för Odisseas Elitis,1911-1996, poet och nobelpristagare,),
Evripidis Stylianidis (för Stilianidis, politiker).
ISO 843 används i fråga om vissa namn:
Vasilios Magginas (för Manginas, politiker).
Andra undantag:
Theodora (Dora) Bakoyanni (för Bakogianni, politiker), Alexandros Contos (för Kontos, politiker), Mihail-Georgios
(för Michail-Georgios) Liapis (politiker), Sotiris Hatzigakis (för Chatzigakis, politiker), Melina Mercouri (för
Merkouri, skådespelerska och politiker, 1920-1994), Lucas Papademos (för Loukas Papadimos, politiker),
Ioannis/Yannis (för Giannis) Papathanasiou (politiker).
I fråga om greker som arbetar inom EU-institutionerna eller den ständiga representationen samt grekiska
ledamöter av Europaparlamentet, Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén translittererar
vi inte namnen enligt gängse principer utan använder av praktiska skäl en och samma registrerade
namnform på alla språk.
På engelska och franska ”anpassas” ofta mansnamnet Georgios, ibland skrivet Giorgos, till ”George”. I sådana
fall bör vi använda det namn som personen faktiskt heter.
Se även ”Exonymer, Grekland”.
I.4.2 Cypern
Liksom i fråga om Grekland använder vi den stavning av personnamn som vederbörande själv tillämpar. På
Cypern har dock Elot 743 och liknande varianter mindre genomslagskraft (eventuellt på grund av landets
brittiska förflutna) och många använder en mer dekorativ stavning (med c, ph, ch etc. och inte k, f, kh etc.),
t.ex. Androulla Vassiliou (eg. Androulla Vasiliou, EU-kommissionär), Demetris (eg. Dimitris) Christofias (politiker),
Neoklis Sylikiotis (eg. Silikiotis, politiker), Costas Papacostas (eg. Kostas Papakostas, politiker) samt George
Vassiliou (eg. Giorgos Vasiliou, president 1988–1993), Glafkos Klerides (eg. Kliridis, en. Clerides, president
I.5.1 Arabiska
Det finns två mer betydande internationellt vedertagna translittereringssystem för arabiska. Det absolut
vanligaste är ALA-LC (som bygger på DIN 31635, se exempelvis Nationalencyklopedien), som vi här med
viss förenkling (se avsnittet ”Förenklingar vid translitterering” nedan) använder i den variant som anbefalls
av BUS (Enheten för bibliografisk utveckling och samordning vid Kungliga biblioteket). Det andra större
systemet, ISO 233, är mindre använt och innehåller fler diakritiska tecken. För alla dessa system gäller att
bortfall av diakritiska tecken leder till sammanfall av olika grafem.
Det traditionella arabiska alfabetet (vänsterspalten i ”Tablå över translittereringar” nedan) omfattar endast
konsonanter, halvvokaler (waw och ya) och bokstaven alif, som i kombination med andra tecken används
för att återge olika ljud (se wasla under ”Tabell över arabiska diakritiska tecken” nedan). Det finns också ett
antal tilläggstecken (se ”Tabell över arabiska diakritiska tecken” nedan) och olika vokaltecken79. Vokaltecknen
brukar dock utelämnas, varför läsaren måste känna till orden eller kunna göra en kvalificerad gissning.
79 Över/under en konsonant betecknar dessa vokaltecken kort vokal, och över/under alif eller en halvvokal betecknar de lång
vokal.
sv. =
Arabiskt ALA-LC Regio-
DIN förenk- ISO
skriv- Namn (bygger en. fr. ty. uttal nal
31635 lad ALA- 233
tecken80 på DIN) variant82
LC81
ʾ
ﺀ hamza (spiritus ʾ - ibl. a, e ibl. a ‘83
lenis)
[æi:]/
ﺍ alif ā a ā
[α:]
ﺏ ba b b b [b]
ﺕ ta t t t [t]
ﺙ tha t th th t [θ] [s]84
ibl.
ﺝ jim g j j ğ ibl. dj [dʒ] [g]85
dsch
ﺡ ha ḥ h ḥ ibl. ch [ħ]
ﺥ kha ḫ kh kh ḫ ibl. ch [x]
ﺩ dal d d d [d]
ﺫ dhal d dh dh d [ð]
ﺭ ra r r r [r]
ﺯ zay z z z ibl. s [z]
ﺱ sin s s s [s]
ﺵ shin š sh sh š ibl. sch ibl. sch [∫]
ﺹ sad ṣ s ṣ [sˁ]
ﺽ dad ḍ d ḍ [dˁ] [ðˤ]86
ﻁ ta ṭ t ṭ [tˁ]
ﻅ za ẓ z ẓ [zˁ] [ðˁ]87
ʿ
ﻉ ayn - ʿ [ʕ]88
(spiritus asper)
ﻍ ghayn ġ gh gh ġ [ɣ]
ﻑ fa f f f [f ]
80 Här anges de olika tecknen i isolerad position. De ändrar utseende något beroende på om de står initialt, medialt, finalt
eller isolerat i ett ord. Hamza och ta marbuta hör egentligen inte till den alfabetiska uppställningen (för register, ordböcker
m.m.) men redovisas här av praktiska skäl.
81 ”Förenklad” innebär här att alla diakritiska tecken, inbegripet spiritus asper och spiritus lenis har avlägsnats.
82 Ett avvikande regionalt uttal återges ofta vid transkription av personnamn och geografiska namn men inte vid translitterering
av standardiserad arabiska.
83 S.k. glottisstöt.
84 Uttalas i Levanten ofta [s].
85 Uttalas i Egypten, Sudan och Jemen oftast [g].
86 Uttalas i Irak och Gulfstaterna oftast på samma sätt som ”dh”.
87 Uttalas i Irak och Gulfstaterna oftast på samma sätt som ”dh”.
88 Tonande laryngal frikativa.
Tilläggs-
Namn sv. Uttal Kommentar
tecken
َ fatha a [a]/ [æi]
ُ damma u [u]/ [ɔ]
ِ kasra i [i]/ [e]
används (alltid tillsammans med alif ) för att
ange en sorts ”bindning” (ung. som franskans
ٱ wasla - -
elidering) med föregående ord, varvid hamza
(glottisstöt) försvinner i början av det andra ordet
ْ sukun - - anger att kort vokal saknas mellan två konsonanter
den långa konsonanten
ّ shadda - anger lång konsonant
dubbeltecknas
I.5.1.2 Kommentarer
I.5.1.2.1 Ta marbuta och h
Tecknet är särskilt vanligt i ordslut, t.ex. i den femininändelse som enligt ALA-LC ska translittereras -ah men
som uttalas [a] och enligt svensk translitterering därför ska translittereras -a. Detta överensstämmer också
med bruket hos NE (och i viss mån TT), t.ex. i många stads- och kvinnonamn94. Ta marbuta ska däremot
translittereras när det uttalas [t], dvs. 1) efter lång vokal, t.ex. i namnet på den libanesiska tidningen Al-
Hayat (ar. al-Hayāt, ”livet”), 2) före (efterställt) genitivattribut i allmänhet, t.ex. i fråga om Kairo-stadsdelen
Madinat Nasr (”Segerstaden”, sv. Nasser City) och Usbat al-Ansar95 96 (ar. ‘Usbat al-Ansār) samt 3) före (efterställt)
adjektivattribut inlett med bestämda artikeln al-97, t.ex. al-Jamaat al-Islamiyya (”Islamiska förbundet”, en
islamistisk rörelse av egyptiskt ursprung). I arabiskan finns det också två andra ”riktiga” h (emfatiskt ( )ﺡoch
vanligt ()ﻩ, vid noggrann translitterering med resp. utan punkt under) som uttalas och ska translittereras
med h. Dessa förekommer inte lika ofta i ordslut men finns exempelvis i namnen Rafah (stad på Gazaremsan)
och al-Fatah (palestinskt politiskt parti) samt i ordet Allah (egentligen en sammandragning av al-ilah,
”guden”) och i egennamn där detta ord ingår, t.ex. Abdallah, Nasrallah och Ramallah. Däremot skrivs titeln
ayatolla (ar. āyat Allāh, ”Guds tecken”) på svenska oftast utan -h.
Detta innebär dock inte att samtliga s och k på andra språk ska skrivas z respektive q osv.
För såväl engelska som franska och tyska gäller att intervokaliskt s ofta skrivs ”ss” ofta för att undvika tonande
uttal, vilket dock inte innebär att samtliga intervokaliska ”ss” ska återföras till s. På liknande sätt lägger man
på franska i fråga om namn ofta till ett ”stumt -e” efter finalt n för att undvika nasalering.
Förekomsten av bokstaven g är i fråga om rent arabiska ord101 en uttalsåtergivelse. På egyptisk arabiska
uttalas ”j” som ”g” och på mesopotamisk (irakisk) arabiska uttalas ”q” som ”g”.
103 Detta gäller dock enbart vid translitterering från arabiskan. Olika namn av arabiskt ursprung förekommer i olika varianter inom
den muslimska världen och flertalet personer som bär namn av arabiskt ursprung är inte araber (utan indonesier, pakistanier,
bangladeshare, iranier etc.). Exempelvis motsvaras namnen Muhammad och Umar på andra språk ofta av Moham(ma)d och
Omar (så är exempelvis fallet i fråga om den iranske presidenten Mohamad Khatami samt den tidigare ledaren för talibanerna
i Afghanistan Mohamad Omar (mulla Omar). Muhammad och Umar motsvaras på turkiska av Mehmet resp. Ömer.
104 T.ex. Abd el-Rahim, Abdul Rahim, Abdulrahim/Abdurrahim (sammanskrivet med u och assimilering lr>rr enl. ovan), Abdel-
rahim, Abdel Rahim, Abdul-Rahim.
105 Detta arabiska begrepp används inom hela den muslimska världen och stavningen varierar mellan språken (se vidare under
”Persiska” och ”Urdu”).
106 I vissa fall bortser vi helt från arabiskan. I fråga om akronymer utgår vi oftast från en engelsk (eller fransk, beroende på land)
benämning. Exempelvis är PFLP (Folkfronten för Palestinas befrielse) en akronym av Popular Front for the Liberation of Palestine
(ar. al-Jabha al-sha’biyya li-tahrīr Filastīn, fr. Front populaire de libération de la Palestine, ty. Volksfront zur Befreiung Palästinas,
en palestinsk marxist-leninistisk rörelse). För den grekisk-ortodoxe patriarken av Jerusalem (som också är etnisk grek, eg. Ilias
Giannopoulos) använder vi det grekiska ämbetsnamnet Theofilos III (ar. xx, en. och ty. Theophilos, fr. Théophile).
107 Ett enstaka undantag är det tunisiska politiska partiet al-Nahda (”uppvaknandet”, med förfranskad stavning Ennahda).
108 Muhammed brukar kallas profet men har egentligen högre rang. I fråga om övriga personer av arabisk (se vidare nedan)
etnicitet med detta namn bör man där det råder tvekan om stavningen enligt vedertagen translitterering skriva Muhammad.
Många personer med detta namn skriver dock genomgående ”Mohammad” (bl.a. i Syrien), ”Mohammed” (bl.a. i Libyen) eller
”Mohamed” (bl.a. i Egypten).
109 Inte ”Sayyid” Hassan Nasrallah. Sayyid kan helt enkelt betyda ”herr/Sir” men är också en religiös titel.
110 Innehållet i avsnittet gäller även för Afghanistan (där språket kallas dari) med undantag för att tecknet ( وvav) i fråga om Iran
translittereras med v, w eller u men i fråga om Afghanistan genomgående med w, och att kort e och o i fråga om Afghanistan
kan skrivas i respektive u. Se även under ”Pashto” och ”Afghanistan”. För tadzjikiska, se under ”Tadzjikiska”.
111 Vi skriver t.ex. Ali (inte ‘Ali).
112 I final ställning anges dock även korta vokaler, /o/ med bokstaven vav och /e/ och /a/ med bokstaven he.
I.5.3.3 Undantag
Enstaka undantag kan emellertid godtas, exempelvis om personer vilkas namn är starkt förankrade i en
viss kontext125. Några exempel på undantag som är mycket väl etablerade namnformer i medierna: Ahmed
Shah Massoud (eg. Mas’ūd, pash. Masrūd, tadzj. Ahmadsjohi Masud, en. Masood, ty. Ahmed/Achmed
Schah Massud)126, den afghanske presidenten Hamid Karzai (eg. Hāmid Karzay, fr. Karzaï, ty. Karsai), Irans
president Hassan Rohani (eg. Hasan Rūhānī, en. Rouhani, ty. Ruhani), den afghanska rådsförsamlingen Loya
jirga127 (eg. Lūyeh jergeh, ty. ibl. Loja Dschirga), den tidigare dödsdömda Sakineh Mohammadi Ashtiani (eg.
Sakīneh Mohamadī Āshtīānī) samt talibanerna (pe. Taleban [eg. Tālebān], ar. al-Talibān, ”lärjungarna”, en.
och ty. the resp. die Taliban, en. äv. the Taleban, fr. le taliban el. les talibans)128. I fråga om den baluchiska
motståndsrörelsen Jondallah använder vi den angliserade formen Jundullah (se nedan under ”Urdu”).
I.5.3.5 Dubbelteckning
Trots att dubbelteckning normalt inte förekommer (man skriver t.ex. Mohamad, se nedan) skrivs dock namn
där ordet Allah ingår med två l (i ändelsen -ullah), t.ex. i namnen Ahmadullah, Hamidullah och Obaydullah.
Dessutom skrivs vid translitterering vanligen med dubbeltecknad konsonant namnet Abbas (och därmed
också därav avledda namn), familjenamnet Haqqani (och därmed Haqqani-nätverket) och namnet Hosseyn
(eg. Hoseyn; inte Hosein/Hossein), som i den storayatollan Hosseyn (en. och fr. Hossein, ty. Hussein) Ali
Montazeri (ty. ibl. Montaseri) m.fl. Dubbelteckning förekommer också i latinsk text som uttalsåtergivning
av assimileringen av arabiskans bestämda artikel al- (se ”Arabiska”) i vissa namn, särskilt (afghanska) namn
som slutar med -uddin (eg. -u al-din) (Burhanuddin, Gulbuddin, Jalaluddin).
129 Som ett undantag skriver vi dock det islamisk-marxistiska partiet Folkets mujahidin (pe. Mojahedin-e khalq [eg. Sāzmān-e
mojāhedīn-e khalq-e Īrān], en. People’s Mujahideen, fr. Moujahidines du peuple, ty. Volksmudschaheddin) på svenska i arabisk
form såsom begrepp. I fråga om termen ”mujahidin”, se ovan under ”Arabiska”.
130 Denna är inte samma som al-Quds-brigaderna (ar. Sarāyā al-Quds, ”Jerusalem-kompanierna”, en. al-Quds Brigades, den väp-
nade grenen av Palestinska Islamiska jihad, med lokalisering på Gazaremsan). al-Quds är det arabiska namnet på Jerusalem
och Qods är det persiska.
131 Irans president 1989–1997.
I.5.3.7 Ezafe
Den grammatiska partikeln ezafe, -e (-ye)133, skrevs vid translitterering förr oftast -i- och sammanskrevs med
efterföljande ord. Denna partikel har olika funktioner: som ändelse på huvudord som följs av adjektiv men
också som ändelse på genitivattribut som följs av sitt huvudord. I det senare fallet är det alltså attributet
och inte huvudordet som får ändelsen (se exempel nedan under ”Exonymer, Afghanistan”). Namnet Hezb-e
eslami (eg. Hezb-e eslāmī, ”islamiska partiet”, ett islamistiskt parti i Afghanistan) skrivs på andra språk oftast
”Hezb-i-Islami” eller ”Hizb-i-Islami”134.
Se även ”Iran” och ”Afghanistan” under ”Exonymer”.
I.6.4. Georgiska
Georgiskan skrivs med ett eget alfabet (mchedruli)138. Translittereringen till de olika västeuropeiska språken
skiljer sig åt på flera punkter, vilket innebär att man vid översättning till svenska ibland behöver anpassa
stavningen.
137 Även engelskan och tyskan använder bestämd artikel (the, der) trots att det är en titel och inte en befattning.
138 Två andra georgiska alfabet, asomtavruli och nuschuri, används endast för ceremoniella religiösa texter och inom georgisk
ortodox ikonografi.
139 Tabellen innefattar inte arkaiska skrifttecken eller sådana som endast används för att skriva de med georgiska besläktade
språken megrelska och svanetiska.
140 Intervokaliskt.
141 Intervokaliskt.
I.6.5 Armeniska
Armeniskan skrivs med ett eget alfabet.
Translittereringen till de olika västeuropeiska språken skiljer sig åt på bl.a. följande punkter:
Armeniskt
en. fr. ty. sv.
skrivtecken
Զզ z s z
Ժժ zh j sch zj
Խխ kh ch ch
Ձձ dz ds dz
Ճճ ch tch tsch tj
Շշ sh ch sch sj
Յյ y i j j, i142
Vid översättning till svenska behöver man därför anpassa stavningen på vissa punkter.
Vi utelämnar eventuella apostrofer (som vid exakt translitterering används för att ange aspirerat uttal av
vissa konsonanter).
På franska och tyska dubbeltecknar man s intervokaliskt för att undvika ett tonande uttal.
På franska uppkommer ett sammanfall genom att både i och j skrivs med i.
På tyska uppkommer ett sammanfall genom att både s och z skrivs med s.
Totalt innebär detta att man vid översättning till svenska behöver göra liknande justeringar som i fråga
om ryskan.
Armeniska efternamn slutar ofta på -jan (som alltså skrivs -ian efter s, t och z), t.ex. Robert Kotjarjan (en.
Kocharyan, president) och Vardan Oskanjan (en. Oskanyan, fr. Oskanian, politiker). Det kan därvid nämnas
att det stora flertalet etniska armenier (armenisktalande eller ej) lever i förskingringen och inte i Armenien.
142 Liksom från ryska används ”i” efter s, t eller z för att undvika förväxling med sj, tj och zj.
I.6.6 Hebreiska
För hebreiskan finns olika system för translitterering till det latinska alfabetet. Vi och de andra västerländska
språken använder i första hand den modell som utformats av Hebrew Academy (”etablerad modell”), i ny
version från 2006. Vi utelämnar dock diakritiska tecken och det tecken som translittereras med spiritus.
Parallellt förekommer fortfarande den äldre modellen från Hebrew Academy samt ISO 259 och en inofficiell
israelisk (här nedan kallad ”ii”) modell. Den senare är framför allt vanlig vid translitterering av personnamn.
Flertalet diskrepanser hänför sig till förekomsten av olika modeller, vilket här belyses på några enstaka
men centrala punkter:
Det traditionella hebreiska alfabetet består av konsonanter och halvvokaler, medan vokaler kan men inte
behöver anges med tilläggstecken över eller under konsonanterna/halvvokalerna.
Det hebreiska tecknet ( קkuf ) translittereras numera med k, men tidigare och enl. ISO med q. Exempel:
staden Ashkelon (tid. Ashqelon).
Tecknet ( צtsadi) translittereras numera med ts (ii: tz) men tidigare med ”z med streck/punkt under”.
Exempel: Israels armé kallas ibland ”Tsahal” (ii: Tzahal), vilket egentligen är en utskriven akronym, ungefär
som att skriva ”teve” i stället för TV.
Bokstaven w förekommer i den äldre etablerade modellen men ersätts med v i den nyare. Kombinationen
ch används i den inofficiella israeliska modellen men motsvaras av h i den etablerade.
Vokalen shva na (ְ) [ә], som fungerar ungefär som franskans ”e instable (gardé/supprimé)”, utelämnas numera
(i enlighet med ii) i de fall där den inte uttalas. Där den uttalas translittereras den med e. Enligt tidigare
bruk translittererades den genomgående med e. Exempel: staden Sderot (tid. Sederot)
Med avvikelse från det ovanstående använder vi i fråga om i Israel bosatta personer den israeliska modellen
(ii), bl.a. i fråga om namnet Tzipi (Hebrew Academy: Tsipi, tid.: Zipi) Livni (politiker). Det kunde förefalla
logiskt att tillämpa denna modell även i fråga om geografiska namn, men i praktiken är här faktiskt den
”etablerade modellen” mest gångbar.
På svenska (och andra västeuropeiska språk) förekommer dessutom vissa andra avvikelser från vedertagen
translitterering, bl.a. i fråga om namnet Benjamin Netanyahu (= eng. stavning, he. Binyamin Netanyahu, fr.
Benyamin Nétanyahou, ty. Netanjahu, Israels premiärminister). Många israeler har vidare icke hebreiska
namn som i sin translittererade form påverkas av ett annat språk (oftast tyska el. jiddisch), t.ex. Avigdor
Lieberman (eg. Leberman, ii. och fr. Liberman, utrikesminister) och Ezer (ty. ibl. Eser) Weizman (eg. Wetsman,
president). I fråga om israeler med arabiska namn bör man i princip translitterera namnen från arabiskan
och inte från hebreiskan. I Israel är arabiska officiellt språk vid sidan om hebreiskan.
143 Däremot dominerar äldre skrivsätt i fråga om politikerna på 1990-talet Armen Sarkisian (ar. Sargsian) och Vazgen (fr. Vazguen)
Sarkisian (arm. Sargsian).
I.6.7 Bengali
Translittereringen är med smärre variationer internationellt vedertagen. I fråga om vissa etablerade namn
använder vi dock den uttalsbaserade angliserade form som används sedan kolonialtiden, t.ex. i fråga om
namnet Tagore (be. Thākur, 1861–1941, författare och nobelpristagare) och flera geografiska namn. Jämfört
med engelska och andra språk uppkommer det nästan inga diskrepanser och man kan skriva som det står
i källtexten. Namnet Taslima Nasrin (författarinna) skrivs dock på engelska ibland ”Taslima Nasreen” och
Muhammad Yunus (mottagare av Nobels fredspris) skrivs på tyska ibland ”Mohammed Junus”.
Se även ”Exonymer, Bangladesh”.
I.6.8 Kinesiska
Liksom de andra EU-språken använder vi numera, med några få undantag, pinyin-systemet (den nya
stavningen som infördes i Folkrepubliken Kina 1958 och innebär att man exempelvis numera skriver
Mao Zedong i stället för ”Mao Tse-tung”144, ordförande för Kinas kommunistiska parti) utom i fråga om ett
antal namn med anknytning till Hongkong eller Macao och i vissa fall även till Taiwan, så t.ex. i fråga om
Hongkong-politikern Donald Tsang Yam Kuen (pinyin: Zeng Yinquan). Nuvarande chefsminister (Chief
Executive) är Leung Chun-ying, även känd som CY Leung, med tillämpning av europeiskt namnskick.
Vid tillämpningen av pinyin-systemet utelämnar vi diakritiska tecken men bibehåller det tecken som
skrivs med apostrof. När inom den äldre/taiwanesiska translittereringen bindestreck förekommer i namn
inleds det efterföljande ledet med liten begynnelsebokstav (se exemplen ovan och nedan). I fråga om
historiska namn förekommer oftast den äldre stavningen, t.ex. i fråga om Kinas tidigare presidenter Sun
Yat-sen (pinyin: Sun Yixian) och Chiang Kai-shek (pinyin: Jiang Jieshi). I Taiwan infördes pinyin först 2009 och
i fråga om personer som innan dess befann sig på den politiska arenan används den äldre stavningen. t.ex.
i fråga om presidenten Ma Ying-jeou (pinyin: Ma Yingjiu) och politikern Frank Chang-ting Hsieh (pinyin: Xie
Changting). I fråga om det politiska partiet Guomindang använder vi dock pinyin-formen i stället för den
traditionella formen ”Kuomintang”.
I vissa fall översätter man kinesiska namn på andra språk men inte på svenska eller tvärtom, t. ex. i fråga
om San Xia (”de tre ravinernas damm”, ki. Sanxia daba, en. Three Gorges Dam, fr. barrage des Trois Gorges,
ty. Drei-Schluchten-Damm) eller Himmelska fridens torg (eg. Himmelska fridens ports torg, kin. Tiananmen
guangchang, en. Tiananmen Square).
Det bör framhållas att kinesiska är att betrakta som ett gemensamt skriftspråk för olika talade språk som
mandarin, kantonesiska, hakka m.fl.
144 Enligt kinesiskt namnskick står familjenamnet/efternamnet först. I några av nedan redovisade undantag har man, utöver
skillnaden i stavning, ändrat detta enligt europeisk modell med efternamnet sist.
I.6.9 Koreanska
Translittereringen är internationellt standardiserad, men viss vacklan råder dock fortfarande mellan det
tidigare systemet (McCune–Reischauer-systemet), som vi i enlighet med allmänt bruk använder i fråga
om Nordkorea, och det nya (Revised Romanization of Korean), som vi använder i fråga om Sydkorea145.
Vi utelämnar i båda fallen diakritiska tecken och det tecken som skrivs som apostrof. När bindestreck
förekommer i namn inleds det efterföljande ledet med liten begynnelsebokstav, t.ex. i fråga om namnet
Ban Ki-moon (FN:s generalsekreterare)146.
Se även ”Exonymer, Nordkorea” och ”Exonymer, Sydkorea”.
I.6.10 Japanska
Den förenklade translitterering som normalt används är densamma i de olika västeuropeiska språken (det
modifierade Hepburn-systemet). Vi använder den i förenklad form, dvs. utan diakritiska tecken147.
Se även ”Exonymer, Japan”.
I.6.12 Tifinagh
Tifinagh används främst i Marocko för att skriva de berbervarieteter som talas där (medan berbervarieteterna
i Algeriet oftast skrivs med latinsk eller arabisk skrift). Direkt translitterering från tifinagh (vare sig den
traditionella skriften eller den moderna alfabetiska) blir här dock inte aktuell eftersom vi i fråga om Marocko
och Algeriet normalt använder de arabiska namnen i förfranskad språkdräkt.
145 Tidigare använde båda länderna det gamla systemet, men sedan 2000 använder Sydkorea det nya.
146 I Sydkorea skrivs förnamn normalt i ett ord, men ett bindestreck mellan stavelserna är fakultativt. I Nordkorea är grundregeln
att förnamn skrivs med bindestreck mellan stavelserna om det föregås av efternamn, och i ett ord om det inte gör det. En
variant med formatet ”Kim Il Sung” är vanlig (t.ex. i NE) men verkar inte ha stöd i någotdera systemet.
147 Det innebär att vi inte sätter ut de längdstreck som i detta system används för att markera lång vokal (i andra, mindre vanligt
förekommande system används cirkumflex). Till exempel ersätter vi alltså ō med o.
II.1 INLEDNING
De problem som tas upp i denna framställning avser texter som är avfattade på engelska, franska eller
tyska (alltså inte spanska, finska eller andra språk) och som ska översättas till svenska. I föreliggande version
behandlas följande kategorier:
1. Orter (m.m.) som (på ett och samma språk) bytt namn. I föreliggande version behandlas enbart
namnbyten som skett under 1970-talet eller senare.
2. Orter (samt stadsdelar, provinser/regioner/landskap, halvöar, öar, ögrupper eller sjöar) som har olika
namn på olika språk148.
Begreppet alternativa geografiska namnformer omfattar även följande kategorier, som inte behandlas i
föreliggande version:
3. Floder som har olika namn på olika språk.
4. Bergsområden, berg, dalar, slättland eller öknar som har olika namn på olika språk.
5. Hav, vikar eller sund som har olika namn på olika språk.
6. Byggnader, gator, torg e.d. som har olika namn på olika språk.
II.2 NAMNBYTEN
II.2.1 Namnbyten – principer
Med namnbyten avses i detta material som tidigare sagts fall där orter (m.m.) bytt namn under 1970-talet
eller senare.
Generellt sett ska man använda det nuvarande namnet på orten149. Om man hänvisar till ett visst årtal eller
historisk händelse skriver man dock det namn på orten som var det då aktuella, eventuellt med nuvarande
namn inom parentes, till exempel:
”Han föddes 1930 i Leningrad (Sankt Petersburg) och flyttade 1948 till det dåvarande Stalingrad (nu
Volgograd)”
”På sin väg till Antiokia passerade korsfararna Bysans (Konstantinopel)” (i stället för ”Antakya” respektive
”Istanbul”).
I fråga om länder där namnbyten förekommit märks främst de länder som uppstått ur det forna Sovjetunionen.
Nämnas bör även Somalia, där man numera skriver ortnamnen på somaliska med användande av det latinska
alfabetet, vilket medför att stavningen har ändrats. I länder vilkas språk skrivs med andra skriftsystem kan det
ibland förefalla som om en ort (etc.) har bytt namn trots att det egentligen bara är translittereringssystemet
som har ändrats (se vidare nedan under resp. land). I flertalet länder är företeelsen namnbyte betydligt
begränsad. Vid namnbyten följer i princip omvärlden med, men inte alltid. Undantag förekommer i fråga
om vissa mycket etablerade namn, vilket anges i det nedanstående. I fråga om några länder bibehåller vi
148 Så är ofta fallet i fråga om huvudstäder och större och/eller mer kända orter etc.
149 Härvid utgör Sydafrika ett undantag. Se vidare under ”Exonymer, Sydafrika”.
II.2.2.2.1 Armenien
Gjumri (Leninakan)
Vanadzor (Kirovakan)
II.2.2.2.2 Azerbajdzjan
Ganja (Kirovabad)
II.2.2.2.3 Estland
Kuressaare (Kingisepp)
II.2.2.2.5 Kazakstan157
Aktau (Sjevtjenko)
Astana (Akmola; ännu tidigare: Tselinograd)
Atyrau (Gurjev)
Sjymkent (Tjimkent)
Taraz (Dzjambul; kaz. Zjambyl, en. Dzhambul, fr. Dchamboul, ty. Dschambul)
II.2.2.2.6 Kirgizistan
Bisjkek (Frunze)
II.2.2.2.7 Lettland
Aizkraukle (le. Stučka)
II.2.2.2.8 Litauen
Marijampolė (Kapsukas)
Visaginas (lit. Sniečkus)
II.2.2.2.9 Moldavien
Bălţi (Beltsy)
Chisinau (Kisjinjov)
II.2.2.2.10 Tadzjikistan
Chudzjand (Leninabad; tadzj. Leninobod)
Qurghonteppa (Kurgan-Tiube)
Vahdat (Ordzjonikidzeabad)
II.2.2.2.11 Turkmenistan
Balkanabat (Nebit-Dag)
Daşoguz (Tasjauz)
Türkmenabat (Tjardzjou)
Türkmenbaşy158 (Krasnovodsk)
II.2.2.2.12 Ukraina
Bila Tserkva (Belaja Tserkov), Charkiv (Charkov), Chmelnytskyj (Chmelnitskij), Horlivka (Gorlovka), Ivano–Frankivsk
(Ivano–Frankovsk), Krementjuk (Krementjug), Kryvyj Rih (Krivoj Rog), Lviv (Lvov), Makijivka (Makejevka),
Mykolajiv (Nikolajev), Rivne (Rovno), Slovjansk (Slavjansk), Ternopil (Ternopol), Tjerkasy (Tjerkassy), Tjernihiv
(Tjernigov), Tjernivtsi (Tjernovtsy), Vinnytsia (Vinnitsa), Zaporizjzja (Zaporozje) och Zjytomyr (Zjitomir) samt,
här med ”nygamla” namn, Altjevsk (Kommunarsk) och Mariupol (Zjdanov).
Observera också att många orter i Ukraina relativt nyligen har bytt namn, särskilt sedan 2016 till följd av
lagar om avlägsnande av ortnamn med koppling till den kommunistiska tiden. Till följd av sådana ytterligare
namnbyten kan det förekomma fyra namnformer för vissa orter: det nya ukrainska namnet, den ryska
Svenska (ny ukrainsk form) Ny rysk form Gammal ukrainsk form Gammal rysk form
Dnipro Dnepr Dnipropetrovsk (–2016) Dnepropetrovsk
Kadijivka Kadijevka Stachanov (–2016) Stachanov
Dniprodzerzjynsk
Kamjanske Kamenskoje Dneprodzerzjinsk
(–2016)
Kropyvnytskyj Kropivnitskij Kirovohrad (–2016) Kirovograd
Vorosjylovhrad
Luhansk Lugansk Vorosjilovgrad
(–1990)
Däremot använder vi fortfarande de gamla (dvs. etablerade eller ryska) namnen i följande tre fall (här
angivna med den ukrainska formen inom parentes): Kiev (Kyjiv), Odessa (Odesa) och Tjernobyl (Tjornobyl).
Se även nedan under ”Exonymer, Ukraina”.
II.2.2.2.13 Vitryssland
Babrujsk (Bobrujsk), Baranavitjy (Baranovitji), Barysau (Borisov), Homel (Gomel), Hrodna (ry. och pol. Grodno),
Mahiljou (Mogiljov/Mogilev), Navapolatsk (Novopolotsk), Vitsebsk (Vitebsk) m.fl.
159 Den form som (i svensk translitterering) användes på svenska från 1990 och fram till det senare namnbytet.
160 Den form som (i svensk translitterering) användes på svenska under Sovjettiden.
161 De nya namnen används endast i de fyra här angivna fallen. Många andra städer har relativt nyligen bytt namn och i de stora
flertalet av dessa fall använder vi i dessa fall, liksom i varierande utsträckning engelskan, franskan och tyskan, fortfarande de
gamla koloniala namnen, bl.a. i fråga om mångmiljonstäderna Bombay (Mumbai), Calcutta (Kolkata), Madras (Chennai) och
Bangalore (Bengaluru) m.fl. (se vidare nedan under ”Exonymer, Indien”).
162 Den stora banken heter fortfarande ”Bank of Baroda”.
163 Huvudstad i territoriet Nunavut, som omfattar ett område där invånarna i första hand talar inuktitut, en variant av inuit
(”östeskimåiska”), m.a.o. den nordöstra delen av Kanada.
164 Detta är bara ett illustrerande exempel – även många andra orter har nu ett officiellt namn med ”Bad”.
II.3 EXONYMER
II.3.1 Exonymer – principer
Med exonymer avses som tidigare sagts fall där samma ort (stadsdel, provins/region/landskap165, 166, halvö167,
ö, ögrupp eller sjö168) har olika namn på olika språk169. Exonymer och alternativa namn på självständiga
stater tas inte upp i materialet170; för att undvika en onödig upprepning hänvisas här till Iate.
På grund av syftet och utrymmet tas här upp nästan uteslutande moderna, och alltså inte historiska,
geografiska namn171. I andra än geografiska sammanhang kan exonymer också avse namn på språk,
folkgrupper m.m. som getts av utomstående, men det faller utanför ämnet för detta material (se dock
vissa fotnoter längre fram).
I princip följer vi det officiella språket i respektive land (se vidare under respektive land). Vid översättning
måste man dessutom känna till att vissa orter m.m. har andra namn på andra språk. Därför anges för varje
land de viktigaste exonymerna inte bara på svenska utan även på engelska, franska och tyska.
Här redovisas även (i vissa fall mycket) små stavningsvarianter (vid translitterering, om dessa utgör
undantag från respektive huvudregel), som i vissa fall endast består av en dubbelteckning eller utebliven
dubbelteckning. Det är omöjligt att dra en klar gräns mellan ”äkta” och ”falska” exonymer. Praktiskt skulle
en sådan metod också framtvinga två olika parallella listningssystem.
165 För (historiska) landskap används ofta exonymer. För nutida administrativa regioner föredrar man de inhemska namnen.
Man kan t.ex. säga att ”det franska landskapet Savojen (fr. Savoie) är uppdelat på departementen Haute-Savoie och Savoie”.
Generellt sett har landskapsnamn genom EU återfått sin roll på grund av satsningen på regioner.
166 Namn på världsdelar omnämns här bara på svenska. Överstatliga regioner tas upp i lämpliga fall men inte där namnet enbart
hänför sig ett väderstreck (Nord-, Väst-, Öst-, Syd-), som Västafrika eller Östeuropa, vilka också är svåra att exakt definiera.
167 Ledet ”kap” försvenskas ofta i fråga om vissa mer kända uddar, främst i den östra hemisfären, t.ex. Kap Corse (fr. Cap Corse),
Kap Ortegal (sp. Cabo Ortegal), Kap Spartivento (it. Capo Spartivento). Detta element utelämnas dock i den följande översikten.
Engelskan, franskan och tyskan har också motsvarande anpassningar i dessa fall. De många uddar (med svensk namnan-
passning) i Australien och Nya Zeeland som bär väderstrecksnamn utelämnas också, t.ex. Nordvästkap (en. Cape North West,
fr. Cap Nord-Ouest, ty. Nordwestkap).
168 I framställningen utelämnas sjön Kaspiska havet (kaz. Kaspii Tenizi, pe. Daryā-ye Khazar, ry. Kaspijskoje more), som har fem
olika kuststater.
169 Antarktis utelämnas i denna framställning.
170 Namn på självständiga stater (inkl. Västsahara) omnämns här alltså bara på svenska. För andra språk, se Publikationshandboken
eller Utrikes namnbok, där man finner uppgifter av typen Slovenien (en. Slovenia, fr. Slovénie, ty. Slowenien).
171 Ruinstäder och utgrävda fornlämningar tas inte upp. Exempel härpå är bl.a. Mykene (gr. Mikíne, en. Mycenae, fr. Mycènes, i
Grekland), Troja (tu. Truva, gr. Tría, en. Troy, fr. Troie, i Turkiet) och Karthago (ar. Qartāja, en. Carthago, fr. Carthage, i Tunisien).
Ett liknande förhållande från modern tid gäller för de nazistiska förintelselägren Auschwitz (det tyska namnet på staden
Oświęcim) och Birkenau (pol. Brzezinka) i södra Polen.
172 T.ex. att ”Lac Kivu” på gränsen mellan Demokratiska republiken Kongo och Rwanda på svenska kallas Kivusjön och omvänt
att Storsjön på tyska blir ”Storsee”, eller att t.ex. de danska öarna Læsø och Samsø på engelska heter ”Læs Island” och ”Sams
Island” (åtminstone enligt EB) och att Bouvetön på norska heter ”Bouvetøya” och på franska ”Île Bouvet” osv.
173 ”Väst-”, ”Norra” m.fl. (på svenska t.ex. Nordön/Nya Zeelands Nordö, en. North Island).
174 T.ex. North Carolina (”Norra Carolina”, i Förenta staterna) och Dornogovi (”Östra Govi”, i Mongoliet). I helt självklara fall tar mate-
rialet inte heller upp denna typ av varianter på andra språk, som förfranskade och förtyskade namnformer för bl.a. zambiska
provinser, t.ex. North-Western Province (fr. Province Nord-Occidentale, ty. Nordwestprovinz). Undantag är sådana fall där det
är provinser, regioner eller Nuts-områden som försvenskas, t.ex. Östra Makedonien (gr. Anatolikí Makedonía, i Grekland) och
Norra Darfur (ar. Shamāl Dār Fūr, en. North Darfur, i Sudan).
175 Förkortning för ”nomenklatur för statistiska territoriella enheter”. Nuts-nomenklaturen, som syftar till att lättare kunna jäm-
föra olika territoriella enheter inom EU, är hierarkiskt uppbyggd med tre olika nivåer, där Nuts 1-områden är stora regioner/
landsdelar, Nuts 2-områden mellanstora regioner/provinser och Nuts 3 mindre administrativa enheter. Exempelvis är Sverige
uppdelat i de tre Nuts 1-områdena Östra, Södra och Norra Sverige. På Nuts 2-nivå är det sistnämnda området uppdelat i
Norra Mellansverige, Mellersta Norrland och Övre Norrland. Övre Norrland består i sin tur av Nuts 3-områdena Västerbottens
län och Norrbottens län.
176 I fråga om Nuts-områden utelämnas sådana fall då dessa angliseras, förfranskas eller förtyskas, t.ex. den nederländska
provinsen/Nuts 2-området Noord-Brabant (fr. Brabant septentrional).
177 Samma tendens förekommer i andra språk, exempelvis i fråga om de taiwanesiska öarna Lüdao (med äldre transkription: Lu
Tao, ibl. äv. på sv. ”Gröna ön”, en. Green Island, fr. Île Verte, ty. Grüne Insel) och Lanyu (en. Orchid Island, fr. Île des Orchidées,
ty. Orchidéeninsel).
II.3.2.1.2 Finland
Officiella språk är finska och svenska183. Tvåspråkigheten innebär att ett stort antal orter (m.m.) har dubbla
namnformer på finska och svenska. I sådana fall använder vi genomgående det svenska namnet184. Lägg
märke till följande orter (med det finska namnet inom parentes): huvudstaden Helsingfors (Helsinki), dess
förorter Esbo (Espoo) och Vanda (Vantaa) samt städerna Björneborg (Pori), Borgå (Porvoo), Fredrikshamn
(Hamina), Hangö (Hanko), Idensalmi (Iisalmi), Kajana (Kajaani), Lahtis (Lahti), Nyslott (Savonlinna), Nystad
(Uusikaupunki), Nådendal (Naantali), Raumo (Rauma), Sankt Michel (Mikkeli), Tammerfors (Tampere),
Tavastehus (Hämeenlinna), Torneå (Tornio), Uleåborg (Oulu), Vasa (Vaasa), Villmanstrand (Lappeenranta)
och Åbo (Turku) m.fl. Observera också särskilt de orter som (2015) har svensktalande majoritet: Ekenäs
(Tammisaari), Jakobstad (Pietarsaari), Kristinestad (Kristiinankaupunki), Nykarleby (Ususikaarlepyy) m.fl.185.
Märk vidare följande:
Nuts 1-området Finländska fastlandet (Manner-Suomi).
Nuts 2-områdena Helsingfors-Nyland (Helsinki-Uusimaa), Norra och Östra Finland (Pohjois- ja Itä-Suomi),
Södra Finland (Etelä-Suomi) och Västra Finland (Länsi-Suomi).
II.3.2.1.3 Norge190
Officiellt språk är norska191 och vi använder de norska namnen och de specifika bokstäverna æ och ø192,
utom i fråga om
– öarna Björnön (no. Bjørnøya, en. Bear Island, fr. Île aux Ours, ty. Bäreninsel), Spetsbergen (no. och en.
Spitsbergen, fr. Spitzberg, ty. Spitzbergen), Vitön (no. Kvitøya, en. Kvit Island, fr. Île blanche, ty. Kvitöya),
Bouvetön (no. Bouvetøya, en. Bouvet Island, fr. Île Bouvet, ty. Bouvetinsel) samt udden Nordkap (no. Nordkapp,
sami. Davvinjárgga, en. North Cape, fr. Cap Nord).
186 På Åland motsvaras regionförvaltningsverken av Statens ämbetsverk på Åland (Ahvenanmaan valtionvirasto) vars verksam-
hetsområde omfattar landskapet Åland.
187 Se lagen om regionalförvaltningsverken (896/2009) och statsrådets förordning om regionförvaltningsverken (906/2009).
188 Östra Nyland slogs vid årsskiftet 2010/11 samman med Nyland.
189 Se fotnot om detta under ”Sverige”.
190 Inklusive Svalbard och Jan Mayen.
191 Norge har dessutom några erkända minoritetsspråk: olika varianter av samiska samt kvänska (eg. en finsk dialekt). Finnmark
fylke heter på nordsamiska Finnmárku och på kvänska Ruija.
192 Engelskan och franskan bibehåller också dessa eller ersätter dem med ”ae” respektive ”oe” medan tyskan föredrar ”ä” och ”ö”.
II.3.2.1.4 Danmark
Officiellt språk är danska193 och vi använder de danska namnen och de specifika bokstäverna æ och ø (se
fotnot om detta under ”Norge”), utom i fråga om
– huvudstaden Köpenhamn (da. København, en. Copenhagen, fr. Copenhague, ty. Kopenhagen) samt Nuts
2-områdena Huvudstadsområdet (da. Hovedstaden) och Mittjylland (da. Midtjylland). Vi använder svenskt
ä i fråga om ön och Nuts 2-området Själland (da. Sjælland, en. Zealand, fr. och ty. Seeland)194. Däremot
skriver vi numera Frederikshavn (och inte längre ”Fredrikshamn”).
Trots att en del lokala myndigheter föredrar att skriva ortnamn med ”aa”, är det på danska alltid korrekt att
skriva med ”å”: Åbenrå (da. Åbenrå eller Aabenraa, ty. äv. Apenrade), Ålborg (da. Ålborg eller Aalborg) och
Århus (da. Aarhus el. Århus)195.
Övriga exonymer på andra språk: städerna Haderslev (ty. äv. Hadersleben), Helsingör (en. Elsinore, fr. äv.
Elseneur), Ribe (ty. äv. Ripen), Sønderborg (ty. Sonderburg) och Tønder (ty. Tondern), landskapet Sønderjylland
(en. South Jutland, fr. Jutland-du-Sud, ty. Nordschleswig), halvöarna Jylland (en. och fr. Jutland, ty. Jütland)
och Skagens Odde (en. The Skaw) samt öarna Als (ty. Alsen), Fyn (en. Funen, fr. Fionie, ty. Fünen) och Rømø
(ty. Röm).
II.3.2.1.4.1 Färöarna (fär. Føroyar, da. Færøerne, en. Faeroe/Faroe Islands, fr. Îles Féroé, ty.
Färöer)
Officiella språk är det inhemska språket färöiska samt danska. Vi använder numera de färöiska (och inte
längre de danska) namnen, t.ex. i fråga om huvudstaden Tórshavn (da. Thorshavn196) och öarna Streymoy
(da. Strømø) och Suðuroy (da. Suderø), samt de specifika bokstäverna æ, ø (se fotnot om detta under
”Norge”) och ð197.
II.3.2.1.5 Island
Officiellt språk är isländska och vi använder genomgående de isländska namnen198 och de specifika
isländska bokstäverna æ, þ och ð199 men skriver Reykjavik utan akut accent på i.
II.3.2.2.2 Lettland
Officiellt språk är lettiska206 och vi använder de lettiska namnen utom i fråga om
– huvudstaden/Nuts 3-området Riga (le. Rīga)207, de fyra landskapen tillika Nuts 3-områdena Kurland (le.
Kurzeme, en. Courland, fr. Kourland), Lettgallen (le. Latgale, ry. Latgola, en. Latgalia el. Latgallia, fr. Latgalie),
Livland (le. Vidzeme, en. Livonia, fr. Livonie) och Semgallen (le. Zemgale, en. Semigalia el. Semigallia, fr.
Semgale) samt udden Domesnäs (äv. Kolkas udde, le. Kolkasrags, en. Cape Kolka el. ibl. Point kolka, ty. Kap
Kolka el. ibl. Kap Domesnäs el. Horn von Kolka, liv. Kūolka nanā, ry. Mys Domesnes).
Övriga exonymer på andra språk utgörs av mer eller mindre obsoleta namn på tyska (och ryska), t.ex. i fråga
om städerna Daugavpils (ry. Dvinsk, ty. Dünaburg), Jēkabpils (ty. Jakobstadt), Jelgava (ty. Mitau), Kuldīga
(ty. Goldingen), Liepāja (ty. Libau), Rēzekne (ry. Rezjitsa, ty. Rositten), Valmiera (ty. Wolmar) och Ventspils (ty.
Windau).
II.3.2.2.3 Litauen
Officiellt språk är litauiska208 och vi använder de litauiska namnen, utom i fråga om
– landskapet Samogitien (lit. Žemaitija, en. Samogitia, fr. Samogitie, ty. äv. Unterlitauen), Nuts 2-regionen
Huvudstadsregionen (lit. Sostinės regionas) samt landtungan Kuriska näset (lit. Kuršių nerija, en. Curonian
Spit el. Courland Spit, fr. Cordon littoral de Courlande el. Cordon des Coures, ty. Kurische Nehrung, ry.
Kursjskaja kosa).
I fråga om Nuts 3-områdena, vilka är uppkallade efter respektive huvudort, använder vi nominativformen
och inte genitivformen: Alytus (lit. Alytaus apskritis), Kaunas (lit. Kauno apskritis), Klaipėda (lit. Klaipėdos
apskritis), Marijampolė (lit. Marijampolės apskritis), Panevėžys (lit. Panevėžio apskritis), Šiauliai (lit. Šiaulių
apskritis), Tauragė (lit. Tauragės apskritis), Telšiai (lit. Telšių apskritis), Utena (lit. Utenos apskritis) och Vilnius
(lit. Vilniaus apskritis).
202 Observera att Ösel och Dagö förutom att de är öar med svenska namn utgör egna län. I fall då estländska län anges i tabell-
form bör man använda de estniska namnen på dessa län med de svenska inom parentes.
203 De byar som har officiella svenska och estniska namn är samtliga byar på Nuckö, t.ex. Birkas (es. Pürksi), samt Bakbyn (es.
Tagaküla), Lillängin (es. Väikeheinamaa) och Storbyn (es. Lõunaküla) på Nargö.
204 Detta gäller för allmänna sammanhang. Utöver dessa namn bör man i texter som specifikt gäller svenskbygderna och deras
svenskspråkiga befolkning använda svenska namnformer även i de fall där dessa inte är officiella. För mer information, se NE
(tabellen ”Geografiska namn” under ”Estland”) och Blomqvist, Marianne, Svenska ortnamn i Estland med estniska motsvarigheter
(Svenska folkskolans vänner, 2000).
205 I vissa historiska sammanhang används namnformerna Reval och Dorpat även på svenska.
206 Lettiskan är modersmål för drygt halva befolkningen. Cirka en fjärdedel talar ryska som modersmål (främst i Riga och längst
i öster).
207 Däremot skriver vi som på lettiska i fråga om provinsen/Nuts 3-området Pierīga.
208 De största minoritetsspråken är polska och ryska med ca 6 % vardera.
II.3.2.3.2 Irland
Officiella språk är iriska och engelska, det dominerande modersmålsspråket. Trots iriskans starka ställning
använder vi genomgående de engelska namnen, även i de fall där endast det iriska namnet är officiellt,
dvs. i fråga om flertalet ortnamn i de officiellt iriskspråkiga gaeltacht-områdena213.
209 Detta historiska landskap omfattar en del av Kaliningradområdet samt Klaipėdos kraštas (ty. Memelland/Memelgebiet, en.
Klaipėda Region), dvs. den del av nuvarande Litauen, runt staden Klaipėda (ty. Memel), som fram till 1918 tillhörde Tyska
riket.
210 I Wales har även walesiska (kymriska) officiell status och walesiska namn har i flera fall officiellt ersatt de engelska: exempelvis
heter den stad som tidigare kallades Carnarvon numera officiellt Caernarfon och halvön ”Lleyn” heter nu Llŷn. Där dubbla
namnformer förekommer använder vi normalt de engelska, t.ex i fråga om ön Anglesey (wale. Ynys Môn). Storbritannien har
dessutom ett antal erkända minoritetsspråk: iriska, scots (lågskotska), korniska och skotsk gaeliska. Även manx på Isle of Man
är erkänt. Ön Lewis i Yttre Hebriderna heter på skotsk gaeliska Leòdhas. På Kanalöarna har franska officiell status tillsammans
med engelskan på Jersey. Dessutom förekommer de romanska (normandiska) dialekterna jèrriais, guernésiais och sercquiais.
211 Utöver vad som här nämns förekommer på svenska ibl. namnet Östangeln för regionen East Anglia.
212 Shetlandsöarna och Orkneyöarna kallas tillsammans Northern Isles.
213 Detta gäller t.ex. orter som Gweedore (ir. Gaoth Dobhair) el. Spiddal (ir. An Spidéal) eller ögruppen Aranöarna (en. Aran Islands,
ir. Oileáin Árann). Ett särfall är Dingle (ir. Daingean Uí Chúis el. An Daingean), som trots att orten ligger i ett gaeltacht-område
har en officiellt erkänd engelsk form. Exempel på några iriska namn på orter i övriga delar av Irland: huvudstaden Dublin
heter på iriska Baile Átha Cliath och städerna Cork och Limerick heter Corcaígh respektive Luimneach.
II.3.2.4.2 Belgien
Officiella språk är nederländska (över 50 %, i Flandern och Bryssel), franska (ca 35 %, i Vallonien och Bryssel)
och tyska (ca 1 %, längst i öster). Vi använder de lokala namnen215 på respektive språk, utom i fråga om
– huvudstaden tillika regionen/Nuts 1-området Bryssel216 (fr. Bruxelles, nl. Brussel, ty. Brüssel, en. Brussels),
staden Brygge217 (nl. Brugge, fr. och en. Bruges, ty. Brügge), regionerna (=delstaterna)/Nuts 1-områdena
Flandern (nl. Vlaanderen, fr. Flandre, en. Flanders) och Vallonien (fr. Wallonie, nl. Wallonië, ty. Wallonien,
en. Wallonia) samt provinserna/Nuts 2-områdena Flamländska Brabant (nl. Vlaams Brabant, fr. Brabant
flamand, ty. Flämisch-Brabant, en. Flemish Brabant), Vallonska Brabant (fr. Brabant wallon, nl. Waals-Brabant,
ty. Wallonisch-Brabant, en. Walloon Brabant), Västflandern (nl. West-Vlaanderen, fr. Flandre occidentale,
ty. West-Flandern, en. West Flanders) och Östflandern (nl. Oost-Vlaanderen, fr. Flandre orientale, ty. Ost-
Flandern, en. East Flanders).
Övriga exonymer på andra språk218:
Flandern: städerna Aalst (fr. Alost), Gent (fr. Gand, en. Ghent), Ieper (fr. och en. Ypres, ty. Ypern)219, Kortrijk (fr.
och en. Courtrai), Leuven (fr. och en. Louvain, ty. Löwen)220, Lier (fr. Lierre), Mechelen (fr. Malines, ty. Mecheln,
en. ibl. Mechlin), Oostende (fr. och ty. Ostende, en. Ostend)221 och Tongeren (fr. Tongres, ty. Tongern) m.fl.,
Bryssel-förorten Sint-Genesius-Rode (fr. Rhode-Saint-Genèse), staden tillika provinsen Antwerpen (fr. Anvers,
214 Nederländerna har fem erkända regionala språk, främst (väst)frisiska i Friesland. Ön Terschelling heter på frisiska Skylge.
215 I fråga om stadsdelar och adresser i landets tvåspråkiga huvudstad bör vi helst använda båda namnen med det franska
namnet först, t.ex. för stadsdelen Laeken/Laken.
216 Som region/Nuts 1-område är det fullständiga namnet Huvudstadsregionen Bryssel (fr. région de Bruxelles-Capitale, nl. Brussels
Hoofdstedelijk Gewest, ty. Region Brüssel-Hauptstadt, en. Brussels-Capital Region).
217 Däremot skriver vi Zeebrugge. Se nedan.
218 Ett stort antal orter i Flandern har parallella franska namn och många orter i Vallonien parallella nederländska namn.
219 I vissa historiska sammanhang används ofta den tyska namnformen Ypern även på svenska.
220 På svenska används här ofta felaktigt den franska namnformen ”Louvain”. Däremot finns i Vallonien det franskspråkiga uni-
versitetet Louvain-la-Neuve, beläget i staden Ottignies-Louvain-la-Neuve.
221 På svenska används ofta formen ”Ostende” (med svenskt uttal), men den korrekta formen är Oostende.
II.3.2.4.3 Luxemburg
Officiella språk är franska, tyska och luxemburgiska223. Vi använder de franska namnformerna (som ofta
egentligen är tyska) och inte de alternativa formerna på luxemburgiska, utom i fråga om
– huvudstaden Luxemburg (fr. och en. Luxembourg, lux. Lëtzebuerg, it. Lussemburgo) samt landsdelarna
Gutland (fr. och en. äv. Bon Pays, lux. Guttland) och Ösling (fr. och en. Oesling, lux. Éislak).
222 Vi gör på svenska en åtskillnad i stavningen mellan å ena sidan Storhertigdömet Luxemburg och dess homonyma huvudstad
och å andra sidan den belgiska provinsen Luxembourg.
223 En standardiserad variant av den i landet allmänt talade tyska dialekten moselfrankiska.
224 Tyskland har fem officiella minoritesspråk, bl.a. danska och frisiska (nordfrisiska, längst i norr) samt hög- och lågsorbiska (i
Lausitz). Staden Flensburg heter på danska Flensborg och staden Cottbus heter på lågsorbiska Chóśebuz.
225 Det kan också nämnas att städerna Wittenberg och Eisleben numera officellt heter Lutherstadt Wittenberg och Lutherstadt
Eisleben.
226 Franskan har en generell tendens att ersätta slutledet -burg med ”-bourg”, t.ex. i fråga om Altenburg (fr. Altenbourg), Aschaffenburg
(fr. Aschaffenbourg), Augsburg (fr. Augsbourg), Bernburg (fr. Bernbourg), Coburg (fr. Cobourg), Duisburg (fr. Duisbourg), Magdeburg
(fr. Magdebourg), Marburg (fr. Marbourg), Merseburg (fr. Mersebourg), Neubrandenburg (fr. Neubrandenbourg), Offenburg (fr.
Offenbourg), Oldenburg (fr. Oldenbourg), Ratzeburg (fr. Ratzebourg), Wolfsburg (fr. Wolfsbourg) och Weilburg (fr. Weilbourg),
och använder utöver här redovisade namnformer ibland namnformer som ”Rendsbourg”, ”Bad Harzbourg” osv. (i stället för
Rendsburg, Bad Harzburg osv.).
227 Ett antal städer (Köln, Dresden m.fl.) har dessutom gett namn åt olika Nuts 2-områden.
II.3.2.5.2 Tjeckien
Officiellt språk är tjeckiska234 och vi använder de tjeckiska namnen, utom i fråga om
– huvudstaden tillika Nuts 2- och Nuts 3-området Prag (tj. som stad och Nuts 2-område: Praha, som Nuts
3-område: Hlavní město Praha; en. och fr. Prague), (de historiska) landskapen/landsdelarna Böhmen (tj. Čechy,
en. Bohemia, fr. Bohême), Mähren (tj. Morava, en. Moravia, fr. Moravie) och Schlesien (tj. [České] Slezsko,
ty. Mährisch-Schlesien, Österreichisch-Schlesien, Tschechisch-Schlesien el. Sudetenschlesien, en. [Czech]
Silesia, fr. Silésie), Nuts 2- tillika Nuts 3-områdena Mellersta Böhmen (tj. som Nuts 2-område: Střední Čechy,
som Nuts 3-område: Středočeský kraj) och Mähren-Schlesien (tj. som Nuts 2-område: Moravskoslezsko, som
Nuts 3-område: Moravskoslezský kraj), Nuts 2-områdena Mellersta Mähren (tj. Střední Morava), Nordvästra
Tjeckien (tj. Severozápad), Nordöstra Tjeckien (tj. Severovýchod), Sydvästra Tjeckien (tj. Jihozápad) och Sydöstra
Tjeckien (tj. Jihovýchod) samt Nuts 3-området Södra Böhmen (tj. Jihočeský kraj).
I fråga om de Nuts-3 områden som är uppkallade efter sin huvudort använder vi på svenska huvudortens
namn medan man på tjeckiska använder adjektiviska namnformer enligt följande: Hradec Králové (tj.
Královéhradecký kraj), Karlovy Vary (tj. Karlovarský kraj), Liberec (tj. Liberecký kraj), Olomouc (tj. Olomoucký
kraj), Pardubice (tj. Pardubický kraj), Plzeň (tj. Plzeňský kraj), Ústí nad Labem (tj. Ústecký kraj) och Zlín (tj.
Zlínský kraj).
Övriga exonymer på andra språk (i detta tidigare österrikiska land har flertalet orter parallella tyska
namnformer): städerna Karlovy Vary (ty. Karlsbad), Mariánské Láznĕ (ty. samt ibl. äv. en. och fr. Marienbad),
Ústí nad Labem (ty. Aussig), Plzeň (ty. och fr. samt ibl. äv. en. Pilsen), České Budějovice (ty. Budweis), Pardubice
(ty. Pardubitz), Liberec (ty. Reichenberg), Hradec Králové (ty. Königgrätz), Ostrava (ty. Ostrau), Olomouc (ty.
Olmütz), Brno (ty. Brünn) m.fl.
228 Saarland förvaltades tidigare av Frankrike och ett antal orter har franska exonymer: Saarlouis (fr. ibl. Sarrelouis), St. Ingbert (fr.
ibl. Saint-Ingbert), Homburg (fr. Hombourg), Merzig (fr. Mercy) och Sankt-Wendel (fr. Saint-Wendel).
229 De mindre förbundsländerna är samtidigt Nuts 2-områden.
230 Bayern delas in i Niederbayern (en. Lower Bavaria, fr. Basse-Bavière) och Oberbayern (en. Upper Bavaria, fr. Haute-Bavière).
231 Består av Oberfranken (en. Upper Franconia, fr. Haute-Franconie) och Unterfranken (en. Lower Franconia, fr. Basse-Franconie).
232 Består av Niederlausitz (en. Lower Lusatia, fr. Basse-Lusace, lågs. Dolna Łužyca) och Oberlausitz (en. Upper Lusatia, fr. Haute-Lu-
sace, högs. Hornja Łužica).
233 Schwaben är dels en historisk region (uppdelad i Niederschwaben, Unterschwaben eller Schwäbisches Unterland, en. Lower
Swabia, och Oberschwaben eller Schwäbisches Oberland, en. Upper Swabia) som omfattar områden i förbundslandet
Baden-Würtemberg och Bayern, dels en administrativ enhet inom Bayeren.
234 Det finns ett stort antal officiellt erkända minoritetsspråk, bl.a. slovakiska, ukrainska, romani och vietnamesiska.
235 Kasjubiska har erkänd ställning som regionalt språk i Kasjubien. Staden Kartuzy (ty. Karthaus) heter på kasjubiska Kartuzë.
Dessutom har andra minoritesspråk erkänd ställning i vissa kommuner, bl.a. tyska inom ett område i Schlesien.
236 För Nuts 2-området, se avsnittet om Nuts 2-områden under ”Polen” nedan.
237 Med Masuriska sjöarna (pol. Jeziora Mazurskie, en. Masurian/Mazurian Lakes, fr. Lacs de Masurie, ty. Masurische Seen).
238 För Nuts 2-området, se avsnittet om Nuts 2-områden under ”Polen” nedan.
239 För Nuts 2-området, se avsnittet om Nuts 2-områden under ”Polen” nedan.
240 För Nuts 2-området, se avsnittet om Nuts 2-områden under ”Polen” nedan.
241 Trots att detta inte är etablerat förekommer försvenskningen ”Podkarpatien” (pol. med substantivform Podkarpacie, en.
Subcarpathia, fr. Subcarpathie, ty. Karpatenvorland).
II.3.2.5.5 Liechtenstein
Officiellt språk är tyska och vi använder de tyska namnformerna.
II.3.2.5.6 Österrike
Officiellt språk är tyska249 och vi använder de tyska namnen, utom i fråga om
– Nuts 1-områdena Södra Österrike (ty. Südösterreich), Västra Österrike (ty. Westösterreich) och Östra Österrike
(ty. Ostösterreich) samt förbundslandet/Nuts 2-området Tyrolen (ty. Tirol, en. och fr. Tyrol). Tecknet ß kan
på svenska ersättas med dubbelt s.
242 Däremot inte på rätoromanska. För orter inom detta språkområde använder vi de officiella tyska namnen (se ”Den tysktalande
delen”). Detta gäller även för orter vars officiella namn är tvåspråkigt, t.ex. i fråga om staden Disentis (officiellt Disentis/Mustér).
I vissa fall är det rätoromanska namnet som är det gällande officiella tyska namnet, t.ex. Scuol (äldre tysk form Schuls).
243 I fråga om tvåspråkiga områden räknas dessa till den tysk- resp. fransktalande delen beroende på vilket språk som är major-
itetsspråk, således räknas staden Biel och kantonen Bern till den tysktalande delen och staden och kantonen Fribourg samt
kantonen Valais till den fransktalande delen.
244 Denna delvis fransktalande stad heter numera officiellt Biel/Bienne. Bielsjön (ty. Bieler See el. Bielersee) heter på franska Lac
de Bienne.
245 Thunsjön (ty. Thuner See) heter på franska Lac de Thoune.
246 Zürichsjön (ty. Züricher See) heter på franska Lac de Zurich.
247 Denna är inte längre en kanton utan ett samlingsbegrepp för kantonerna Nidwalden och Obwalden.
248 Neuchâtelsjön heter på tyska Neuenburger See.
249 Slovenska (i södra Kärnten) samt kroatiska och ungerska (i Burgenland) är officiella minoritetsspråk. Staden Finkenstein am
Faaker See heter på slovenska Bekštanj.
II.3.2.5.7 Slovakien
Officiellt språk är slovakiska250 och vi använder de slovakiska namnen, utom i fråga om
– Nuts 2-områdena Mellersta Slovakien (slova. Stredné Slovensko), Västra Slovakien (slova. Západné Slovensko)
och Östra Slovakien (slova. Východné Slovensko).
I fråga om Nuts 2- och 3-området Bratislava (slova. Bratislavský kraj) och Nuts 3-områdena (som är uppkallade
efter sin huvudort) använder vi på svenska huvudortens namn medan man på slovakiska använder
adjektiviska namnformer enligt följande: Banská Bystrica (slova. Banskobystrický kraj), Košice (slova. Košický
kraj), Nitra (slova. Nitrianský kraj), Prešov (slova. Prešovský kraj), Trenčín (slova. Trenčianský kraj), Trnava (slova.
Trnavský kraj) och Žilina (slova. Žilinský kraj).
Exonymer på andra språk (landet tillhörde under lång tid Österrike–Ungern och flertalet orter har parallella
tyska och ungerska namnformer): huvudstaden Bratislava (ty. Preßburg, un. Pozsony), staden Košice (un.
Kassa, ty. Kaschau) och Donau-ön Žitný ostrov (un. Csallóköz, ty. Große Schüttinsel) m.fl.
II.3.2.5.8 Ungern
Officiellt språk är ungerska251 och vi använder de ungerska namnen, utom i fråga om
– Nuts 1-området Transdanubien252 (un. Dunántúl, en. Transdanubia, fr. Transdanubie), som består av Mellersta
Transdanubien (un. Közép-Dunántúl), Södra Transdanubien (un. Dél-Dunántúl) och Västra Transdanubien
(un. Nyugat-Dunántúl), Nuts 1- och 2-området Mellersta Ungern (un. Közép-Magyarország) samt Nuts
1-området Slättområdet och Norra Ungern (un. Alföld és Észak), som består av Norra slättområdet (un. Észak-
Alföld), Norra Ungern (un. Észak-Magyarország) och Södra slättområdet (un. Dél-Alföld). För Neusiedlersjön,
se under ”Österrike”.
Övriga exonymer på andra språk: i Ungern finns alltjämt en liten tysk minoritet och flera städer har parallella
tyska namnformer, t.ex. Debrecen (ty. Debreczin), Esztergom (ty. Gran), Győr (ty. Raab), Pécs (ty. Fünfkirchen),
Sopron (ty. Ödenburg), Székesfehérvár (ty. Stuhlweissenburg) och Szombathely (ty. Steinamanger) m.fl. samt
Balatonsjön (ty. Plattensee).
II.3.2.5.9 Slovenien
Officiellt språk är slovenska253 och vi använder de slovenska namnen, utom i fråga om
– Nuts 2-områdena Västra Slovenien (slove. Zahodna Slovenija) och Östra Slovenien (slove. Vzhodna
Slovenija), Nuts 3-områdena Mellersta Slovenien (slove. Osrednjeslovenska) och Sydöstra Slovenien (slove.
Jugovzhodna Slovenija), det historiska landskapet Krain (slove. Kranjska, en. Carniola, fr. Carniole, uppdelat
i tre mer moderna slovenska landskap, se nedan), platålandet och vindistriktet Karst (slove. Kras, it. Carso)
250 Det största minoritetsspråket är ungerska som talas av dygt en halv miljon (ca 10 % av befolkningen) längs gränsen mot
Ungern och i vissa kommuner har officiell ställning vid sidan av slovakiskan. Staden Komárno heter på ungerska Komárom.
251 Det finns åtta erkända minoritetsspråk, bl.a. tyska och romani.
252 Motsvarar västra Ungern. I det förgångna kallades detta område samt angränsande områden i grannländerna för Pannonien
(en. Pannonia, fr. Pannonie), ett namn som i viss mån håller på att återintroduceras.
253 I vissa områden har även italienska och ungerska officiell status. Staden Koper heter på italienska Capodistria.
II.3.2.6.3 Andorra
Officiellt språk är katalanska och vi använder de katalanska namnen.
Exonymer på andra språk: huvudstaden Andorra la Vella (fr. Andorre-la-Vieille).
263 Det traditionella men nästan utdöda språket är monegaskiska (eg. en italiensk [ligurisk] dialekt påverkad av occitanskan).
Monaco heter på monegaskiska Mu̍ negu.
264 I Gibraltar är engelska officiellt språk men befolkningen talar huvudsakligen den andalusiska (spanska) dialekten llanito.
265 Ett antal språk har officiell status regionalt (baskiska, galiciska och katalanska [under namnen katalanska och valencianska])
eller lokalt (den occitanska varieteten aranesiska i Val d’Aran i Katalonien). Även aragonesiska, asturiska och leonesiska åtnjuter
visst erkännande. Se vidare nedan.
266 Katalanskan, officiellt språk i regionerna Katalonien och Balearerna, är Spaniens näst största språk och modersmål för ca
10 miljoner. Dess dialekt på Balearerna kallas baleariska.Valencianska, officiellt språk i den autonoma regionen (här samma
som Nuts 2-området) Valencia (kat. Comunitat Valenciana), är en variant av katalanska.
II.3.2.6.4.2 Portugal
Officiellt språk är portugisiska268 och vi använder de portugisiska namnen, utom i fråga om
– huvudstaden Lissabon (port. Lisboa269, en. Lisbon, fr. Lisbonne), Nuts 1-området Portugisiska fastlandet
(port. Continente), Nuts 2-områdena Mellersta Portugal (port. Centro [PT]) och Norra Portugal (port. Norte)
samt ögruppen/Nuts 1- och 2-området Azorerna (port. och fr. Açores, port. som Nuts-område: Região
Autónoma dos Açores, en. Azores, ty. Azoren).
Övriga exonymer på andra språk: städerna Coimbra (fr. ibl. Coimbre) och Porto (en. ibl. Oporto), staden
tillika landskapet Bragança (fr. Bragance), landskapet Estremadura (fr. ibl. Estrémadoure), udden Kap São
Vicente (en. Cape St Vincent, fr. Cap Saint-Vincent) och ögruppen/Nuts 1- och 2-området Madeira (port.
som Nuts-område: Região Autónoma da Madeira, fr. Madère).
II.3.2.6.5 Italien
Officiellt språk är italienska270 och vi använder de italienska namnen, utom i fråga om271
– huvudstaden Rom (it. Roma, en. och fr. Rome), städerna Florens (it. Firenze, en. och fr. Florence, ty.
Florenz), Genua (it. Genova, en. Genoa, fr. Gênes), Mantua (it. Mantova, fr. Mantoue), Neapel (it. Napoli, en.
och fr. Naples), Padua (it. Padova, fr. Padoue), Turin (it. Torino) och Venedig (it. Venezia, en. Venice, fr. Venise),
Neapel-förorten Pompeji (it. Pompei, en. Pompeii, fr. Pompéi), Nuts 1-områdena272 Italienska öarna (it. Isole),
Mellersta Italien (it. Centro), Nordvästra Italien (it. Nord-Ovest), Nordöstra Italien (it. Nord-Est) och Södra
Italien (it. Sud) samt landskapen/regionerna tillika Nuts 2-områdena Abruzzerna (it. Abruzzo el. Abruzzi, en.
och ty. Abruzzi, fr. Abruzzes), Aostadalen (it., en. och ty. Valle d’Aosta, ty. ibl. Aostatal, fr. Vallée/Val d’Aoste),
Apulien (it. Puglia, en. Apulia, fr. Pouilles), Kalabrien (it. och en. Calabria, fr. Calabre), Kampanien (it. och en.
Campania, fr. Campanie), Ligurien (it. och en. Liguria, fr. Ligurie), Lombardiet (it. Lombardia, en. Lombardy, fr.
Lombardie, ty. Lombardei), Umbrien (it. och en. Umbria, fr. Ombrie) och Venetien (it. Veneto, en. Veneto el.
267 Staden Palma de Mallorca blir på engelska ”Palma of Majorca” och på franska ”Palma de Majorque”.
268 Mirandesiska är officiellt erkänt regionalt språk längst upp i nordost.
269 Port. som Nuts 2-område Área Metropolitana de Lisboa.
270 Tyska är i Sydtyrolen och franska i Aostadalen officiellt jämställda med italienskan. Dessutom är ett antal språk erkända
minoritetsspråk, bl.a. ladinska, friuliska (furlanska), slovenska och sardiska (på Sardinien). Staden Cortina d’Ampezzo heter på
ladinska Anpezo, medan Udine heter Udin på friuliska och Videm på slovenska. Staden Cagliari heter på sardiska Casteddu
de Callaris.
271 I vissa fall använder dessutom italienskan adjektiv utan motsvarighet i svenskan, t.ex. i fråga om Tiberön (it. Isola Tiberina,
en. Tiber Island, fr. Île du Tibre, ty. Tiberinsel) i Rom, Sorrentohalvön (it. Penisola Sorrentina, en. ibl. Sorrentine Peninsula) och
Amalfikusten (it. Costiera Amalfitana, fr. Côte Amalfitaine).
272 Det kan även tilläggas att Norditalien (Övre Italien) och Syditalien (Nedre Italien) på tyska ofta kallas ”Oberitalien” resp. ”Un-
teritalien”.
278 It. Stato della Città del Vaticano, lat. Status Civitatis Vaticanae, en. State of the Vatican City, fr. L’État de la Cité du Vatican, ty.
Staat Vatikanstadt. Utrikes namnbok nämner bara ”Heliga stolen”.
279 Ett betydande minoritetsspråk är ungerska (ca 7 % av befolkningen), koncentrerat till vissa delar av Transsylvanien). Andra
minoriteter är romer och tyskar. De större minoritetsspråken har erkänd ställning i vissa kommuner.
280 Södra delen av landskapet ligger i Bulgarien och heter Dobrudzja (i engelsk translitterering ”Dobrudzha”).
281 Det historiska landskapet Moldova är inte identiskt med staten Moldavien, som på rumänska och engelska heter just Mol-
dova men motsvarar det historiska landskapet Bessarabien (ru. Basarabia, ry. Bessarabija, en. Bessarabia, fr. Bessarabie) plus
den landrensa öster om floden Dnestr (Transnistrien) som brutit sig ur Moldavien.
II.3.2.7.4 Montenegro
Officiellt språk är montenegrinska (37 %), som skrivs med såväl det latinska som det kyrilliska alfabetet
(se ovan under ”Serbiska/montenegrinska”). Vi använder de officiella latinska montenegrinska namnen.
Vid sidan av montenegrinskan har även serbiska (44 %), bosniska, kroatiska och albanska officiell regional
ställning. Montenegrinskan står serbiskan mycket nära (se förklaring under ”Bosnien och Hercegovina”).
282 Kroatiskan skrivs med ett modifierat latinskt alfabet, varvid tecknet đ på svenska bör ersättas med dj.
283 Några minoritetsspråk, bl.a. italienska, har i vissa kommuner officiell status vid sidan av kroatiskan.
284 Den alternativa formen ”Esclavonie” hör hemma i historisk kontext.
285 Eftersom Kroatien under lång tid tillhörde Österrike–Ungern förekommer på tyska dessutom ett stort antal numera obsoleta
namnformer, som ”Essegg” el. ”Esseg” (ung. Eszék) för Osijek.
286 Bosniskan skrivs med samma modifierade latinska alfabet som kroatiskan (se fotnot under ”Kroatien”).
287 Med annan terminologi används den jekaviska varianten i stället för den ekaviska. Detta innebär exempelvis att ”flod” heter
rijeka (som på kroatiska) och inte reka (som på serbiska).
II.3.2.7.6 Kosovo290
Officiella språk är albanska (modersmål för ca 90 % av befolkningen) och serbiska291 (främst längst i norr,
skrivet med det kyrilliska alfabetet). Vi använder (åtminstone tills vidare) de mer etablerade serbiska
namnen292, t.ex. i fråga om städerna Kosovska Mitrovica (oftast bara ”Mitrovica”, alb. Mitrovica e Kosovës),
Peć (alb. Pejë, best. form Peja) och Uroševac (alb. Ferizaj). Själva namnet Kosovo är också det serbiska. På
albanska heter landet Kosova (obest. form Kosovë).
Undantag: huvudstaden Pristina (serb. Priština, alb. obest. form Prishtinë [best. form Prishtina], en. Prishtina).
II.3.2.7.7 Albanien
Officiellt språk är albanska293 och vi använder de albanska namnen i obestämd form, utom i fråga om
– huvudstaden Tirana (= best. form; obest. form Tiranë) samt Ohridsjön (alb. Liqeni Ohrit, mak. Ohridsko
ezero) och Prespasjön (alb. Liqeni i Prespës, mak. Prespansko ezero, gr. Limni megali Prespa, en. Greater
Prespa, fr. Lac [de] Prespa, ty. Prespasee; jfr dock äv. under ”Grekland”).
Övriga exonymer på andra språk (andra språk föredrar ofta bestämd form): städerna Gjirokastër (best. form:
Gjirokastra), Korçë (best. form: Korça, gr. Koritsa, aru. Curceaua, en. ibl. Korutsa), Shkodër (best. form: Shkodra,
ty. äv. Skutari) och Vlorë (best. form: Vlora, ty. äv. Valona [eg. det italienska namnet]), udden Kepi i Gjuhëzës
(en. Cape Glossa, fr. Cap Glossa, ty. Kap Glossa) och Shkodërsjön294 (alb. Liqeni e Shkodrës, mont. Skadarsko
jezero, en. Lake Shkodra el. Lake Scutari, ty. Skutarisee el. Shkodrasee).
II.3.2.7.9 Bulgarien297
Officiellt språk är bulgariska298, som skrivs med det kyrilliska alfabetet (se ovan under ”Bulgariska”), och
samma namnform skrivs vid translitterering ofta olika på svenska, engelska, franska och tyska. Vi använder
de bulgariska namnen i korrekt svensk translitterering, utom i fråga om huvudstaden Sofia (bul. Sofija), som
i egenskap av Nuts 3-område kallas Sofia (huvudstad) (bul. Sofija [stolitsa]), Nuts 1-områdena Norra och
sydöstra Bulgarien (bul. Severna i Jugoiztotjna Balgariija) och Sydvästra och södra mellersta Bulgarien (bul.
Jugozapadna i juzjna tsentralna Balgarija), Nuts 2-områdena Nordvästra Bulgarien (bul. Severozapaden),
Nordöstra Bulgarien (bul. Severoiztotjen, en. Severoiztochen), Norra mellersta Bulgarien (bul. Severen
tsentralen), Sydvästra Bulgarien (bul. Jugozapaden, en. Yugozapaden), Sydöstra Bulgarien (bul. Jugoiztotjen,
en. Yugoiztochen), Södra mellersta Bulgarien (bul. Juzjen tsentralen), Nuts 3-området Sofia (bul. Sofija),
vilket inte är identiskt med ”Sofia (huvudstad)” (se ovan), samt det historiska landskapet Östrumelien (bul.
Iztotjna Rumelija, en. Eastern Rumelia/Roumelia, fr. Roumélie orientale, ty. Ostrumelien, tu. Doğu Rumeli).
På engelska, franska och tyska används namnen på Nuts-områdena översatta till eller på sedvanligt sätt
translittererade till respektive språk. Ett antal städer har också gett namn åt kringliggande Nuts 3-områden.
Några exempel på diskrepanser mellan svenska, engelska, franska och tyska namnformer som uteslutande
beror på de olika translittereringssystemen målspråken emellan: städerna Dobritj (en. Dobrich, fr. Dobritch,
ty. Dobritsch), Pazardzjik (en. Pazardzhik, fr. Pazardjik, ty. Pasardschik) och Ruse (fr. Roussé, ty. Russe).
Övriga exonymer på andra språk: staden Pleven (en. ibl. Plevna).
II.3.2.7.10 Grekland
Officiellt språk är grekiska299, som skrivs med det grekiska alfabetet (se ovan under ”Grekiska”). Vi använder
de grekiska300 namnen i svensk translitterering301 302 (vissa namnformer skrivs vid translitterering ibland olika
på svenska, engelska, franska och tyska), utom i fråga om
295 I juni 2018 nåddes en överenskommelse mellan Grekland och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien om ett namnbyte
till ”Republiken Nordmakedonien”. Vid tidpunkten för publiceringen av denna handbok hade dock ett officiellt beslut om
namnbyte ännu inte fattats.
296 Fem språk är erkända som minoritetsspråk. Det mest betydande av dessa är albanskan (ca en tredjedel av befolkningen, i
nordväst). Staden Tetovo heter på albanska Tetovë (i best. form: Tetova, se vidare under ”Albanien”).
297 I fråga om landskapet Dobrudzja, se under ”Rumänien”.
298 Det största minoritetsspråket är turkiska, med stark koncentration till ett område i söder samt till Dobrudzja. Staden Kardzjali
heter på turkiska Kırcaali.
299 Det största minoritetsspråket är albanska (ca 5 %) som dock saknar erkänd ställning.
300 Dvs. de nygrekiska namnen i varieteten dimotiki (se vidare ovan under ”Grekiska”). Exonymerna på svenska (samt engelska,
franska och tyska) härrör ibland från att den äldre varieteten av grekiskan (katharevousa) dröjt sig kvar i olika namn och
utgörs ibland av de inhemska namnen på klassisk grekiska med den delvis annorlunda translittereringsmetod som därvid
tillämpas. Olika skrivsätt beror dessutom på användning av olika parallellt förekommande system för translitterering till det
latinska alfabetet, vilka egentligen inte är knutna till ett visst målspråk. Exempel på ovannämnda redovisas separat i det
följande.
301 I förteckningen redovisas dock även den officiella translittereringen Elot 743 i de fall då denna avviker från den svenska.
302 För de mellan Turkiet och Grekland omtvistade obebodda småöarna i Egeiska havet använder vi de grekiska namnen, bl.a.
i fråga om ögruppen Imia (tu. Kardak).
II.3.2.8.2 Cypern311
Officiella språk är grekiska312 (det större språket), som skrivs med det grekiska alfabetet, och turkiska (som
främst talas på norra Cypern, se vidare under ”Turkiet”). Vi använder, liksom oftast franskan och tyskan,
de traditionella (angliserade) namnen från den brittiska kolonialtiden och inte de officiella namnen på
grekiska eller turkiska (grekiskan har dessutom ett eget alfabet, se ovan under ”Grekiska”, och samma
namnform skulle vid translitterering ibland skrivas olika på svenska, engelska, franska och tyska), t.ex. i
fråga om huvudstaden Nicosia (gr. Lefkosía, tu. Lefkoşa, fr. Nicosie, ty. Nikosia), städerna Famagusta (gr.
Ammóchostos, tu. Gazimağusa, fr. Famagouste), Larnaca (gr. Lárnaka, tu. och ty. Larnaka) och Limassol
(gr. Lemesós, tu. Limasol el. Leymosun), huvudorten i den norra turkisktalande delen Kyrenia (tu. Girne, gr.
Kerínia, Elot: Kerýneia, fr. Kyrinia) samt den brittiska militärbasen Dhekelia (gr. Dekélia, tu. Dikelya).
Undantag: staden Pafos (gr. Páfos, tu. Baf, en., fr. och ty. Paphos) och Karpashalvön (gr. Karpasía, tu. Karpaz,
en. Karpass Peninsula).
II.3.2.9 Turkiet
Officiellt språk är turkiska313 och vi använder de turkiska namnen och om möjligt den specifika turkiska
bokstaven ı (i utan prick, t.ex. i fråga om staden Balıkesir, andra stavelsen)314, utom i fråga om
– staden och provinsen Urfa (tu. sedan 1984 officiellt Şanlıurfa, ”det ärorika Urfa”, kur. Riha), landsdelen
Anatolien (tu. Anadol, en. Anatolia, fr. Anatolie, ty. Anatolien el. Kleinasien), regionen Kurdistan (Norra Kurdistan,
tu. Kürdistan), de historiska landskapen315 Kappadokien (tu. Kapadokya, en. Cappadocia, fr. Cappadoce, ty.
äv. Kappadozien) och Lykien (tu. Likya el. Lisiya, en. Lycia, fr. Lycie), Gallipolihalvön (tu. Gelibolu Yarımdası)316
och dess sydspets Kap Hellas (tu. Teke Burnu-Abide) samt Seraljudden (tu. Sarayburnu, en. Seraglio Point, fr.
Pointe du Sérail, ty. Serailspitze; i Istanbul) och Prinsöarna317 (tu. Kizil Adalar, en. Princes Islands, fr. Îles des
Princes, ty. Prinzeninseln) i Marmarasjön.
För de mellan Turkiet och Grekland omtvistade småöarna i Egeiska havet, se fotnot under ”Grekland”.
311 Inkl. den endast av Turkiet erkända utbrytarstaten ”Turkiska republiken Nordcypern” (på norra Cypern, tu. Kuzey Kıbrıs Türk
Cumhuriyeti), ofta förkortat Nordcypern.
312 Se inledande förtydliganden under Grekland ovan.
313 Ett betydande minoritetsspråk är kurdiska (minst 15 % el. ca 15 milj., i den sydöstra delen). Huvudorten i Turkiska Kurdistan/
Norra Kurdistan Diyarbakır heter på kurdiska Amed.
314 Däremot tillämpar vi inte turkiskans omvända bruk av prick över versal. Vi skriver Istanbul och Izmir (inte İstanbul och İzmir). I
fråga om bokstäverna ö (Abdullah Öcalan, PKK-ledare) och ü (Abdullah Gül, president) missar man på engelska ofta att sätta
ut prickarna.
315 Dessa två tycks vara de enda historiska landskap som man refererar till i modern kontext. Övriga landskapsnamn (Frygien,
Kilikien m.fl.) är däremot rent historiska.
316 Halvön är uppkallad efter staden Gelibolu, som tidigare kallades Gallipoli.
317 På en av dessa öar, Heybeliada, ligger Seminariet på Halki/Halkiseminariet (tu. Rum Ortodoks Ruhban Okulu, gr. Ierá Theologikí
Scholí tis Chálkis, en. Halki seminary), en grekisk-ortodox teologisk skola. I just denna kontext använder vi öns grekiska namn
och dessututom den avvikande translittereringen Halki (i stället för Chalki).
II.3.2.10 De stater som uppstått ur före detta Sovjetunionen utöver Baltikum (Ryssland,
Vitryssland, Ukraina, Moldavien samt staterna i områdena Sydkaukasien och
Centralasien)
II.3.2.10.1 Ryssland (Ryska federationen)319
Officiellt språk är ryska320, som skrivs med det kyrilliska alfabetet (se ovan under ”Ryska”), varvid samma
namnform vid translitterering ofta skrivs olika på svenska, engelska, franska och tyska. I fråga om Ryssland,
och även dess delrepubliker (som Tatarstan, Tjetjenien m.fl.), använder vi de ryska namnen i korrekt svensk
translitterering321 (se härvid även ”Namnbyten” ovan), utom i fråga om
– staden Sankt Petersburg (ry. Sankt-Peterburg, en. Saint Petersburg, fr. Saint-Pétersbourg) och dess ingående
stadsdelar Kronstadt (ry. Kronsjtadt, en. Kronshtadt)322, Peterhof (ry. Petergof ) och Systerbäck (se nedan)
samt staden Novgorod (off. Velikij Novgorod, ”Stora Novgorod”, en. Veliky Novgorod, ty. Weliki Nowgorod);
– landskapet Ingermanland (ry. Izjorskaja zemlja, en. Ingria, fr. Ingrie, fi. Inkeri), landsdelen och republiken
Karelen323 (ry. Karelija, fi. och karel. Karjala, en. Karelia, fr. Carélie, ty. Karelien), landsdelarna/storregionerna
(ryska) Fjärran östern (ry. Dalnevostotjnyj el. Dalnij Vostok, en. Far East Russia, fr. Extrême-Orient russe, ty.
Russisch-Fernost), Nordkaukasien324 (ry. Severnyj Kavkaz, en. North Caucasus, fr. Région du Caucase Nord,
Ciscaucasie el. Caucase septentrional, ty. Nordkaukasusgebiet el. Ciskaukasien, tjetj. Q’ilbasaden Kavkaz)
och Sibirien (ry. Sibir, en. Siberia, fr. Sibérie), republikerna Adygeiska republiken (ry. Adygeja, ady. Adyge,
en. Adygea, fr. République des Adyguéens el. Adigey el. Adygeya, ty. Adygien el. Adygeia), Basjkirien (ry.
Basjkirija el. Basjkortostan, basj. Basjqortostan. en. Bashkortostan el. Bashkiria, fr. Bachkirie, ty. Baschkirien el.
Baschkortostan), Burjatien (ry. Burjatija, burj. Burjaad respublika, en. Buryatia, fr. Buriatie), Chakassien (ry. och
chak. Chakasija, en. Khakassia, fr. Khakassie), Gornyj-Altaj325 (ry. Altaj, tidigare: Gorno-Altaj, alt. Altaj, en. Altay,
fr. Altaï, ty. Altai), Ingusjien (ry. Ingusjetija, ing. Ghalghajtje [med latinsk skrift Ğalğajče], en. Ingushetia, fr.
Ingouchie, ty. Inguschetien el. Inguschien), Jakutien (el. Sacha, ry. Sacha el. Jakutija, jak. Sacha, ty. Sacha
el. Jakutien, en. Sakha el. Yakutia, fr. Sakha el. Iakoutie el. Yakoutie), Kabardinien-Balkarien (ry. Kabardino-
Balkarija, kaba. Qeberdej-Bal-qer Réspublike, balk. Qabarty-Malqar Respublika, en. Kabardino-Balkaria, fr.
Kabardino-Balkarie, ty. Kabardino-Balkarien), Kalmuckien (ry. Kalmykija, kalm. Chal’mg Tanghtj, en. Kalmykia,
318 Däremot benämns den syrisk-ortodoxa kyrkans överhuvud patriarken av Antiochia (men residerar numera i Damaskus), vilket
kan jämföras med att den grekisk-ortodoxa kyrkans främste företrädare alltjämt kallas patriarken av Konstantinopel (och inte
Istanbul).
319 I fråga om namn som hänför sig till den annekterade republiken Krim, se under ”Ukraina”.
320 I Ryska federationen finns ett stort antal officiella minoritetsspråk på regional nivå. De större minoriteterna har egna republiker
el. autonoma områden. Det största minoritetsspråket är tatariska, modersmål för drygt sex miljoner människor, varav ung.
hälften bor i den autonoma republiken Tatarstan. Rysslands f.d. inrikesminister Rasjid Nurgalijev är tatar.
321 Vi undviker dock de adjektiviska namnen på länen och skriver t.ex. länet Kaluga (ry. Kaluzjskaja oblast, ung. ”det kalugiska
länet”). Detta innebär som exemplet visar att man i vissa fall måste rekonstruera namnet på staden/länet (i detta fall Kaluga).
322 Tvärtemot principen att återföra utländska namn till respektive språks stavning (se fotnot om utländskt klingande namn
under ”Undantag” i avsnittet ”Ryska”).
323 Republiken Karelen (ry. Respublika Karelija, karel. Karjalan tazavaldu) motsvarar landskapet Östra Karelen/Fjärrkarelen (ry.
Vostotjnaja Karelija, karel. Idä-Karjala). Karelska näset heter på ryska ”Karelskij peresjejek” (en. Karelian Isthmus, fr. Isthme de
Carélie, ty. Karelische Landenge, fi. Karjanlan kannas).
324 Omfattar länen Krasnodar och Stavropol, Adygeiska republiken samt republikerna Karatjajen-Tjerkessien, Kabardinien-Balka-
rien, Nordossetien, Ingusjien, Tjetjenien och Dagestan.
325 Ej att förväxla med territoriet Altaj (äv. kallat Altajskij [adjektivform], med huvudstaden Barnaul). På ryska heter båda Altaj
och på engelska, franska och tyska skrivs de båda på samma sätt (Altay, Altaï resp. Altai).
326 Officiellt numera: Tjetjenska republiken Itjkeri (ry. Tjetjenskaja Respublika Itjkerija, tjetj. Nochtjijn Respublika, en. Chechen
Rebublic of Ichkeriya).
327 I Transbajkal (ry. Zabajkalskij kraj) ligger staden Zabajkalsk med distriktet Zabajkalsk (ry. Zabajkalskij rajon).
328 Namnet Berings ö (ry. ostrov Beringa, fr. Île Béring) är en översatt genitivform. Det vanligaste är dock att man i liknande fall på
svenska tillämpar sammanskrivning, t.ex. i fråga om Bennettön (ry. ostrov Bennetta) samt, med adjektiviska namn i genitiv,
Sjokalskijön (ry. ostrov Sjokalskogo) och Vilkitskijön (ry. ostrov Vilkitskogo). Sammanskrivning på svenska förekommer också
i fråga om Bungeland (ry. Zemlja Bunge, en. Bunge Land, fr. Terre Bunge).
329 Vi använder alltjämt de japanska namnen. Japan gör fortfarande anspråk på dessa öar samt på ön Iturup (jap. Etorofu) och
några andra mindre öar (= Södra Kurilerna) som 1945 besattes av Sovjetunionen.
330 Namnet Sergej Kirovs öar (ry. ostrova Sergeja Kirova) är en översatt genitivform.
331 Det japanska namnet. Se fotnot vid ”Shikotan” under ”Ryssland”.
332 Fästningen Kexholm heter dock Korela på ryska.
333 Numera en stadsdel inom Sankt Petersburg.
334 För köpingen (som inte ligger på ön) som tidigare kallats ”Björkö” används dock nu på svenska Primorsk (ry. Primorsk, fi.
Koivisto).
335 Tyterskären är ett samlingsnamn för Tyterskär och Lill-Tyterskär.
II.3.2.10.2 Vitryssland
Officiella språk är vitryska och ryska343. Båda skrivs med det kyrilliska alfabetet (se ovan under ”Vitryska”) och
samma namnform skrivs vid translitterering ofta olika på svenska, engelska, franska och tyska. Vi använder
344 Vi undviker dock de adjektiviska namnen på länen och skriver t.ex. länet Hrodno (vit. Hrodzenskaja Voblasts, ung. ”det hrod-
niska länet”). Detta innebär som exemplet visar att man i vissa fall måste rekonstruera namnet på staden/länet (i detta fall
Hrodno).
345 Utöver att Krim har annekterats av Ryssland har separatister i länen Luhansk och Donetsk utropat självständighet (”Folkrepub-
liken Lugansk” resp. ”Folkrepubliken Donetsk”), med en starkare ställning för ryska språket. Detta har inte erkänts av om-
världen. Tillsammans kallar de sig ”Novorossija” (”Nya Ryssland” el. ”Folkrepublikernas union”, en. Novorossiya el. New Russia,
fr. Nouvelle-Russie, ty. Neurussland).
346 Flera språk, främst ryska (modersmål för närmare 30 % av befolkningen), har erkänd regional ställning. Ryskan saknade
dock tills nyligen officiell status utom på Krim men tillerkändes 2012 officiell status i flera län. Vi använder dock de ukrainska
namnen även i fråga om de rysktalande delarna, huvudsakligen i öster (t.ex. staden Horlivka, ry. Gorlovka) och i söder (på
Krim och i vissa andra områden). I fråga om ryska ortnamn, se ovan under ”Namnbyten”. I Transkarpatien talas också flera
minoritetsspråk, bl.a. ungerska. Staden Berehove heter på ungerska Beregszász.
347 Vi undviker dock de adjektiviska namnen på länen och skriver t.ex. länet Odessa (uk. Odeska oblast, ung. ”det odessiska länet”).
Detta innebär som exemplet visar att man i vissa fall måste rekonstruera namnet på staden/länet (i detta fall Odessa).
348 På Krim talas huvudsakligen tre språk: ukrainska, ryska (det största språket) och krimtatariska. Ryskan och krimtatariskan har
officiell ställning vid sidan om ukrainskan. Autonoma republiken Krim är numera de facto annekterad av Ryssland och kallas
Republiken Krim.
II.3.2.10.5.2 Armenien
Officiellt språk är armeniska353, som skrivs med ett eget alfabet. Vi använder de armeniska namnen i korrekt
translittererad form, varvid samma namnform ofta skrivs olika på svenska, engelska, franska och tyska (se
ovan under ”Armeniska”).
Undantag: huvudstaden Jerevan (arm. Erewan, en. Yerevan, fr. Erevan, ty. Eriwan) och staden Etjmiadzin
(arm. Edzjmiatsin, officiellt: Vagharsjapat, en. Echmiadzin el. ibl. Ejmiatsin, fr. Etchmiadzin, ty. Etschmiadsin).
Några exempel på diskrepanser mellan svenska, engelska, franska och tyska namnformer som uteslutande
beror på de olika translittereringssystemen målspråken emellan: städerna Gjumri (en. och fr. Gyumri) och
Vanadzor (ty. Wanadsor).
349 Ukrainska, ryska och gagauziska är erkända regionala språk. Staden Edineț heter på ryska Jedinets och på ukrainska Jedintsi
och Gagauziens huvudstad Comrat skrivs på gagauziska Komrat.
350 Namnet betyder ”på andra sidan floden Dnestr” (vi använder fortfarande det ryska namnet på denna flod som på ukrainska
heter Dnister och på rumänska Nistru). En stor minoritet i Moldavien talar ryska (eller ukrainska) som modersmål och utbry-
tarstaten motsvarar någorlunda bosättningsområdet för denna minoritet. I Transnistrien är ryska, rumänska (moldaviska)
och ukrainska officiella språk.
351 Kallades tidigare Transkaukasien.
352 Minoritetsspråk är, förutom abchaziska och ossetiska i utbrytarstaterna, bl.a. svanetiska och megreliska (i nordväst – båda
språken saknar dock skriftspråk) samt azerbajdzjanska och armeniska (båda i söder).
353 Det största minoritetsspråket är kurdiska (längst i söder).
354 Det viktigaste minoritetsspråket är armeniska som främst talas i utbrytarstaten Nagorno-Karabach.
355 Sedan folkomröstningen 1991 och kriget mellan Armenien och Azerbajdzjan 1993–94 är Nagorno-Karabach i praktiken
självständigt, och territoriellt utvidgat.
356 Minst en fjärdedel av befolkningen (i stort sett inom den norra landshalvan) talar ryska som modersmål. Utöver kazakiska
och ryska talas bl.a. uzbekiska (3 % el. ca en halv miljon).
357 Kazakiska ska enligt dekret övergå till att skrivas med det latinska alfabetet, med en övergångsperiod fram till 2025. Vi an-
vänder än så länge normalt (se nedan för undantag) den kazakiska namnformen translittererad från det kyrilliska alfabetet.
358 Dvs. den ryska form som används av ryssarna i Kazakstan. I Ryssland håller man dock i några fall fast vid de tidigare etablerade
ryska namnen, bl.a. i fråga om stadsnamnen Aktobe, Aral, Bajkonyr, Semaj och Almaty (som i Ryssland fortfarande kallas
”Aktiubinsk”, ”Aralsk”, ”Bajkonur”, ”Semipalatinsk” och ”Alma-Ata”). På engelska, franska och tyska används oftast de kazakiska
namnen i varje språks repektive förenklade translitterering.
359 Tidigare har man också använt en inofficiell (turkiskinspirerad) stavning som inte överensstämmer varken med den som
används vid translitterering från det kyrilliska alfabetet (se ovan ”Kazakiska”) eller med det nya officiella kazakiska latinska
alfabetet. Denna inofficiella latinisering innebar t.ex. att sje-ljudet (det kyrilliska tecknet ”ш”), vilket till svenska translittereras
sj, till engelska sh, till franska ch och till tyska sch, och som med vetenskaplig translitterering skrivs š, i stället skrevs ş (som på
turkiska) samt att y ersattes med ı (i utan prick). Med detta tidigare system skrevs de här uppräknade städerna: Oral, Aqtöbe,
Qostanai, Petropavl, Öskemen, Aqtaw, Bayqoñır, Jezqasğan, Qarağandı, Qızılorda och Taldıqorğan.
II.3.2.10.6.2 Kirgizistan
Officiella språk är kirgiziska (drygt 70 %) och ryska (ca 6 %)364, som båda skrivs med det kyrilliska alfabetet,
varvid samma namnform vid translitterering ofta skrivs olika på svenska, engelska, franska och tyska. Om
ett geografiskt namn är olika på de båda språken använder vi (liksom engelskan och franskan) den ryska
formen (medan man på tyska tycks föredra den kirgiziska), bland annat i fråga om städerna Dzjalal-Abad
(en. Jalal-Abad, fr. Djalalabad, ty. Dschalalabat el. ibl. Dschalalabat, kirg. Zjalalabat) och Gultja (en. Gulcha,
kirg. Gultjö) och provinsen Tjuj (en. Chuy el. Chui, fr. Tchouî, ty. Tschûi, kirg. Tjûj).
Många städer har samma namn på ryska och kirgiziska (ofta efter ett namnbyte under senare år, se ovan
under ”Namnbyten”), t.ex. huvudstaden Bisjkek (en. Bishkek, fr. Bichkek, ty. Bischkek; tidigare Frunze) och
staden Osj (en. Osh, fr. Och, ty. Osch). Här kan det dock, liksom i övriga fall, förekomma diskrepanser mellan
svenska, engelska, franska och tyska namnformer beroende på målspråkens olika translittereringssystem.
II.3.2.10.6.3 Turkmenistan
Officiellt språk är turkmeniska365 som numera skrivs med det latinska alfabetet efter att till ganska nyligen
ha skrivits med det kyrilliska alfabetet. Vi använder de turkmeniska namnen, utom i fråga om
– huvudstaden Asjchabad (turkm. Aşgabat, en. Ashgabat, fr. Achgabat, ty. Aschgabat).
På engelska och franska söker man ibland ersätta eller utelämna diakritiska tecken, t.ex. i fråga om städerna
Daşoguz (en. Dashoguz, fr. Dachoguz, ty. ibl. Daschogus) och Türkmenbaşy (en. ibl. Turkmenbashi, fr.
Turkmenbachy, ty. Türkmenbaschi)366.
II.3.2.10.6.4 Uzbekistan
Officiellt språk är uzbekiska367 som numera skrivs med det latinska alfabetet efter att till ganska nyligen ha
skrivits med det kyrilliska alfabetet. Vi använder de uzbekiska namnen, utom i fråga om
– huvudstaden Tasjkent (uz. Toshkent, en. Tashkent, fr. Tachkent, ty. Taschkent), städerna Andizjan (uz. Andijon,
en. Andizhan, fr. Andijan, ty. Andischan), Buchara (uz. Buxoro, en. Bukhara, fr. Boukhara), Chiva (uz. Xiva,
en. och fr. Khiva, ty. Chiwa), Fergana (uz. Farg’ona, fr. och ty. Ferghana), Kokand (uz. Qog’on), Nukus368 (uz.
Nuquz, karak. Nökis, fr. Noukous) och Samarkand (uz. Samarqand, fr. Samarcande) samt förvaltningsområdet
II.3.2.10.6.5 Tadzjikistan
Officiellt språk är tadzjikiska369, som skrivs med det kyrilliska alfabetet, varvid samma namnform vid
translitterering ofta skrivs olika på svenska, engelska, franska och tyska (se också fotnot om olika modeller
under ”Kyrilliska alfabetet”). Vi använder de tadzjikiska namnen i korrekt translitterering, t.ex. i fråga om
huvudstaden Dusjanbe (en. Dushanbe, fr. Douchanbé, ty. Duschanbe) och städerna Hudzjand (tidigare
translitt. Chudzjand, en. Khujand, fr. Khoudjand el. Khodjend el. Khodjent, ty. Chudschand, uz. Xo’jand),
Istaravsjan (en. Istaravshan, ty. Istarawschan), Kölob (en, fr. och ty. Kulob), Qurghonteppa (en. och ty. ibl.
Kurgonteppa el. Kurgonteppa) och Vahdat (ty. Wachdat) och Gorno-Badachsjans huvudstad Chorugh (en.
Khorugh, fr. Khorog, ty. Chorugh el. Chorog, pam. xx).
Undantag från ovanstående: det historiska landskapet Badakhshan (eg. det persiska namnet, tadzj.
Badahsjon, en. Badakhshan, fr. Badakhchan, ty. Badachschan, pe. Badakhshān, pam. xx) och det autonoma
området Gorno-Badachsjan370 (tadzj. Vilojati Muhtori Köhistoni Badahsjon, en. Gorno-Badakhshan, fr. Haut-
Badakhchan, ty. Berg-Badachschan, pam. xx).
II.3.3 Arabländerna371 samt Israel (Nordafrika, Mellanöstern, Irak, Gulfstaterna och Jemen)
I fråga om Algeriet, Libanon, Marocko, Mauretanien och Tunisien använder vi, liksom engelskan372 och
tyskan, normalt de arabiska namnen i förfranskad språkdräkt373.
I fråga om de övriga arabländerna använder vi, liksom engelskan, samt i vissa fall franskan och tyskan374,
i princip de geografiska arabiska namnen i korrekt men förenklad translitterering375 (se ovan under
”Translitterering, Arabiska”) utom i fråga om de (mer etablerade) geografiska namn som anges i det
följande. Det kan därvid förekomma att orter i ett visst land officiellt translittereras på annat sätt än enligt
internationell norm, t.ex. ”Beit Lahm” i stället för ”Bayt Lahm” (sv. Betlehem).
369 Ryska har viss officell ställning för mellanfolklig kommunikation. Det största minoritetsspråket är uzbekiska (15 %).
370 Den norra delen av Badakhshan. Den södra delen hör till Afghanistan.
371 Här avses de länder i vilka arabiska är officiellt språk och dessutom majoritetsspråk och således inte Djibouti, Somalia och
Komorerna, där arabiska visserligen har officiell status vid sidan av franska (Djibouti och Komorerna), komoriska (Komorerna)
eller somaliska (Somalia). Dessa tre länder är medlemmar i Arabförbundet men arabiska är modersmål endast för en liten
minoritet. Arabiska har också officiell status i Eritrea vid sidan av tigrinska, men talas som modersmål bara av liten minoritet
och landet ingår inte i Arabförbundet. Tchad är inte heller medlem i Arabförbundet men har en stor arabisktalande folk-
grupp och arabiska som officiellt språk vid sidan av franskan. I fråga om Palestina, se ”Israel och de palestinska territorierna”.
Arabländerna indelas i en västlig grupp, Maghreb (ar. al-Maghrib al-’arabiyy, ”solnedgångens land”), omfattande i snäv be-
märkelse Marocko, Algeriet och Tunisien, men egentligen även Västsahara, Mauretanien och Libyen, och en östlig, Mashriq
(ar. al-Mashriq al-’arabiyy, ”soluppgångens land”, en. och fr. Mashreq, fr. äv. Mashrek, ty. Maschrik), omfattande de övriga
arabländerna.
372 För engelskans del gäller detta främst Algeriet och Marocko, medan man i fråga om Mauretanien, Tunisien och Libanon
vagt eftersträvar en användning av korrekt skrivna arabiska namn.
373 Denna utmärks bl.a. av att bestämda artikeln oftast skrivs ”El” i stället för al-.
374 I fråga om hela Nordafrika (dvs. Marocko, Algeriet, Tunisien och Mauretanien men även Västsahara, Libyen, Egypten och
Sudan) använder franskan genomgående egna förfranskade namnformer.
375 Observera särskilt det ofta förekommande adjektivsuffixet -iyy, som i femininum blir -iyya, vilket ofta möter oss i andra
(felaktiga) varianter (se ”Translitterering, Arabiska”).
II.3.3.1.2 Västsahara380
Officiellt språk är arabiska, som skrivs med arabisk skrift. Vi använder de arabiska namnen i korrekt men
förenklad translitterering (se ovan under ”Arabiska”), utom i fråga om
– huvudstaden El-Aaiún (ar. al-’Uyūn381, en. Al aaiun, fr. El Aiun, ty. El Aaiún), städerna Smara (ar. al-Simāra,
fr. ibl. Es-Semara, ty. ibl. Semara), Bujur (ar. Būjdūr, en. Bojador, fr. och ty. Boujdour, ty. äv. Cabo Bojador), Bu
Craa (ar. Bukrā’, en. och fr. Bou Craa) och Galtat Zammur (ar. Kalta Zammūr, en. Guelta Zemmur, fr. Galtat
Zemmour, ty. Guelta Zemmour) samt uddarna Kap Bujur (ar. Ra’s Buqādūr el. Abū Khatar, en. Cape Bojador,
fr. Cap Bojador, ty. Kap Bojador) och Kap Blanc (på gränsen mot Mauretanien, se ”Mauretanien”).
Övriga exonymer och stavningsvarianter på andra språk: städerna al-Mahbas (en. och ty. Mahbès, fr. El
Mahbas), al-Dakhla (ar. al-Dākhla, en., fr. och ty. Dakhla, ty. ibl. Dachla), Awsard (en. Awserd, fr. och ty.
Aousserd), Tishla (ar. Tishlā, en. och ty. Tichla, fr. Techla el. Téchle) m.fl.
II.3.3.1.3 Algeriet
Officiella språk är arabiska, som skrivs med arabisk skrift, och tamazight382. Vi använder dock de äldre
förfranskade arabiska namnformerna, t.ex. i fråga om städerna Tlemcen (ar. Tilimsān, med nyare ”förfranskad
stavning” Tilimsen, tama. Tala Imsan el. Talamsan), Oran (ar. Wahrān), Mascara (ar. Mu’askar, ty. ibl. Muaskar),
Sidi bel Abbès (ar. Sīdī bi-l-Abbās), Mostaganem (ar. Mustaghānim, med nyare ”förfranskad stavning”
376 En tredjedel av befolkningen talar som modersmål olika berberspråk: tarifit, tamazight och tachelhit (fr. chleuh).
377 Den svenska beteckningen kommer från spanskan: la casa blanca, ”det vita huset”.
378 1962 officiellt omdöpt till Mīnā Hasan al-Thānī, ”Hassan II:s hamn”, ett namn som i praktiken dock inte används.
379 På franska används ibland fortfarande det äldre namnet Fédala.
380 Västsahara är ockuperat av Marocko som betraktar landet som en del av sitt territorium. Därför förekommer geografiska och
andra namn ofta i den förfranskade språkdräkt som gäller för Marocko.
381 Med ”förfranskad stavning” enl. marockansk modell: ”Laâyoune”.
382 Dessutom talas som modersmål andra berberspråk som kabyliska, shawiya och tuaregiska. Ung. en femtedel av befolkningen
har ett berberspråk som modersmål.
II.3.3.1.4 Tunisien
Officiellt språk är arabiska, som skrivs med arabisk skrift, men vi använder förfranskade arabiska namnformer,
och i vissa fall franska namn, t.ex. i fråga om städerna Menzel Bourguiba (ar. Manzil Būrqība), Sousse (ar. Sūsa),
Kairouan (ar. al-Qayrawān), Monastir (ar. al-Munastīr), Sfax (ar. Safāqis), Gafsa (ar. Qafsa), Gabès (ar. Qābis),
Médenine (ar. Madanīn) och Borj Bourguiba (ar. Burj Būrqība), Tunis-förorterna La Goulette (ar. Halq al-Wādī),
Ettadhamen Douar Hischer (ar. al-Tadāman Dawwār Hīshar), Carthage (ar. Qartāj), Sidi Bou Saïd (ar. Sīdī Bū
Saīd), La Marsa (ar. al-Marsā) och Hammamet (ar. al-Hammāmāt), uddarna Kap Blanc (ar. Ra’s al-Abyad, ”vita
udden”) och Kap Bon (ar. Ra’s al-Tīb, Ra’s Azār) samt öarna La Galite (ar. Jālita, ty. äv. Galite-Insel) och Djerba
(ar Jarba).
Undantag: staden Banzart (som med delvis ”förfranskad stavning” skrivs Binzert, ar. Binzart, en., fr. och ty.
Bizerte, ty. äv. Bizerta el. Bensert). Tunis-förorten Ariana (ar. al-Aryāna, en. ibl. Aryanah, fr. L’Ariana) skrivs på
svenska utan fransk bestämd artikel.
II.3.3.1.5 Mauretanien
Officiellt språk är arabiska383, som skrivs med arabisk skrift. Vi använder dock förfranskade arabiska namnformer,
t.ex. för huvudstaden Nouakchott (ar. Nawākshūt, Anwākshūt el. Inwākshūt), eller franska namn, som i fråga
om udden Kap Blanc (ar. Ra’s al-Abyad, ”vita udden” el. Ra’s Nuādhibū, en. och ty. äv. Cape/Kap Blanco) och
nationalparken Banc d’Arguin (ar. Hawd Ārghīn).
II.3.3.1.6 Libyen
Officiellt språk är arabiska384, som skrivs med arabisk skrift. Vi använder de arabiska namnen i korrekt men
förenklad translitterering (se ovan under ”Arabiska”), utom i fråga om
– huvudstaden Tripoli (ar. Tarābulus al-Gharb, ty. Tripolis), städerna Brega (ar. Marsa al-Burayqa, en. Mersa
Brega, fr. Marsa El Brega), Ajdabiya (ar. Ijdābiyā, fr. Adjedabia, ty. Ajabija el. Adschabija), Benghazi (ar. Binghāzī,
ty. Bengasi) och Tobruk (ar. Tubruq, fr. Tobrouk) och landsdelarna Tripolitanien (ar. Tarābulus, en. Tripolitania,
fr. Tripolitaine), Cyrenaika (ar. Barqah, en. Cyrenaica, fr. Cyrénaïque, ty. ibl. Kyrenaika) och Fezzan (ar. Fazzan).
Vi utelämnar bestämda artikeln i fråga om oasgruppen och distriktet Kufra (ar. al-Kufra, fr. Koufra).
Övriga exonymer och stavningsvarianter på andra språk: städerna Zuwara (zuw. Tamurt n Wat Willul, en. och
fr. Zuwarah, ty. Zuara), Nalut (fr. Nalout), al-Zintan (en. och fr. Zentan, ty. Sintan), al-Zawiya (en. Az Zawiyah,
fr. Zaouia, ty. Sawija), al-Khums (en., fr. och ty. Homs el. ibl. Khoms), Misrata (ar. Misrāta, en. och ty. Misurata,
en. äv. Misratah, fr. Misourata), Surt (el. Sirt, en. Sirte, fr. Syrte), al-Bayda (ar. al-Baydā, en. Bayda, fr. och ty.
El-Beida), Darna (en. och fr. Derna, en. ibl. Darnah), Sabrata (ar. Sabrāta, en. Sabratha el. ibl. Sabratah el.
Siburata) och Hun (en. och fr. Houn) m.fl. samt oljehamnarna Marsa al-Burayqa (en. Mersa Brega [Seaport])
och al-Zuwaytina (ar. eg. Minā’ al-Zuwaytīna al-Naftī, en. ibl. Zuetina el. Zuwetina).
383 Dessutom har pulaar, soninke och wolof (alla längs sydgränsen) erkänd ställning som nationella språk.
384 Smärre minoriteter talar som modersmål olika berberspråk (bl.a. zuwara i staden Zuwara) samt teda (touboufolket i sydost).
II.3.3.1.8 Sudan
Officiellt språk är främst arabiska387, som skrivs med arabisk skrift, men även engelska har officiell ställning.
Vi använder de arabiska geografiska namnen i korrekt men förenklad translitterering, utom i fråga om
– huvudstaden tillika delstaten Khartoum (ar. al-Khartūm, ty. Khartum el. ibl. Chartum), dess förorter
Omdurman (ar. Umm Durmān) och Norra Khartoum (ar. al-Khartūm Bahrī, en. Khartoum North, fr. Khartoum-
Nord, ty. al-Chartum Bahri el. ibl. Khartum Bahri), städerna Port Sudan (ar. Būr Sūdān, fr. Port-Soudan) och
Abyei (ar. Abiyī), staden tillika provinsen Sinnar (ar. Sannār, en., fr. och Sennar, ty. Sannar), landskapet Nubien
385 Ordet nasr betyder seger och egentligen heter stadsdelen ”Segerstaden” med anspelning på Egyptens tidigare president
Gamal Abdel Nasser.
386 På tyska tenderar man att stryka bestämda artikeln om man avser den oas där staden är belägen (ty. Fajum).
387 Arabiskan dominerar som modersmålsspråk. De största minoritetsspråken är dongolawi (”nordnubiska”, i norr), fur (i centrala
Darfur) och beja (i kustområdet), vilka är modersmål för ca en miljon el. ca 3 % vardera. Nuba (i Nubabergen) betraktas som
en folkgrupp men man talar flera olika mindre nubiska språk.
388 Med provinserna Norra Kurdufan (ar. Shamāl Kurdufān, en. North Kordofan, fr. Kordofan septentrional, ty. Nord-Kordofan),
Västra Kurdufan (ar. Gharb Kurdufān, en. West Kordofan, fr. Kordofan occidental, ty. West-Kordofan) och Södra Kurdufan (ar.
Janūb Kurdufān, en. South Kordofan, fr. Kordofan méridional, ty. Süd-Kordofan).
389 Det största minoritetsspråket är kurdiska (ca 10 % el. 2 milj.) som huvudsakligen talas i Västra Kurdistan (se nedan under
”Syrien”).
390 Området har sitt namn efter Golanbergen (ar. Hadbat al- Jūlān, he. Ramat haGolan, en. Golan Heights, fr. Plateau de Golan,
ty. Golanhöhen).
391 Om man i en text av politiska skäl har valt att skriva ”Kobane” kan denna namnform användas även i den svenska översät-
tningen.
II.3.3.2.2 Libanon
Officiellt språk är arabiska, som skrivs med arabisk skrift. Vi använder dock normalt förfranskade arabiska
namnformer, t.ex. för staden Baalbek (ar. Ba’albakk, en. och ty. ibl. Baalbak), utom i fråga om
– huvudstaden tillika provinsen Beirut (ar. Bayrūt, fr. Beyrouth), det där belägna palestinska flyktinglägret
Shatila (ar. Shatīla, ”förfranskad stavning” Chatila), Beiruts förort Juniya (ar. Jūniya, ”förfranskad stavning”
Jounié el. ibl. Joûnié, en., fr. och ty. Jounieh), staden tillika provinsen Nabatiye (ar. al-Nabatiyya, ”förfranskad
stavning” En Nabatiyé, fr. och ty. Nabatieh, en. ibl. Nabatiyye, ty. ibl. Nabatäa), städerna Tripoli (ar. Tarābulus
al-Shām, ”förfranskad stavning” Trablous), Byblos (ar. Jubayl, ”förfranskad stavning” Jbeil, fr. ibl. Jbail, Jbaïl),
Sayda (ibl. Saida, ar. Saydā, en. och ty. Sidon, fr. Saïda), Tyros (ar. Sūr, ”förfranskad stavning” Sour el. ibl. Soûr,
en. Tyre, ty. Tyrus, äv. Tyr el. Sur), Naqura (ar. al-Nāqūra, ”förfranskad stavning” En Naqoura, en. Naqoura, fr.
El Nâqoûra, ty. Nakura) och Zahle (ar. Zahlah, fr. Zahlé), provinserna Norra Libanon (ar. al-Shamāl, fr. Liban-
Nord, en. North, ty. Nord-Libanon), Bekaa (ar. al-Biqā’, en. Beqaa), Libanonbergen (ar. Jabal Lubnān, fr. Mont-
Liban, en. Mount Lebanon, ty. Libanonberg) och Södra Libanon (ar. al-Janūb, fr. Liban-Sud, en. South, ty.
Süd-Libanon) samt regionen Bekaadalen (ar. al-Biqā’, ”förfranskad stavning” El-Beqaa, en. Bekaa Valley, fr. la
Bekaa el. ibl. la Béqaa, ty. die Bekaa el. die Bekaa-Ebene), det omstridda gränsområdet Shebaagårdarna (el.
Shebaaområdet, ar. Mazāri’ Shib’ā, en. Shebaa Farms, fr. fermes de Chebaa, ty. Schebaa-Farmen el. Schebaa-
Höfe) och udden Kap ha-Niqra (ar. Ra’s al-Nāqūra, he. Rosh ha-Niqra, en. Ras Al-Naqura, fr. Ras Naqoura, ty.
Ras Nakura) på gränsen mot Israel (för detta namn i israeliska sammanhang, se under ”Israel”).
II.3.3.2.4 Jordanien
Officiellt språk är arabiska, som skrivs med arabisk skrift. Vi använder de arabiska namnen i korrekt men
förenklad translitterering (se ovan under ”Arabiska”), utom i fråga om
– sjön Döda havet (se under ”Israel”).
Vi utelämnar bestämda artikeln i fråga om staden Aqaba (ar. al-’Aqaba, ty. Akaba) samt Amman-förorten
Rusayfa (ar. al-Rusayfa, en. Ar-Rusayfah, fr. Rusayfah, ty. Ruseifa).
Övriga exonymer och stavningsvarianter på andra språk: städerna Ajlun (ar. Ajlūn, en. Ajloun) och Jarash
(en., fr. och ty. Jerash) och al-Karak (en. Karak, fr. och ty. Kerak) samt Amman-förorten al-Zarqa (ar. al-Zarqā’,
en. och fr. Zarqa, ty. Zarka el. ibl. Sarka el. Serka el. Zerka) m.fl.
II.3.3.3 Irak397
Officiella språk är arabiska och kurdiska398, som båda skrivs med arabisk skrift. Kurdiska talas i den norra
delen, Irakiska Kurdistan (Södra Kurdistan) av ca 12 % av hela befolkningen el. närmare fem miljoner. Vi
använder dock för hela landet de arabiska namnen i korrekt men förenklad translitterering (se ovan under
”Arabiska”), utom i fråga om
395 Utgörs av Västbanken (ar. al-Daffat al-Gharbiyya, he. ha-Gada ha-Ma’aravit, en. West Bank, fr. Cisjordanie, ty. Westjordanland,
äv. Cisjordanien) och Gazaremsan (ar. Qattā’ Ghazza, he. Rezu’at ‘Azza, en. Gaza Stripe, fr. Bande de Gaza, ty. Gazastreifen).
396 Namn på ”Palestina” på andra språk: ar. Filastīn, he. Filastin, en. Palestine, fr. Paléstine, ty. Palästina; för ”de palestinska territo-
rierna” på andra språk, se Iate.
397 ”Tvåflodslandet” kallas Mesopotamien (vilket kommer från grekiskan och betyder ”Landet mellan floderna”, ar. Bilād ma bayna
al-nahrayn el. Bilād al-rāfidayn, kur. Mezopotamya, sy. Beth Nahrain, samma betydelse, en. Mesopotamia, fr. Mésopotamie,
ty. även ”Zweistromland”).
398 Den större kurdiska befolkningen i Turkiet skriver kurdiska med det latinska alfabetet. Minoritetsspråk är främst azerbajdzjanska
(som här kallas turkmenska) och syriska (östarameiska), som ibland kallas assyriska, vilket egentligen är en beteckning på
det sedan länge utdöda östsemitiska språket i forntidens Assyrien. Många syrisktalande tillhör dock Österns apostoliska och
katolska assyriska kyrka.
II.3.3.4.2 Bahrain
Officiellt språk är arabiska402, som skrivs med arabisk skrift. Vi använder de arabiska namnen i korrekt men
förenklad translitterering (se ovan under ”Arabiska”).
Vi utelämnar dock bestämda artikeln i fråga om huvudstaden Manama (ar. al-Manāma) och staden
Muharraq (ar. al-Muharraq).
Exonymer och stavningsvarianter på andra språk: Manamas förort Madinat Isa (ar. Madīnat ‘Īsā, en. Isa
Town) m.fl.
II.3.3.4.3 Saudiarabien
Officiellt språk är arabiska, som skrivs med arabisk skrift. Vi använder de arabiska namnen i korrekt men
förenklad translitterering (se ovan under ”Arabiska”), utom i fråga om
399 Uppkallad efter den 1999 mördade shiitiske ledaren storayatollan Muhammad Sadiq al-Sadr (far till Muqtada al-Sadr).
400 På eneglska skriver man ofta ut ordet City för att skilja staden från provinsen, t.ex. ”Nasiriyah City” för staden al-Nasiriyya.
401 Däremot skriver vi patriarken av Babylon, titel för Kaldeiska kyrkans överhuvud (residerar i Bagdad).
402 Närmare hälften av befolkningen är invandrare från olika asiatiska länder med annat modersmål än arabiska.
II.3.3.4.4 Qatar
Officiellt språk är arabiska403, som skrivs med arabisk skrift. Vi använder de arabiska namnen i korrekt men
förenklad translitterering (se ovan under ”Arabiska”), utom i fråga om
– huvudstaden Doha (ar. al-Dawha, ty. ibl. Dauha el. Ad-Dauha) och udden Ras Abu Fontas (ar. Ra’s Abū Funtās).
Övriga exonymer och stavningsvarianter på andra språk: Dohas förort al-Rayyan (ar. al-Rayyān, en., fr. och
ty. Al Rayan) m.fl.
II.3.3.4.6 Oman
Officiellt språk är arabiska406, som skrivs med arabisk skrift. Vi använder de arabiska namnen i korrekt men
förenklad translitterering (se ovan under ”Arabiska”), utom i fråga om
– huvudstaden Muskat (ar. Masqat, en. Muscat, fr. Mascate, ty. Maskat), regionen Dhofar (ar. Zufār, meh xx,
she xx) och ögruppen Kuria-Muria-öarna (ar. Khūryān Mūryān el. Juzur al-Halānīyāt, she. xx).
I fråga om staden Suhar (ar. al-Suhār, en. och ty. Sohar) utelämnar vi bestämda artikeln.
Exonymer och stavningsvarianter på andra språk: regionen al-Batina (en. och ty. Batina, fr. Al Batinah) m.fl.
403 Närmare hälften av befolkningen är invandrare från olika asiatiska länder med annat modersmål än arabiska.
404 Omfattar de sju emirat som omnämns nedan.
405 Mer än halva befolkningen är invandrare från olika asiatiska länder med annat modersmål än arabiska.
406 Det största minoritetsspråket är baluchiska (ca 10 %).
II.3.4 Asien utom Turkiet, Cypern, de stater som uppstått ur före detta Sovjetunionen,
arabländerna och Israel (Iran, Afghanistan, den indiska subkontinenten, Ostasien, Bortre
Indien och den ostindiska övärlden)
II.3.4.1 Iran
Officiellt språk är persiska408, som skrivs med arabisk skrift. Vi använder de persiska namnen i standardiserad
translitterering (men engelskan, franskan och tyskan har ofta egna varianter, se ovan under ”Persiska”),
utom i fråga om
– huvudstaden Teheran (pe. Tehrān, en. Tehran, fr. Téhéran), staden Bandar-e Abbas (pe. Bandar-e ‘Abās, ar.
Bandar ‘Abbās), provinsen Kurdistan409 (pe. Kordestān), regionerna Azarbaijan410 (pe. Āzarbāyjān, az. med
latinsk skrift Guney Azerbaycan), Arabistan411 (pe. ‘Arabestān, en delvis arabisktalande region i sydväst)
och Baluchistan (pe. Balūchestān, balu. Balúčistán ?, en. Balochistan, fr. Baloutchistan, ty. Belutschistan; för
motsv. provins, se nedan) samt Urmiasjön (pe. Daryācheh-ye Orūmīyeh, az., skrivet direkt med latinsk skrift,
Urmu gölü, kur. Gola Urmiyê, fr. Lac d’Ourmia).
Övriga exonymer på andra språk: städerna Tabriz (pe. Tabrīz, az. Täbriz, ty. Täbris), Orumiyeh (pe. Orūmīyeh,
az. Urmiye, kur., en. och ty. Urmia, fr. Ourmia), Rasht (gil. Résht, en. ibl. Resht, fr. ibl. Recht, ty. ibl. Rescht),
Bojnurd (pe. Bojnūrd, kur. Bocnûrd, en. Bojnord el. Bujnurd, fr. Bojnourd, ty. Bodschnurd), Mashhad (en.
ibl. Mashad el. Meshed, fr. Mechhed, Machad el. Meched, ty. Mesched el. ibl. Meschhed el. Maschhad el.
Maschad), Qom (en. och ty. ibl. Qum), Esfahan (pe. Esfahān, en. och ty. Isfahan, fr. Ispahan), Yazd (fr. ibl. Yezd,
ty. Jasd), Bushehr (en, fr. och ty. ibl. Bushire) och Hormoz412 (ar. Hurmuz el. Hirmiz, en. Hormuz, fr. Ormuz,
ty. Hormus), Teheran-förorten Karaj (fr. äv. Karadj, ty. Karadsch) samt regionen Khorasan (pe. Khorāsān,
en. äv. Khurasan, fr. Khorassan, ty. Chorasan), som består av provinserna Razavi-Khorazan (pe. Khorāsān-e
407 De viktigaste minoritetsspråken är mehri (i den östligaste provinsen, al-Mahra) och soqotri (på ön Sokotra).
408 Persiska är modersmål för drygt halva befolkningen. Det största minoritetsspråket är azerbajdzjanska (ca 15 % el. ca 12 milj.,
i den nordvästra delen), följt av kurdiska (i väster). Staden Zanjan heter på azerbajdzjanska Zäncan och Sanandaj heter på
kurdiska Sine.
409 Denna provins omfattar kärnan av det kurdisktalande området i Iran, vilket kan kallas regionen Östra Kurdistan. Med be-
teckningen Kurdistan avses dock oftast hela det kurdisktalande området (delar av Turkiet, Iran, Irak, Syrien och Armenien)
och ibland även det autonoma området Irakiska Kurdistan/Södra Kurdistan i Irak (det enda område där kurderna har officell
autonomi och där kurdiskan har officiell status).
410 Observera stavningen. Detta är den södra delen av det azerisktalande området och regionen består av provinserna
Västazarbaijan (pe. Āzarbāyjān-e Gharbī, az. Qәrbi Azәrbaycan, en. West Azerbaijan, fr. Azerbaïdjan occidental, ty. West-Aser-
baidschan) och Östazarbaijan (pe. Āzarbāyjān-e Sharqi, az. Şәrqi Azәrbaycan, en. East Azerbaijan, fr. Azerbaïdjan oriental, ty.
Ost-Aserbaidschan). Den norra delen bildar staten Azerbajdzjan (obs. stavningen).
411 Ibland benämns denna region något missvisande ”Ahvaz” efter staden Ahvaz (ar. Ahwaz).
412 Sundet utanför heter på svenska Hormuzsundet.
II.3.4.2 Afghanistan
Officiella språk är pashto (det största språket, drygt 40 % el. ca 13 milj.) och dari (en bland flera varianter
av persiska), som båda skrivs med arabisk skrift414. Vi använder de persiska namnen i standardiserad
translitterering (se ovan under ”Persiska”) och inte de pashtunska, utom i fråga om
– huvudstaden Kabul (pe. Kābol, pash. Kābäl, fr. Kaboul), städerna tillika provinserna Kunduz (pe. Qondūz
el. Kondūz, pash. Gondoz, uz. xx, tadzj. Kundöz, ty. Kundus), Khost (pe. Khūst, pash. Xost) och Kandahar (pe.
Qandahār, pash. Kandahār) samt provinserna Ghor (pe. och pash. Ghūr, en. ibl. Ghowr, fr. Ghôr), Uruzgan
(pe. och pash. Orūzgān, pash. även Rūzgān, fr. Orozgân el. Ourouzgan, ty. Urusgan), Logar (pe. och pash.
Lūgar, fr. Lôgar), Wardak (pe. Vardak, pash. Maydān Wardag) och Paktia (pe. och pash. Paktyā).
Den östra delen av provinsen Badakhshan (pe. Badakhshān, tadzj. Badahsjon, en. Badakhshan, fr. Badakhchan,
ty. Badachschan, pam. xx) kallas Wakhan-korridoren (pe. Wākhān, en. Wakhan Corridor).
Exonymer och stavningsvarianter på andra språk: städerna Meymaneh (en. och ty. Maimana, Maymana
el. Meymana, fr. Maïmana, uz. Maymana), Mazar-e Sharif (pe. Mazār-e Sharīf, pash. Mazār Sharīf ?, tadzj.
Mazori Sjarif, uz. Mozori-Sharif, en. och fr. och ty. Mazar-i-Sharif, fr. äv. Mazer-e Charif el. Mazâr-e Charîf, ty.
äv. Masar-i Scharif ), Bagram (pe. Bagrām, pash. xx, fr. Begrâm, ty. ibl. Begram), Jalalabad (pe. Jalāl Ābād,
pash. Jalālkūt (ofta skrivet Jalalkot), fr. Djalalabad, ty. Dschalalabad) och Feyzabad (pe. Feyz Ābād, ibl.
felaktigt Faidabad, eg. Faid Ābād, pash. Fayz Ābād, tadzj. xx, en. och fr. Fayzabad el. Faizabad, ty. Faisabad),
staden tillika provinsen Sar-e Pol (pash. Saripul, en. ibl. Sari Pul) samt provinserna Jowzjan (pe. och pash.
Jowzjān, uz. Joʻzjon, turkm. xx, tadzj. Dzjödzjon, en. även Jozjan, fr. Djôzdjân, ty. Dschuzdschan), Daykondi
(pe. Dāykondī, pash. Dāykundī, en. och ty. Daikondi, en. ibl. Daykundi, fr. Deykandi), Panjshir (pe. Panjshīr,
en. och ty. ibl. Panshir, en. äv, Pansher, fr. Pandjchir el. Panchir), Kunar (pe. och pash. Kūnar, en. ibl. Konar, fr.
Kounar), Nimruz (pe. Nīmrūz, en. och ty. ibl. Nimroz, fr. Nimrôz), Helmand (en. ibl. Hilmand) och Zabol (pe.
Zābol, en. och ty. Zabul, fr. Zaboul) samt sjön Hamun-e Helmand (pe. Hamūn-e Helmand el. Daryācheh-ye
Sistān, äldre translitt.: Hamun-i-Helmand, pash. xx, en. äv. Sistan Lake, fr. Lac Hamoun, ty. Hilmendsee), på
gränsen mot Iran.
II.3.4.3 Den indiska subkontinenten (Pakistan, Indien, Nepal, Bhutan, Maldiverna, Sri Lanka
och Bangladesh)
II.3.4.3.1 Pakistan
Officiella språk är urdu415, som skrivs med arabisk skrift, och engelska. Liksom i fråga om Indien använder
vi de officiella (ofta koloniala angliserade) namnformerna, t.ex. i fråga om staden Lahore (ur. Lāhôr, pan.
413 Motsvarande historiska landskap heter på svenska Luristan (fr. ibland Louristan).
414 Dessutom förekommer olika minoritetsspråk, främst tadzjikiska (minst 25 % el. minst åtta milj., i den nordöstra delen) och
uzbekiska (i den nordvästra delen).
415 Urdu (skrivet med arabisk skrift) och hindi (skrivet med devanagari) är egentligen varieteter av ett och samma språk, hindu-
stani. Urdu är det sammanhållande statsbärande språket i Pakistan men modersmål för endast drygt 5 % av befolkningen. De
största språken är panjabi, som inklusive varianter är modersmål för drygt halva befolkningen eller ca 90 milj. (i de centrala
delarna), sindhi (ca 25 milj., i söder) och pashto (i gränsområdet mot Afghanistan). Engelska är det gamla kolonialspråket.
416 Inofficiellt ibland kallad Pashtunistan. Äldre namn: Nordvästra gränsprovinsen (en. North-West Frontier Province, ur. Šumālī
maġribī sarhadī sūbha ?, fr. La Province de la Frontière du Nord-Ouest, ty. Nordwestliche Grenzprovinz el. Nordwestprovinz).
417 Detta är visserligen den koloniala engelska formen men inte den numera officiella.
418 Som autonomt territorium: Azad Jammu och Kashmir el. Azad Kashmir (dvs. den del av Jammu och Kashmir som kontrolleras
av Pakistan).
419 Hindi (skrivet med devanagari) och urdu (skrivet med arabisk skrift) är egentligen varieteter av ett och samma språk, hin-
dustani. Hindi talas som modersmål (med varianter inräknade) av minst 300 milj. människor i landets norra delar. Engelska
är det gamla kolonialspråket.
420 De största är bengali (ca 90 milj., i Västbengalen), telugu (ca 80 milj. i Andhra Pradesh), marathi (ca 80 milj., i Maharashtra),
tamil (ca 75 milj., i Tamil Nadu), gujarati (ca 55 milj.) och urdu (ca 50 milj.).
421 Undantagen är få: det nya namnet använder vi i fråga om städerna Bhatinda (Bathinda), Vadodara (Baroda), Pune (Poona),
Kozhikode (Calicut) och Ingraj Bazar (English Bazar). Jfr ovan ”Namnbyten”. På engelska, franska och tyska finns dock en tendens
att i dessa fall (i motsats till anammandet av ”Mumbai” för Bombay) bibehålla de gamla koloniala namnen. Namnet Varanasi
(i stället för ”Benares”) och stavningarna Jalandhar, Jabalpur och Munger (se ovan under ”Hindi”) är etablerade sedan relativt
lång tid.
422 På respektive språk. Indien torde ha cirka 100 olika språk, av vilka flera har regional officiell status.
423 I fråga om dessa nya namnbyten är tendensen även på engelska, franska och tyska att bibehålla de koloniala namnformerna.
Se också vidare ovan under ”Orter som relativt nyligen bytt namn”.
II.3.4.3.4 Maldiverna
Officiellt språk är divehi, som skrivs med en egen skrift (thaana). Liksom i fråga om Indien använder vi de
officiella, ibland koloniala angliserade namnformerna427.
II.3.4.3.6 Bangladesh
Officiellt språk är bengali, som skrivs med en egen skrift, men liksom i fråga om Indien använder vi de
officiella, ibland koloniala angliserade namnformerna, t.ex. i fråga om staden Jessore (be. Yaśor), utom i
fråga om
– regionen Bengalen (be. Bānglā, en. Bengal, fr. Bengale).
Exonymer på andra språk: huvudstaden Dhaka (be. Dhākā, fr. Dacca) samt städerna Mymensingh (be. och
ibl. ty. Maimansingh), Comilla (be. Kumillā, ty. ibl. Kumilla) och Barisal (äv. Barishal, be. Bariśāl, en. Barisal City).
424 Motsvarande administrativa territorium heter officiellt Lakshadweep och omfattar Lackadiverna, Amindiverna och ön Minicoy.
425 Ortnamnsändelsen -pur (stad) förfranskas ofta till ”-pour”, så att exempelvis städerna Kanpur och Nagpur på franska ibland
skrivs ”Kanpour” och ”Nagpour”.
426 Cirka hälften av befolkningen i Nepal talar som modersmål andra språk än nepali medan dzongkha är majoritetsspråk i
Bhutan.
427 Huvudstaden Male heter på divehi egentligen ”Maale”.
428 Den kommersiella huvudstaden Colombo heter på singalesiska ”Kolamba” och på tamil ”Kolumpu”.
II.3.4.4.2 Kina (Folkrepubliken Kina, inkl. Hongkong och Macao samt de autonoma områdena)431
Officiellt språk är kinesiska432, som skrivs med kinesisk skrift. Utom i fråga om Hongkong och Macao, där
vi använder de engelska respektive portugisiska namnen433 (samt Tibet och Xinjiang, se nedan), använder
vi, liksom engelskan, franskan och tyskan, numera de officiella kinesiska namnen i pinyin-versionen (”den
nya stavningen”, som dock inte är etablerad i fråga om namn med anknytning till Hongkong, se vidare
ovan under ”Kinesiska”), t.ex. i fråga om städerna Tianjin (tidigare: Tientsin), Xi’an (tidigare: Sian), Jinan
(tidigare: Tsinan), Chongqing (tidigare: Chungking) och Nanjing (tidigare: Nanking), det autonoma området
Xinjiang (tidigare: Sinkiang, ui. Shinjang, kaz. Sjinzjäņ, en. (Uygur autonomous region of ) Xinjiang/Sinkiang,
fr. (Région Autonome Ouïghoure du) Xinjiang/Sinkiang) eller provinserna Shandong (tidigare: Shantung)
och Fujian (tidigare: Fukien) osv.
Undantag: huvudstaden Peking (ki. och en. Beijing, fr. Pékin), staden Kanton (ki. Guangzhou, en. och fr.
Canton), de autonoma områdena Tibet (ki. Xizang, tib. Bod) och Inre Mongoliet (ki. Nei Mongol, mong. Öbör
Monggol, en. Inner Mongolia, fr. Mongolie Intérieure, ty. Innere Mongolei), liksom landskapen Manchuriet
(ki. Dongbei, en. Manchuria, fr. Mandchourie, ty. Manschurei) och Dzungariet (ki. Zhuanger, ui. Junggar
?, kaz. xx, oir. xx, mong. Dzüüngar, en. Dzungaria, fr. Dzoungarie, ty. Dsungarei), distriktet Shangri-La (ki.
Xiānggélǐlā Xiàn, tib. Gyalthang, fr. Xian de Shangri-La) samt ön Pratas (ki. Donshai).
I fråga om ett antal omtvistade ögrupper434 i Sydkinesiska havet använder vi samma namn som på engelska:
Paracelöarna (ki. Xisha Qundao, på vilken även Vietnam och Filippinerna gör anspråk) och Spratlyöarna
(ki. Nansha Qundao, på vilka även Vietnam, Taiwan, Malaysia, Brunei och Filippinerna gör anspråk). Även
i fråga om namnen på de enskilda öarna i de båda sistnämnda ögrupperna använder man på svenska,
II.3.4.4.3 Taiwan437
Officiellt språk är kinesiska438, som skrivs med kinesisk skrift. Vi använder de kinesiska namnen i pinyin-
versionen (som i Taiwan infördes 2009, se vidare ovan under ”Kinesiska”), t.ex. i fråga om ögruppen Mazu
(med äldre skrivsätt Matsu).
Undantag: huvudstaden Taipei (pinyin: Taibei, ty. Taipeh), städerna Taichung (pinyin: Taizhong) och Kaohsiung
(pinyin: Gaoxiong) samt ögruppen Pescadorerna (ki. Penghu Liedao, en., fr. och ty. Pescadores). Det heter
dock tullområdet Taiwan, Penghu, Kinmen och Matsu och inte ”Taiwan, Pescadorerna, Jinmen (se nedan)
och Mazu”.
Övriga exonymer på andra språk: ön Jinmen (ibl. Kinmen, se ovan, en., fr. och ty. Quemoy, äv. Kinmen el.
Chinmen).
Taiwan gör anspråk på Senkakuöarna (se Japan) i Östkinesiska havet.
435 Uiguriska, det största inhemska språket i Xinjiang, är ett turkspråk som skrivs med arabisk skrift. Translittereringen från uig-
uriska skiljer sig normalt inte åt mellan de olika västerländska språken.
436 Trots att varken uiguriska eller tibetanska är ett officiellt nationellt språk.
437 ”Republiken Kina” är officiellt namn enligt myndigheterna i Taipei, men är ej erkänt av FN eller EU. I fråga om omstridda
ögrupper, se även under ”Kina”.
438 Många talar hokkien (”taiwanesiska”, ca 15 milj. el. mer än halva befolkningen) eller hakka, vilka dock båda bör räknas som
varianter av kinesiska.
II.3.4.4.6 Japan
Nationalspråket är japanska439, som skrivs med japansk skrift. Vi använder de japanska namnen i förenklad440
internationell translitterering, utom i fråga om
– ögrupperna Boninöarna (jap. Ogasawara-shotō, en. Bonin Islands, fr. Îles Bonin, ty. Ogasawara-Inseln).
Ryukyuöarna heter på japanska Ryūkyū-shotō eller Nansei.
Övriga exonymer på andra språk441: huvudstaden Tokyo (ty. ibl. Tokio), staden Kobe (fr. ibl. Kobé), ön
Minamitorishima (en. Marcus Island) och ögrupperna Okinotorishima (en. äv. Okinotori coral reefs, Okinotori
Islands el. Parece Vela, fr. ibl. Oki-no-tori) och Kazan-retto (en. Volcano Islands, fr. äv. Îles Volcano, ty. ibl.
Vulkaninseln el. Vulcan-Inseln).
Japan gör anspråk på Senkakuöarna (el. Diaoyuöarna) i Östkinesiska havet (jap. Senkaku-shoto, ki. Tiauyutai,
en. ibl. Pinnacle Islands), på vilka även Kina och Taiwan gör anspråk.
439 Några smärre språk har erkänd regional status, bl.a. ainu (på norra Hokkaido, nästan utdött) och ryukyuspråk (på Ryukyuöarna).
Ön och staden Okinawa heter på okinawianska Uchinaa.
440 Dvs. utan diakritiska tecken.
441 Undantagsvis förekommer på olika språk äldre namn på de japanska huvudöarna, t.ex. ”Hondo” för Honshu.
442 Burmesiska är modersmål för ca två tredjedelar av befolkningen. Shan, jingpo, kayah, karen, chin, mon och rakhine är erkända
regionala språk. Shan är det största och modersmål för ca 10 % el. ca 6 milj.
443 De officiella namnen är dock inte de korrekt translittererade. Exempelvis translittereras namnet på regionen Ayeyarwady
egentligen Ei:rawati tuing: desa. kri.
444 Delstaterna utgörs av de områden som befolkas av nationella minoriteter medan de administrativa områdena inom den
burmesisktalande delen av landet kallas regioner.
445 Tidigare: Arakanstaten.
446 Numera uppdelad i Norra Shanstaten, Södra Shanstaten och Östra Shanstaten.
II.3.4.5.2 Thailand
Officiellt språk är thailändska447, som skrivs med thailändsk skrift. Vi använder de thailändska namnen i
gängse translitterering, utom i fråga om
– huvudstaden Bangkok (th. Krung Thep) samt Malackahalvön (th. xx, malaj. Semenanjung Tanah Melayu,
burm. xx, en. Malacca, Malay peninsula, fr. Peninsule Malaise, ty. Malaiische Halbinsel).
Övriga exonymer på andra språk: staden Songkhla (en. ibl. Singgora, fr. ibl. Singora).
II.3.4.5.3.2 Kambodja
Officiellt språk är khmer (el. kambodjanska)450, som skrivs med khmerisk skrift (abugida). Vi använder
dock de khmeriska namnen i förfranskad kolonial språkdräkt, t.ex. i fråga om städerna Battambang (khm.
Bătdâmbâng), Siem Reap (khm. Siemréab), Pursat (khm. Pŏuthĭsăt) och Kratie (khm. Krâchéh) samt sjön
Tonle Sap (khm. Bœng Tônlé Sab).
Undantag: huvudstaden Phnom Penh (khm. Phnum Pénh, fr. Phnom-Penh) och staden Sihanoukville (khm.
Preah Sihanouk).
II.3.4.5.3.3 Vietnam451
Officiellt språk är vietnamesiska452 som till skillnad från språken i de närmaste grannländerna skrivs med det
latinska alfabetet. Vi använder de vietnamesiska namnen, inklusive de diakritiska tecknen, utom i fråga om
447 Det största minoritetsspråket är kanske laotiska (i nordost), men de aktuella dialekterna i nordost räknas officiellt som
thailändska. Khmer och malajiska (i gränsområdena mot Kambodja resp. Malaysia) är modersmål för ca 2 % eller en och en
halv miljon vardera. Den betydande kinesiska befolkningsgruppen talar numera i regel thailändska som modersmål.
448 Laotiska är modersmål för drygt halva befolkningen. Minoritetsspråk är främst thailändska, khmu och hmong.
449 Vi sätter därvid ut accenttecken, emot den allmänna principen för translittererade namn.
450 Det största minoritetsspråket är vietnamesiska (3 % el. ca en halv miljon).
451 I fråga om omstridda ögrupper, se under ”Kina”.
452 Det största minoritetsspråket är tay (visserligen ett thaispråk men inte identiskt med thailändska, 2 % el. ca en och en halv
miljon) vid gränsen mot Kina.
II.3.4.6 Den ostindiska övärlden (Malaysia, Brunei, Singapore, Indonesien, Östtimor och
Filippinerna)
II.3.4.6.1 Malaysia454
Officiellt språk är malajiska455 och vi använder de malajiska456 namnen, utom i fråga om
– städerna tillika delstaterna Pinang (malaj., en., fr. och ty. Penang el. George Town) och Melaka (malaj.
Bandar Melaka, en. Malacca Town, fr. Malacca, ty. Malakka) samt Malackahalvön457 (malaj. Semenanjung
Tanah Melayu, th. xx, burm. xx, en. Malacca el. Malay peninsula, fr. Peninsule Malaise, ty. Malaiische Halbinsel).
Övriga exonymer på andra språk (äldre eller alternativa namnformer): städerna Alor Setar (en. och fr. ibl.
Alor Star), Kota Baharu (en., fr. och ty. Kota Bahru), Muar (en, fr. och ty. ibl. Bandar Maharani), Batu Pahat
(fr. och ty. ibl. Bandar Penggaram) och Johor Baharu (en., fr. och ty. Johor Bahru, ibl. Johore Baharu), Kuala
Lumpors förort Kelang (bes. xx, en., fr. och ty. Port Klang) samt delstaten Johor (en., fr. och ty. ibl. Johore)
och ön Borneo (fr. Bornéo).
II.3.4.6.2 Brunei
Officiellt språk är malajiska458 (som främst talas i den lokala varianten Melayu Brunei). Vi använder de
officiella malajiska namnen.
II.3.4.6.3 Singapore
Officiella språk är kinesiska, engelska, malajiska och tamil. Majoriteten talar kinesiska som modersmål
men engelska är administrativt språk. Vi använder genomgående de engelska eller angliserade namnen.
Exonymer på andra språk: huvudstaden Singapore (ki. Xinjiapo, malaj. Singapura, tami. Ciŋkappūr, fr.
Singapour, ty. Singapur).
453 På engelska förekommer vid vietnamesiska ortnamn ofta sammanskrivningar i stället för särskrivning eller bindestreck, t.ex.
”Dalat” och ”Namdinh” i stället för Đa Lat och Nam Đinh.
454 I fråga om omstridda ögrupper, se under ”Kina”.
455 Den standardiserade form av malajiska som används (en. Standard Malay) kan kallas malaysiska till skillnad från indonesiska
som är en annan standardiserad variant av malajiska.
456 Malajiska är det största språket men över halva befolkningen har andra modersmål, främst kinesiska (ca 25 % el. ca sju milj.)
och tamil (ca 7 % el. ca två milj.). Engelska talas inte som modersmål men har erkänd ställning.
457 Sundet mellan Malackahalvön och Sumatra kallas Malackasundet.
458 Engelska talas inte som modersmål men har erkänd ställning. Det största minoritetsspråket är kinesiska (drygt 10 %).
II.3.4.6.5 Östtimor
Officiella språk är tetum465 och portugisiska. Vi använder, liksom engelskan, franskan och tyskan, de
geografiska namnen på portugisiska, t. ex i fråga om
– städerna Pante Macassar (tet. Pantai Makasar, uab. xx), Liquiçá (tet. Likisá, tuk. xx), Baucau (tet. Baukau,
maka. xx) och Viqueque (tet. Vikeke).
I fråga om huvudstaden Dili (port. Díli) skriver vi, som på tetum, utan accenttecken.
459 Som det inledningsvis påpekades är indonesiska ett konstruerat språk (en variant av malajiska) som i stort är identiskt med
malajiska. Det största modersmålsspråken är javanesiska (ca 40 % el. över 100 milj.) och sundanesiska (ca 15 % el. ca 40 milj.).
Kinesiska är modersmål för 3 % eller 8 miljoner. Av tradition har malajiska varit lingua franca och talas som modersmål här
och var inom hela övärlden.
460 Tidigare Irian Jaya.
461 Betecknar även en provins inom regionen. Se nedan.
462 Ögruppen består av provinserna Maluku och Maluku Utara (se dessa).
463 Tidigare: Irian Jaya Barat. ”Irian” är det indonesiska namnet på hela ön Nya Guinea. Papua Barat är en relativt nybildad provins
som brutits ut ur provinsen Papua. ”Irian Jaya Barat” omfattade hela Västpapua (västra Nya Guinea).
464 Betecknar även hela regionen. Se ovan.
465 Tetum är modersmål för ca 10 % av befolkningen och därmed det största språket. Det finns ytterligare 15 erkända ”nationella
språk”. Portugisiska är det gamla kolonialspråket.
II.3.5 Afrika utom arabländerna (Kap Verde, Sahel, Afrikas horn, Guineakusten, Centralafrika,
området kring de afrikanska stora sjöarna, Södra Afrika och de afrikanska östaterna i
Indiska oceanen)
466 Pilipino (även kallat filipino) är den standardiserade varianten av det största språket tagalog, som är modersmål för ca 30
% av befolkningen eller ca 30 miljoner människor. Det näst största språket är cebuano (ca 20 % el. ca 20 milj.). Engelska är
modersmål för en liten grupp av befolkningen. 19 språk har erkänd ställning som regionala språk. Dessutom åtnjuter också
spanska och arabiska en särställning.
467 Namnets utformning på pilipino, engelska och tyska är avsedd att särskilja staden Cebu från ön Cebu (på vilken staden är
belägen).
468 Även Folkrepubliken Kina och Taiwan gör anspråk på Panatag. I fråga om övriga omstridda ögrupper, se under ”Kina”.
469 Se även ”Indiska oceanen och Södra ishavet” (nedan).
470 Den variant av komoriska som talas på Mayotte kallas shimaoré.
471 Befolkningen på Réunion talar huvudsakligen ett franskbaserat kreolspråk. Det kan tilläggas att Réunion och Mauritius
tillsammans utgör ögruppen Maskarenerna (fr. Îles Mascareignes, en. Mascarene Islands, ty. Maskarenen).
472 Befolkningen talar huvudsakligen ett portugisiskbaserat kreolspråk, som har erkänd regional status.
II.3.5.2.2 Gambia
Officiellt språk är engelska474 och vi använder de officiella angliserade namnformerna.
II.3.5.2.3 Mali
Officiellt språk är franska475 och vi använder de förfranskade namnformerna, utom i fråga om
– staden Timbuktu (fr. Tombouctou, song. Tumbutu, en. Timbuctoo, tua. Tin-Buktu, ar. Tumbuktū).
II.3.5.2.5 Niger
Officiellt språk är franska477 och vi använder de förfranskade namnformerna.
Exonymer på andra språk: Tchadsjön (fr. Lac Tchad, ar. Buhayra Tshād al-Kabrā, kanu. xx, en. Lake Chad, ty.
Tschadsee), på gränsen mot Tchad, Kamerun och Nigeria. Staden Agadez (tua. xx) skrivs på andra språk
ofta ”Agadès”.
II.3.5.2.6 Tchad
Officiella språk är franska och arabiska478. Vi använder förfranskade namnformer.
Exonymer på andra språk: huvudstaden N’Djamena (ar. Nijāmīnā, en, fr. och ty. ibl. Ndjamena, sb. xx), regionen
Ouaddaï (ar. Waddāy, zag. xx, ty. och ibl. en. Wadai) samt Tchadsjön på gränsen mot Kamerun, Nigeria och
Niger (fr. Lac Tchad, ar. Buhayra Tshād al-Kabrā, bud. xx, en. Lake Chad, ty. Tschadsee).
473 Befolkningen talar som modersmål olika inhemska språk. Det största är wolof (närmare hälften el. ca fem milj.). Wolof och
ytterligare fem språk har ställning som ”nationella språk”.
474 Befolkningen talar som modersmål olika inhemska språk. Det största är malinke (mandingo). Detta och ytterligare fyra språk
har ställning som ”nationella språk”.
475 Befolkningen talar som modersmål olika inhemska språk. Det största är bambara (ca 35 % el. ca sex milj.). Befolkningen i norra
Mali talar tuaregiska (ett berberspråk) och en tuaregisk separatiströrelse utropade 2012 tillsammans med salafistgruppen
Ansar al-Din (fr., en. och ty. Ansar Dine) den kortlivade tuaregiska staten Azawad.
476 Befolkningen talar som modersmål olika inhemska språk. Det största är moore (ca 50 % el. ca åtta milj.) som tillsammans
med ytterligare ett par språk har erkänd regional status.
477 Befolkningen talar som modersmål olika inhemska språk. De största är hausa (ca 50 % el. ca åtta milj., i de centrala delarna)
och zarma (ca 25 % el. ca fyra milj., i väst). Dessa och ytterligare fyra språk har ställning som ”nationella språk”.
478 Sara och arabiska är de största språken och är vardera modersmål för en dryg fjärdedel av befolkningen (ca tre milj.). En lokal
dialekt av arabiska, tourkou, fungerar som lingua franca. Längst i norr är teda modersmål för touboufolket.
II.3.5.3.2 Etiopien
Landet består av nio etniskt baserade regioner. Officiellt språk på federal nivå är amhariska och vi använder
de amhariska481 namnen i förenklad translitterering, utom i fråga om
huvudstaden tillika delstaten Addis Abeba (am. ‘Adīs ‘Abäba, en. Addis Ababa, fr. Addis-Abeba, or. Finfinne.
gur. xx), regionerna Oromia (am. Oromiya, or. Oromiyaa, fr. ibl. Oromie) och Somali482 (am. Sumalē, som.
Gobolka Soomaali, fr. Somalie), halvön Somalihalvön (am. xx, som. xx, ar. xx, en. Somali Peninsula, fr. péninsule
somali, ty. Somali-Halbinsel) samt Abbesjön (am. xx, afa. xx, en. Lake Abbe, fr. Lac Abbé, ty. Abbe-See, ar.
Buhayrat Ābih), på gränsen mot Djibouti, Turkanasjön (am. xx, das. xx, sw. Ziwa Turkana, ty. Rudolfsee483),
på gränsen mot Kenya, och Stefaniesjön (am. Č̣ew bāhir, en. och fr. Chew Bahir, bor. xx).
Övriga exonymer på andra språk484: städerna Jima (or. en., fr. och ty. Jimma), Bahir Dar (fr. och ty. Bahar
Dar), Gonder (en, fr. och ty. Gondar), Aksum (tig. xx, en. och ty. Axum, fr. Axoum), Mekele (tig. xx, en. och ty.
Mekele, ibl. Mekelle el. Makale, fr. Mékélé, Makalé el. Macallé, afa. xx, sah. xx), Dese (en, och ty. Dessie, en.
äv. Dessye, fr. Dessié, or. xx, wol. xx), Debre Zeyt (or. Bishoftu, en., fr. och ty. Debre Zeit el. Debre Zeyit), Nazret
(or. Adaama, en., fr. och ty. Nazareth el. ibl. Adama), Awasa (sid. xx, fr. och ty. Awassa) och Harer (har. xx, en.
Harar, fr. och ty. Harar el. Harrar), staden tillika delstaten Dire Dawa (som. Dirirdhaba, en. ibl. Diredawa, fr. ibl.
Dire-Daoua) samt regionerna Amara (en., fr. och ty. Amhara), Hareri Hizb (en. oft. Harari People, fr. och ty.
Harari) och Ye Debub Biheroch Bihereseboch na Hizboch (”de södra nationernas, nationaliteternas och folkens
region”, sid. xx, en. och ty. Southern Peoples, Nations & Nationalities, fr. La Région des Nations, Nationalités
et Peuples du Sud) m.fl. Det stora antalet exonymer på andra språk beror på att man fortfarande ofta
använder namnformer som utgår från en äldre translitterering/transkription.
II.3.5.3.3 Djibouti
Officiella språk är franska och arabiska485. Vi använder genomgående de förfranskade namnformerna.
Exonymer på andra språk: huvudstaden Djibouti (ar. Jībūtī, afa. Gabuuti, som. Jabuuti, ty. Dschibuti) samt
Abbesjön (fr. Lac Abbé, ar. Buhayrat Ābih, afa. xx, en. Lake Abbe, ty. Abbe-See, am. xx), på gränsen mot Etiopien.
479 Begreppet Afrikas horn (tig. xx, am. xx, fr. Corne de l’Afrique, som. Geeska Afrika, ar. Qarn al-Afrīqī, or. Gaaffaa Afriikaa, en.
Horn of Africa, ty. Horn von Afrika) är i EU-sammanhang ofta vidare och omfattar fler länder men kan också vara snävare
och endast omfatta själva Somalihalvön (dvs. bara Somalia och den östligaste delen av Etiopien).
480 Tigrinskan (inklusive tigre) är modersmål för drygt två tredjedelar av befolkningen. Minoritetsspråk är bl.a. beja (i väster),
arabiska (vid kusten) och afar (i öster).
481 Amhariska är modersmål för cirka en tredjedel av befolkningen och oromo är modersmål för ungefär lika många. Oromo
och andra större språk har erkänd regional status.
482 Den östliga, somaliskspråkiga delen (motsv. ung den tidigare provinsen Ogaden), gränsande till Somalia.
483 Det äldre koloniala namnet (fr. tidigare ”Lac Rodolphe”).
484 Staden Shire heter officiellt Inda Silase, vilket på andra språk ofta skrivs ”Inda Selassie”.
485 Befolkningen talar dock som modersmål afar (i väst) eller somaliska (klanen issa, i öst), vilka båda är erkända nationella språk.
II.3.5.4.2 Guinea
Officiellt språk är franska492 och vi använder de förfranskade namnformerna. Huvudstaden heter Conakry.
II.3.5.4.5 Ghana
Officiellt språk är engelska495 och vi använder de officiella angliserade namnformerna496.
Övriga exonymer på andra språk: udden Cape Three Points (ah. xx, fr. Cap des Trois-Pointes, ty. Kap der drei
Spitzen).
II.3.5.4.7 Nigeria
Officiellt språk är engelska498 och vi använder de officiella angliserade namnformerna, utom i fråga om
– Tchadsjön (en. Lake Chad, kanu. xx, fr. Lac Tchad, ar. Buhayra Tshād al-Kabrā, ty. Tschadsee), på gränsen
mot Niger, Tchad och Kamerun499.
Övriga exonymer på andra språk: städerna Ogbomosho (yor. Ògbómọ̀ ṣọ, ty. ibl. Ogbomoscho) och Onitsha
(ig. Onịchạ, ty. ibl. Onitscha).
II.3.5.4.8 Ekvatorialguinea
Officiella språk är spanska (det gamla kolonialspråket) samt numera även franska och portugisiska500. Vi
använder de förspanskade namnformerna. Observera dock att huvudön har bytt namn från Fernando Poo
till Bioko, jfr ovan. Ön Annobón hette en tid Pagalu men har numera återfått sitt förra namn.
494 Befolkningen talar som modersmål olika inhemska språk. Det största är akan (främst i varianten baule, fr. baoulé) med
ca 40 % el. ca nio milj.
495 Befolkningen talar som modersmål olika inhemska språk. Det största är akan (med huvudvarianten ashanti), närmare hälften
el. ca tolv milj. Huvudstaden Accra heter på akan Nkran.
496 I landet återfinns även det historiska området Guldkusten (en. Gold Coast, ak. xx, fr. Côte d’Or, ty. Goldküste).
497 Befolkningen talar som modersmål olika inhemska språk. De största är ewe (ca 40 % el. över tre milj.) resp. fon (40 % el. över
fyra milj.), adja och yoruba.
498 Befolkningen talar som modersmål olika inhemska språk. De tre största, hausa (i norr), yoruba (i sydväst) och igbo (ibo, i
sydost), är vart och ett modersmål för ca 20 % av befolkningen eller cirka 35 milj. vardera. De har också status som nationella
språk. Även fulani (fulbe el. peul) och kanuri (båda i norr) är betydande regionala språk. De olika inhemska språken har en
mycket stark ställning inom respektive region. Den tidigare huvudstaden Lagos heter på yoruba Èkó och Enugu (en gång
huvudstad i utbrytarstaten Biafra) heter på igbo Enúgwu.
499 I Nigeria återfinns även det historiska området Slavkusten (en. Slave Coast, fr. Côte des Esclaves, yor. xx, ty. Sklavenküste).
500 Befolkningen talar som modersmål olika inhemska språk. Det största är fang (85 % el. en och en halv miljon, på fastlands-
delen).
501 Befolkningen talar huvudsakligen portugisiskbaserade kreolspråk. Tre olika kreolspråk har ställning som erkända regionala
språk.
II.3.5.5.3 Sydsudan
Officiellt språk är engelska505 och vi använder de officiella angliserade namnformerna.
Exonymer på andra språk: huvudstaden Juba (bar. xx, fr. Djouba, ty. ibl. Dschuba), regionerna Bahr el Ghazal506
(din. xx, fr. och ibl. ty. Bahr el-Ghazal), Greater Upper Nile (fr. Nil Supérieur)507 och Equatoria508 (fr. Équatoria,
ty. ibl. Äquatoria) samt delstaten Jonglei (din. xx, nue. xx, ty. ibl. Dschonglei).
II.3.5.5.4 Gabon
Officiellt språk är franska509 och vi använder förfranskade namnformer.
II.3.5.6 Områdena kring de afrikanska stora sjöarna (Rwanda, Burundi, Kenya, Uganda och
Tanzania)
II.3.5.6.1 Rwanda och Burundi
Officiellt språk är franska samt i Rwanda även engelska och rwanda (kinyarwanda) och i Burundi även
rundi (kirundi)512. Dessutom används swahili som kontaktspråk. Vi använder genomgående de officiella
förfranskade namnformerna.
Exonymer på andra språk: Tanganyikasjön (en. Lake Tanganyika, fr. Lac Tanganyika, sw. Ziwa Tanganyika, rr.
xx, ty. Tanganjikasee) på gränsen mellan Burundi, Demokratiska republiken Kongo och Tanzania.
512 Rwanda och rundi är de talade språken och betraktas oftast som två varianter av ett och samma språk (rwandarundi).
513 Swahili är (liksom engelskan) lingua franca i regionen men inte majoritetsspråk i något av länderna. Befolkningen talar ett
stort antal inhemska språk, av vilka de största i de tre länderna är kikuyu (ca 17 % el. ca sju milj.), luganda (ca 21 % el. ca sju
milj.) resp. sukuma (ca 13 % el. ca sex milj.). I nordöstra Kenya talas somaliska (ca 3 milj. el. ca 7 %). Staden Garissa heter på
somaliska Gaarisa.
514 Det äldre koloniala namnet (fr. tidigare ”Lac Rodolphe”).
II.3.5.7.2 Zambia
Officiellt språk är engelska men det finns också åtta erkända regionala språk. De största av dessa är bemba
och nyanja516. Vi använder de officiella angliserade namnformerna.
Exonymer på andra språk: staden Maramba (på övriga språk föredrar man det koloniala namnet ”Livingstone”)
samt Mwerusjön (en. Lake Mweru, bem. xx, fr. Lac Moero, ty. Mwerusee) på gränsen mot Demokratiska
republiken Kongo, och Tanganyikasjön (en. Lake Tanganyika, bem. Etanga’ya’nia, fr. Lac Tanganyika, sw. Ziwa
Tanganyika, ty. Tanganjikaseese) på gränsen mot Tanzania och Demokratiska republiken Kongo.
II.3.5.7.3 Moçambique
Officiellt språk är portugisiska517 och vi använder de officiella namnformerna i portugisisk språkdräkt, utom
i fråga om
– Malawisjön (port. Lago Niassa, sw. Ziwa Nyasa, en. Lake Malawi el. Lake Nyasa, nya. xx) på gränsen mot
Malawi och Tanzania.
II.3.5.7.4 Zimbabwe
Officiella språk är engelska, shona och ndebele518. Vi använder genomgående de officiella angliserade
namnformerna, utom i fråga om
– provinserna Västra Mashonaland (en. Mashonaland West, fr. Mashonaland Occidental), Centrala Mashonaland
(en. och fr. Mashonaland Central), Östra Mashonaland (en. Mashonaland East, fr. Mashonaland Oridental),
Norra Matabeleland (en. Matabeleland North, fr. Matabeleland Septentrional) och Södra Matabeleland (en.
Matabeleland South, fr. Matabeleland Méridional).
II.3.5.7.6 Namibia
Officiellt språk är engelska520 och vi använder de officiella angliserade namnformerna.
Exonymer på andra språk: huvudstaden Windhoek (nam. Ai-Gams, her. Otjomuise, ty. Windhuk) och staden
Walvis Bay (nam. xx, ty. Walfischbucht el. Walfischbai).
515 Befolkningen talar som modersmål olika inhemska språk. Det största är umbundu (ca 35 % el. ca sju milj.).
516 Befolkningen talar många olika inhemska språk. Bemba är modersmål för närmare 25 % el. över tre miljoner.
517 Befolkningen talar som modersmål olika inhemska språk. De största är makua (ca hälften el. över tio miljoner och tsonga
(ca 25 %).
518 Det största språket är dock shona, som är modersmål av ca 75 % el. ca elva miljoner, i de centrala delarna. Ndebele talas i
väster.
519 Den 19 april 2018 bytte Swaziland officiellt namn till Eswatini. Vid tidpunkten för publiceringen av denna handbok hade
utredningen om ett eventuellt namnbyte även på svenska ännu inte slutförts.
520 Det finns dessutom åtta erkända regionala språk. Befolkningen talar som modersmål främst olika inhemska språk. Det största
är ovambo (ambo, oshiwambo, modersmål för ca halva befolkningen el. drygt en miljon).
II.3.5.8.2 Komorerna523
Officiella språk är franska, komoriska (även kallat comoro)524 och arabiska525. Vi använder genomgående de
förfranskade namnformerna, bland annat i fråga om de tre huvudöarna Grande Comore (komo. Ngazidja),
Anjouan (komo. Nzwani) och Mohéli (komo. Mwali) trots att de komoriska namnen är officiella sedan 1977.
II.3.5.8.3 Madagaskar
Officiella språk är franska samt malagassiska, modersmålet för nästan hela befolkningen. Vi använder de
malagassiska namnformerna, utom i fråga om
– ön Sainte-Marie (malag. Nosy Boraha).
Övriga exonymer på andra språk: staden Andoany (en., fr. och ty. äv. Hell-Ville) samt uddarna Kap Bobaomby
(malag. Tanjona Bobaomby, en., fr. och ty. Cap d’Ambre), Kap Vilanandro (malag. Tanjona Vilanandro, en.
521 Exempelvis i fråga om staden East London (afr. Oos-Londen, xh. iMonti). De senaste namnändringarna har vi ännu inte an-
ammat: huvudstaden Pretoria heter numera officiellt Tshwane (anammat på sydafrikansk engelska och afrikaans, eg. tswana,
sotho och pedi; zul. iPitoli, xh. iTswani). Dessutom har många andra städer nyligen bytt namn, och så heter t.ex. Bloemfontein
och Durban numera officiellt Mangaung (eg. sotho) respektive eThekwini (eg. zulu).
522 Ögruppen Les Sœurs (Grande Sœur och Petite Sœur) kallas inofficiellt ”Sisters Islands”.
523 D.v.s. Unionen Komorerna. Det geografiska begreppet Komorerna inkluderar även den franska ön Mayotte.
524 Det språk som så gott som hela befolkningen talar som modersmål.
525 Huvudstaden Moroni heter på arabiska ”Mūrūnī”.
II.3.5.8.4 Mauritius
Landet saknar officiellt språk. I officiella sammanhang används främst engelska men även franska526. Vi
använder de angliserade namnformerna.
Exonymer på andra språk: huvudstaden Port Louis (fr. Port-Louis) samt ett antal öar m.m. som har parallella
franska namnformer, t.ex. ön Round Island (fr. Île Ronde).
II.3.6.1.1 Grönland (grö. Kalaallit Nunaat, da. Grønland, en. Greenland, fr. Groenland)
Officiellt språk är numera grönländska (grö. kalaallisut, en variant av inuit). Vi använder numera, liksom i
flertalet fall på engelska, franska och tyska, de grönländska namnen i fråga om orter och öar men danska
namn i fråga om områden och uddar, t ex. i fråga om huvudstaden Nuuk (da. Godthåb), orterna Qasigiannguit
(da. Christianshåb) och Qaanaaq (da. Thule) samt ön Qeqertarsuaq (da. Disko, en. Disco Island, fr. Île de
Disko, ty. Disko-Insel).
Övriga exonymer på andra språk: sydspetsen Kap Farvel (grö. Uummannarsuaq, en. Cape Farewell) samt
olika landområden med närmast obsoleta namn, som Kong Christian IX Land (grö. Nuna Kunngi Christian
IX, en. King Christian IX’s Land el. King Christian IX Land, fr. Terre du Roi Christian IX, ty. König-Christian
IX-Land) m.fl.
II.3.6.1.2 Kanada
Officiella språk är engelska och franska528. Vi använder de lokala namnen på engelska respektive franska,
utom i fråga om följande:
– i den engelsktalande delen: delstaten Newfoundland och Labrador (en. Newfoundland and Labrador, fr.
Terre-Neuve-et-Labrador, ty. Neufundland und Labrador), området Akadien (en. Acadia, fr. Acadie) samt
sjöarna Övre sjön (en. Lake Superior, fr. Lac Supérieur, oji. Gichigami, ty. Oberer See), Södra resp. Norra
Indiansjön (en. Southern resp. Northern Indian Lake, fr. Lac Southern Indian resp. Lac Northern Indian, cre.
xx, ty. Südlicher resp. Nördlicher Indianersee), Rensjön (en. Reindeer Lake, fr. Lac Caribou el. Lac Reindeer,
526 Befolkningen talar som modersmål olika kreolspråk eller indiska språk. Lingua franca är mauritiska (ett franskbaserat kreol-
språk).
527 Centralamerika och Västindien utgör tillsammans Mellanamerika.
528 Franska talas i princip i delstaten Quebec (fr. Québec) och engelska i övriga delstater (provinser och territorier). Vid sidan
av engelska och franska har i territoriet Nunavut två varianter av inuit (inuktitut och inuinnaqtun) officiell ställning och vid
sidan av engelska och franska har i Northwest Territories chipewyan, cree, tlicho (tidigare kallat dogrib), gwich’in och slavey
(nordlig och sydlig) samt tre varianter av inuit (inuktitut, inuinnaqtun och inuvialuktun) officiell ställning. Folket tlicho har
särskild autonomi inom området Akaitcho mellan Stora Slavsjön och Stora Björnsjön. Folket cree har autonomi också i delstaten
Manitoba (Nisichawayasihk Cree Nation i norr och O-Pipon-Na-Piwin Cree Nation i söder). Inom regionen Nord-du-Québec,
i delstaten Quebec, kommer också cree att erhålla ett eget område, kallat Eeyou Istchee-Baie-James (en. Eeyou Istchee
James Bay Territory). Inuiterna har redan inom samma region en motsvarighet i området Nunavik. Större invandrargrupper,
bl.a. tysktalande, har ofta bibehållit sitt modersmål över generationer, men framför allt märks den stora kinesisktalande
befolkningen (ca en miljon el. ca 3 %).
529 I delstaten Hawaii har även hawaiiska officiell ställning och i New Mexico även spanskan. Större invandrargrupper har ofta
bibehållit sitt modersmål över generationer. Framför allt märks den stora spansktalande befolkningen (ca 40 miljoner el. ca
12 %) men också bl.a. tysktalande.
530 Utöver nedan angivna namn förekommer på svenska undantagsvis formerna Nordkarolina (en. och sv. North Carolina) och
Sydkarolina (en. och sv. South Carolina), Norddakota (en. och sv. North Dakota, fr. Dakota du Nord, ty. ibl. Norddakota) och
Syddakota (en. och sv. South Dakota, fr. Dakota du Sud, ty. ibl. Süddakota).
531 Namnet ”Saltsjöstaden” (Salt Lake City) är dock obsolet.
532 Ögruppen Florida Keys heter på franska ”Cayes de Floride”.
533 I området omkring Stora sjöarna (som ursprungligen upptäcktes av fransmän) förekommer åtminstone som alternativ till
de engelska namnen ett flertal franska exonymer.
534 Inklusive Bermuda. Västindien kallas på svenska också ofta Karibien och kan indelas i Östkaribien (en. Eastern Caribbean, fr.
Caraïbes orientales, sp. Caribe Oriental, ne. de Oost-Caraïbische staten, ty. Ostkaribien) och Västkaribien.
535 På engelska tillämpas en annan indelning mellan ”läöar” och ”lovartöar” än på andra språk. En liknande uppdelning före-
kommer även inom andra arkipelager.
536 Officiell ställning vid sidan av nederländskan har papiamentu på Aruba, Curaçao och Bonaire, och engelska på Saba, Sint
Eustatius och Sint-Maarten.
537 Tillsammans kallade Karibiska Nederländerna (nl. Caribisch Nederland, en. Caribbean Netherlands, fr. Caraïbes néerlandaises,
ty. die Karibischen Niederlande).
II.3.6.2.2 Kuba
Officiellt språk är spanska och vi använder de spanska namnen, utom i fråga om
– huvudstaden Havanna (sp. La Habana, en. Havana, fr. La Havane).
Övriga exonymer på andra språk: den amerikanska militärbasen Guantánamobasen (sp. Base Naval de
Guantánamo, en. Naval Station Guantanamo Bay), med ett fångläger med samma namn (en. Guantanamo
Bay detention camp), samt ön Isla de la Juventud (en. äv. Isle of Youth, fr. Île de la Jeunesse, ty. ”Jugendinsel”).
II.3.6.2.4 Haiti
Landet ligger på ön Hispaniola (se Dominikanska republiken). Officiella språk är franska och haitiska (ett
allmänt talat franskbaserat kreolspråk). Vi använder de franska539 namnen, utom i fråga om
– ön Tortuga (fr. Île de la Tortue, hait. Latòti).
II.3.6.2.5 Jamaica
Officiellt språk är engelska540 och vi använder de engelska namnen.
II.3.6.2.6 De självständiga staterna i Små Antillerna (Antigua och Barbuda, Saint Kitts och Nevis,
Dominica, Saint Lucia, Saint Vincent och Grenadinerna, Grenada, Barbados samt
Trinidad och Tobago)
Officiellt språk är engelska541 och vi använder de engelska namnen, utom i fråga om
– ögruppen Grenadinerna (en. och fr. Grenadines, en. äv. Grenadine Islands, ty. Grenadinen), som delvis
ligger inom S:t Vincent och Grenadinerna medan resten tillhör Grenada.
Övriga exonymer på andra språk: huvudstäderna Saint George’s (fr. Saint-Georges; i Grenada) och Port of
Spain (fr. Port d’Espagne, ty. Port-of-Spain; i Trinidad och Tobago).
538 Man skiljer i så fall mellan ”à Haïti” (på ön Hispaniola) och ”en Haïti” (i staten Haiti).
539 Huvudstaden Port-au-Prince heter på haitiska ”Pòtoprens” och städerna Cap-Haïtien, Gonaïves och Les Cayes heter ”Kap Ayisyen”,
”Gonayiv” resp. ”Okay”.
540 Befolkningen talar huvudsakligen ett engelskbaserat kreolspråk, patwa (jamaican patois).
541 Befolkningen talar huvudsakligen engelskbaserade kreolspråk eller (på Dominica och Saint Lucia) franskbaserade kreolspråk
(antillisk kreol).
II.3.6.3.2 Belize
Officiellt språk är engelska543 och vi använder de engelska namnen.
II.3.6.3.3 Guatemala
Officiellt språk är spanska544 och vi använder de spanska namnen, utom i fråga om
– huvudstaden Guatemala City (sp. Ciudad de Guatemala, eg. La Nueva Guatemala de la Asunción, kich.
xx, en. och fr. Guatemala, ty. Guatemala-Stadt).
II.3.6.3.4 Honduras
Officiellt språk är spanska545 och vi använder de spanska namnen, utom i fråga om
– kustområdet Mosquitokusten (äv. Miskitokusten, sp. Costa de Mosquitos, en. Mosquito Coast, fr. Côte des
Mosquitos, ty. Mosquitoküste, misk. xx) samt ögruppen Swan Islands (sp. Islas del Cisne el. Islas Santilla,
fr. Îles Swan, ty. Swan-Inseln) och dess ingående öar Great Swan Island (sp. Cisne Grande), Little Swan (sp.
Cisne Pequeño) och Booby Cay (sp. El Cayo Pájaro Bobo).
Övriga exonymer på andra språk: ögruppen Bahíaöarna (sp. Islas de la Bahía, en. och ty. Bay Islands, ty. äv.
Buchtinseln, fr. Îles de la Baie).
II.3.6.3.5 El Salvador
Officiellt språk är spanska och vi använder de spanska namnen.
II.3.6.3.6 Nicaragua
Officiellt språk är spanska546 och vi använder de spanska namnen, utom i fråga om
kustområdet Mosquitokusten (äv. Miskitokusten, sp. Costa de Mosquitos, en. Mosquito Coast, fr. Côte des
Mosquitos, ty. Mosquitoküste, misk. xx), som även kallas ”Atlantkusten” (sp. Costa Atlántica, en. Atlantic Coast,
fr. Côte Atlantique, ty. Atlantikküste el. Karibikküste, omfattande de två autonoma regionerna Atlántico
Norte och Atlántico Sur), samt ön (Great) Corn Island (sp. Isla del Maíz, fr. Île du Maïs, misk. xx).
Övriga exonymer på andra språk: udden Punta del Mono (en., fr. och ty. Monkey Point, misk. xx) och ögruppen
Maízöarna (sp. Islas del Maíz, en. Corn Islands, fr. Îles du Maïs, ty. Mais-Inseln, misk. xx).
542 Dessutom har ett mycket stort antal inhemska språk (modersmål för ca fem miljoner el. ca 5 %) erkänd rättslig ställning,
framför allt nahuatl (aztekiska, modersmål för ca en och en halv miljon), mixtekiska, zapotekiska och tre olika mayaspråk
(främst yukatekiska). Staden Oaxaca (de Juárez) heter på zapotekiska La’a eller Lula’a.
543 Majoriteten talar som modersmål ett engelskbaserat kreolspråk. Det finns åtta erkända regionala språk, bl.a. tre olika ma-
yaspråk.
544 Det största minoritetsspråket är k’iche’ (modersmål för drygt 10 % el. närmare två miljoner).
545 Det finns ett antal erkända regionala språk, bl.a. miskito. På Bahíaöarna talas ett engelskbaserat kreolspråk som modersmål.
546 Det finns ett antal erkända regionala språk, bl.a. engelska, miskito, rama och sumo.
II.3.6.3.8 Panama
Officiellt språk är spanska548 och vi använder de spanska namnen, utom i fråga om
– huvudstaden Panama City (sp. Ciudad de Panamá, en. Panamá, fr. och ty. Panama).
Övriga exonymer på andra språk: ögruppen Las Perlas-arkipelagen (”Pärlöarna”, sp. Archipiélago de las
Perlas, en. Pearl Islands, fr. Archipel de Perles, ty. Las-Perlas-Archipel).
II.3.7.1 Guyana
Officiellt språk är engelska552 och vi använder genomgående de engelska namnen.
II.3.7.2 Surinam
Officiellt språk är nederländska553 och vi använder genomgående de nederländska namnen.
II.3.7.3 Brasilien
Officiellt språk är portugisiska554 och vi använder de portugisiska namnen, utom i fråga om
– området Amazonas555 (por. Amazônia, sp. och en. Amazonia, fr. Amazonie, ty. Amazonien, tic. xx).
Vi skriver Brasilia (utan accenttecken, i stället för ”Brasília”).
Exonymer på andra språk: ögruppen São Pedro e São Paulo-arkipelagen (en. Saint Peter and Saint Paul
Archipelago, fr. rochers de Saint-Pierre et Saint-Paul, ty. ibl. Sankt-Peter-und-Sankt-Pauls-Felsen).
547 Det finns tre erkända regionala språk, främst mekatelyu (ett engelskbaserat kreolspråk).
548 Dessutom erkänns sju inhemska minoritetsspråk. De viktigaste minoritetsspråken är engelska och guaymí (ngäbere) med
ca 5 % vardera.
549 Latinamerika (eller Iberoamerika) utgörs av de stater i Nord- och Sydamerika där spanska eller portugisiska är det dominerande
språket, dvs. Kuba, Dominikanska republiken och Puerto Rico (som är en självstyrande del av Förenta staterna), dessa tre i
Västindien, samt Mexiko, Centralamerika utom Belize och Sydamerika utom Guyana och Surinam.
550 Befolkningen talar huvudsakligen ett franskbaserat kreolspråk. De största inhemska språken är arawak och karib.
551 Argentina gör anspråk på ögruppen, som på spanska heter Islas Malvinas (fr. Îles Maloines, ty. Malwinen).
552 Flera språk har erkänd regional ställning. Det viktigaste modersmålsspråket är dock ett engelskbaserat kreolspråk.
553 Det viktigaste minoritetsspråket är sranan, ett engelskbaserat kreolspråk, som liksom sarnami (en lokal variant av hindi) och
javanesiska har erkänd regional ställning.
554 Det inhemska språket nheengatu har officiell ställning på kommunnivå i provinsen Amazonas. Större invandrargrupper,
som tyskar och italienare, har ofta bibehållit sitt modersmål. över generationer.
555 Dvs. Amazonområdet, inte delstaten Amazonas.
II.3.7.4.2 Colombia
Officiellt språk är spanska557 och vi använder de spanska namnen, utom i fråga om
– området Amazonas558 (sp. och en. Amazonia, fr. Amazonie, ty. Amazonien, tic. xx, por. Amazônia) och
ögruppen San Andrés och Providencia559 (sp. Archipiélago de San Andrés, Providencia y Santa Catalina).
Exonymer på andra språk: staden Cartagena (fullständigt namn: Cartagena de Indias, fr. ibl. Carthagène).
II.3.7.4.3 Ecuador
Officiellt språk är spanska560 och vi använder de spanska namnen, utom i fråga om
– området Amazonas (sp. och en. Amazonia, fr. Amazonie, ty. Amazonien, por. Amazônia) och ögruppen
Galápagosöarna (sp. Archipiélago de Colón) samt den däri ingående ön Christóbal (sp. San Cristóbal).
De olika öar som ingår i Galápagosöarna har även parallella engelska namnformer, t.ex. heter öarna Isabela
och Christóbal även ”Albemarle” resp. ”Chatham”.
II.3.7.4.4 Peru
Officiella språk är spanska (majoritetsspråket), quechua561 och aymara562. Vi använder dock de spanska
namnen, utom i fråga om
– staden Cuzco (sp. officiellt: Cusco, que. Qusqu el. Qosqo, ash. xx) och området Amazonas563 (sp. och en.
Amazonia, que. xx, fr. Amazonie, ty. Amazonien, por. Amazônia).
II.3.7.4.5 Bolivia
Officiella språk är spanska (50 % el. fem miljoner), quechua (25 %), aymara (20 %) och guaraní564. Vi använder
genomgående de spanska namnen, utom i fråga om
– området Amazonas (sp. och en. Amazonia, ay. xx, que. xx, fr. Amazonie, ty. Amazonien, por. Amazônia).
II.3.7.4.6 Uruguay
Officiellt språk är spanska och vi använder de spanska namnen.
556 Ett stort antal inhemska språk har ställning som erkända regionala språk.
557 Ett stort antal inhemska språk har ställning som erkända regionala språk.
558 Dvs. Amazonområdet, inte departementet Amazonas.
559 På denna har även engelskan officiell status och talas vid sidan av spanska.
560 Bl.a. quechua har ställning som erkänt regionalt språk.
561 Modersmål för ca 13 % el. över fyra miljoner. Staden Ayacucho skrivs på quechua Ayakuchu.
562 Staden Juliaca heter på aymara Hullaqa.
563 Dvs. Amazonområdet, inte regionen Amazonas.
564 Även flera mindre språk har en erkänd ställning. Huvudstaden La Paz heter på aymara Chuqiyapu.
II.3.7.4.8 Argentina
Officiellt språk är spanska566 och vi använder de spanska namnen, utom i fråga om
– landskapet Patagonien (sp. och en. Patagonia, fr. Patagonie) och ögruppen Eldslandet (sp. Tierra del Fuego,
fr. Terre de Feu, ty. das Feuerland).
Övriga exonymer på andra språk: staden Ushuaia (fr. ibl. Ushuaïa) och ön Isla de los Estados (en. Staten
Island, fr. Île des Etats, ty. Staateninsel).
II.3.7.4.9 Chile
Officiellt språk är spanska567 och vi använder de spanska namnen, utom i fråga om
– uddarna Kap Horn (sp. Cabo de Hornos, en. Cape Horn, fr. Cap Horn, ty. Kap Hoorn) och Falska Kap Horn
(sp. Falso Cabo de Hornos, en. False Cape Horn, fr. faux Cap Horn, ty. Falsches Kap Hoorn) samt ögruppen
Eldslandet (sp. Tierra del Fuego, fr. Terre de Feu, ty. das Feuerland) och ön Påskön (sp. Isla de Pascua, rap.
Rapa Nui, en. Easter Island fr. Île de Pâques, ty. Osterinsel).
Övriga exonymer på andra språk: Brunswickhalvön (ty. Braunschweig-Halbinsel), öarna Isla de Hornos (fr. Île
Horn) och Isla Desolación (fr. Île de la Désolation) samt ögruppen Archipiélago Reina Adelaide (fr. Archipel
de la Reine Adelaïde). Om man mot det vanliga bruket vill använda det fullständiga namnet benämns
huvudstaden Santiago de Chile (fr. ”Santiago du Chili”).
II.3.8 Australien (världsdelen) (Papua Nya Guinea, Australien [staten], Nya Zeeland och
Oceanien)
II.3.8.1 Papua Nya Guinea
Officiella språk är engelska, tok pisin och hiri-motu568. Vi använder de engelska namnen, utom i fråga om
– ön Lavongai (en. New Hanover island, fr. Nouvelle-Hanovre, ty. ibl. Neu-Hannover), ögrupperna
Amiralitetsöarna (även Manusöarna, en. Admiralty Islands, tokp. Ples ai Manus, hir. xx, lin. xx, lev. xx, fr. Îles
de l’Amirauté. ty. Admiralitätsinseln), Sankt Matthiasgruppen (en. Saint Mattias Group, tokp. Mussau, hir.
xx, mus. xx, fr. Îles Saint-Matthias, ty. Sankt Matthias-Gruppe) och Louisiaderna (en. Louisiade Archipelago,
tokp. xx, hir. Louisiada Ailans, misi. xx, fr. Louisiades, Archipel de la Louisiade, ty. Louisiade-Archipel).
Trobriandöarna (Trobrianderna, en. Trobriand Islands) heter numera officiellt Kiriwinaöarna (en. Kiriwina
Islands, topk. xx, hir. xx, kiriv. xx).
Övriga exonymer på andra språk: öarna New Britain (tokp. Niu Briten, hir. xx, tol. xx, fr. Nouvelle-Bretagne,
ty. Neubritannien) och New Ireland (tokp. Niu Ailan ailan, hir. xx, sia. xx, lih. xx, lav. xx, fr. Nouvelle-Irlande,
ty. Neuirland) samt ögruppen Green Islands (ty. ibl. Grüne Inseln).
565 Paraguay är det klassiska exemplet på diglossi. Flertalet invånare är tvåspråkiga och talar båda språken. Många talar spanska
ute och guaraní hemma. Ortnamnen är (med undantag för huvudstaden, se nedan) oftast desamma på båda språken.
Staden Villarrica stavas dock på guaraní Villarrika.
566 I de nordligaste provinserna har guaraní och ytterligare tre språk erkänd regional ställning. Större invandrargrupper, som
italienare, araber och tyskar, har ofta bibehållit sitt modersmål över generationer. Italienska är modersmål för en och en halv
miljon eller över 3 %.
567 Det viktigaste inhemska minoritetsspråket är mapudungun som talas av mapuchefolket (förr kallade araukaner). Längst i
norr talas quechua och aymara och på Påskön rapa nui.
568 Huvudstaden Port Moresby heter på tok pisin Pot Mosbi. Som modersmål förekommer uppemot tusen olika språk; de största
är tok pisin och enga med vardera 2–3 % av befolkningen. Engelska är det gamla kolonialspråket och tok pisin lingua franca.
569 Dvs. staten inklusive Norfolkön, Lord Howeön, Julön (i Indiska oceanen) och Kokosöarna.
570 De största minoritetsspråken är invandrarspråk som kinesiska (ca en miljon el. ca 3 %), italienska, arabiska m.fl. De olika
inhemska språken talas numera av totalt endast ca 50 000 personer.
571 I fråga om olika uddar, se fotnot 167.
572 Ej att förväxla med ön Kiritimati (i Stilla havet) som tidigare också kallades ”Julön”. På engelska heter båda ”Christmas Island”.
573 Maori är modersmål för ca 5 % av befolkningen. Huvudstaden Wellington heter på maori Te Whanga-nui-a-Tara.
574 I fråga om olika uddar, se fotnot 167.
575 I fråga om Påskön, se under ”Chile”.
576 Befolkningen talar pitkern, ett engelskbaserat kreolspråk med officiell status.
II.3.8.4.2.2 Vanuatu
Officiella språk är engelska, bislama och franska585. Vi använder de engelska namnformerna.
Exonymer på andra språk: huvudstaden Port Vila (fr. ibl. Port-Vila).
577 Flera inhemska språk har dock officiell ställning vid sidan om engelska eller franska: samoanska (Amerikanska Samoa), cham-
orro (Guam och Nordmarianerna), karoliniska (Nordmarianerna), niueanska (Niue), tokelauanska (Tokelauöarna), tahitiska
(Franska Polynesien) och rarotongesiska (Cooköarna).
578 Befolkningen talar som modersmål olika inhemska språk. Det största är chuukesiska (ca 50 %).
579 Landet omfattar bl.a. ön Kiritimati (på svenska tidigare kallad Julön, en. Christmas Island, ty. Christmasinsel). I fråga om den
andra ”Julön” som på svenska fortfarande heter så, se under ”Australien”.
580 Palau har tre erkända regionala språk, bl.a. japanska.
581 Kallades för gilbertesiska.
582 Exempel på de andra språken: staden Koror i Palau heter på palau ”Oreor”.
583 Det geografiska begreppet Salomonöarna inbegriper även öarna Bougainville och Buka som hör till Papua Nya Guinea.
584 Befolkningen talar som modersmål flera olika inhemska språk.
585 Befolkningen talar som modersmål flera olika inhemska språk.
589 Altajiska är ett litet turkspråk i bergsområdet Altaj. Ej att förväxla med altaiska språk, som är samlingsnamn för turkspråk,
mongolspråk och manchu-tungusspråk.
590 Austral är ett polynesiskt språk. Ej att förväxla med australiska (den variant av engelska som talas i Australien).
BUS (Enheten för bibliografisk utveckling och samordning vid Kungliga biblioteket)
Encyclopædia Britannica (EB)
Iate (EU-institutionernas termbank)
Institutet för de inhemska språken (Helsingfors): bl.a. skriften Svenska ortnamn i Finland
Interinstitutionella publikationshandboken, vanligen förkortad Publikationshandboken (EU-institutionernas
redaktionella regler)
Mediespråkgruppen
Myndigheternas skrivregler
Nationalencyklopedin (NE), och dess kartor
Språkbladet (Catharina Grünbaum)
Språkbruk (tidskrift utgiven av Svenska avdelningen vid Institutet för de inhemska språken, Helsingfors)
Språkrådet© (publikation med rekommendationer i term- och språkfrågor som utarbetas av rådets svenska
översättningsenhet i samråd med övriga EU-institutioner)
Standardisering av geografiska namn – om FN:s ortnamnsarbete (Hans Ringstam; publicerad i Lantmäteriets
skriftserie Ortnamn och namnvård, nr 7)
Stateman’s Yearbook
Svenska skrivregler (utgiven av Språkrådet, f.d. Svenska språknämnden)
TT-språket (TT Nyheter)
Utrikes namnbok (utgiven av utrikesdepartementet)
Wikipedia
ÖVNINGAR I TRANSLITTERERING
AV RYSKA NAMN
Ashkhabad
Chekhov
Chelyabinsk
Khabarovsk
Khrushchev
Lukashenko
Maskhadov
Makhachkala
Mikhail
Nikolay
Ryazan
Sholokhov
Shostakovich
Yenisey
Yevtushenko
Yury
Zhirinovsky
Zhukov
Azerbaïdjan
Bakounine
Balkhach
Blagovechtchensk
Briansk
Doudaïev
Gaïdar
Gorki
Aserbajdschan
Ischewsk
Iwanowo
Kamtschatka
Kertsch
Lipezk
Nowaja Semlja
Petrosawodsk
Schachty
Schewtschenko
Schtschekino
Engelska
Asjchabad, Tjechov, Tjeljabinsk, Chabarovsk, Chrusjtjov, Lukasjenko, Maschadov, Machatjkala, Michail,
Nikolaj, Rjazan, Sjolochov, Sjostakovitj, Jenisej, Jevtusjenko, Jurij, Zjirinovskij, Zjukov.
Franska
Azerbajdzjan, Bakunin, Balchasj, Blagovesjtjensk, Brjansk, Dudajev, Gajdar, Gorkij, Jakutsk, Jenisej, Zjdanov,
Zjirinovskij, Zjukov, Chrusjtjov, Kosygin, Kuban, Kujbysjev, Kuropatkin, Nadezjda, Nizjnij Tagil, Ulan-Ude,
Ural, Sachalin, Tatiana, Tjita, Tjubajs, Tolstoj, Tula, Verchojansk, Voronezj, Vysjinskij.
Tyska
Azerbajdzjan (lika gärna hade det dock kunnat vara ‘Aserbajdsjan’; man måste veta. Problemet är rätt
betydande; när tyskan skriver ”s” och ”sch” kan det röra sig om s eller z respektive sj eller zj. Sådana namn har
här markerats genom understrykning), Izjevsk, Ivanovo, Kamtjatka, Kertj, Lipetsk, Novaja Zemlja, Petrozavodsk,
Sjachty, Sjevtjenko, Sjtjekino, Severodvinsk, Ziuganov, Tjechov, Tjernobyl, Tjerepovets, Volga, Vorosjilov.
EU-publikationer
Du kan ladda ner eller beställa kostnadsfria och kostnadsbelagda EU-publikationer från EU:s
internetbokhandel (EU Bookshop): http://bookshop.europa.eu/sv. Du kan beställa flera exemplar
av kostnadsfria publikationer genom att kontakta Europa direkt eller ditt lokala informationskontor
(se https://europa.eu/european-union/ contact_sv).
Print PDF
ISBN 978-92-824-6454-0 ISBN 978-92-824-6453-3
doi:10.2860/70837 doi:10.2860/340896
QC-01-18-698-SV-C QC-01-18-698-SV-N