Professional Documents
Culture Documents
Anläggs till en början som ett rör, neuralrör, från ectoderm. Främre delen av röret bildar de
olika delarna av hjärnan. Det uppkommer blåsor på neuralröret och det är dessa som utvecklas
till de olika delarna av hjärnan. Den bakre delen av röret kommer att bli ryggmärgen.
Håligheten i röret kommer att vara kvar hela tiden och det är detta som utgör
ventrikelsystemet och i ryggmärgen centalkanalen.
Människans hjärna domineras av storhjärnan, telencephalon eller cerebrum. Därefter kommer
diencephalon, mellanhjärnan. Dessa två delar kallas framhjärnan. Därefter kommer
hjärnstammen som består av mitthjärnan (mesencephalon), bryggan (pons), medulla
oblungata eller förlängda märgen (myelencephalon) som går över i ryggmärgen.
På hjärnstammen sitter lillhjärnan (cerebellum).
Hjärnans ventrikelsystem
Varje halva har en ventrikel: ventriculus I + II finns i cerebrum, parig. Ventriculus III, oparig,
finns i diencephalon, aqueductus cerebri som återfinns i mesencephalon och ventriculus IV
som ligger i metencephalon, cerebellum och myelencephalon.
Vätskan i CNS kallas liquor cerebrospinalis. Den fyller ventrikelsystemet med centralkanal
och hela hjärna ligger också i denna vätska. När man tar prov på denna vätska kallas det att
man gör en lumbalpunktion.
Hjärnans delar
Storhjärnan, cerebrum: består av två halvor, hemisfärer. Enda strukturen som binder ihop
dessa halvor är ett ledningsband av axoner som heter corpus callosum (hjärnbalken). Ytan av
cerebrum är täckt av cortex (barken), den grå substansen som innehåller neuronernas
cellkroppar. Innanför cortex finns den vita substansen som är neuronernas axoner. Djupt inne i
hjärnan finns det kärnor, nuklei, av grå substans som heter basala kärnor, kallas även basala
ganglier. Fårorna i barken kallas sulcus och vindlingen mellan två fåror kallas gyrus. Denna
konstruktion ger ytförstoring. En viktig fåra är den som löper tvärs över hjärnan som heter
sulcus centralis. Andra fåror är sulcus lateralis, som löper på sidan. Efter fårorna delas hjärnan
upp i lober, lobus. Lobus frontalis – pannloben, lobus temporale – tinningsloben, lobus
parietale – hjässloben och lobus occipitale – nackloben.
Den sprikca som delar de båda hjärnhalvorna åt kallas fissura longitudinalis.
Områdena på cortex är uppdelade efter sina olika funktioner så kallade Broddmans areaor,
t.ex. syncentrum.
Gyrus precentralis (Broddmans area 4) – primärt motoriskt centrum. Här utgår signalerna till
våra muskler. Pyramidbana börjar här och går vidare till ryggmärgen för att sedan gå ut i PNS.
Gyrus postcentralis (3, 1, 2) – primärt somatosensoriskt centrum. Här upplevs och tolkas
signaler från huden och rörelseapparaten.
I varje cortex-område är varje kroppsdel representerade, de ligger alltså inte huller om buller.
Djupare in i cerebrum
Djupare der i cerebrum finns den vita substansen som består av meyliniserade axon. Finns tre
typer:
• Kommissurfibrer:
Fibrer som förenar hjärnhalvorna. Den största anhopningen är corpus callosum, men det
finns även andra.
• Projektionsfibrer:
Förbinder cerebrum med andra delar av hjärnan (banorna går nerifrån och upp och vice
versa) ex. pyramidbanan. Flertalet projektionsfibrer går i capsula interna som ligger
mellan basal kärnor och diencephalon.
• Associationsfibrer:
Förbinder olika delar av cortex inom samma hjärnhalva med varandra.
Diencephalon – mellanhjärnan
Finns en vänster- och en högersida. Sidorna är åtskilda av ventriculus III.
Bakre, övre delen av diencephalon heter epithlamus och den mest framträdande delen av
epithalamus är corpus pineale (tallkottskörteln). Denna tillverkar hormonet melatonin som
reglerar dygnsrytmen.
Nästa del av diencephalon är thalamus. Äggformad struktur, är uppbyggd av en vänster- och
en högersida, består av ett stort antal kärnor. Omkopplingsstation för afferenta impulser.
Tredje delen är hypothalamus. Består av ett antal olika kärnor. Har många funktioner bl.a. styr
den hypofysen, är överordnat centra för autonoma nervsystemet, centra för hunger och törst
och sexualiteten.
Thalamus
Innehåller kärnor:
Nucleus ventralis posterolateralis (VPL), som är omkopplingstation för impulser från
ryggmärgen
Nucleus ventralis posteromedialis (VPM), som är en omkopplingsstation för impulser från
kranialnerver.
Corpus geniculatum laterale (CGL) kopplar vidare impulser från ögonen till syncentrum.
Corpus geniculatum mediale (CGM) kopplar vidare impulser från öronen till hörselcentrum.
Hypothalamus
Hypothalamus styr hypofysens frontallob. Utgör kontaktpunkt mellan CNS och det endokrina
systemet.
Hjärnstammen
Mesencephalon – mitthjärnan
Utgör första delen av hjärnstammen. Aqueductus cerebri går igen mesencephalon. Främre
delen fram till i höjd med aqueductus cerebri kallas pedunculus cerebri (hjärnskänkeln).
Denna är förgrenad, det finns olika kärnor inuti, nucleus ruber (röd kärna), substantia nigra
(svart substans), pyramidbanan går igenom här och den kommer från capsula interna.
Nucleus ruber och substantia nigra ingår i det extrapyramidala systemet.
Colliculus superior, 2 st. ”knölar” på baksidan av mesencephalon styr synreflexen som får en
att blunda om det kommer något mot ögat.
Colliculus inferior, ytterligare 2 knölar på baksidan som ingår i hörselbanan.
Colliculus sup. och inf. kallas fyrhögarna på svenska.
Cerebellum – lillhjärnan
Sitter bakom hjärnstammen. Har, som storhjärnan, cortex med grå substans ochvit substans
längre ner. Cerebellums funktion är att samordna den motoriska aktiviteten. Utövar sin
kontroll via cortex cerebri. Står i kontakt med omgivningen genom sina skänklar så kallade
pedunculus cerebelli superior, som står i kontakt med mesencephalon, pedunculus cerebelli
medius, kontakt med pons, och pedunculus cerebelli inferior, som är i kontakt med medulla
oblungata.
Är uppbyggd av två, pariga hemisfärer och en oparig del mellan hemisfärerna som kallas
vermis.
Funktionella system
Limbiska systemet är en ålderdomlig del av hjärnan. Viktig funktion är att kunna uppleva
känslor. Det har få förbindelser med den ”intelligenta” delen av hjärnan. Här finns en struktur
som heter hippocampus som är en viktig del för minnet. Lukthjärnan återfinns också i det
limbiska systemet.
Retikulära systemet – formatio reticularis. Nät, som är en blandning av vit och grå substans,
finns i hela hjärnstammen. Formatio reticularis är en anatomisk benämning. Funktionen är det
retikulära retningsystemet som projiceras på hjärnbarken och håller hjärnan på alerten.
Reglerar vakenhetsgraden genom retning från t.ex. syn och hörseln. Påverkar även motoriken
och innehåller även autonoma centra.
Hjärnhinnorna – meninges
Hjärnhinna som bekläder insidan av skallen kallas dura mater som är en ganska tjock hinna.
Dura mater är uppbyggd av två skikt. Ett skikt är periost, d.v.s. är en benhinna som sitter fast
på skallbenet och ett undre skikt, ett menigeal. Mellan dessa två skikt finns vener, venös
sinusitet (sinus venosus). Dessa samlar ihop allt hjärnans blod och töms sedan i v. jugularis
interna.
På en del ställen veckas hinnan t.ex. mellan höger och vänster hjärnhalva som kallas falx
cerebri. Tentorium cerebelli (lillhjärnstältet) är ett annat veck som omvandlar bakre
sklalgropen till ett slutet rum där lillhjärnan sitter.
Ytterligare närmare hjärnan finns en hinna som heter arachnoidae (spindelnätshinnan) den går
inte ned i alla veck och gropar i hjärnan utan det finns ännu en hinna, pia mater, som bekläder
alla vindlingar i hjärnan. Mellanrummet mellan arachnoidea och pia mater kallas för
subarachnoidalrum och detta innehåller liquor cerebrospinalis.
Arachnoidea har små ”blåsor” som kallas arachnoideavilli som har nära kontakt med
blodkärlen utanför, här dräneras liquor ut i blodet.
Liquor bildas inne i ventrikelsystemet i en struktur som heter plexus choroideus. Liquor bildas
från blod. Finns i alla ventrikler. Bildas genom en aktiv sekretion. I ventriculus IV finns 3
öppningar som släpper ut liquor i subarachnoidalrummet.
Dura mater sitter fast på insidan av skallbenet men hänger ned i ryggmärgskanalen, det är
detta som är epiduralrum. Utanför hinnan i epiduralrummet finns det fett. Det är i
epiduralrummet man går in när man sätter epiduralbedövning, EDA. De övriga hjärnhinnorna
bekläder också ryggmärgen.
Spinalnerver
Varje spinalnerv som går ut från ryggmärgen har två rötter, radix – rot, radix dorsalis är
sensorisk rot och radix vantralis är motorisk rot. På radix dorsalis sitter dorsalrotsganglier, de
är sensoriska ganglier där de sensoriska nervecellernas kroppar är samlade. Dessa ganglier
ligger i höjd med foramen vertebralis.
Diskbråck, som är vanligast i lumbalregionen, kan trycka på spinalnerverna, vanligast är
ischias.
Dura mater smälter ihop med benet i foramen vertebralis och arachnoidean går ihop med
bindväven som bekläder nerverna.
Sensoriska signaler som kommer från den högra kroppshalvan går till vänster hjärnhalva, det
är samma princip som pyramidbanan (som är motorisk). Ledbana kallas tractus, tr,
En viktig afferent bana är tractus spinothalamicus som går till nucleus ventralis
posterolateralis (VPL) dit smärt- och temperaturimpulser går. Innan impulsen når cortex är tre
neuroner inblandade. Varje bana leder en specifik signal t.ex. smärta, beröring.
De motoriska fibrerna som är okorsade i pyramidsystemet korsas längre ned i ryggmärgen.
Kranialnerver
Motoriska kranialnervskärnor som ligger i hjärnstammen motsvara framhornen i ryggmärgen.
Det är likadant när det gäller de sensoriska kranialnerver som för sensoriska spinalnerver är
att ganglierna ligger utanför hjärnstammen respektive bakhornen.
Perifera nervsystemet, PNS (kap. 13)
Finns olika typer av perifera nerver. Sensoriska, afferenta, nerver som är uppdelade i
somatiska (känsel i hud och skelettmuskler) och viscerala (inälvorna) fibrer. Motoriska,
efferenta, nerver som också är uppdelade somatiska (skelettmusklerna) och viscerala (glatt
muskulatur, ANS) fibrer.
Sensoriska nerver:
Impulsen uppstår i speciella sensoriska receptorer. Detta avgör vilken typ av förnimmelse man
får, ex. smärta, beröring, gäller speciellt huden. I nuläget ska vi bara känna till att det finns
olika receptorer, ex. stavarna och tapparna i ögat. Dessa fibrer går in i bakhornet.
Det finns även fria nervändar utan receptorer.
Motoriska nerver:
De motoriska nerverna slutar ute i musklerna i muskeländplattor. Utformade som synapser.
Transmittorsubstansen från nervändsluten frigörs genom endocytos.
Parasympaticus
Parasympatiska delen av ANS kommer ut från två ställen:
1) Kranialparasympaticus: har parasympatiska kärnor i hjärnstammen och går ut i
kranialnerverna III, VII, IX och X n. vagus (viktigast), gangliecellerna ligger i de
inerverade organen s.k. intramurala ganglier.
2) Sacralparasympaticus: utgår i segmenten S2 – S4, styr resten av bukorganen som colon,
blåsan och genitalierna. Ligger i ryggmärgen.
Har i regel intramurala ganglion, men det finns undatag. Bildar plexus, plexus celiacus som är
ett prevertebralt plexus, här går både sympaticus och parasympaticus nervfibrer. Kallas också
plexus solaris.
Sympaticus
Sympaticus har sitt ursprung enbart från ryggmärgen, spinalnerverna T1 – L2.
Sympatiska ganglierna finns på var sida om kotpelaren i vad som kallas den sympatiska
gränssträngen och vid aortan i buken kallas prevertebrala ganglier.
Sympaticus har en bredare grening än parasympaticus. Det sprider sig ända ut i huden till
blodådrorna, den glatta muskulaturen som styr håren på kroppen, etc. Är inte bara knutet till
de inre organen.
Träder ut från ryggmärgen och går in i sympatiska gränssträngen som är en gangliekedja,
sympatiska prevertebrala ganglier. Omkoppling för signaler som skall ut i periferin. Kopplas
om i sympatiska gränssträngen (teuncus sympaticus).
Sympatiska fibrer går med i perifera nerver. Två förbindelser mellan spinalnerven och truncus
sympaticus som kallas ramus communicans, en vit (den vita färgen kommer från
meylinskivorna) och en grå (där axonerna inte har något meylin).
Binjuremärgen har samma embryonala ursprung som neuronerna. Binjuremärgscellerna är i
princip postganlionära celler, men de är epitelcellerna i binjuremärgen som tillverkar
hormerna, speciellt adrenalin.
Transmittorsubstanserna i ganglierna det sympatiska systemet är acetylcholin och i periferin
är det noradrenali. För det parasympatiska systemet är transmittorsubstansen acetylcholin
både i ganglierna och i periferin men receptorerna skiljer sig åt.
Afferenta impulser från viscera, t.ex. blodtryck, CO2-halt, etc. går till CNS tillsammans med
parasympatiska och sympatiska nerver.
Smärtprojicering:
När det är ett inre organ som har ont klara inte systemet att tala om det utan smärtan
projiceras till hudytan, detta fenomen kallas referred pain. Ex. smärtan vid en hjärtattack
känns på bröstkorgen och kan stråla ut i vänster arm, smärtan vid ett gallstensanfall kan
förläggas till höger axel och ut på ryggen.
Känsel
Känselkroppar – fria nervändar omgivna av en kapsel av bindväv, avgör vilken sorst
förnimmelse man får, ex. temperatur, smärta, beröring, etc.
Känselcell – merkelcell, samarbetar med nercellerna.
Muskelspole – receptor i musklerna, ex. på funktion är sträckreflexen.