Tema 3 040928

Blod (kap. 17), Blodkärl (kap. 19) och Lymfatiska systemet (kap. 20)
Ordlista med förklaringar

Blod Består av celler och grundsubstans.

Hematokrit Benämningen för andelen röda blodkroppar i
blodet mätt i volymprocent. Normalvärde: ca.
45%.
Plasma Blodets grundsubstans. Består till 91% vatten,
7% protein, 1% aminosyror, lipider och
hormoner och 1% salt.
Serum Vätskan som blir resultatet om man lämnar ett
blodprov stående utan att ha tillsatt antikoagel.
Rik på antikroppar (immunglobuliner), jmf.
antiserum mot ormgift.
Albumin Plasmaprotein (40 g/l), det vanligast
förekommande i blodet, finns enbart i blodet, är
ett transportprotein, viktigaste funktionen är att
hålla kvar vatten i blodet.
Globuliner Antikroppar (10 g/l), del av immunförsvaret.
Fibrinogen Fiberprotein (4 g/l), byggsten i fibrin, viktig del
för blodets möjlighet att koagulera. Liknar
collagen vid koagulation.
Erythrocyt Röd blodkropp, vanligaste cellen i blodet
(5*106 st./mm3), sköter syretransporten, har inga
organeller och ingen cellkärna utan är fylld av
hemoglobin. Har cellkärna när den bildas men
den stöts ut innan cellen går ut i blodet.
Trombocyt Blodplätt, eng. platelet, (4*105 st./mm3) deltar i
koagulationsprocessen, har inga organeller och
ingen cellkärna.
Leukocyt Vit blodkropp (6000 – 10000 st./mm3) deltar i
immunförsvaret. Är uppdelad i olika grupper.
Granulocyter: Cell med många ”prickar”, granuler, i sig.
Basofil granulocyt Färgas med ett basiskt färgämne. Fungerar som
mastcell d.v.s. reagerar på mekanisk eller
kemisk påverkan genom att frigöra histamin. Tar
sig ut i vävnaden från blodomloppet, diapedes,
för att angripa inkräktare.
Neutrofil granulocyt Färgas med ett pH-neutralt färgämne. Bekämpar
patogen genom fagocytos, den vanligaste av de
vita blodkropparna. Tar sig ut i vävnaden från
blodomloppet, diapedes, för att angripa
inkräktare.
Eosinofil granulocyt Färgas med ett surt färgämne. Bekämpar
parasiter och maskar genom fagfocytos, ovanlig.
Tar sig ut i vävnaden från blodomloppet,
diapedes, för att angripa inkräktare.
Agranulocyter:
Monocyt Aktiveras först när den tar sig ut i vävnaden
genom diapedes kallas då makrofag, ”storätare”.
Bekämpar patogen genom fagocytos.
Lymfocyt Vit blodkropp, näst vanligast, delas upp i 2
grupper B-lymfocyter och T-lymfocyter.
B-lymfocyt Mognar i den röda benmärgen, tillverkar
antikroppar och kommer ihåg patogener för at
snabbt kunna tillverka de antikroppar som
behövs vid ett angrepp av en känd patogen.
T-lymfocyt Mogna i thymus (brässen). Angriper bakterier.
Makrofagerna kan flagga för vilka receptorer
som finns på ytan på en angripande bakterie och
på så sätt programmera T-lymfocyterna till att
kunna angripa dessa.
Blodkärl
Centrala begrepp och termer:
Lumen Själva hålet i kärlet
Tunica intima Innersta lagret i blodkärlet, består av
endotelceller närmast blodet och ett sudendotelt
lager där de fäster och utanför det ett membran
som kallas mambrana elastica interna.
Tunica media ”Mellanlagret”, innehåller elastiska fibrer
(elstin) och glatt muskulatur och är omslutet av
ett membran som kallas membrna elastica
externa.
Tunica adventitia (externa) Det yttre lagret som bekläder blodkärlet och
består av collagen.
Arteria Artär
Elastisk artär Aortan är ett exempel på en elastisk artär. Den
är elastisk för att hjärta inte ska ”storkna när det
pumpar ut blodet, skulle aortan inte vara
eftergivlig skulle trycket bli för mycket för
hjärtat att övervinna.
Muskelartär Storleken efter aortan, omgiven av glatt
muskulatur.
Arteriol Ytterligare en storlek mindre artär.
Kapilär, De minsta kärlen ute i vävnaden där utbytet av
syre – CO2 och andra ämnen sker.
Sinusoid venol De minsta venerna.
Vener Transportkärlen för syrefattigt (i de flesta fall
syrefattigt blod, lungvenerna är undantaget)
tillbaka till hjärtat.
Venklaff Venerna kan innehålla klaffar som hindrar
blodet att rinna åt fel håll, detta system behövs
eftersom blodtrycket inte räcker för att pumpa
tillbaka blodet till hjärtat.
Muskelpump Skelettmuskulaturen hjälper tillsammans med
venklaffarna till att få tillbaka blodet till hjärtat
p.g.a. att blodtrycket inte räcker till att få
tillbaka blodet till hjärtat.
Anastomos Artärer som är sammankopplade så att arteriellt
blod kommer från två håll.
Kollateral Arteriellt blod kommer från två håll som vi
anastomos.

Lungkretsloppet:
Truncus pulmonalis
A. pulmonalis dx. & sin.
Vv. Pulmonales
Lungartärstammen mellan höger kammare och
fram till delningspunkten i vänster och höger a.
pulmonalis.
Höger och vänster lungartär.
Venerna som leder blodet från lungorna till
hjärtat.
Systemkretsloppet:
Aorta
Arcus aorta
Truncus brachiocphalicus
A. carotis communis
A. subclavia
A. axillaris
A. brachialis
Aorta thoracia
Aorta abdominalis
Truncus coeliacus
A. mesenterica superior
A. mesenterica inferior
A. renalis
Bifurcatio aortae
A. iliaca communis
A. iliaca interna
A. iliaca externa
A. femoralis
V. cava superior
V. brachiocephalica dx. & sin.
V. subclavia
V. jugularis interna
V. cava inferior
V. iliaca communis
V. iliaca interna
V. iliaca externa
V. renalis
Aortan, stora kroppspulsådern.
Aortabågen.
Arm - huvudstammen. Den stora grenen från
aortabågen som delar sig i a. subclavia och a.
carotis communis dx.
Den gemensamma halsartären. Löper utan gren
utmed vardera sidan av luftstrupen och
struphuvdet.
Nyckelbensartären.
Armhåleartären. Fortsättning på a. subclavia.
Överarmsartären. Fortsättning på a. axillaris.
Bröstaorta. Första delen av aorta descendens.
Sträckning fram till passagen i mellangärdet.
Bukaortan. Fortsättning på bröstaortan.
Sträckning från mellangärdet till bifurcatio
aortae i höjd 4:e ländkotans kropp.
Bukinälvsartärstammen. Avgår från aortan i
höjd med 12:e bröstkotan.
Övre tarmkäxartären.
Undre tarmkäxartären.
Njurartären.
Aortans delningspunkt framför 4:e ländkotan,
d.v.s. strax under naveln.
Gemensamma tarmbensartären
Inre tarmbensartären.
Yttre tarmbensartären. Kommer från a. iliaca
communis och övergår i a. femoralis.
Lårbensartären.
Övre hålvenen.
Höger och vänster arm – huvudvenen.
Slutgrenar till v. cava superior. Har uppstått efter
förgreningar av v. jugularis interna och v.
subclavia.
Nyckelbensvenen. Sträcker sig från v. jugularis
interna till laterala kanten av första revbenet.
Inre halsvenen. Halsen huvudven som sträcker
sig ifrån foramen jugulare till venvinkeln.
Nedre hålvenen. Börjar vi dförgreningen av
höger och vänster v. iliaca communis, går uppåt
på höger sida om aorta och mynnar i hjärtats
höger förmak.
Gemensamma tarmbensvenen.
Inre tarmbensvenen. Kort stam som samlar
venblod från bäckenorgan och bäckenbotten.
Yttre tarmbensvenen. Från övre ändan av v.
femoralis under ljumskbandet fram till
förgreningen med v. iliaca int.
Njurvenen.
Vv. Hepaticae Levervenerna.
Portakretsloppet:
V. mesenterica superior Övre tarmkäxvenen.
V. lienalis (v. splenica) Mjältvenen
V. mesenterica infrior Undre tarmkäxvenen.
V. portae hepatis Portådern. Samlar venblod från mag-
tarmkanalen, mjälten och pancreas och leder in i
levern. Har viktiga anstomoser till matstrupens
vener, till plexus venosus rectalis och till ytliga
vener i bukens hud.
Lymfatiska systemet Kroppens ”dräneringsystem”, viktig del i
immunförsvaret.
Lymfkapillär De minsta lymfkärlen. Ligger nära
blodkapillärerna och ”dränerar” vävnaden då
blodkapillärerna inte är täta utan släpper ut
vätska. Finns i huden i armarna och benen,
munnen och tarmarna. Finns ej i muskler, brosk
och hjärnan.
Är i pricip uppbyggda av endothelceller som
ligger som taktegel.
Lymfkärl Lymfkapilärerna går över i lymfkärl som fraktar
vidare lymfan till lymfstammarna.
Lymfstammar Storleken större än lymfkärl. Går över till
lymfgångar.
Lymfgångar Ännu ett snäpp upp i storlek. Lymfgångarna
slutar i de stora halvenerna, vv. subclavia, där
lymfan tappas av och går in hjärtat och ut i
cirkulationen igen.
Lymfnod Lymfknuta. Filtreringsstation för lymfan
Innehåller vita blodkroppar. Svullnar vid en
infektion
Ductus thoracicus Stora bröstgången (lymfgång).
Ductus lymphaticus dx. Högra lymfgågnen.
Lien (splen) Mjäten. Filtreringsanläggning för blod och
lymfa. ”Överlymfnod”.
Thymus Brässen. Här mognar T-lymfocyterna.
Tonsilla palatina Gomtonsill eller halsmandel. En sorts lymfnod.
Tonsilla lingualis Lymfatisk vävnad på tungans bakre yta.
Tonsilla pharyngea Svalgmandel. En sorts lymfnod.